frågor & svar, del 1.

Hej. Jag sitter på en båt på väg hem från Åland, eller kanske snarare på väg från ett hem till ett annat. I augusti flyttar vi tillbaka, som planerat, men det blir då. Nu åkte jag över för att jag skulle spela in ett sommarprat imorse. Åh, vad jag skulle kunna prata om det där sommarpratet!
Som vanligt var jag naiv med min uppskattning av hur lång tid något kan tänkas ta att skriva, och därför har jag jobbat som ett litet djur med det här den sista veckan, ända in i det sista. Men så blev det också vad jag ville skapa. Jag kan inte säga att det blev perfekt, men det blev en användning av formatet som var det jag fick som vision när jag först fick frågan, det blev något som kändes meningsfullt och intressant att göra.

6 juli sänds det, och sedan finns det att lyssna på online och sånt. Jag länkar när det händer. Här är i alla fall låtarna jag valde.
Men nu, mör och mosig i huvudet av att ha skrivit så intensivt och ha rest så kondenserat, tänkte jag sätta mig och svara på några av era frågor. Eftersom jag är så mosig väljer vi ut de som inte kräver någon stor skärpa och avancerad analys, okej? Det här är inte tid för de stora tankarna.

Favoritmaträtt i vardagen? Alltså som fungerar för barnen, lättlagad osv.

Jag brukade älska med att hålla på med maten i vår familj. Det var så jag alltid kunde komma på rätt spår när det kändes som att hela vardagen var på väg att falla samman: jag satte mig ned och gjorde en matplanering. Ni som läst länge kanske minns inlägg som det här gamla inlägget om vår vardagsmat då, där jag dessutom visade det utmärkta tipset att servera saker i tekoppar om alla skålarna var i disken (varför köpte jag inte bara fler skålar på loppis?). Då var det mycket hemlagat, mycket baljväxter, mycket hålla budgeten nere.
Om oron härjade i kroppen kunde jag alltid baka ett bröd, koka bönor.
På den tiden tyckte jag i ärlighetens namn inte att det var så viktigt att barnen alltid gillade maten. Jag såg det mer som att de fick prova många olika sorters mat och oftast fanns något de kunde äta, eller så fanns lite småplock i skålar vid sidan av med typ mandlar, ärtor, kikärtor.
Men i höstas tappade jag aptiten, det var när allt var så tungt och svårt, och även om jag numera äter helt normalt när det gäller portionerna så har jag inte kommit tillbaka till att kunna äta precis vad som helst.

Det gör att jag inte är så sugen på att laga mat som det finns risk att ingen gillar och jag måste äta upp. Så just nu är det väldigt säkra kort och mycket halvfabrikat: köttfärssås, fiskpinnar, köttbullar, sånt. Annars gillar jag att koka pasta och servera olika tillbehör där man får plocka själv vad man vill ha. Mycket low effort och snällt mot en trött mamma.
Tanken är att det här är en tillfällig tid, och ibland är det sådana tider, och man får göra det som fungerar.

Det här var knappt svar på frågan, men kanske blev det svar på en annan fråga som inte ens var ställd, men är inte det den moderna frågestundens själva essens.

Tror du att det skulle gå att skriva något bra om läkar-livet? Bra alltså som i roman?
Ja, det tror jag nog! Man skulle få bestämma sig för om berättelsens huvudkonflikt skulle ha med läkarlivet att göra eller om det skulle finnas i bakgrunden medan huvudproblemet handlar om något helt annat. Vårdmiljön är utmärkt för att ha en massa som händer i bakgrunden medan karaktärer interagerar med varandra, tänker jag, det som Elizabeth George kallare MATH (method to avoid talking heads) i sin bok om skrivande.

Jag har skrivit på skönlitterära saker där läkargrejen fladdrar förbi, men ingen har blivit bra. Skrev enormt många tusen ord, vid två olika tillfällen i två olika utkast, på en roman som handlade om en manlig läkarstudent och skulle följa honom genom läkarutbildningen. Tanken var att läkarstudierna fanns i bakgrunden, en källa till miljöer och små konflikter, medan huvudberättelsen handlade om hans olyckliga förälskelse och sedermera märkliga relation fylld av psykologiska spel med en kvinna som var betydligt äldre än han. Det var typ Karolina Ramqvists Alltings början men istället för 90-talsklubbande i Stockholms innerstad var det läkarutbildning och Umeå och 10-tal som var fonden för den stora omvälvande kärleken som stal omgången.

Scenerna relaterade till utbildning och sjukvård var helt okej (eller nja okej knappt det, men det fanns tre roliga observationer i alla fall), men tyvärr var exakt allt annat jättedåligt. Det största problemet var att ingen av huvudpersonerna hade någon intressant personlighet, intressanta drivkrafter, begripliga motiv för varför de agerade som de gjorde eller över huvud taget NÅGONTING som gjorde att man skulle vilja läsa om de här människorna. Efter cirka tre sidor kände man “Vem bryr sig?” och det var ju tråkigt när tanken var att det skulle bli ett mastodontverk.
Tyvärr tog det 50 000 ord att inse det som vem som helst kunde se.

Om du hade en helt barnfri ledig dag till ditt förfogande, vad skulle du hitta på?
Det händer faktiskt inte så sällan som man kan tro, tack vare att mina barn har både en farmor och farfar och en mormor och morfar som gör stordåd.
Ibland använder jag en sådan dag åt att joura på psykakuten, andra gånger att träffa vänner.
Men just nu, om en sådan dag bara dök upp, lite oväntat, så hade jag ägnat den åt detta: att gå mycket långt i naturen, att äta kapris ur burken på sked, äta brieost med hjortronsylt till middag medan jag såg på teveserier. Typ en sådan här dag hade jag velat ha.

Nu har jag inte ett enda vettigt ord till att säga, och knappt ett ovettigt ord heller.
over and out.

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Facebook.