Nettelblad

skrivande, böcker, resor. och tre små barn.

Kategori: tips (Sida 1 av 2)

Söndagsplock vecka 32

Hej. Nu är det söndag igen. Jag har ägnat stora delar av dagen åt att rensa grejer. Oerhört tillfredsställande, fast ett emotionellt minfält. Är en sådan nostalgiker av rang och ibland stöter jag på något som kastar mig tillbaka till platser, tider, upplevelser, både bra och dåliga, och mina minnen är så levande i mig, det blir en översvämning att stöta på för många på en gång. Fantastiskt när man skriver, och när man vill förstå folk, det är som att ha så många erfarenheter i sig så nära, samtidigt. Bara väldigt opraktiskt när man typ bara vill rensa lite bland sina böcker och papper.
Nåväl. Raskt vidare till tipsen!

Ett podcastavsnitt: Autism – superkraft eller svaghet? i Kropp&Själ

Kropp & Själ är fantastiska att sträcklyssna medan man lyssnar på grejer. låta det glida in och ut ur medvetandet, bli lagom engagerad och intresserad. Tyckte det här avsnittet om autism var bra, och lyckades hålla en nivå som jag tror är intressant både för den som inte kan mycket om saken och för mig, som vet mer. För mig är ju diagnoskriterier eller vissa faktaaspekter inte nytt, men tycker de har en bra blandning mellan att guida lyssnaren till baskunskap om autismspektrumstörningar och att låta intressanta intervjuer med olika personer med autismdiagnos och med forskare ta plats.

En låt: Empty med Metric

Apropå sådant som kastar en tillbaka till andra tider.
Jag slår på Empty med Metric och plötsligt är jag någon annanstans.
Jag är tretton år och drömmer om att skriva, jag skriver hela tiden, jag vet bara inte vad det ska bli av det, men jag ser redan saker som en skrivande människa gör, detaljer från den tiden kan vara så tydliga för mig som om de hände nyss: schackbrädet på Bibliotekets barnavdelning och känslan av pjäsernas tyngd i handen, sprött och torrt av kanel i munnen när man delade en Linnébulle med någon på Café Linné och drack te och längtade efter  att tiden skulle gå för man visste att något spännande väntade i slutet av den, bara inte vad. Doften av pocketböcker på bussen.

Jag lyssnar på Empty och jag är tretton år gammal och försöker existera i den där brytpunkten i livet  då alla upplevelser är förstärkta, liksom uppvridna i kontrasten, och jag lägger mig ned på golvet i mitt flickrum och öppnar fönstret fast luften är kylig utanför, det doftar skog och höst och jag blundar och låter musiken skölja över mig.

Och fjorton år senare lyssnar jag på den där låten och är tillbaka där, i något annat, men jag lyssnar också på den och slås av att jag fortfarande  tycker den är så jäkla bra.

Compassioneffekten av Christina Andersson

En bok: Compassioneffekten av Christina Andersson

Denna bok om compassion, som också kallas självmedkänsla, hittade jag genom boktipslistan längst bak i Känslor som kraft eller hinder, som jag ju tyckte så mycket om. Christina Andersson är psykolog och forskare med inriktning mot compassion/självmedkänsla, ett begrepp som i korthet handlar om hur man kan hjälpa och stötta sig själv genom livets svåra för att göra det mer uthärdligt.
För vissa människor kan det låta som en helt självklar grej att man ska göra – hur skulle man annars göra när man har det svårt? göra det värre för sig? – men mycket vardagligt lidande förvärras faktiskt av dysfunktionella  strategier.

Boken kan ibland vara lite för pratig för min smak, jag saknar den där kärnfullheten som finns i Känslor som kraft eller hinder eller i till exempel Anna Kåvers Att leva ett liv, inte vinna ett krig och Åsa Nilsonnes Vem är det som bestämmer i ditt liv? Men jag tog ändå med mig många intressanta perspektiv, till exempel hur man kunde kategorisera de strategier man väljer i svåra situationer efter om de handlar om flykt, prestation eller tröst (min förenkling, läs boken för tydligare förklaringar) och se till att man exempelvis inte bara väljer strategier som handlar om att prestera sig igenom tunga saker, utan också sådant som är tröstande.
Fint komplement till kategorin evidensbaserade självhjälpsböcker och väldigt fint formgiven!

Rainbow Tex Mex tortilla chips

En förundran: smakar tortillachipsen simhall?

Jag vet inte om det här är ett tips, det är nog mer en jakt på någon som upplevt samma sak. Eller kanske är det ett tips också, jag gillar verkligen de här tortillachipsen. Men varje gång jag sätter tänderna i dem och känner det salta knastret sprida sig i munnen känns det som att jag är i en simhall. Samma typ av smak/doftminne som tar en tillbaka som om jag skulle känna doften av klor, eller tvål, eller ljummen bastu. Men chipsen smakar inte klor (eller tvål, eller ljummen bastu). De smakar salt, och tacochips. Så varför? Vad är det med just den här smaken, den här upplevelsen? Inväntar länsning av S-markets hyllor med provsmakning och rapport tillbaka om någon upplever samma sak. (Funkar tyvärr endast för de finska läsarna).

Ett blogginlägg: Ensam på en ö hos Flora Wiström

Är svag för när folk bloggar om sitt skrivande, och när folk använder bloggformatet på ett litterärt sätt, ni vet liksom använder dess potential för berättande. Tycker Flora Wiström gör både och i det här inlägget om skrivlivet ensam på en ö. Dessutom alltid tyckt att hon tar de bästa fotografierna av skrivandet. Laptop med öppet dokument är inte alltid lätt att avbilda på ett sätt som väcker sug, men det gör det alltid hos henne.

 

Klart slut och trevlig vecka!

Liknande inlägg

– Söndagsplock vecka 31. Don’t Cry 4 Me av Bnny Rbbt, Regnmannen av Jonas Karlsson, podcasten Bokskrynklaren, Sopborsten och Grannfejden hos Visioner.

– Söndagsplock vecka 30. 70 dagar mot döden – rutinärendet som gick fel, En sån som jag med Hundhimlen, Så funkar det! Kroppen inifrån och ut av Mats Wänblad, Dialog om dialog hos Ellen Strömberg.

– Söndagsplock vecka 29.  Sean Banan i Värvet, en spellista för ett skrivprojekt, Dockskåpet av Tove Jansson, Ett tyst hjärta hos Linnea Brännström.

 

 

 

 

 

0 comments

Söndagsplock vecka 31

Så är det söndag igen och sensommarljuset är så vackert att jag blir andäktig, som varje år, jag har älskat augusti ett helt liv.
Jag skickade in mitt romanmanus till två förlag den här veckan (först skrev jag “romanutkast”, så mycket känns det fortfarande som ett pågående projekt som bara ligger och väntar på nästa gång jag ska plocka upp det, men börjar man skicka det till någon annan är det väl inte längre bara ett utkast). Sedan gick det för första gången på hela sommaren många dagar utan att jag tänkte på manuset. Det kändes som att ha gjort slut eller försöka komma över en olycklig kärlek, och tänka wow. jag är redan över dig.
Sen drömde jag långa förvirrade drömmar inatt där jag kom på att jag lagt in en mordhistoria i boken som aldrig fick någon upplösning, att jag bara glömt bort den helt under skrivandets gång, och fick panik, och när jag vaknade på morgonen var jag konstnärsångestligt kallsvettig. (Det var alltså inte sant, inga random bortglömda mordhistorier finns där).
Så jag antar att vi fortfarande inte är klara med varandra, jag och Mr Bok.
Nå. Raskt vidare till tipsen.

En sång: Don’t Cry 4 me av Bnny Rbbt

Otroligt svag för artisten Bnny Rbbt i allmänhet och låten Don’t cry 4 me i synnerhet. Det finns något slags alternate reality game-mysterium kring det här som man kan engagera sig i om man vill, kring Bnny Rbbt, att han skulle ha gjort låtarna på 90-talet och att alla videor kommer från upphittade gamla VHS-kassetter och sånt. Det är säkert intrikat men jag bryr mig mest om musiken. Originellt och knäppt och melankoliskt och lugnande på samma gång. Lyssnade på denna så mycket när jag skrev slutet av boken.

En bok: Regnmannen av Jonas Karlsson

Återfann den här godingen när jag rensade mina bokhyllor. Förutom att ha ett otroligt vackert omslag är det en underfundig och mysig berättelse om en äldre herre som blir övertygad om att han kan kontrollera regnet. Välskriven och trivsam, bra läsning om man känner sig lite nere och inte vill ha tunga trauman utan bara dramatik i det lilla.

En podcast: Bokskrynklaren

Psykologen och mångläsaren Rebecca Landquist har startat podcasten Bokskrynklaren där hon + gäst djupdyker i böcker och analyserar dem ur olika psykologiska perspektiv. Första avsnittet handlar om Karin Smirnoffs Jana Kippo-trilogi utifrån ett anknytningsperspektiv. Jag älskar att djupdyka i litterär psykologi och tror detta är en podd med stor potential. Ser redan fram mot nästa avsnitt!

Ett tips till de åländska läsarna

Sist jag tittade på böcker på Emmaus såg jag att Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, som ju är känd från denna blogg (och, för all del, från en del andra sammanhang) finns i pockethyllan. Norpa den om ingen redan gjort det!

Ett blogginlägg: Sopborsten och grannfejden hos Visioner

Svag för välskrivna små vardagsberättelser. tyckte den här berättelsen hos Visioner om Sopborsten och grannfejden var så allmänmänsklig, rolig och fin.

Klart slut trevlig dag kväll!

2 comments

Söndagsplock vecka 30

Söndag igen, det blir visst det varje vecka. Ni får en spegelselfie för andra veckan i rad. Jag har visst blivit generös.
Den här helgen har jag haft möjligheten att sitta många timmar med mitt romanprojekt. Tog mig till en milstolpe. Det är svårt att prata om när man inte är redo att prata om det, men det var i alla fall för jäkla skönt att nå dit.
Nu till tipsen.

Ett podcastavsnitt: 70 dagar mot döden – Rutinärendet som gick fel

När P1-dokumentären 70 dagar mot döden – rutinärendet som gick fel  släpptes 2016 var jag precis i slutet på läkarprogrammet och skulle snart börja mitt första jobb som läkare. Någon tipsade mig om den då, men jag valde bort att lyssna för att jag inte orkade gå ut i arbetslivet med mer oro för vad som skulle kunna hända än vad jag redan hade.
Nu i helgen lyssnade jag på denna välproducerade och gripande dokumentär om 30-åriga Rikard Langewolf som åkte in till sjukhuset för gallsten och aldrig kom hem igen, efter 70 dagars kamp mot döden med ett oupptäckt sår på tolvfingertarmen. Det är en berättelse om konsekvenser av systemfel och platsbrist, om brist på kommunikation och kontinuitet, om vad som kan hända när en patient är allas patient och ingens och det tydliga ansvaret och möjligheten att följa förlopp saknas. Det är också en fantastiskt gjorda karaktärsteckning av en människa och ett kraftfullt berättande.
Grät en timme efter att ha lyssnat. Det var det värt.

En låt: En sån som jag med Hundhimlen

En sommar för tusen år sedan var jag väldigt, väldigt ledsen över en grej, eller många grejer, eller kanske en massa små grejer som sammantaget fick något att tippa över så att jag var ledsen över allt och ingenting och maten smakade papper och den västerbottniska nattens ljus (bodde i Umeå på den tiden) kändes mer som ett hån än en befrielse. Då brukade jag lyssna på Hundra år med Hundhimlen på repeat och träna så att jag knappt fick luft och under trettio minuter av den där låten om och om igen vaknade något till liv, något som var något annat än tråkigheter.
Så jag upptäckte att Hundhimlen just släppt en ny låt var förväntningarna höga, liksom risken för besvikelse.
Lyssnade på En sån som jag, ryckte på axlarna och tänkte nja, inte lika bra som Hundra år. Fast jag kanske ska lyssna igen, bara en gång till.
Sedan lyssnade jag på den trettio gånger på raken och dagen efter typ trettio gånger till.
Det är något visst med att få dansa runt och skriksjunga EN SÅN SOM JAG DET BLIR NOG BRA TROTS ATT JAG ALDRIG RIKTIGT VARIT SOM MAN SKA.
Tänker att detta är 20-talets variant på lite trasiga och knasiga det är vårt trasdocksgäng. Fast mer dans-och-vuxenvänligt.

 

En bok: Så funkar det! Kroppen inifrån och ut av Mats Wänblad

Har ju tidigare tipsat om boken om fordon som den vetgirigaste av smågubbar älskar med hela sitt hjärta. När vi hittade en bok om kroppen av samma författare på biblioteket var kärleken ett faktum. En annan mamma hade faktiskt tänkt låna den till sitt barn, men sa att det var okej att Lilla Gubben satt och tittade i den medan hon plockade på sig fler böcker. När hon kom tillbaka tjugo minuter senare satt han fortfarande och bläddrade. Det verkar som han blir gladast av den, sa hon och vi bar hem den som en skatt.
Så funkar det!: Kroppen inifrån och ut av Mats Wänblad är detaljerad och tydlig, med många liknelser och pedagogiska grepp och många roliga och fina illustrationer. Enda problemet är att det är lite demoraliserande för känslan av kompetens när jag pausar min läsning för att berätta lite mer och förtydliga – man tycker ju trots allt att kroppen är ett ämne jag borde behärska – och Lilla Gubben bara suckar och säger: “Okej mamma. Men läs nu vad som faktiskt står.”

Ett blogginlägg: Dialog om dialog hos Ellen strömberg

Gillade verkligen Ellen Strömbergs Dialog om dialog. Fyndigt och intressant läsning! Har ju tidigare tipsat om blogginläggen Kugge skriver om skrivande under sommaren, och Ellen gör samma sak, båda inläggsserierna är ackompanjemang till en gemensam skrivkurs de två håller. Tips!

 

Så. Det var det! Over and out.

 

0 comments

Söndagsplock vecka 29

Hej. Nu är det visst söndag igen. Det firar vi tydligen med något så ovanligt på den här bloggen som en spegelselfie. Nettelblad-style förvisso, men ändå.
Nu till tipsen.

Ett podcastavsnitt: Sean Banan i Värvet

Sean Banan är med i Värvet och jag är fascinerad. Trogna läsare av bloggen vet ju redan att jag älskar Copacabanana.  Det finns nog många saker man kan säga om det här avsnittet, det finns många lager man kan lägga på i sin lyssning, men jag är mest fascinerad av Sean Banans språk. (Jag är alltid mest fascinerad av språket, antar jag, i det mesta jag gör). Han har ett väldigt stort ordförråd, som det är uppenbart att han själv har kämpat sig till, för ibland blir orden konstigt uttalade, uttrycken används på ett oväntat sätt. Men det gör också språket oerhört eget, rikt men eget, och oväntat.
Om jag hade en intervjupodcast skulle jag prata med människor om deras språk. Var de fick det ifrån, hur de samlade orden, vilka ord och ljud de tycker mest om.
Men det har jag ju inte. Så lyssna på det här istället, det var intressant.

En spellista för skrivprojekt

Satte ihop den här spellistan för ett skrivprojekt jag håller på med. Inte den där nästan-klar-romanen, en kortare sak. Men strunt samma vad skrivprojektet är, tycker bara listan har så himla många bra låtar.

En bok: Dockskåpet av Tove Jansson

Började läsa Tove Janssons novellsamling Dockskåpet från 1978, i nyutgåva från Förlaget. Skarpt, rått, precist, humoristiskt mörkt och alldeles underbart. Rekommenderas.

Ett blogginlägg: Ett tyst hjärta hos Linnea Brännström

Tyckte inlägget Ett tyst hjärta från Linnea Brännström var så elegant, välskrivet, med sådant tempo och driv och samtidigt berörande. Har ju länkat till Linnea förut och tycker verkligen om hennes sätt att använda bloggformatets potential som litterär uttrycksform.

Och det var det för denna vecka!
Fler tips hittar du här.

 

8 comments

Söndagsplock vecka 28

Svartvit bild på kvinna som läser och skriver

Hej! Söndag igen. Dags för tips. Fick hem en ny bok häromdagen som jag vill lägga mig i sängen och läsa typ direkt, så jag ska försöka fatta mig kort. Inte för att det brukar lyckas, direkt.

Ett podcastavsnitt

Jag sticker ju inte under stol med att jag verkligen gillar podcasten Kapitalet. Åsa Secher som är med och gör den har nu gjort en radiodokumentär för P1 Dokumentär om sina föräldrar, som gift sig tre gånger och följaktligen skilt sig två. Gifta för tredje gången heter den och lyckas vara både berörande, humoristisk och med ett fantastiskt berättardriv. Perfekt grej att lyssna på tillsammans med någon och diskutera efteråt tycker jag.

Flicka som skrattar på en strand

En låt

En gång för länge sedan hade Lana del Rey inte artistnamnet Lana del Rey utan ett annat artistnamn, May Jailer. Under det namnet släppte hon albumet Sirens med en massa svinbra låtar. Eteriska och sköra och egna, älskar dem allihop, men de kan vara svåra att hitta, laddas upp och tas bort från youtube, finns förstås inte på Spotify och sådant.
Lyssnar i alla fall på Aviation massor just nu eftersom jag lär mig att spela den. Tycker den är så fin, lyssnar på den ibland inför ett skrivpass också.

Känslor som kraft eller hinder av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist

En bok

Ibland när jag pratar med patienter (jag jobbar ju i psykiatrin) använder jag en eksemhud som liknelse för psykisk sårbarhet av olika slag. Typ alla känner ju någon, eller är någon, som har en torr och känslig hud och lätt får eksem. Det betyder inte att de personerna alltid har eksem, för de har fått lära sig olika råd och sätt att sköta sin känsliga hud. De kanske inte ska ha yrken där man måste utsätta sig för massa vatten eller starka kemikalier, de öser på med mjukgörande, och i perioder måste de ta till starkare grejer och smörja kortison. Om de inte tänker på något av det här får de ganska mycket eksem, och tänker de på allt har de förhoppningsvis sällan symptom.
På samma sätt kan det vara med en psykisk känslighet, att man behöver tänka på vissa saker för att sköta sitt sårbara psyke, men med rätt verktyg behöver man inte ha så mycket symptom. Känsligheten finns där men den kan hanteras.

Med den långa inledningen  vill jag tipsa om Känslor som kraft eller hinder – en handbok i känsloreglering av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist. En populärvetenskaplig och handfast bok om vad forskningen säger kring känslor och ytterst konkreta verktyg och färdigheter att arbeta med om känslorna krånglar till det för en på olika sätt. Författarna har jobbat mycket med dialektisk beteendeterapi, så mycket av boken bygger på idéer från den terapiformen, men verktygen är allmängiltiga för alla som är intresserade av känslor eller tvärtom inte har någon aning vad de ska vara bra för eller hur man ska hantera dem. Precis den sortens bok jag tänker kan vara mjukgörande och kortison för en känslig själ.

Skriva på en laptop med levande ljus

En kurs

De senaste veckorna har jag gått bloggaren Jennifer Sandströms kurs i SEO, alltså sökmotoroptimering. Sökmotoroptimering handlar om hur man kan göra innehållet på en hemsida, till exempel en blogg, lättare för google att hitta så man kommer högre upp vid vissa sökningar på google. Eftersom google försöker ge den som söker relevanta sökresultat, sammanfaller det i hög utsträckning med att skapa hemsidor som når ut med relevant innehåll till den målgrupp de är tänkta för.

Jag har läst några av Jennifers blogginlägg om SEO, och tyckt de var pedagogiska och intressanta. Funderade lite innan på om min nivå var rätt för kursen – någon som börjat nosa på det hela litegrann, men ville få mer gedigna kunskaper och gräva djupare. Kom fram till att den passade perfekt, men också är helt lämplig för någon som är totalt nybörjare. Den var pedagogisk, peppande, gedigen och snygg. Känner verkligen att jag har fått med mig kunskaper som det hade tagit lång tid för mig att hitta till annars. Ser att kursen ska hållas igen i höst så vill man investera i att öka googletrafiken till en hemsida man har, har ekonomin för att gå en sådan här kurs (jag var sugen på att unna mig något “onödigt” som inte var för någon annans skull utan bara för mig), och är intresserad av att lära sig något nytt rekommenderar jag den.

Ulrika Nettelblad skriver bok på balkongen

Ett blogginlägg

Bra och handfasta guider till olika delar av skrivandet gillar jag alltid. På Kugge skriver hittas en hel del av detta den här sommaren, som det här inlägget om att skriva bra karaktärer till exempel. Kugge har en hel blogginläggsserie om olika aspekter av skrivandet parallellt med att hon håller skrivkurs nu under sommaren, så in och frossa!

Puh! Det var det. Nu det bästa sättet att avsluta en söndagskväll i juli: läsa.
Kyssar&kärlek, ha det fint.

 

2 comments

Bokrecension: Nästa! av Nina Lykke


Jo, jag vet, jag lovade er en bättre bild. Men sedan blev det här inlägget liggande som ett halvfärdigt utkast i några veckor, boken lämnade ön med en kompis, och det är väl ändå inte för mitt bokfoto ni läser den här bloggen. (Lite tunt med inlägg av relevans, i så fall). Jaja här är i alla fall en recension av Nästa av Nina Lykke.

Smart svärta från ett geni

Det ska sägas direkt, så vi är på det klara med det: jag tycker att norska Nina Lykke är ett geni och typ den roligaste författare jag vet. Det är smart, det är svärta, det är bisarrt så det är precis över gränsen men så nära verkligheten att igenkänningen finns kvar. Det tyckte jag om Nej och åter nej, som var Lykkes första på svenska, och det tycker jag än mer om Nästa!. Men det är svårt med humor. Vet att vissa inte alls tycker Lykke är rolig, att det bara känns nedtryckande mörkt. Har man till exempel läst Nej och åter nej och tycker att den är supertrist och inte fattar grejen, då gillar man knappast Nästa! heller.

Skilsmässokris och ett talande skelett

Nästa! är berättelsen om allmänläkaren Elin. Elin är medelålders med utflugna barn, ligger i skilsmässa efter en otrohetsaffär med sin ungdomskärlek och har precis flyttat in på sitt läkarrum där hon sover i en fåtölj och ibland har moraliska diskussioner med sitt anatomiska plastskelett. Om dagarna träffar hon patienter som hon studerar med en växande cynism (90-talisten som gråter för att hon inte ORKAR en till Frankrikesemester, den påstridiga läraren som kräver en MR för sitt ryggont, herren med en mängd livsstilssjukdomar som ständigt kommer för motiverande samtal och aldrig gör någon livsstilsförändring). Om nätterna försöker hon sova men ligger mest och ser på klockan, tänker igenom vad som ledde henne hit och räknar ned tiden tills hon kan tillåta sig att gå upp och dricka morgonens första kaffekopp i personalrummet. Parallellt med skildringen av Elins rådande något extrema situation, får vi med osviklig skärpa och känsla för de små detaljerna följa den ett år långa otrohetsaffär som lett henne hit.

Precist, trovärdigt och lättläst

Roliga böcker beskrivs ofta som “rappa”, och jag avskyr det ordet. Tack och lov skulle jag inte säga att Lykke skriver rappt, jag tycker framförallt hon skriver precist. Hon lyckas plocka upp detaljerna som ger bilden, det typiska som ger igenkänningen, specificera det vanliga så att det inte går att göra annat än skratta. Samtidigt flödar språket lätt, man glider igenom boken liksom nästan utan ansträngning.
Nästa! är lite varmare än Nej och åter nej, kanske är det jagformen som bidrar, och jag får beröras samtidigt som jag flera gånger skrattar högt rakt ut. Researchen är också fantastisk, eller så är det jag som överskattar hur mystiskt eller höljt i dunkel livet som läkare skulle vara. Flera gånger under läsningen kommer jag i alla fall på mig själv med att googla nina lykke läkare (det är hon inte, hon är utbildad grafiker) och nina lykke partner läkare (inget napp där heller, men sånt framkommer väl å andra sidan bara om man specifikt nämnt det i en intervju) och sedan insåg jag att Nina Lykke nog framförallt är någon med ett öga för hur människor funkar under olika omständigheter, och det måste man faktiskt inte vara läkare för att begripa.

Summa summarum – REKOMMENDERAS!

 

 

5 comments

Söndagsplock vecka 27

Fantastiskt väder. Regnsmatter hela dagen. Tretton grader i luften. Doften av fuktigt gräs, fuktig jord. Någon gång på kvällen började det piska ned, regnet, sådär så att det nästan gör ont på huden om man går ut. Barnen frågade om de fick springa ut och doppa sig i den lilla plastpoolen i trädgården. Rusade nakna ut på gräsmattan, kastade sig i, skrek det isar! det isar! det isaaar! och jag fick det bekräftat åter en gång, det jag anat länge: det är inte i solen man känner sig som mest levande.

Här kommer några tips, för andra regniga dagar kanske.

Ett sommarprogram:
Det händer ibland att jag återkommer till Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, som gavs ut 2008 utgörs av dagboksanteckningar från ett svårt depressivt skov i Heberleins bipolära sjukdom. Det är en bok som fungerar bra att återvända till flera gånger, när livet gett mig nya perspektiv på innehållet. Vet att hon senare sagt att hon ångrar utgivningen och fortfarande var väldigt sjuk när hon gick med på att ge ut den, men nu finns den ju redan där och både som språklig upplevelse och sjukdomsskildring tycker jag den är väldigt träffande.
Det här är ju inte ett sommarprogram, kanske vän av ordning protesterar. Vän av ordning: du har rätt! Men jag brukar kombinera den där omläsningen med att lyssna på det sommarprogram Ann Heberlein spelade in 2009, året efter att boken gavs ut.
Tycker de passar så fint ihop, det är så fint att få höra henne prata om hur det är att må bra. Det alldeles lugna bramåendet, det som inte är hypomanierna eller depressionerna, det som är kaffe i solen och en egen trädgård. Påminnelsen om att det lyckliga slutet inte är explosioner och fanfarer, att det kan få vara en lugn och sakta utandning av lättnad och att inte vara ledsen mer. Kanske är programmet ännu viktigare för mig nu när jag jobbar i psykiatrin, för att bli påmind om vad som finns emellan svackorna man hela tiden möter, det där tillståndet som jag inte så ofta ser mina patienter i eftersom det inte är då de behöver mig.

Två låtar:
Lyssnat på Prom Queen med Molly Kate Kestner och Dance Again med Kite den senaste veckan. De hamnade direkt på spellistan för mitt skrivprojekt.
Vet inte riktigt vad som gör att en låt platsar som skrivlåt, de är ju ganska olika i genre och annat, men det måste finnas något… desperat, och längtansfullt, och på gränsen. Det är så den ska vara, boken, mycket mörker men inte bara mörker, och ljuset som sipprar in ska vara överväldigande och fyllt av kraft.
(Inte lätta ambitioner. Den blir väl aldrig klar).
Den där skrivspellistan heter förresten morning of the execution efter ett av mina favoritcitat från någon bok, någonsin, från Jeanette Wintersons The Stone Gods:
“I was optimistic, in that morning-of-the-execution-way when, quietly reading a book, you look up to find the hangman waiting, and go with him, feeling every final step with the intensity of new life.”


Ett boktips:

Jackie av Anne Swärd.
Gräver sig sakta genom varje steg i en destruktiv relation, den långsamma eskalationen, hur de små stegens  tyranni kan skapa en acceptans och tolerans till något man aldrig gått med på till att börja med. I det intressant, och jag tycker om ansatsen att man följer både honom och henne.
Däremot, rent skrivmässigt… Åh, jag ska erkänna det direkt, jag boktipsar om den här delvis för att jag hoppas få någon att diskutera den med. Jag sträckläste den, så den hade ju definitivt ett sug, och det fanns miljöskildringar som jag tyckte var magiska, miljöernas stämningar och dofter var hur bra som helst. Karaktärsgestaltningarna, däremot… Jag uppskattade verkligen ansatsen, som sagt, och ibland glimrade det till nåt otroligt, en känsla för små detaljer hos människor som gav en bild av hela personen. Men just i upplevelsen av relationens utveckling tyckte jag ibland att det var lite för mycket show don’t tell. Att skriva om hur de upplevde det istället för att lämna det till gestaltningen.
Tror jag, att jag upplevde var problemet. Har funderat mycket på detta nämligen, varför jag i slutändan upplevde den som så ojämn. Men mycket läsvärd.

En smak:
Det här pepparmynta-chokladteet från Garant. Vet inte hur jag i ord ska kunna berätta om vad det tillför mitt liv?
Ett örtte som lyckas med att ha både styrka och sötma, intensitet och karaktär, fyllighet. Perfekt som avslutning efter en god middag, kanske som dryck till efterrätten. Perfekt att dricka många koppar av när jag gör mitt kvällsskriv.

Ett blogginlägg

Mirjam Ekström skriver om att hinna med att skriva när man har småbarn. Tycker om hur hon påpekar att allt man inte hinner kanske inte bara handlar om att man måste anstränga sig lite mer, utan ibland om att man faktiskt behöver sin vila framför typ en teveserie i soffan snarare än ett nytt projekt. Gillar allt som påminner om att prioriteringar också handlar om att prioritera bort saker, och att det inte bara kan handla om att prioritera bort återhämtning.
Mirjams blogg är bra, förresten. Mycket inspirerande om att söka ett liv som matchar just det som är viktigt för en själv, och om skrivande. Plus fina Nya Zeeland-vyer.

Så. Det var den veckans tips. Kom nu inte och klaga på mig om ni tycker att ni inte har något att göra.
Kyssar&kärlek, ta hand om er.

Tidigare söndagsplock:
Söndagsplock vecka 19

Söndagsplock vecka 20

Söndagsplock vecka 21

Söndagsplock vecka 22

Söndagsplock vecka 25

 

 

 

5 comments

Söndagsplock vecka 25

Ett podcastavsnitt
Lyssnade på P3 Dokumentären Hans Scheike, smiskkollektivet och övergreppen. 
Hade hört om Hans Scheike som “sektledaren som ger smiskterapi till alla sina tjejer” och det lät ganska oskyldigt om än lite knäppt, men hade inte hört att han faktiskt dömts till flera års fängelse för övergrepp mot barn. Det nämns också i dokumentären: hur Scheike och hans kvinnors sätt att medverka medialt och prata om “sin livsstil” men konsekvent glida från ämnet när det gällde de brott de faktiskt var anklagade för ledde till att brotten kom i skymundan och att det på ett sätt blev förövarnas berättelse som fick leva kvar. Fascinerande att höra Scheike och kvinnorna intervjuas och deras sätt att undvika att svara på frågorna.

En bok
Vi kom över havet av Julie Otsuka hypeades på så många ställen för ett par år sedan att jag tappade allt intresse för att läsa den bara för att jag läst så många beskrivningar av den. Som tur var svalnade den irrationella aversionen, och häromveckan plöjde jag den med stor behållning. Vi kom över havet är berättelsen om japanska postorderbrudar som kommer till USA på 20-talet, och den nätta lilla boken sträcker sig fram till 40-tal och världskrig. Boken är skriven i vi-form, det är som de massiva kollektiva rösterna av en massa människoöden samtidigt, och det var just beskrivningen av det speciella berättarperspektivet som fick mig att känna skepsis; jag har svårt för böcker som blir diskuterade för att de använder ett särskilt grepp. Vill inte läsa något för att checka av “läst bok skriven i första person plural” på listan. Men formen är på många sätt det minst intressanta här. Den är som bra form ska vara – bara ett medel för att få fram berättelsen. Denna korta bok är poetisk, gripande, böljande, humoristisk och för jävla bra. Mäktig trots sitt format, tänk att den avnjuts som en fyllig chokladpralin snarare än lösgodis.


(Bilden hämtad från Iiris Viljanens Facebooksida).

En låttext
Tycker Iiris Viljanen är utsökt både som musiker och textförfattare. Älskar till exempel Ska vi fira om sjukdom och kroppsoro och livets skörhet. Texten till Man är ju bara människa från hennes nya album är något alldeles särskilt. Tycker citatet ovan säger allt – det här är låttexter när låttexter är poesi som är små berättelser i bara några rader.

Ett blogginlägg
Tycker Frida Kummerfeldt ofta skriver så bra om självmedkänsla, att på allvar vilja ge sin kropp hälsa men utan självföraktet och självplågeriet som “hälsosamma förändringar” bisarrt nog ibland är ett kodord för. Mycket kloka ord om vikt och kropp, mat och liv hos henne. Läste att hon inspireras av boken Mattillåtet av Gisela van der Ster, den minns jag också som en sjujäkla bra bok, med brasklappen att det är ett decennium sedan jag läste den. I alla fall så har Frida skrivit ett inlägg där hon samlar sina bästa inlägg om självkänsla. Tycker samlingen är perfekt att plöja med en härlig kopp gott kaffe en lugn stund för att göra livet med sig själv lite mjukare, varmare och snällare.

*

PS de kommande veckorna gör jag ett slags bloggutmaning för mig själv (mitt liv är fullt av egenskapade utmaningar, det är min välsignelse och förbannelse. Tävlar med mig själv i sista cykelspurten med barnen i lådcykeln på väg till dagis, försöker maxa hur mycket hushållsarbete som hinns med på en kvart, sådana små vardagstävlingar). Så det kommer att bli extra många inlägg ett tag framöver. Hojta om det är något särskilt ni vill läsa om! Kan inte säga att er vilja är min lag, det är jag alldeles för envis för, men jag är inte döv för önskemål.
kyssar&kärlek ha en fin vecka.

 

0 comments

Söndagsplock vecka 22

Sedan kom hettan. Lika överraskad blir jag varje år, och nästan lite förnärmad. Ska det bli varmt nu? Men det har ju varit kallt?
Och sedan står jag där och rotar efter ett par shorts och tunnare skor och fnyser åt att man plötsligt måste vistas nästan naken bland folk.
Men dofterna! Dofterna. Det är som när man börjar steka mat jämfört med att sniffa på den när den är uppskuren med rå. Allting blir mustigare, verkligare och mer överväldigande.
Ska inte förlora mig i hur maj doftar, det har jag ju redan gjort. Vidare till veckans tips istället.

En podcast
Min favoritreceptblogg (okej, i ärlighetens namn den enda receptblogg jag använder. Jättebra kokböcker också, älskar dem!) har blivit med podd. 
Staycheappodden handlar om att leva billigt men bra på olika sätt. Jag jobbar ganska mycket i mitt liv med att kontinuerligt dra ned standarden jag behöver för vad som ska kännas lyxigt. Tänker att hela världen omkring gör allt för att den standarden hela tiden ska höjas, och av tusen orsaker tror jag inte att det är ett råtthjul som blir bra att springa i. Podden är lite snackig och ostrukturerad, så som poddar var mer förr. Funkar eftersom ämnena intresserar mig, båda poddarna har mysiga dialekter och de samtidigt pratar så lugnt att det funkar att sova till. (Ni som hängt med vet att jag bedömer alla poddar utifrån om de också funkar att ta en tupplur till).

En bok
Den mest tidsvältajmade bokreleasen på evigheter?
Prepping – överlevnadshandboken: kunskap för kris och katastrof av Anna-Maria Stawreberg och Torbjörn Selin är precis vad det låter som. Jag gillar den för att jag tycker det är fint med grönt och vitt i kombination, för att jag tycker den är typografiskt behaglig att läsa och för att omslaget har en behaglig struktur under fingertopparna. Men också för att jag tycker det verkar nice att överleva såklart.
Väldigt faktaspäckad, gillar det. Också fylld av diverse sedelärande berättelser ur verkliga livet av folk som dör och folk som överlever under dramatiska förutsättningar och naturens makter. Blir så oerhört lugn av att läsa sånt här. Jag blir inte orolig av att föreställa mig det värsta, jag blir orolig av att inte få göra det.

En låt
Hur många gånger i mitt liv ska jag glömma bort Hey ya! med Outkast existerar?
Och sedan minnas det igen.
Skrika genom hela huset SHAKE IT SHAKE IT LIKE A POLAROID PICTURE
Och lova att jag aldrig ska glömma bort dess existens igen.

En blogg
Det ska sägas direkt, så att ingen tvekan råder: allt som skrivs hos Sardellen är bra. Det här är som jag drömt att jag kunde föra mig på internet. Välavvägt med självdistans, intellektuellt och tonmässig självklart. Observant. Med ett öga för saker, som man säger. Och jävligt roligt. Här är Köpenhamn, läkarskap, skrivande och kontrollbehov i salig blandning. Och böcker. Mycket böcker, och bra skrivet om böcker. Det är svårt att skriva om en bok man läser på ett sätt som fångar både de som är intresserade av boken ifråga och de som bara vill läsa en bra text. Här görs det briljant, bland annat i det här inlägget om Donna Tartt.
(Vill också lära mig att skriva om böcker på det här sättet. Istället för “det är ju nice att överleva. Men övning ger väl färdighet).

Nu är det dags att sova.
Kanske är det det sista och viktigaste tipset.
Glöm inte bort det, fast maj blir juni och nätterna är så ljusa och så varma och doftar så gott.
Glöm inte bort hur skönt det är att gå och lägga sig i tid.
Ert morgondagsjag kommer att tacka er.

3 comments

Söndagsplock vecka 21

Därute är majkvällens sol gyllene, balkongdörren står öppen, det blev så varmt härinne, snart blir det för svalt igen, kvällarna är ju inte så varma i år, man förleds av solens intensitet, och dofterna som doftar som maj ändå. Gräs fortfarande fuktigt av morgonens regn. Mattor av vitsippor, det söta som slår emot en när man cyklar till dagis. Vind med lukt av hav.
Har inget problem med kyla om doften är den rätta.

Nu några saker man kan roa sig med. En söndagskväll eller under den vecka som kommer, till exempel.

Ett podcastavsnitt
Podcasten Kapitalet har gjort det igen. Älskade deras nyliga avsnitt Guldnumret. Om jakten på bra telefonnummer, kärnfysiker som blev pokerspelare, svarta marknaden för de bästa sifferkombinationerna.

Ett recept
Men vad ser vi då på denna sneda bild, som hämtad från ett försök till matblogg typ 2006? Våfflor, men inte vilka våfflor som helst utan potatisvåfflor från kokboken Mega Vego. (Ska visst finnas en app också, om man är lagd åt det hållet). Receptet lägger jag inte ut här eftersom det inte är mitt, men kan generellt ge ledtråden att man kan riva ner allt möjligt i våfflor utan att det märks annat än i näringsgrad. Potatis, morötter, mosade linser, sådana saker.
Hur det här kunde vara den bästa bilden jag tog på de där våfflorna? Tja, jag är ingen matbloggare, varken anno 2006 eller nu, och jag var hungrig. Barnen också.
PS där bakom ser ni en chili. Chiliplanterande har jag ju skrivit om förut. Men inte tror ni väl att det där är chilin jag planterade i mars? Nej, den där fick jag av en bekant när den redan var lite halvuppvuxen. De stackars marsfröna kämpar fortfarande hårt för att växa upp till rejäla plantor, som om de känner ett instinktivt motstånd mot ett liv med mig och min avsaknad av gröna fingrar. Sköra och med anknytningsstörning är de, mina från-frö-chiliplantor, de kom till någon som kanske ännu inte var redo för uppdraget.
Men egentligen ville jag ju bara säga: potatisvåfflorna var ett uppskattat recept.

En bok
Och här har vi en bild med knivskarp skärpa…
Jamen försök själva fotografera en bok medan någon skriker att om jag inte hämtar en extra kudde till sängen just nu kommer denna Någon att rymma ut genom dörren och sova på gatan hela natten, men bara efter att ha ringt på dörrarna till alla grannar och visat att Någon är alldeles naken och hur ska de DÅ tänka att barnen har det, i det här huset?
Som tur är ska jag skriva ett alldeles eget, längre inlägg om den här boken när jag läst ut den, för den är så himla rolig och smart och bra. Älskade norska Nina Lykkes Nej och åter nej och när jag fick veta att hon kommit med ny som dessutom handlar om en läkare på vårdcentral blev jag extatisk. Här är humor med svärta (den bästa sortens humor). Det är kraschade äktenskap, livet som rasar, och moraliska diskussioner med ett plastskelett. Skrattar högt på offentlig plats när jag läser denna. När gjorde man liksom det sist?


En produkt
Tänker ofta på mitt barnomhändertagnade som man tänker på bra rehabilitering. Att det handlar om att lära dem att göra saker själva, istället för att bara göra det åt dem, det blir bättre för alla, men det kräver rätt verktyg. Så analogt med att ge någon hjälpmedel för att kunna börja gåträna köpte jag små barngalgar på Clas Ohlson för att hjälpa barnen med rutinen att hänga upp kläderna för morgondagen varje kväll. Den där stången i en av våra garderober i barnrummet är alltså i barnhöjd, så de kan själva lyfta rena kläder ur korgen i en av garderoberna och hänga upp dem, eller hänga upp dagens kläder om de ska ha samma imorgon. Galgarna var i ett trevligt material också, extremt ohalkigt, så det var väldigt tacksamt att hänga kläder på.  DET VAR SUCCÉ. Fokuset var totalt, stoltheten i deras blick smälte vartenda buttert litet modershjärta i rummet. (Bara ett, förvisso, men vilket hjärta ändå).

En låt
Lyssnar på Demon Host av Timber Timbre på repeat.
Tycker den låter som ett försommarregn, som sommarnatten när den är mörk men ändå inte mörk, det där alldeles särskilda grå, som augustikvällar när det fortfarande är varmt men mörkret sänker sig snabbare än vad det hade gjort i juli och man inte riktigt längre vet om man fortfarande ska tro på en sommar eller förbereda sig för en höst.
Vet inte hur en låt kan låta så, men så låter den.

Ett blogginlägg
Älskar i allmänhet att läsa folk beskriva de olika delarna av sitt yrkesliv, och i synnerhet om det rör sig om ett yrkeskrivliv. Älskade således Ellen Strömbergs inlägg om att arbeta som författare.

Klart slut hej och tack för mig!

 

(sugen på fler tips? här:
Söndagsplock vecka 19
Söndagsplock vecka 20)

 

3 comments

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén