Nettelblad

skrivande, böcker, resor. och tre små barn.

Kategori: tips (Sida 1 av 2)

Mjukgörande för eksemsjälar: böcker om acceptans, känsloreglering och mindfulness

Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver. Känslor som kraft eller hinder av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist. Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne

Mjukgörande för själseksem

Jag har skrivit förut om hur man kan tänka på lidande och psykisk sårbarhet som man tänker på en flagande eksemhud, och idag kommer jag att skriva om det igen.
Allas hud är olika känslig för belastning. Vissa smörjer aldrig in sig efter en dusch och använder starka parfymerade produkter utan att reagera det minsta. Andra måste smörja med mjukgörande hudkräm flera gånger per dag, undvika alltför mycket vattenexponering, annars får de eksem. Ytterligare andra måste utöver det smörja med kortisonkräm återkommande, annars får de eksem. Och ytterligare andra – fast det börjar röra sig om en väldigt liten del – kommer dessutom att behöva mer komplicerade och specialiserade behandlingsmetoder mot hudsjukdom.

På samma sätt finns det folk som sällan har något psykiskt lidande, trots att de sover oregelbundet, aldrig tränar och inte har funderat på sina tankar eller känslor typ en dag i sitt liv. Det är som de där som aldrig skulle smörja hudkräm efter duschen men aldrig blir torra ändå. Och så finns det de som inte heller har något stort lidande, men som behöver jobba lite mer för det. Regelbundna vanor, träning, kanske en stunds meditation eller en go självhjälpsbok ibland, att pyssla om sig själv lite extra när det är svårt. Sköter man inte de rutinerna börjar man må sämre, själens torra armbågar spricker upp och börjar flagna, det är dags att smörja lite extra.
Så finns det de som utöver egenvården kanske behöver något av de vanliga psykiatriska läkemedlen, typ vanligt antidepp  (SSRI), det är kanske motsvarande att smörja kortisonkräm. Och precis som när man smörjer kortison på eksemhud, så kan medicinen bara hjälpa fullt ut om man också har sin rutin med mjukgörande på plats.
Så finns det den lilla gruppen som behöver mer specialistgrejer. Här pratar vi antipsykotika och tricykliska och ECT och stämningsstabiliserare och sådana saker. Men även för den som lider på ett sådant sätt att det behövs, har man nytta av att smörja hudkrämen när det flagar, egenvårda själen lite när det skaver.

Idag tänkte jag tipsa om tre välskrivna, varma, konkreta och lättlästa böcker som handlar om tekniker som man kan använda som själens hudkräm.

Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne

Vem är det som bestämmer i ditt liv? Om mindfulness av Åsa Nilsonne

Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne

Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne

Psykiatern Åsa Nilsonnes bok om medveten närvaro eller mindfulness från mitten av 00-talet är en klassiker. Strunta i allt du hört om mindfulness från käcka typer som säger att om du bara njuter av ögonblicket kommer du att bli smal, framgångsrik och lycklig, och läs välformulerat och koncist om vad det egentligen handlar om. Med tydliga exempel och metaforer beskrivs hur man kan öva sig i att rikta uppmärksamheten dit man vill lägga sitt fokus i just det här ögonblicket och den här situationen. Boken går igenom exempel på vad man kan använda förmågan i medveten närvaro till, något som jag tror är viktigt. Att vara medvetet närvarande handlar om så mycket mer än att kunna njuta av hur tekoppen känns i handen för stunden. Det kan vara hela utgångspunkten för att förstå vad som händer i situationer när man agerar på ett sätt som inte blir bra för en. Och först när man förstår utgångslägets mekanismer kan man arbeta med att förändra det man vill ska bli annorlunda.
Dessutom är den så mysig och gul. Jag gillar ju gula böcker. 

Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver

Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Om acceptans. Av Anna Kåver

Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver

Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver

Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver är en systerbok till Åsa Nilsonnes bok, och de säljs ofta tillsammans. Boken handlar om acceptans, vilket innebär förmågan att förhålla sig till saker just så som de är. Inte nödvändigtvis nöja sig med det, eller låta bli att åtgärda, men att först se dem, precis som de är just nu. Att sluta kämpa mot faktum, och istället se faktum och därefter fundera vad man ska göra åt det. Det kan låta simpelt, framförallt om man inte reflekterat över det, men det finns så många vardagshandlingar vi människor ägnar oss åt där vi helt uppenbart inte förhåller oss till verkligheten så som den ser ut: köper kläder i en storlek som passade för tjugo år sedan, intalar oss själva att vi är feströkare fast det går åt ett paket cigaretter dagligen, blir förbannade på oss själva när vi är ledsna istället för att ge oss själva tröst. Tydligt och lättfattligt beskriver Anna Kåver vad acceptans innebär, hur vi kan arbeta med det för att få en tydligare blick av situationen som hjälper oss att fatta mer ändamålsenliga beslut, och konkreta tekniker för att öva vår acceptans.

Känslor som kraft eller hinder av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist

Känslor som kraft eller hinder av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist

Känslor som kraft eller hinder av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist

Känslor som kraft eller hinder av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist

Känslor som kraft eller hinder av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist kom ut 2018 och är ett fint komplement till de övriga två böckerna i det här inlägget. Fokus för boken ligger på känslor. Den första delen handlar om känslornas funktion och vad forskning säger om känslor, därefter djupdyker boken i olika problemsituationer man kan hamna i med känslolivet och handfasta strategier för att hantera dem. Matigt, gediget, och otroligt praktiskt tillämpbart. För alla som känner att känslolivet ibland flödar över, eller tvärtom bara ligger och sjuder inuti utan att någonsin få komma ut. Känslor är varken farliga eller obegripliga, tvärtom är de oerhört användbara, men man kan behöva hjälp att hitta rätt modeller för att hantera dem.
Jag har även skrivit om boken här, och mer om känslor har jag skrivit här.

Det var allt för idag.
Skaffa nu lite mjukgörande, och applicera rikligt morgon och kväll tills det flagar lite mindre, eller livslångt.

*

Läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

 

1 comments

Söndagsplock vecka 38

Kvinna i skogen i svartvitt

Hej hej. Idag är det söndag. Det firar vi med en naturlig, helt ickeposerande och avslappnad bild på mig där jag sitter i skogen och läser förra veckans boktips. (Den har fortsatt leverera, för övrigt, recension kommer så småningom).
Idag var den sortens söndag som inte riktigt lyfte. Ingen riktig söndagsångest, det brukar jag inte ha längre, men en slö lakonisk söndagsseghet. Tanken att man borde kanske dammsuga, handla mellanmålsbananer, planera sin vecka, men sedan ligger man liksom där i soffan och reser sig mest för att laga lunch och plötsligt är det eftermiddag och man har en begynnande spänningshuvudvärk. Sedan såg jag till att vi i alla fall tog oss ut. Skog, lekplats, septembersol, septemberkvällskyla. Inte blev jag full av energi efter det heller, men det var åtminstone en dag som blev, istället för en som aldrig vaknade.
Nå.
Nu vidare till tipsen.

barn på huk i skogen. svartvitt

Ett podcastavsnitt: Hit the road i This American Life

Har knappt lyssnat på en enda podcast den här veckan, och definitivt inget värt att tipsa om. Istället ska jag tipsa er om ett avsnitt i This American Life, eller till och med bara en del av ett avsnitt, som berörde mig massor en sömnlös natt för många år sedan. För den som inte lyssnat på podden är det alltså en podd där varje avsnitt har ett tema, och olika verkliga historier berättas kring det temat. Dramaturgin och berättandets kvalitet är alltid i fokus, det är ungefär som att läsa inlägg i en berättande blogg fast i poddform. I det avsnittet jag tänker på, Hit the road, handlar det om folk som av olika anledningar känner sig tvungna att ge sig ut, att ge sig av. Det är den sista akten jag älskar: Let’s see how fast this baby will go.
Om en tjugoårig kvinna som vaknar med värkar för att föda ett barn som hon kommer att adoptera bort. Och bestämmer sig, mellan värkarna, för att här är dagen hon ska köpa en bil. Roligt, varmt, mörkt, omskakande. Det är helt enkelt en fantastisk text. Lyssna.

Odysseus pojke av Annika Thor

En bok: Odysseus pojke av Annika Thor

Precis börjat på nyutkomna Odysseus pojke  pojke av Annika Thor som kvällsläsning för Storasystern. Bonnier Carlsen beskriver den som en allåldersroman, och det stämmer att här finns flera bottnar och något att njuta av för både liten och stor. Men framförallt är den så välskriven. Det är en njutning att få lösa böcker för barn som har ett språk som håller. Dessutom allmänbildande med grekisk mytologi. Recension kommer förstås när vi läst ut den, den är tjock så det kan ta ett tag.

En låt: Acne med Solen

Hittade bandet Solen en gång på en lista med vilka som spås bli Kents efterträdare. Och nog ligger det något i att genren är detsamma. Deppigt depp med dramatiska texter, så sorgedrypande att jag ibland tänker att de nog är ironiska. Det beror liksom på vilket humör man är på, man kan lyssna på Solen-låtar och tänka att de driver med hela ledsen-svensk-musik-grejen, eller så vill man känna sig som en deppig tonåring och tycker att det stämmer precis. Acne är en av mina favoriter.

 

Äppelträd, flicka ur fokus. svartvitt

Ett blogginlägg: Att vakna i källaren av Underbaraclara

Underbaraclara skriver varmt och mänskligt om källardagar, de där dagarna när man liksom vaknar i botten och ett optimalt utfall är att ens lyckas ta sig upp till bottenplan. Så väl formulerat och en bra beskrivning av de där vardagssorgerna vi alla går igenom, de som hör till livet, att humöret kan dippa utan att något är fel eller måste behandlas eller göras, annat än att ta hand om sig och lära sig sin strategier att ta sig igenom den sortens dagar. Anknyter ju lite till DN-artikeln med psykiatern som talade om lidande som en naturlig del av livet, och för den delen också något som jag vill låta genomsyra många av mina texter, att mörkret finns där och att det kan vara okej, att det är omöjligt att vara utan, men att det går att leva igenom. Och att det går att göra uthärdligare medan man är där. Och sedan vaknar man en annan dag och är inte i källaren mer.

*

Läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

 

 

 

4 comments

Söndagsplock vecka 37

Tre barn på skogsutflykt

Söndag igen, och idag är en sådan där sällsynt dag när många av de saker som ger mig lycka händer samtidigt, förstärker varandra, en sällsamhet i upplevelserna. En hög och klar dag, luften sval men solen värmen, himlen skarp och blå. Vi har ätit både frukost och lunch i skogen. Sus i knotiga tallars barr, doft av blåbärsris, att sitta uppflugen på en sten medan barnen bygger koja och jag läser bok och dricker termoskaffe och planerar blogginlägg. Och sedan komma hem, och klockan är typ ingenting eftersom vi var ute så tidigt, och barnen som fått springa av sig fortfarande kvar i samma mindset, lugnt pysslande med egna saker. Så att samma läge uppstår som jag skrev om här, den underbara sortens samvaro när vi både är tillsammans och försjunkna i vårt eget. (Och kanske säger det något att det är tre månader jag skrev om det sist, att det inte händer så ofta, men när det händer är det stort, och fyllt av hoppet om att tiden borde göra att det händer mer och mer.)

Nå. Vidare till tipsen.

Ett podcastavsnitt: P1 dokumentär – Svininfluensan och konsten att vaccinera en hel befolkning

Det här minns jag av svininfluensapandemin 2009: att det ordnades tider för alla elever på min gymnasieskola för att vaccinera sig, men att jag skulle skriva nationella prov dagen efter och jag ville inte riskera att mitt resultat skulle påverkas av feber eller någon annan vanlig vaccinreaktion. Så jag bara struntade i det, så där som man kan prioritera när man är sjutton, och tänkte någon gång på det senare som man kan tänka på små svindlande saker, att tänk om slumpen gjort att jag gått dit istället och tänk om slumpen gjort att jag var en av de som drabbades av narkolepsi av vaccinet och vad hade min tillvaro varit då, jämfört med nu.
Så kan man tänka, men det är ju en ganska grund kunskap från ett ämne som borde kunna vara större och intressantare, framförallt nu. Om en annan pandemi, också den kopplad till djurhållning och zoonoser. Med likheter och skillnader mot situationen vi är i nu. Därför tyckte jag det var intressant att lyssna på den här P1-dokumentären om svininfluensan, som är en repris från 2010. Bildande, och trivsamt på något sätt att hoppa tillbaka till en tid som inte är nu och jämföra den med det som är nu.

Allt ett under Juha Itkonen

En bok: Allt ett under Juha Itkonen

Juha Itkonen är enligt baksidestexten är en av de stora finskspråkiga nutida författarna. Dem kan jag inte mycket om, nu kan jag lite mer. I Allt ett under skriver i alla fall Itkonen autofiktivt och inkännande om föräldrablivandets skörhet. Först i berättelsen om en graviditet som går förlorad, sedan om att få för tidigt födda tvillingar. Det är text som flyter väl, språket är lätt trots det tunga ämnet. Förankringen i vardag, hur vardagen med de tidigare barnen existerar så påtagligt och normalt trots detta stora överväldigande föräldrarna är mitt i, är skickligt berättad. Jag har inte hunnit igenom hela boken än, men uppskattar den så långt. Dessutom intressant att få läsa den här typen av berättelsen ur en pappas perspektiv, den som står vid sidan av de kroppsliga skeendena men som ändå sörjer. Det har jag inte läst förut.

Tre barn i skogen, svartvitt

En låt: Flow av Crooked colours

Hörde Flow av Crooked Colours en gång och sedan var den på repeat hela dagen. Melankoliskt med en touche av desperation, det är precis som jag vill ha det. Bara deppigt duger inte, det måste finnas nåt slags kraft och rörelse i det. Perfekt höstlyssning, bra skrivlåt, påminner mig i sina bästa delar lite om mitt favoritband Alt-J. Skapade direkt en spellista för att lägga låtar med liknande stämning i, men sedan blev det liksom bara den här låten på repeat hela dagen. Men ska fylla på snart, så behöver ni nåt mörkt som känns för sena höstkvällar rekommenderar jag: Melankolins magi.

kvinna går i solnedgång

Ett blogginlägg (nå, flera): Guide till att skriva krönikor

Ja den här veckan kommer jag faktiskt inte länka till någon annan än mig själv. Ni som varit med länge vet ju att jag skrev en guide om att skriva krönikor för ett par år sedan. Nu har jag gått igenom och uppdaterat alla inlägg (och skrivit den fjärde och sista delen som jag inte skrev då, om att jobba med att skriva krönikor.)
Tanken var att sökmotoroptimera inläggen, och det har jag gjort, men framförallt har jag gjort dem så sjukt mycket bättre. De tidigare inläggen var fyllda av min egen självmedvetenhet, ängslighet, oro inför vad jag har att säga kring ämnet. De var dessutom inte så pedagogiskt strukturerade och skrivövningarna kunde förbättras. Nu har jag försökt tänka på den som ska använda inläggen istället för att tänka på mig själv. Förklara och ge exempel, strukturera och ge övningar. Jag vet ju att ni är många läsare som skriver själva, och förhoppningen är att det ska finnas tips i de här inläggen som man har nytta av i allt skrivande, inte bara krönikor. In och läs:

Klart slut, trevlig söndag!

 

*

Sugen på att läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. Och här hittar du alla tidigare söndagsplock.
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg!

 

2 comments

Söndagsplock vecka 36

Svartvit rosatonad barn i stol trädgård

Hej! Söndag igen. Lugnet efter stormen efter flera dagar av vabb med barn som klättrat på väggarna. SYFTET MED ATT SE PÅ FILM ÄR INTE MILLIMETERRÄTTVISA, SYFTET MED FILM ÄR ATT MAMMOR SKA FÅ DRICKA KAFFE IFRED!!! kan det ha rutits i ett svagt ögonblick av tveksam pedagogik som inte direkt ger en årets-mama-utmärkelse. Men idag kom lugnet. Barn som lekte själva. Kaffe som dracks på balkongen. Min favoritårstid, mitt favoritväder, klart och soligt.

Det händer mycket på bloggen och med bloggen nu. En del om ni ser, en del som är sådant som bara finns i mina planeringsböcker och i tankarna som snurrar medan jag gör annat. Så mycket bra idéer man kan komma på medan man sorterar tvätt, kokar äppelkompott av fallfrukten, putsar speglar. Om man bara tillåter det tomrummet att få vara tomt, inte alltid måste fylla det med något, så att tankarna kan få plats.

Har i alla fall uppdaterat om-mig-sidan och justerat om bland mina bästa inlägg.  Skulle egentligen också vilja gå en fotokurs, designa om hela bloggen, liksom bara få bygga allt så det ser ut som min vision och inte som en blek aning av vad det hade kunnat vara. Men det är väl tjusningen med en viss sorts kreativitet. Man ser något framför sig som är större än vad man kan åstadkomma just nu, och strävar dit.

Har ni några tankar om bloggen, till exempel vad ni gillar bäst eller skulle önska mer av, skriv gärna en kommentar. Eller om ni bara vill säga hej går det också bra. Har kommit så mycket nykomlingar hit, är så nyfiken på er!

Nu vidare till tipsen.

Svartvitt fönster Österbottens landsbygd

Ett podcasttips: Staden

Hur kan jag ha missat podcasten Staden, som funnits ända sedan 2013? Med utmärkt ljudkvalitet redan från början, eftersom det redan från början varit en professionell podcast, gjort i samarbete mellan Arkitektur förlag och Sveriges arkitekter. Kulturjournalisten Dan Hallemar och urbanhistorikern och arkitekturskribenten Håkan Forsell snackar städer. I de flesta avsnitt med utgångspunkt ur en specifik stad, som kan vara allt från Kiruna till Moskva. Det är allmänbildande, tankeväckande, djuplodande utan att vara tradigt. Otroligt bra att lyssna på om man känner sig skör. Det är intressant nog för att fånga tankarna men totalt ångestbefriat. Återkommer med min best-of-lista när jag lyssnat igenom samtliga 118 avsnitt.

Språkens historia av Tore Janson

Ett boktips: Språkens historia – en upptäcktsresa i tid och rum av Tore Janson

Ytterligare material på temat ångestbefriat men intressant. Kanske låter som om jag är ständigt orolig. Det är jag inte, september är fantastiskt vackert och fallfruktsäppelkompotten är så himla god. Men ingen har väl undgått att vi lever i en samtid som stundtals tynger?
Språkens historia av Tore Janson är hur som helst en mycket mysig kvällslektyr. Tore Janson har varit professor i latinska språk och i afrikanska språk och skrivit mycket populärvetenskap om språk. I den här boken tar han oss genom stora språkgruppers historia och kopplar den till andra historiska skeenden, och belyser på så sätt hur språk och övrig historia samverkar. Allmänbildande och mysigt. Boken är från 2010 men det är ju sådana ämnen som inte blir inaktuella så snabbt.

Svartvit hav sett från färja

En spellista: Skriva, instrumentellt elektroniskt

Satte ihop en ny skrivspellista för när jag vill djupt in i fokus och vill ha instrumentell musik. De flesta spellistor med instrumentell musik tycker jag liksom har ganska lugna, sega och lite snälla låtar? Jag vill ha sådant som är mörkt, mycket, mastigt och elektroniskt. De flesta låtar på listan är helt instrumentella, några har lite text men inte så mycket. Kanske plockar bort någon om jag märker att sången stör för mycket. Men en fantastisk lista att sätta på och köra en pomodoro-session till, till exempel, sjunka djupt och hetsigt in i sin text.

Österbotten lantutsikt genom fönster

Ett blogginlägg: Smugglare av Ileea

Tyckte det här skönlitterära inlägget hos Ileea var så välskrivet, och med det där lite främmande (för mig) som jag tycker så mycket om i finlandssvensk litteratur. För mig är det alltid fascinerande med de här texterna som är skrivna på mitt modersmål och som skildrar en värld som är kulturellt annorlunda. Från att jag hänfördes av Monika Fagerlund som en ung läsare, vidare genom Tove Jansson (till exempel den här underbara novellsamlingen) och vidare i modernt finlandssvenskt som finns att läsa nu. Tycker det här inlägget har det där lite råa, karga som jag älskar hos många av de finlandssvenska författarna också.

Klart slut, trevlig vecka!

Liknande inlägg

  • Söndagsplock vecka 35. Ett liv utan likes från Teknikens Under, Nationen av Michaela von Kügelgen, Salzburg av Worakls, 5 vardagshjältar från Linnéas Skafferi.
  • Söndagsplock vecka 34. Träning out of office från Träningspodden, Hanna 1918 av Monica Borg-Sunabacka, House of the Rising Sun med Alt-J, Tvätthålet och skolåret hos Malin Wollin.
  •  Söndagsplock vecka 33. Filosofiska rummet om språkets uppkomst, Samtalsfärdigheter av Erik Rautalinko, Moon med Kid Francescoli, morots- och zucchinibiffar med matvete från Portionen under tian, 08 hos Meyers.

Sugen på att läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg!

5 comments

Söndagsplock v 35

Då var också vecka 35 år 2020 snart slut. Detta år som de säger är så märkligt, och det är det väl, det är klart att det är, men för just mig på många sätt inte märkligare än många andra år i mitt liv. Jag tycker att jag alltid hamnar i märkligheter. Blir gång på gång överraskad det här året, när alla andra plötsligt är i samma fas, ett slags utmattad misstro inför verkligheten, en legitim orsak till melankoli, en gemensam upplevelse av att å ena sidan befinna sig mitt i historiska skeenden och å andra sidan upptäcka att de flesta historiska skeenden är sega som sirap.

Nå. Raskt vidare, som alltid, till tipsen.

Ett podcastavsnitt: Ett liv utan likes från Teknikens under

Kommer någon av er ihåg bloggen Atilio? Sandra som fotograferade med sådan känsla och var tidig och proffsig med mycket, från rörligt material  till att göra podcast. Hon hade också i flera omgångar en instagram som växte sig stor. Redan då skrev hon mycket om att hitta balansen i sociala medier och influencerskap, att inte dras med på fel sätt. Och nu är hon en av de som intervjuas i  avsnittet Ett liv utan likes från podcasten Teknikens under. Avsnittet, som är från förra året, handlar om att välja bort sociala medier, som privatperson eller att som i Sandras fall hoppa av något som skulle kunna vara en karriärsväg. Jag har ju inte smartphone, som ni vet, och tycker det är väldigt intressant med tankar kring hur man väljer sitt digitala deltagande (eller egentligen deltagande i allt som finns här i världen) och på vad man lägger sin tid. Dessutom härligt att lyssna igen på Sandras röst, som kan vara en av de mest lugnande stämmor som finns. Tröttnar hon på att jobba på Ica rekommenderar jag inläsare av meditationer till någon avslappningsapp som nästa karriärssteg.

Nationen av Michaela von Kügelgen

Ett boktips: Nationen av Michaela von Kügelgen

Helt glömt att tipsa om denna mysiga studielivs-feel-good! Skulle recenserat den i en tidning men sedan kom coronakris och alla frilansrecensionerna drogs in och så glömde jag att säga något alls.
Michaela von Kügelgen aka Kugge skriver om studentliv i Helsingfors. Inte vet jag något om att plugga i Helsingfors, och inte vet jag mycket om studentliv. På fem och ett halvt års studier fick jag tre barn, det fanns av naturliga skäl inte tid och rum för så mycket sånt. Men jag behöver inte veta nåt om studieliv för att kunna uppskatta  språket som flyter självklart och lätt, de trovärdiga karaktärerna som är väl gestaltade, och handlingen som stadigt tuffar framåt. En snabbläst, varm och lättsam bok som är perfekt att försjunka i när man vill glömma det mindre lättsamma omvärldsläget för en stund. Finns nu även som ljudbok!
(Och bilden blev pressfotot på omslaget den här gången, för jag läste ju boken i mars så vet inte i vilken av alla hyllor och högar och andra bokförvaringar den finns… det var det här med ordning och struktur, va.)

En låt: Salzburg av Worakls

Hur många gånger har jag inte hamnat i skrivflow till den här låten? Instrumentellt, elektroniskt, dramatiskt och skrivvänligt när det är som bäst. Salzburg av Worakls är inte en låt för när man ska sitta och peta och finredigera, men om man ska flödesskriva ut sig ett första utkast, och framförallt om man vill låta käääänslorna flöda… då är den magisk. Dessutom typ sju minuter lång, vilket är ganska perfekt för att göra som en skrivövning om man har fastnat i sin text. Slå på låten, lova dig själv att inte sluta skriva så länge den spelar, dra upp på maxvolym och skriv allt som kommer till dig. Gör det bara!

Kesolasagne Linneas skafferi

Bild från Linneas skafferi, klicka på bilden för att komma till hennes blogg.

Ett blogginlägg: 5 vardagshjältar från Linnéas Skafferi

Har ju skrivit ett inlägg om hur jag matplanerar, och det är mest recept från samma kokböcker hela tiden. Det är skönt med sådant jag lagat tusen gånger om, så hjärnan kan tänka på annat under tiden. Men jag älskar att läsa matbloggar, kanske som avkoppling mer än i jakt på recept att laga. Linneas skafferi är min favorit. Här känns allting mysigt och tryggt, som att matlagningen är en del av en skön vardag som ska rulla och att den vardagen rullar fint. En blogg som känns snäll på samma sätt som mjuka lakan, kanelbullar, tecknad film. Det här inlägget med recept på 5 vardagshjältar att laga nu när vardagen och hösten rullar igång igen innehåller flera enkla recept där jag faktiskt är sugen på att prova flera stycken.

*

Sådär, det var det. Nu ska jag storhandla för två veckor framåt. Hej hopp och trevlig vecka till er!

Liknande inlägg

  • Söndagsplock vecka 34. Träning out of office från Träningspodden, Hanna 1918 av Monica Borg-Sunabacka, House of the Rising Sun med Alt-J, Tvätthålet och skolåret hos Malin Wollin.
  •  Söndagsplock vecka 33. Filosofiska rummet om språkets uppkomst, Samtalsfärdigheter av Erik Rautalinko, Moon med Kid Francescoli, morots- och zucchinibiffar med matvete från Portionen under tian, 08 hos Meyers.
  •  Söndagsplock vecka 32. Autism – superkraft eller svaghet? I kropp & själ, Empty med Metric, Compassioneffekten av Christina Andersson, Ensam på en ö hos Flora Wiström.
5 comments

Söndagsplock v. 34

Söndag igen, efter första jobbveckan. Vad mosig i huvudet man blir av att komma in i jobbrutinen. Men numera har jag i alla fall, jämfört med typ alla andra år i mitt vuxna liv, etablerat rutiner och strukturer och saker som händer ordnat på samma sätt alltid. Det gör jättemycket för mitt huvud. Kanske skriver om det någon gång, kanske inte. För att man ska fatta vilken skillnad det gör hade man behövt fatta hur oorganiserad och ostrukturerad jag varit med vissa grejer typ hela livet, och det är en sådan öm punkt i min stolthet.

Känner redan att all text jag skriver känns färgat av en seg trötthet, allt blir lite sämre, för pladdrigt och utan tillräckligt dramaturgiskt driv. Tröstar mig att det nog är som med vin, det är bara ultranördarna som märker skillnaden på dyrast och medelprissatt.

Och sen har jag en plan om att ta ut komptimmar vissa eftermiddagar för att ge skrivandet mer plats. Ungefär som när jag köpt mig tid med jourkomp vid tidigare tillfällen, fast som kortare dagar istället för helt lediga veckor. Nå. Mer om det senare. Nu raskt vidare till tipsen.

Ett podcastavsnitt: Träning out of office från Träningspodden

Gillade Träningspoddens senaste avsnitt om träning i tider av coronauppluckrade rutiner och hemifrånarbete. Mina rutiner i livet är ju väldigt mycket samma i pandemitider jämfört med många andras, men tyckte det var intressant eftersom min träning alltid bygger på sånt som är väldigt pandemikompatibelt. Den handlar dels om transportträning med lådcykeln, dels om olika sånt som kan göras hemma när barnen somnat (en crosstrainer i garaget, lite kroppsviktspass).
Dessutom tycker jag de är bra i Träningspodden på att anpassa sig till många olika nivåer samtidigt. Har lyssnat sedan starten för fem år sedan, när Habanero var nyfödd och min träning bestod av långa barnvagnspromenader. Tycker de är så duktiga på att blanda nördigt träningssnack med mer folkhälsoallmängiltigt hälsosnack och tydliggöra skillnaden. Att alla inte behöver springa fjällmaraton men att alla mår bra av vardagsrörelse.

 

Hanna 1918 av Monica Borg-Sunabacka

Ett boktips: Hanna 1918 av Monica Borg-Sunabacka

Ägnat veckans läsning åt att läsa ut Lydia Sandgrens hypeade Samlade verk och har inte hunnit läsa något annat den här veckan. (Annars är jag en sådan som läser flera böcker samtidigt, men jag ska återkomma det i ett annat inlägg, liksom recension av Sandgrens bok). Här kommer istället en bok jag läste i våras för att recensera för lokaltidningen, och aldrig nämnde här. Hanna 1918 är en kapitelbok för barn om finska inbördeskriget. I centrum står 10-åriga Hanna, som bor i en by som delas av kriget.
Tyckte boken mycket väl gestaltade det märkliga och såriga med ett inbördeskrig, det bisarra i att personer man känner som bekanta ansikten plötsligt tillhör en fiendesida. Samtidigt gillade jag att den också väldigt mycket handlade om hur det är att vara tio år. Det fanns oväntat sinnlig stillsamhet, och känsla av att den hade kunnat utspela sig i nutid, för att vara en bok om ett historiskt inbördeskrig. Storasystern gillade den också, fast sa att jag ska skriva att Den passar bäst för större barn, eftersom det händer lite läskiga saker, kanske åttaårsåldern och upp till arton. Själv tror jag att någonstans 9-13 kan vara en lämplig ålder.

En låt: House of the rising sun med Alt-J

Alt-J är ett av mina favoritband. Deras musik är som en egen värld, jag har svårt att jämföra det med något annat. Ackordföljderna, instrumentvalen, sångarens mjuka röst. Lyssnade otroligt mycket på dem under graviditeten med Lilla Gubben, kan fortfarande slå på Something good och sköljas över att vara nygravid och totalt slut på sättet bara en nygraviditet kan göra en, eller lyssna på Taro och minnas hur jag höggravid och heltidsstuderande, med den låten på repeat, skrev första utkastet till romanen jag sju år senare skulle slutföra på nytt. (Det var en NaNoWriMo-grej från början. Kanske därför dramaturgin var helt stökig.)
Nu hittade jag den här covern de gjort av House of the rising sun, om man nu kan kalla det cover – det här är en sådan version där det pretentiösa tolkning verkligen kommer till sin rätt. Vackert är det i alla fall, på det säregna Alt-J-sättet, och den åkte in i min skrivspellista rätt omgående.

Ett blogginlägg: Tvätthålet och skolåret hos Malin Wollin

Tycker krönikören Malin Wollin är fantastisk i sin blogg på att blanda humor och livets allvar i ett och samma inlägg, ibland i en och samma mening. Precis som livet med barn måste bli, framförallt om man som Malin har fem stycken i blandade åldrar. Komiskt kletigt och livsavgörande ödesstort på samma gång. Det här inlägget om skolstartstider och vad som väntar alla hennes olika små tyckte jag var ett perfekt exempel på hur många nyanser som kan rymmas på så få rader.

Bubblarfakta: en gång för tusen år sedan när den här bloggen mest var klotter tipsade jag om Malin Wollins bok i ett inlägg. Malin Wollin hittade dit och var trevlig nog att säga tack. Sympatiskt tycker jag!

Det var alla tips den här veckan, nu ska jag dricka blåbärste, bada fotbad med lavendelolja, äta mörk choklad och börja läsa en ny bok. Har varit med om sämre söndagskvällar. Klart slut!

Liknande inlägg

– Söndagsplock vecka 33. Filosofiska rummet om språkets uppkomst, Samtalsfärdigheter av Erik Rautalinko, Moon med Kid Francescoli, morots- och zucchinibiffar med matvete från Portionen under tian, 08 hos Meyers.

Söndagsplock vecka 32. Autism – superkraft eller svaghet? I kropp & själ, Empty med Metric, Compassioneffekten av Christina Andersson, Ensam på en ö hos Flora Wiström.

– Söndagsplock vecka 31. Don’t Cry 4 Me av Bnny Rbbt, Regnmannen av Jonas Karlsson, podcasten Bokskrynklaren, Sopborsten och Grannfejden hos Visioner.

9 comments

Bokrecension: Barnens kockskola – Vego av Sara Begner

Barnens kockskola - Vego: middag för hela familjen av Sara Begner

Barnens kockskola – Vego: en vegetarisk kokbok för barn

Vi är en familj som äter kött ibland, fast oftast inte. Jag har varit vegetarian stora delar av mitt vuxna liv (under ett år även vegan, men det var länge sedan) och därför lagar jag mest vegetariskt. Det är den sortens recept jag känner mig bekväm med, jag har den sortens ingredienser hemma, jag vet hur jag ska hantera dem. Mina kunskaper om att laga kött är liksom steka köttfärs eller steka korv, allt bortom det är lite mystiskt och jag behöver tänka istället för att bara göra på autopilot. Eftersom det dessutom går att leva väldigt billigt och samtidigt näringsriktigt och miljövänligt på vegetariskt har jag inte haft så stor motivation att lära mig laga kött bara för att. (Här kan du läsa mer om vilka kokböcker jag använder i min matplanering).

Därför känns det mer naturligt för mig att använda vegetariska recept när jag lär åttaåriga Storasystern att laga mat. (Ganska mycket på hennes eget initiativ, hon tycker det är väldigt kul). Så vi provade den här boken tillsammans, och hon har med stor entusiasm också gett sina synpunkter på innehållet.

Barnens kockskola - Vego: middag för hela familjen av Sara Begner

Recept på middagar, mellanmål, festmat, bakverk och bröd

Det är en bra blandning i Barnens kockskola – Vego. Här finns recept på vardagsmiddagar såväl som recept på bröd, kakor och bakverk. Det finns även mellanmålsrecept och smoothies. Variationen gör boken extra intressant för åtminstone min lilla kock. Jag känner igen det så väl från att själv vara liten – de olika receptkategorierna blir som en lockande möjlighet till självständighet. Tänk att både kunna laga middag till familjen, mellanmål till sig själv och kakor att ta med som gå-bort-present!
Det finns också genomgångar av olika köksfärdigheter (typ hur man kokar fyra portioner pasta eller kokar ägg) samt ett kapitel om näringslära.
Alla recept är lakto-ovo-vegetariska. Det finns inga förslag på vegananpassningar.

Lättlagade varierade recept med steg för steg-bilder

Både jag och Storasystern tycker recepten är lätta att följa (och ändå väldigt goda, påpekar hon). Steg-för-steg-bilderna känns pedagogiska och gör det lättare att följa med i receptet, inte bara för att bilden visar vad man ska göra utan också för att det blir lättare att minnas var på sidan man ska läsa om läsningen i sig går lite trögt. Min upplevelse är också att det gjorde det lättare att göra sig en mental bild av hela processen för receptet. Att följa ett recept kräver inte bara att man kan göra exakt vad som står, punkt för punkt, utan också att man har tänkt igenom i förväg vilka moment som kan bli bråttom eller om något behöver förberedas. Då hjälper det att lätt få en helhetsbild.Recepten är varierade till smak och innehåll. De flesta innehåller någon form av köttsubstitut, men det finns också recept med bönor och linser.

Barnens kockskola - Vego: middag för hela familjen av Sara Begner

Den här tacotårtan lagade Storasystern till Habanero på hennes födelsdag, till stor förtjusning.

Svåra ord, skära själv, ta ut ur ugnen – vuxenhjälp behövs för yngre barn

Bilderna är pedagogiska, men texten är svår. Orden som används är typiska receptord som kan vara ganska svåra för barn – ganska många gånger har Storasystern stakat sig på “neutral olja”, till exempel. För min ganska nyblivna matlagare är det inte heller självklart att det måste gå en stund mellan vissa punkter, som att lök som ska stekas måste bli lite glansig och mjuk innan man går vidare till nästa steg. Där hade man kunnat vara tydligare och skriva det, istället för exempelvis bara “fräs lök i en stekpanna.”

Det finns också en del moment av att skära själv, hälla ur kastruller med varmt vatten och ta ut saker själv ur ugnen. För kockar som är så små som Storasystern behövs definitivt vuxenstöd. Det innebär å andra sidan att detta är en bok man bra kan växa in i, den räcker nog rätt länge. Storasysterns rekommendation var definitivt att den lämpar sig för barn som är lite äldre. Jag skulle säga, ungefär åttaårsåldern och uppåt. Mindre barn som till exempel syskonen skulle bara göra sig illa. För att självständigt använda boken tänker jag att man nog behöver vara flera år äldre än vad Storasystern är, men den har alltså funkat bra för en ganska lillagammal och matlagningsintresserad åttaåring med hjälp från en vuxen.

Barnens kockskola - Vego: middag för hela familjen av Sara Begner

Härlig bok som väcker matlagningsglädje hos barn

Allt sammantaget tycker både jag och Storasystern att det är en bra bok. Hon gillar variationen av recept, de många bilderna och tydligheten. Jag gillar att recepten inte har så många steg men ändå inte känns alltför förenklade och framförallt inte alltför likriktade. Det rivs ned grönsaker och används fullkornsmjöl, provas på både sojafärs och vegokorv såväl som hemgjorda bönbollar och linssoppa. Den känns omfattande trots ett nätt format, och mängden recept gör att det blir lätt att hitta egna favoriter. Den här kommer vi att återkomma till många gånger i höst, och jag rekommenderar den för alla som har ett barn som man vill stötta att delta mer aktivt i matlagningen, eller kanske till och med (för större barn än Storasystern) ge en egen dag med matlagningsansvar.

Barnens kockskola - Vego: middag för hela familjen av Sara Begner

Liknande inlägg

– “Jaha, ska vi äta idag också?” – Tre kokböcker jag använder i min matplanering

– Att cykla med lådcykel utan el

– Sluta med smartphone – går det?

Sugen på att läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg!

 

0 comments

Söndagsplock vecka 33

Söndag ytterligare en vecka, och det firar vi tydligen med en bild på en insjö i Österbotten där jag en gång sov i en bil en sommar när hettan aldrig lade sig, inte ens om nätterna. Gud så jag kan sakna att bada i en sjö mitt i ingenstans. Älskar sjöar.
Nå. Raskt vidare till tipsen.

Ett podcastavsnitt: Filosofiska rummet om språkets uppkomst

Mmm, när man är på humör för Filosofiska rummet kan det vara så himla härligt. Men jag måste vara på en viss våglängd, lagom lugn och samtidigt lagom aktiv i huvudet. Tycker det är perfekt underhållning att lyssna på när man sorterar udda strumpor, till exempel.
Extra förtjust blir jag förstås när de berör ämnen som fascinerar mig. Gillade därför mycket detta avsnitt om språkets uppkomst.

En bok: Samtalsfärdigheter av Erik Rautalinko

Kom över den här boken av en slump (en fördel med att läsa sådär mycket som jag gör nu när jag inte har smartphone längre – investeringen i varje enskild bok känns mindre, jag behöver inte vara så noggrann med vad jag plockar upp för snart kommer jag ändå läsa vidare på något annat. Det gör att jag stiftar mer oväntade och nya bokbekantskaper). KBT-psykolog med massa erfarenhet av att utbilda i samtalsteknik av olika slag som sammanfattat teknikerna i en bok. Det är en mycket nätt liten bok, men innehållsmässigt på ett vis väldigt omfångsrik. Den berör många olika typer av samtal. Kärnfull och oerhört konkret. För de läsare som har ett liknande yrke som jag, alltså ett där man behöver prata med mycket folk, tror jag att den kan ge mycket.

En låt: Moon med Kid Francescoli

Hade glömt hur mycket jag älskar Moon med Kid Francescoli. Kom på det igen. Går nu på repeat. Perfekt för den där blandningen av det melankoliskt nostalgiska och kraftfyllt framåtblickande som jag tycker finns i sensommaren. Perfekt skrivlåt dessutom, instrumentell och känslosam och ändå med ett driv.

 

Ett recept: Morot- och zucchinibiffar med matvete och citronsås

Plötsligt händer det. Det där att man lagar ett recept och HELA FAMILJEN tycker det är jättejättegott och vill ta en extra portion. Inte många kvällar. Men kvällen med de här morot- och zucchinibiffarna, då jäklar. Succé!

(Bild från bloggen Meyers.)

Ett blogginlägg: 08 hos Meyers

Ni vet väl vid det här laget att jag älskar alla som använder bloggformatets potential till att låta texten ta plats. Som låter bloggarna bli en plats för berättande, sociala mediernas version av att läsa böcker. Samlar på sådana bloggar. De har olika stilar och olika ämnen, precis som böcker man gillar kan ha olika stil och olika ämnen, men har det gemensamt att de har egna, levande språk som får bre ut sig.
Njuter således av Elsa Meyer som på sin blogg Meyers skriver vilt och brett och levande. Sprakigt och intensivt. Vardagsbetraktelser från ett liv som storstadsungvuxen med en extra gnista i formuleringarna. Gillade till exempel det här inlägget.

 

3 comments

“Jaha, ska vi äta idag också?” – tre kokböcker jag använder i min matplanering

Mega Vego, Portionen under tian, Portionen under tian - 300-kronorsveckorna

Överraska mig gärna, men inte till middagen: varför jag veckoplanerar eller månadsplanerar maten

Jag gjorde ett nyårslöfte en gång som var jag vill att vardagens förutsägbara moment ska sluta kännas som en överraskning. Det är väl typiskt en sådan formulering som en skrivbesatt använder i sitt nyårslöfte, men det sätter faktiskt ord på något jag försökt jobba aktivt med de senaste åren. Jag har haft en känsla av att jag använder onödigt mycket av min energi åt att få dagen att gå ut, som en patiens. När jag borde ha kunnat förutsäga att vissa saker kommer att hända idag också. Som att barnens glasögon kommer att behöva tvättas, eller att vi kommer att vilja äta middag. Och om jag planerar för det behöver det inte bli en överraskning, och då har jag energi kvar för verkliga överraskningar, eller för roliga inplanerade saker.

Därför planerar jag alltid vad vi skall äta till middag den kommande tiden. Jag planerar för mellan en vecka till en månad framåt i tiden, lite beroende på hur vårt liv ser ut i övrigt. Just nu planerar jag till exempel för två veckor i taget, och storhandlar för lika lång period framåt.

Att inte bli överraskad innebär också att inte behöva fatta förhastade beslut. Det betyder att vår mat blir billigare, mer varierad och mer näringsrik än om vi hade behövt komma på vad vi skulle äta samma dag. Det gör också att jag orkar göra en del recept som tar längre tid, eftersom jag kan ha framförhållning och förbereda vissa delar till exempel på helgen eller kvällen innan.
Dessutom innebär det att jag har ett svar när Lilla Gubben frågar mig vid läggdags: vad ska vi äta imorgon? Och i övermorgon? Och i trippelmorgon? (Ett ord han själv har skapat och är mycket nöjd med). När han får veta det har även hans vardag fått några överraskningar färre, och det somnar han så gott av.

Ge mig en bok att hålla i: vilka recept jag använder när jag planerar maten

Jag gillar ju att göra saker analogt, och tycker det är rofyllt att laga mat från kokböcker jämfört med ett recept på datorn (eller i telefonen, om man har en sådan). Dessutom gillar jag att använda många recept från en och samma receptskapare. Då lär man sig vad som är typiskt för just den personens recept, typ att recepten alltid tar lite längre tid än vad som står, eller att man behöver göra lite mer ostsås till lasagnen. Dessutom återkommer ofta samma ingredienser i flera recept, vilket ökar chansen att man inte köper någon specialingrediens för ett recept som man sedan inte blir att använda fler gånger.

De flesta menyer planerar jag därför med hjälp av samma tre kokböcker: den första och andra kokboken från Portionen under tian-Hanna, och Mega Vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo. Alla tre kokböckerna är vegetariska. Flera recept är veganska eller har anpassningsförslag för att bli det.

Portionen under tian av Hanna Olvenmark (den första kokboken)

Portionen under tian kokbok

Portionen under tian kokbok

Portionen under tian kokbok

Portionen under tian  är en blogg som grundades av dietisten Hanna Olvenmark. Här finns mängder av recept med det gemensamt att alla recepten kostar under tio kronor per portion att laga. Recepten är vegetariska – det är ofta det bästa sättet att få till riktigt billig mat som ändå är näringsrik.

Hanna har släppt två kokböcker och detta är den första. Inledningsvis finns lite olika tips och guider, typ basvaror att ha hemma, hur man kokar egna bönor (psst! det är tre gånger så dyrt att köpa färdiga på tetra jämfört med att koka själv), om att sätta sparmål eller hur man minskar matsvinnet. Huvuddelen av boken utgörs dock av recept. När jag skaffade den här satte jag som mål att laga vartenda recept i boken någon gång, och det har vi gjort.

Tomatsoppan med fetaost är en life saver, en magisk rätt som alla barnen gillar och som är lätt att alltid ha ingredienser till hemma. Bröden är ljuvliga, framförallt varianten med riven rödbeta.
Alla recept eller liknande varianter av dem finns på UnderTian-bloggen. Men jag gillar som sagt det fysiska, att kunna sätta mig vid köksbordet med en bok och bläddra.

Portionen under tian av Hanna Olvenmark – 300-kronorsveckorna (den andra kokboken)

Portionen under tian 300-kronorsveckorna kokbok

Portionen under tian kokbok 300-kronorsveckorna

Portionen under tian kokbok 300-kronorsveckorna

Portionen under tian kokbok 300-kronorsveckorna

Portionen under tian kokbok 300-kronorsveckorna

Ett populärt inslag hos Portionen under tian är de så kallade 300-kronorsveckorna, som innehåller alla middagar för fyra personer under en vecka för under 300 kronor, med tillhörande inköpslista. Recepten bygger på sådant som är i säsong (klassiskt sätt att få mat billigare, och godare!), och är därför uppdelade efter månad. Hanna Olvenmarks andra kokbok innehåller tolv 300-kronorsveckor, en för varje månad på året. Ibland matplanerar jag genom att bara köra en av de här veckorna rakt av, ibland kör jag alla recept för en vecka uppdelat på två veckor och varvar in andra favoriter varannan dag eller så. Har lagat alla recept fram till augustiveckan. Precis som om man har en matkasse gör det att jag får prova recept jag annars inte skulle känt mig sugen på, och som visat sig vara riktiga storfavoriter.
I boken finns även en guide till att äta i säsong.

Mega Vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo

Mega vego av Lisa Bjärbo och Sara Ask

Mega Vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo

Mega Vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo

Mega Vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo

Mega Vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo

Mega Vego av Sara Ask och Lisa BjärboMega Vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo

Sara Ask är barndietist och matskribent. Lisa Bjärbo är journalist och författare, bland annat till fina ungdomsboken Djupa Ro (min personliga favoritbok av henne, men hon har skrivit massor). Bjärbo driver även bloggen Onekligen.
Tillsammans har de skrivit vegetariska kokboksklassikerna Mera vego och Ännu mera vego.

Den rejäla doningen Mega Vego är helt enkelt alla recept från de två böckerna, samt några nya hits. Här hittar man vegetarisk mat som är barnvänlig och varierad. Recepten är indelade efter tidsåtgång och livssituation, från kaosvardag till helglyx. Boken täcker också annat viktig i livet som brunch och julmat. Många recept här känns nyskapande utan att vara konstiga, om ni förstår vad jag menar?
Dessutom märker man i receptbeskrivningarna att man har att göra med folk som skriver. Kan ligga och läsa texten om varje recept om jag känner mig lite skör, bara för att den känns så omhändertagande och varm. Mega Vego är liksom en husmor som kommer och tar hand om mig och säger nu blir allt bra. Kom så bakar vi havrefrallor.
I den här boken återfinns för övrigt rödbetspastan, känd från Netteblad-bloggen.

Så. Det var baslitteraturen i vår vardagsmatlagning. Vilken är er?

 

Liknande inlägg

Och mina bästa inlägg i alla kategorier hittar du här!

 

 

5 comments

Söndagsplock vecka 32

Hej. Nu är det söndag igen. Jag har ägnat stora delar av dagen åt att rensa grejer. Oerhört tillfredsställande, fast ett emotionellt minfält. Är en sådan nostalgiker av rang och ibland stöter jag på något som kastar mig tillbaka till platser, tider, upplevelser, både bra och dåliga, och mina minnen är så levande i mig, det blir en översvämning att stöta på för många på en gång. Fantastiskt när man skriver, och när man vill förstå folk, det är som att ha så många erfarenheter i sig så nära, samtidigt. Bara väldigt opraktiskt när man typ bara vill rensa lite bland sina böcker och papper.
Nåväl. Raskt vidare till tipsen!

Ett podcastavsnitt: Autism – superkraft eller svaghet? i Kropp&Själ

Kropp & Själ är fantastiska att sträcklyssna medan man lyssnar på grejer. låta det glida in och ut ur medvetandet, bli lagom engagerad och intresserad. Tyckte det här avsnittet om autism var bra, och lyckades hålla en nivå som jag tror är intressant både för den som inte kan mycket om saken och för mig, som vet mer. För mig är ju diagnoskriterier eller vissa faktaaspekter inte nytt, men tycker de har en bra blandning mellan att guida lyssnaren till baskunskap om autismspektrumstörningar och att låta intressanta intervjuer med olika personer med autismdiagnos och med forskare ta plats.

En låt: Empty med Metric

Apropå sådant som kastar en tillbaka till andra tider.
Jag slår på Empty med Metric och plötsligt är jag någon annanstans.
Jag är tretton år och drömmer om att skriva, jag skriver hela tiden, jag vet bara inte vad det ska bli av det, men jag ser redan saker som en skrivande människa gör, detaljer från den tiden kan vara så tydliga för mig som om de hände nyss: schackbrädet på Bibliotekets barnavdelning och känslan av pjäsernas tyngd i handen, sprött och torrt av kanel i munnen när man delade en Linnébulle med någon på Café Linné och drack te och längtade efter  att tiden skulle gå för man visste att något spännande väntade i slutet av den, bara inte vad. Doften av pocketböcker på bussen.

Jag lyssnar på Empty och jag är tretton år gammal och försöker existera i den där brytpunkten i livet  då alla upplevelser är förstärkta, liksom uppvridna i kontrasten, och jag lägger mig ned på golvet i mitt flickrum och öppnar fönstret fast luften är kylig utanför, det doftar skog och höst och jag blundar och låter musiken skölja över mig.

Och fjorton år senare lyssnar jag på den där låten och är tillbaka där, i något annat, men jag lyssnar också på den och slås av att jag fortfarande  tycker den är så jäkla bra.

Compassioneffekten av Christina Andersson

En bok: Compassioneffekten av Christina Andersson

Denna bok om compassion, som också kallas självmedkänsla, hittade jag genom boktipslistan längst bak i Känslor som kraft eller hinder, som jag ju tyckte så mycket om. Christina Andersson är psykolog och forskare med inriktning mot compassion/självmedkänsla, ett begrepp som i korthet handlar om hur man kan hjälpa och stötta sig själv genom livets svåra för att göra det mer uthärdligt.
För vissa människor kan det låta som en helt självklar grej att man ska göra – hur skulle man annars göra när man har det svårt? göra det värre för sig? – men mycket vardagligt lidande förvärras faktiskt av dysfunktionella  strategier.

Boken kan ibland vara lite för pratig för min smak, jag saknar den där kärnfullheten som finns i Känslor som kraft eller hinder eller i till exempel Anna Kåvers Att leva ett liv, inte vinna ett krig och Åsa Nilsonnes Vem är det som bestämmer i ditt liv? Men jag tog ändå med mig många intressanta perspektiv, till exempel hur man kunde kategorisera de strategier man väljer i svåra situationer efter om de handlar om flykt, prestation eller tröst (min förenkling, läs boken för tydligare förklaringar) och se till att man exempelvis inte bara väljer strategier som handlar om att prestera sig igenom tunga saker, utan också sådant som är tröstande.
Fint komplement till kategorin evidensbaserade självhjälpsböcker och väldigt fint formgiven!

Rainbow Tex Mex tortilla chips

En förundran: smakar tortillachipsen simhall?

Jag vet inte om det här är ett tips, det är nog mer en jakt på någon som upplevt samma sak. Eller kanske är det ett tips också, jag gillar verkligen de här tortillachipsen. Men varje gång jag sätter tänderna i dem och känner det salta knastret sprida sig i munnen känns det som att jag är i en simhall. Samma typ av smak/doftminne som tar en tillbaka som om jag skulle känna doften av klor, eller tvål, eller ljummen bastu. Men chipsen smakar inte klor (eller tvål, eller ljummen bastu). De smakar salt, och tacochips. Så varför? Vad är det med just den här smaken, den här upplevelsen? Inväntar länsning av S-markets hyllor med provsmakning och rapport tillbaka om någon upplever samma sak. (Funkar tyvärr endast för de finska läsarna).

Ett blogginlägg: Ensam på en ö hos Flora Wiström

Är svag för när folk bloggar om sitt skrivande, och när folk använder bloggformatet på ett litterärt sätt, ni vet liksom använder dess potential för berättande. Tycker Flora Wiström gör både och i det här inlägget om skrivlivet ensam på en ö. Dessutom alltid tyckt att hon tar de bästa fotografierna av skrivandet. Laptop med öppet dokument är inte alltid lätt att avbilda på ett sätt som väcker sug, men det gör det alltid hos henne.

 

Klart slut och trevlig vecka!

Liknande inlägg

– Söndagsplock vecka 31. Don’t Cry 4 Me av Bnny Rbbt, Regnmannen av Jonas Karlsson, podcasten Bokskrynklaren, Sopborsten och Grannfejden hos Visioner.

– Söndagsplock vecka 30. 70 dagar mot döden – rutinärendet som gick fel, En sån som jag med Hundhimlen, Så funkar det! Kroppen inifrån och ut av Mats Wänblad, Dialog om dialog hos Ellen Strömberg.

– Söndagsplock vecka 29.  Sean Banan i Värvet, en spellista för ett skrivprojekt, Dockskåpet av Tove Jansson, Ett tyst hjärta hos Linnea Brännström.

 

 

 

 

 

0 comments

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén