Uppsala

Vad vi gör i Uppsala?
Vi är här ett år för mitt jobbs skull. Jag är ju läkare, och de flesta läkare specialiserar sig inom något – det är så vår karriär ser ut. Vissa tror att specialiseringen innebär att man pluggar för evigt, men mest handlar det om att jobba. Skillnaden mot att “bara” jobba är att man går en del utbildningar, och att det finns reglerat vilka kurser man ska gå och vilka olika ställen man behöver arbeta på för att få den kompetensen som krävs. Allt som allt tar det fem år. Och ett av de åren behöver jag, som gör min specialisering på Åland, göra i Sverige. (Jag hade kunnat göra en finsk specialisering och tjänstgöra två år på finska fastlandet istället, men för mig var det här ett bättre alternativ).

Här jobbar jag på psykakuten, på psykosavdelning, på beroendeavdelning och beroendemottagning, på neurologen. Jag ska förbi rättspsyk och ätstörningsvården, jag ska vara på ECT-enheten. Ett år med extra allt, med andra ord.

Det är svårt att komma till ett stort sjukhus från ett litet, kanske mest för att det finns så många att jämföra sig med. Gång på gång får jag påminna mig om vad målet är: att ta med sig en massa kunskap hem (och vetskapen om bra personer att ringa när man kör fast). Inte att imponera på någon, bli känd som den mest kompetenta läkare som någonsin traskat i ett par inneskor genom kulvertarna på Akademiska.

Varför är vi just i Uppsala?
För att sjukhuset på Åland och Akademiska här har ett samarbete. För att jag kommer från Uppsala, även om jag innan den här flytten aldrig hade bott här i vuxen ålder. För att det blev så.

Var bor vi i Uppsala?
Vi bor i ett radhus i Sunnersta. Jag hyr det ett år, möblerat. De som äger det skulle bo i Nya Zealand ett år, vi kunde få en win-win-situation. Vi ville inte ta med oss en massa saker, de ville inte packa ihop en massa saker, tidsperioden synkade. Det är jättefint och området är idylliskt och alla är välordnade och folk i området har sjukt mycket pengar och använder dem på ett sätt som inte matchar mina drömmar om hur jag vill leva och gång på gång har jag känt mig som att vi är kvarterets svarta får. Men alla är så trevliga och väluppfostrade, ingen skulle någonsin säga något om saken.

Men vad gör vi i Uppsala?
Somliga av oss går till skolan, somliga åker till jobbet. Vi åker buss. Vi åker till Gottsunda centrum och handlar och studerar det intressanta fenomenet med två stadsdelar som ligger bara kilometer från varandra men representerar helt olika världar. Vi köper jordgubb-guava-te på Tehörnan. Vi badar på Fyrishov som ser precis likadant ut som när jag var barn. Vi åker till mina föräldrar, som bor på landet här. Vi träffar min bror och hans barn, som bor här. Vi träffar min syster och hennes barn, de bor i Stockholm. Vi går på kalas. Vi läser läxor. Vi pratar med människor vi möter, kanske precis alla som går att inleda ett samtal med, eftersom jag visste när vi flyttade hit att det bara skulle gå om jag bestämde mig för att släppa garden och blygheten och sträcka mig mot precis varenda möjlig kontakt.

Vi försöker få ihop livet, och det är svårt. Livsmarginalen var större för oss på Åland: i tid, i pengar, i krav. Jag kommer att minnas många saker från det här Uppsalaåret, fantastiska och spännande och omvälvande och utvecklande, men jag kommer också att minnas det här: att vara trött på tusen platser. På bussen, på jobbet, i tvättstugan, framför kvällsdisken, i affären, på fest.
Nu ska det ju bli en del ändring på det, som jag nämnde igår, jag ska göra saker för att försöka få ihop det lite mer. Mer om det snart!
Men en sak är säker: utan människorna omkring oss hade det aldrig gått.

*

Har ni frågor? Det har ni kanske, det finns så mycket man kan säga om en sådan här flytt att det inte ryms i ett inlägg.  Kanske finns det någon annan som funderar på en tillfällig flytt, stor eller liten, och har funderingar? Skriv så svarar jag på det jag kan och vill i ett eget inlägg!

Läs mer:

• vad jag jobbar med. hösten 2021.
• Sjutton år, sjutton år i staden.
• En dagbok från en annan stad, ett gammalt jag.
• Glimtar, augusti 2022. Cykelbenen, orkar mer än vad man tror.
• Glimtar, oktober 2022. Åka buss, spela schack.

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Facebook.