Nettelblad

skrivande, böcker, resor. och tre små barn.

Kategori: Resor

Tre mysiga caféer i Mariehamn/Åland

Jag tycker om att vara på caféer. Skriver bra på café (om jag inte är alltför djupt inne i ett projekt, då behöver jag en annan typ av total isolering). Läser böcker bra på café. Tittar på folk bra på café.
Den här sommaren förflyttar jag mig inte särskilt långt, av världslägesmässiga skäl. Som tur är har jag väldigt mycket bra precis runt knuten, som de här tre caféerna i Mariehamn där jag gärna sätter mig och skriver och läser. De har alla tre gemensamt att de är stämningsfulla, mysiga och att vad man än beställer kommer det att vara hembakat och hemlagat, med kärlek i de små detaljerna och alltid gott.

Det är ju svårt att komma hit från Sverige just nu om man inte har särskilda skäl, men kanske nästa sommar? Annars hoppas jag att tipsen kan vara till glädje för alla mina finlandssvenska läsare.

Svarta katten – stilla, skirt och en doft av nybakat

Svarta Katten café Mariehamn Åland

Svarta Katten café Mariehamn Åland fika

Svarta Katten café Mariehamn Åland

Svarta Katten café Mariehamn Åland sandlåda  Svarta Katten café Mariehamn Åland Svarta Katten café Mariehamn Åland inomhus

Svart katten café Mariehamn leksaker inomhus för barn

Alldeles vid centrum men på en sidogata som ger en känsla av avskildhet och lugn. Här sitter jag gärna vid något av fönstren och blickar ut på ett sommarregn och enstaka förbipasserande medan jag redigerar ett skrivprojekt, eller på den ljuvliga rymliga utegården och läser en roman. Det doftar alltid kakor-i-ugnen här. Goda hemlagade luncher – en gång åt jag en sötpotatis med fetaoströra som gjorde mig tårögd – men helst dricker jag en kopp cappuccino i finporslin och tar någon av alla hembakta kakor till det.
Mina cafébesök är mina gyllene stunder för mig själv, men har man barn med sig finns här både en sandlåda på gården och en fin lekhörna inomhus.

Här hittar ni Svarta Kattens Facebooksida för mer information.

Café Viktor – ombonat och vackert in i minsta detalj

Café Viktor Mariehamn

Café Viktor Mariehamn Åland

Café Viktor Mariehamn Åland

Café Viktor Mariehamn

 

Café Viktor Mariehamn Åland

Café Viktor Mariehamn Åland

Café Viktor är en av mina favoritplatser i Mariehamn just nu. Ligger precis vid huvudgatan, så utanför är det alltid liv och rörelse, men i de stora lokalerna med många platser hittar jag ändå alltid ett lugn. Det finns en uteservering längs gatan men jag sitter helst inomhus i de fantastiskt inredda lokalerna och njuter av vackra färgkombinationer, unika föremål, en känsla för att bygga en miljö i både det stora och det lilla.
Stora lokaler med gott om platser, mycket att upptäcka och även en butik där man gärna strosar runt en stund i anslutning till sin fika.
Här kommer du att få något smaskigt vad du än tar, men mitt hjärta klappar extra hårt för den vegetariska tre-ostarlasagnen. En gång när jag var här hörde jag en kvinna ur det stora sällskapet vid bordet bredvid mitt utropa ÅH HERREGUD av välbehag när hon smakade sin lasagne. Jag har haft lust att göra detsamma.

Här hittar du Café Viktors Facebooksida för mer information.

Bagarstugan Café & Vin – Mariehamnsklassiker med stämning

Bagarstugan Café & Vin Mariehamn Åland

Bagarstugan café & vin Mariehamn Åland

Bagarstugan café & vin mariehamn Åland

Bagarstugan Café & Vin Mariehamn Åland

Bagarstugan Café & VIn Mariehamn Åland

Ombonad innemiljö med genomtänkta detaljer, hembakat fika som alltid är gott, en lummig innergård. Hemlagade luncher som erbjuder det lilla extra. Bagarstugan är bra, och folk vet att det är bra – därför är här ofta fullt och mycket turister. En lyx för mig dock, som hemestrar och tycker att det är en bonus att sitta en dag och höra alla dessa finsktalande sällskap komma och gå och planera nästa cykelfärd (Åland har många cykelturister, och ibland undrar jag om alla i något skede stannar till på Bagarstugan).
Sitter hellre och läser än skriver här just för att det brukar vara så mycket folk. Favoritplatsen är träbänkshörnet på bilden däruppe, då sitter man liksom upphöjd jämfört med resten av innergården, som en oas i oasen. Att sitta där, dricka en kopp te, äta en kardemummabulle, läsa en bok, spana på folk, spana på himlen, spana på klätterväxterna och kajorna och solskenet ovanför sig, det är bra liv i ett nötskal.
Min favoritlunch här är chèvre/rödbeta-pajen, favoritfikat kardemummabullen.

Här hittar du Bagarstugan Café & Vins Facebooksida för mer information.

Det var det. Smaklig spis!

 

 

 

9 comments

Ett äventyr, en gång: #Kaamos Getaway

En gång, det var i slutet på januari, åkte jag på äventyr. Man gjorde sådant på den tiden, har jag hört. Jag gick på en färja på kvällen, sov som en gris i min hytt (jag gillar ju att åka färja).
Vaknade upp med en timme kvar till Helsingfors. Åt frukostbuffé och tänkte på text. Såg på havet utanför och tänkte att båt måste vara det värdigaste sättet att färdas.

Jag skulle till ett retreat i skogen, jag skulle åka i en bil tillsammans med några andra kursdeltagare, de skulle avgå från området där en av deltagarna bodde. 8 km från centrum sa Google Maps. När jag reser själv, alltså som i utan barn, utgår jag från att allt under en mil är gångavstånd tills motsatsen är bevisad. Jag tycker så mycket om att promenera mig igenom en plats. Det förlänger upplevelsen av en resa tycker jag. Platsen krymper, upplevs mer i sin detalj. Väntetid blir upptäcksfärd.

Åt på en vegansk restaurang som heter Loving Hut och tydligen är en del av något slags kedja. Den verkar sektrelaterad. Wikipedia säger att kedjan grundades av Ching Hai, “whose followers call her ‘Supreme Master'”. På de flesta av restaurangerna sänds tevekanalen Supreme Master TV. Återigen enligt Wikipedia ska den sända 24 timmar positiva nyheter varje dag. Det var mycket text och sång på olika språk. Klipp mellan olika platser i världen där massor av människor stod samlade, tätt intill varandra. Det var före corona. Alla samlades smittnära varandra och gladdes åt supreme master och den veganska matens kärlek.

Jag var ensam på restaurangen. Jag njöt av att de enda ljuden var surret från fläktarna, jublet från folkmassorna på Supreme Master TV och ibland ljuden från en teveserie som ägarinnan satt och såg på inne i köket. När jag gick in i köket för att be att få köpa till vegan banana split and vegan ice cream 🙂 satt hon där bekvämt vid ett litet rangligt bord med laptopen uppställd framför sig, drack en kopp te, plöjde sin teveserie, reste sig långsamt.
Att följa the supreme master verkade göra henne gott.


Den sista kilometern mötte jag ett ösregn och en urladdad mobil. Utan Google maps och lite virrig avseende gatornas detaljer på en plats jag aldrig befunnit mig försökte jag gå in på ett Subway och fråga kassörskan om hon kände till gatan. Hon försökte lyssna på min engelska, tvekade sedan och sa:
“Yeees. Do you want chicken in your bread?”
Jag gav upp och gick till det närliggande biblioteket, kopplade in min mobilladdare och kommunicerade med min bilskjutsare direkt istället. Här ovan en selfie för att visa hur jag ser ut så de skulle känna igen mig. Försökte se sympatisk ut. Misslyckades möjligen men blev nöjd med att mina ögon matchar min jacka.

Sedan reste jag med fyra främlingar i en bil en timme eller så. Vi mötte solnedgången och trafikstockning.
När vi kom fram var det mörkt, för det var januari, lika lätt som man glömmer att det fanns en tid när man fick träffa en massa främlingar nära nära glömmer man att det fanns en tid när inte kvällarna var så otroligt ljusa.
Något fantastiskt med människan, är det inte, att varje tillstånd har sin tid, att man glömmer och skapar nytt och vänjer sig.

Platsen vi kom till var i alla fall den här.

Här skulle vi vara på ett skriv- och yogaretreat. Arrangörer var Kugge-skriver-Kugge och yogaläraren Laura Liefveld. Husen som kursen hölls i tillhör Kugges familj (den som ville se mer ser dem ofta på hennes blogg, till exempel här) och förutom att omgivningarna i sig var oerhört vackra gav det något alldeles särskilt till stämningen. Det kändes lite som att få vara ett barn och åka hem till någon och bli omhändertagen.
Lägga sig i soffan, skriva, och aldrig aldrig vara hungrig utan att lyfta ett matlagningsfinger. Har levt sämre liv.

Det hände något med samtalen, och med orden, på den där platsen.
Mjuk i kroppen av morgonyoga. Alla där för att göra något annat än det vi vanligtvis gjorde. Främlingar, på en plats som inte var hemma men kändes som ett hem. Vi delade med oss av berättelser som till varandra som man i andra sammanhang inte gör till främlingar. Livshistorier.

Och det hände något med mig i samtalen, för en gångs skull kände jag inte ett behov att göra intryck, avtryck, presentera en bild av mig själv för de andra värd att komma ihåg.
Det fick bara vara.
Jag lunkade mest på.
Nyyogad, nyskriven och alltid mätt.

Sedan, efter två dagar, var det slut. Jag satte mig på en finsk landsortsbuss med ett block fullt av ett idéer och ett huvud med tankar som inte snurrade fullt så vilt som annars. Utanför fönstret skymtade granar, tallar, sjöar. Efter en dryg timme var jag i Åbo (platsen för retreatet ligger mittemellan Åbo och Helsingfors, så jag valde ankomst och avreseort efter färjetider). Jag promenerade längs Auraån till hamnen och tänkte på  hur mycket jag älskar mina varma vintervantar i finläder efter år av att frysa om händerna. Och på text.

Och det var min berättelse om ett äventyr, i all stillsamhet, i en tid som känns länge sedan men som var nästan alldeles nyss.

 

10 comments

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén