Nätterna är varma, man kan promenera i t-shirt, men de doftar av fukten från en höst som är på väg.
Man kan vaggas in i mörkret, svepas in i det som en filt. Långpromenader om kvällen, när barnen har somnat, det är jag och alla hundägare. En gång drömde jag om att skaffa hund bara för att få promenera vid alla tidpunkter, i alla väder: sedan insåg jag att hunden inte behövdes, det räckte med att ge sig ut.
Robotgräsklipparna sover. Igelkottarna är ute och smaskar gräs. En doft av hav, en rytm i stegen.
Att rasta ur sig dagarna, som om man själv vore hunden.

Jag tog ledigt en tid för att komma i ordning efter flytten. Kanske komma i ordning inför livet.
Jag har vant mig vid att vara ständigt redo för vad som helst, och nu ska inget särskilt hända.
Jag packar upp flyttlådor från Uppsala. Rensar i huset, hittar reliker från ett gammalt liv, hittar sådant som ska sparas och älskas och sådant som ingen vill ha.
Fyller de tomma flyttkartongerna, forslar till Emmaus. Torkar damm. Kokar äppelmos. Pratar med myndigheter.

Dricker svartvinbärste på balkongen, sensommardagar av tung hetta. Doften av gräs och fallfrukt, ett tryck i luften, kanske ett åskväder till sist.
Jag drömmer om kyla och jackväder, jag drömmer om storm och regn.

Allting går så långsamt.
Jag får saker gjorda, något varje dag, men det går så sakta.
Det var vad jag förväntade mig, redan när jag sökte om ledigheten, det var så jag kunde övertyga mig själv om att marginalerna behövdes: du kommer att vara mycket tröttare än du tror.

Jag har skyndat och pusslat och nu finns det ingen brådska.
Det är ovant, som att börja med en ny träningsform och behöva använda en muskel man inte visste att man hade. En typ av rörelse som känns obegriplig.
Inte gasa. Ingen rivstart. Mitt liv är en krypkörning på en parkering, jag ska inte ut på stora vägen än.

Gång på gång får jag bromsa tanken på att jag måste starta upp något, något stort och livsomvälvande som ska sluka mig med hull och hår.
Det kommer tider för sådant, men den tiden är inte nu.

Kanske kommer det här att vara det viktigaste jag gör för skrivprojektet jag drömmer så om, trots jag inte ens börjat skriva det ännu, det som hägrar i fantasin som en idolbild på väggen.
Det viktigaste: att låta bli att kasta sig in. Att låta längtan växa innan man ger sig hän.
Att låta tankar röra sig utan någon särskild riktning. I planlösheten föds kreativiteten.

Medan man packar upp en flyttlåda.
Torkar av en hylla.
Vandrar steg efter steg genom augustinatten.

Läs mer:

• Skriveriet.
• Vykort från Åland, augusti 2023.

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Facebook.

Sett den här listan snurra runt på tusen bloggar, hittade den först hos Flora.
Det är skolstart eller jobbstart eller sensommar-som-kommer-att-gå-över-i-höst-start och kanske vill man tänka på vad man vill att den kommande tiden ska föra med sig.
Det vill i alla fall jag.

Vill fokusera på:
Att inte dra igång några nya stora projekt. Att ta det lugnt och tålmodigt göra plats för sådant som ska komma senare. Promenera, läsa, skriva saker som inte ska bli något större. Rensa ut saker ur mitt hus och storstäda.

Vill ha mer av:
Jag hade velat ha mer energi snabbare, men det är precis som scam-annonser om att tjäna pengar snabbt hemifrån utan att göra någonting: det fungerar sällan så. Det känns med energin som om jag länge stod i skuld, jag hade lånat av energireserver som inte fanns och ägnade kraft åt att betala tillbaka. Sedan nådde jag något slags nolläge, där jag varken stod i skuld eller byggde några nya reserver. Och nu har jag sakta, sakta börjat ett litet energisparande. Det kommer inte att göra mig till en energimiljonär men det kommer att vara en trygghet för att sova gott om natten.
Det får räcka så, mer kan jag inte.

Vill ha mindre av:
Grubblerier. Oftast är vägen ut ur dem för mig att göra något handfast och fylla på med input från något annat än mina egna tankar.
Så enkelt i teorin men så svårt i praktiken.

Vill titta på:
Film! Jag vill ha filmkväll med mig själv när barnen har somnat och ta in något med min fulla uppmärksamhet.
Något avgränsat, ett verk att se som en intensiv helhet.

Vill lyssna på:
Min skrivspellista för inspiration, podcasten Kapitalet, Kinapodden, Studio Ett.
Tystnad, vind.

Vill läsa:
Lite slumpartad populärvetenskap i ämnen jag inte kan så mycket om som jag hittar på biblioteket.
Kanske dagstidningar. Prenumererade på lokaltidningen i Uppsala och det fanns något mysigt i det. Kanske ska jag börja här också, vi får se.

Vill ha på mig:
Arbetskläder och min vanliga privata uniform.

Utflykter och resmål:
Kanske någon liten vandringsstig här i krokarna. Matsäck och havet och skogen och barnen.
Några Sverigeturer, jag ska på ett par kurser (Falun, Lund).
Jag behöver inte ta mig så långt, jag måste inte iväg.

Vill hänga på:
Min balkong i sensommarsolen och skriva. En höjd med utsikt. Möten med Ålands litteraturförening, jag blir ordförande där från september.
Biblioteket. Café Viktors och Svarta katten.

Vill köpa:
Så lite som möjligt och så lite nytt jag kan. Ju mindre bråttom begäret är, desto lättare att köpa second hand.
Jag vill inte rensa ut för att fylla på nytt, jag vill få ha mitt hem ifred, befria mig från grejer.
Allt det här blir så klyschigt men så kan det vara.

Vill dricka:
Svartvinbärste.

Vill äta:
En tomatsås som kokat väldigt länge, pasta och de här bollarna. Den veganska passionsfruktscheesecaken på Iwa i Maxinge. Pumpasoppa med rostade grönkålschips. Nya saker! Från mina kokböcker! Jag vill pyssla med små matprojekt som ett sätt att låta händerna jobba medan huvudet får ro.

Och det var det.

Läs mer:

• Höstlistan 2021.
• en lista en tisdag. 

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Facebook.

Juli händer på många platser, precis som december.
Men med en annan ton, ett annat slags transformation.

Juli händer i Uppsala, i vårt hyrda hus, i vårt tillfälliga liv som är förankrat i människorna omkring oss på ett sätt som inte alls känns tillfälligt.
Vilan efter ett mycket långt år. Som inte är vila med tre barn och en flyttpackning. Många dagar som är långa dagar. En gnagande oro i bakhuvudet: tänk om jag inte kommer att fixa detta.
Tänk om jag står när båten ska gå och hälften av våra grejer ligger kvar i huset.
Tröstetanken, samma som när man går en mycket lång promenad och går vilse så att den blir längre än man tänkt sig och man våndas för hur man ska orka hela vägen hem: du klarade att ta dig hit. Du kommer att klara att ta dig hem. 

Lilla Gubben och Storasystern på ett vildmarksläger med övernattning sista natten. Packa liggunderlag och sovsäckar, oboytermos. Att bli väckt klockan sju samma morgon som övernattningsdagen av Habanero som ropar SYSKONEN HITTAR INTE SINA BADKLÄDER i ens öra. Att muttra men har de tittat i badrummet? genom sin dröm om sömn och få svaret JAG VET INTE, DE SA ATT DET VAR AKUT SÅ JAG SPRANG UPP FÖR TRAPPAN SÅ FORT JAG BARA KUNDE.

En Habanero som tycker en ensam kväll med mamma är fantastiskt tills kvällen faktiskt kommer och inga syskon är där. Som säger Du måste ringa lägrets ledare och säga: de här två barnen har ett syskon. De HAR ett syskon, och hon behöver sin bror! Och sin syster!
Ett slags kalla hem henne, kalla hem henne nu.

Sedan, när vildmarksnatten visar sig vara för myggig och kall och hemlängtan för stor och dessa syskon själva ringer och ber om att bli hemkallade: glädjen i återföreningen.
En julikväll att minnas: att återvända till det som är basen och ursprunget, att sitta med en lillasyster som längtat i sin famn.

Juli händer i Norge, längre norrut än vad jag någonsin varit i mitt liv.
Händer uppe på toppen, händer i stugan om kvällen.
Det är snabbkaffe på altanen medan en ny dag reser sig över fjälltopparna på andra sidan viken trots att den föregående dagen aldrig slocknat. Det är att ha varit rädd för att vara för trött för att resa. En oro att resan skulle vara bortslösad på mig, när det visar sig att det tvärtom är det radikala miljöombytet som behövs.
Att för några dagar leva ett helt annat liv. Att vända upp och ned på burken som är min hjärna, skaka ut allt småskräp som samlats där och göra mig redo för att fylla den med nya saker.

Det är att påminnas om att livet inte bara består av allt som samlats bakom mig och tider som är förbi.
Att det finns så många saker som skulle kunna vänta mig.

Juli händer i Falun, hos barnens farmor och farfar.
Hit har jag åkt sedan jag var sjutton år. Mina barn kan de här platserna, kanske är det mina barn som finns på många platser. Alla tycks självklara för dem.

På den här platsen brukade jag skriva, som på så många platser som funnits i mitt liv, där det funnits tid. I år fattar jag i stället det aktiva beslutet att inte göra det. Jag ska inte ge mig in i något projekt nu, trots att det finns ett som har börjat pocka på min uppmärksamhet, trots att det finns en idé som jag är övertygad om att jag måste fullfölja.
Jag måste fylla på. Innan jag någonsin ger mig in i ett skönlitterärt projekt igen, innan jag låter mig dränkas av engagemanget som det är att spotta ur sig världar, att vara den som skapar, ska jag låta mig översköljas av andras verk.

Kvällen och natten doftar barr och sjövatten och gruva. Jag går och går genom skymningen. Jag sover länge om morgonen. Jag ser på filmer, jag ser på teveserier. Jag läser böcker. Jag lyssnar på poddar. Hela tiden åstadkommer jag mycket lite, hela tiden är det ovant. Hela tiden tänker jag på dramaturgi och teknik, hela tiden är blicken för berättelser påslagen, hela tiden tänker jag: jag kommer nog aldrig att kunna stänga av den.

Jag doppar mig fast de senaste åren förvandlat mig från badälskare till kruka. Jag sprattlar med benen mot det svala djupet och jag går inte under. Jag blundar och ser en höst framför mig, jag kan för första gången föreställa mig hur den kommer att vara.

Sedan reser jag hem till Uppsala och packar, i ensamhet, några dagar.
Fyller lådor, avslutar en tillvaro, blir redo för en annan.

Det är dags att ge sig av.
Det är dags att fara hem.

Läs mer:

• Glimtar, juni 2023. Inbromsningen.
• Glimtar, maj 2023. Redo för krig, redo för kris.
• Glimtar, april 2023. Så mycket att se.

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Facebook.