Nettelblad

skrivande, böcker, resor. och tre små barn.

Kategori: tips (Sida 1 av 3)

Söndagsplock vecka 47: NaNoWriMo-special del 4

(Bilderna i det här inlägget kommer från Unsplash.)

Då var det söndag igen. Här hade jag skrivit att det var den sista söndagen i november, men det var fake news, SORRY. Kollade på fel almanacksblad på datorn, hehe. Så inne i mitt skriv är jag, så borta från världen.

2020 börjar i alla fall att närma sig sitt slut. Jag fyller snart 28.
Kanske är det någon av alla dessa insikter om tid som borde väcka en känsla hos mig, men det finns nog mycket annat som både bekymrar och exalterar mig mer.

Och än är det november, och jag skriver. Liksom alla de tidigare söndagarna i november handlar mina söndagsplock om skrivande, nästa vecka blir den sista. De tidigare veckorna hittar ni här:

En podcast: Peppe möter – en podd om nya böcker

I Peppe möter hörs intervjuer med aktuella författare på finlandssvenska förlaget Schildts&Söderströms (det är deras podd). Härliga och alltid rejält pålästa Peppe Öhman talar med författare om skrivprocess och författarskap. Här hörs till exempel Karin Erlandsson och Ellen Strömberg, men tycker det är intressant oavsett om man har läst författaren eller ej. Avsnitten har bra driv och är korta, typ 20 min, så det passar bra för en liten pauspromenad eller snabb matlagning mitt i en skrivdag.

En spellista: NaNoWriMo 2020

Undrar ni vilka låtar som jag plockat samman för att hitta stämningen i mitt projekt? Klart ni gör. Den här spretiga lilla blandningen är fylld av låtar som har precis känslan jag letar efter i scenerna, tonen som ska genomsyra allt. Ett slags musikaliskt moodboard, typ.

En skrivrelaterad dokumentär: J.K Rowling – A year in the life

Återkommer till den här dokumentären med några års mellanrum, oftast när jag är djup inne i skrivprojekt och liksom har svårt att ta in något annat än sådant som är skrivrelaterat. Följer J.K Rowling det år som sista Harry-Potter-boken kommer ut. Den stora behållningen är hur nära och intim dokumentären är, hur den tränger inpå stora livshändelser och hur de formar ett skrivande. Bitvis väldigt finstämd, liksom… värdig. Och inspirerar till skrivande.

Ett blogginlägg: 10 julklappar till författare och andra skrivande människor

Fundersam på julklappsönskningar? Tänkt att det skulle vara något relaterat till skrivande? Nå spana in det här inlägget med julklappstips för skrivande människor hos Kugge skriver. Mina favoritönskepunkter skulle givetvis vara punkt 6, ett miniretreat för skrivande, eller helt enkelt punkt 10: skrivtid.

Det var det för den här söndagen. Nu ska jag städa, laga ugnspannkaka, ligga på soffan och läsa böcker. Och ladda för kvällen skrivpass. Tack för alla kommentarer förresten, älskar dem som vanligt även om jag är långsammare än vanligt med att svara.
Ha en trevlig vecka!

 

4 comments

Söndagsplock vecka 46: NaNoWriMo-special del 3

Ulrika Nettelblad läser en bok, svartvitt, framför ett fönster.

Nu är det söndag igen. Mitt skrivande knatar på men inte i samma takt som första veckan. Det är okej, det har varit en vecka av vabb och att fixa med olika jobbgrejer, det hade varit okej även om inget särskilt hade hänt. Målet med NaNoWriMo det här november har varit att sätta ett högt mål för att hamna i vanan att hela tiden se och leta efter möjligheterna att skriva, inte nödvändigtvis att nå det målet. Behöver vara varsam med energierna.

Är så glad för alla kommentarer på inlägget med utdraget ur bokprojektet, förresten. Det är känsligt att lägga ut något, finns liksom något skört i att tänka att någon ska bry sig, och att ni är flera som tagit er tiden att skriva några rader (och så snälla saker!) betyder jättemycket.

Har ni något önskeinlägg förresten? Hojta till i så fall, så ska vi se vad jag kan ordna, om inte annat så när november är över. (Du som önskade tips på böcker med språk som griper tag, du är inte bortglömd. Lite efter i mitt bokfotande bara. Men den här serien med böcker som inspirerat mitt skrivande kommer att innehålla en del sådana).

Nu vidare till tipsen. Det är ju skrivtema på mina söndagsplockstips hela november, men det kommer ni säkert ihåg från förra veckan.

Alla bilder i dagens inlägg kommer från Unsplash.

Ett podcastavsnitt: Skrivarpodden med Nina Lykke

Skrivarpodden är full av intressanta och matnyttiga avsnitt, många med intervjuer med mina favoritförfattare. Gillade verkligen det här avsnittet med norska Nina Lykke, som på svenska gett ut Nej och åter nej samt Nästa! (min recension av den hittar du här). Så mysigt, roligt och varmt och känner att hon bjuder på sig själv. Skrattade högt, precis som åt hennes böcker. Kanske har vi samma sorts humor. Och så blir man ju glad av norska.

En kortfilm att inspireras av: Mamma av Julia Lindström

I lördags hade jag en skrivdag. Skrev i timtal och tog bara paus för att äta lunch. En sådan dag försöker jag hitta någon känslomässigt laddad film eller klipp att titta på när jag äter, något som verkligen känns, för att inte komma ur det här känsloflödande tillståndet det är att jobba med mitt bokprojekt just nu. Snubblade över kortfilmen Mamma av regissören Julia Lindström på SVT Play och den levererade precis det jag behövde för mitt skrivande. Mamma handlar om en nyårsafton i en förort. Den unga mamman Amanda bor ihop med sin mamma och sin sexåriga dotter Lana. Amanda vill gå ut och festa på nyår, men det vill Amandas mamma också. Konflikt uppstår kring vem som ska ta hand om barnet Lana. Filmen följer nyårsnatten och hur den utvecklar sig, och handlar om förhållandet mellan drömmen om vad man ville och verkligheten i hur det blev, men också om att förhålla sig till sin egen bakgrund och att upprepa det tragiska i sin egen historia eller inte. Älskar musiken, estetiken, stämningarna och vändningarna. En vecka kvar på SVT Play bara så se den nu.

Ett träningspass för en skrivande överkropp: 10 min chest workout med Fraser Wilson

Sitter vid datorn mycket på jobbet, sitter vid datorn och skriver hemma. Min överkropp behöver lite blodcirkulation, styrka och kärlek. Kör tio minuter överkroppsträning med min favorit-träningsyoutuber Fraser Wilson. Gillar honom inte för hans välsvarvade halvnakna torso utan för att hans pass är korta, så de passar bra som pausträning, men intensiva så att man får en liten kick och känner att de tar. Och för att jag gillar musiken. Och att han inte pratar, han bara kör passet, inga krusiduller. HATAR när det står typ tio minuters träning men sen är videon femton för att de pratar i fem minuter om kosttillskott eller hur deras dag har varit innan det kör igång.

En bra skrivlåt: Adeline med Alt-J

Hur många pomodoro-sessioner jag kört med Adeline med Alt-J på repeat den senaste veckan? Oräkneliga. Men så har den något hypnotiskt, stämningsfullt och starkt som hjälper mig att omedelbart komma in i känslorna jag vill åt i det här projektet, de jag beskrev lite i det här inlägget – övergångarna, visst-gör-det-ont-när-knoppar-brister-känslan, växtvärken i själen när ett nytt liv ska till.

Så, det var allt för denna vecka. Ha en fin söndagskväll.

*

Vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

1 comments

Söndagsplock vecka 45: Nanowrimo-special del 2

Två skrivbord framför öppet fönster med ljusslingor i fönstret och fin utsikt över hustak. En man sitter vid ett skrivbord och jobbar.

Alla bilder i det här inlägget kommer från Unsplash om inget annat anges.

Hej!
Först och främst: vad mycket kommentarer det har trillat in senaste veckan. Jag tycker varenda en är så givande och rolig. Så härligt att få ett namn på, och associationer till, de som läser. Små berättelser från andras liv. Tveka aldrig att kommentera, kör bara kör. Blir så himla glad, hurra för er.

Och nu: söndag igen. Jag har bestämt mig för att låta alla söndagsplocken under november månad ha tema skrivande. Det är ju national novel writing month, som jag skrev om mer förra veckan. Vissa av er älskar att nörda ner er i det här, och andra inte. Det är helt okej. Nu vet ni upplägget och kan scrolla undan mina söndagsinlägg resten av november om ni så vill.

Började skriva en uppdatering här kring hur mitt eget nanoskrivande går, men det blev så långt och detaljerat, så jag skriver ett eget inlägg om det istället. Sammanfattningsvis går det helt okej, men ni får läsa mer till veckan om vad som går helt och vad som går okej.

Nu: raskt vidare till tipsen.

Ett podcastavsnitt: På riktigt med Simona Ahrnstedt

Ekonomipodcasten PÅ RIKTIGT med Charlie & Mathias intervjuar romaneförfattaren Simona Ahrnstedt. Handgripligt och konkret kring författarekonomi och författarliv, att välja skrivandet som heltidsyrke och att lyckas få bokförsäljningen till det som ställer maten på bordet. Här pratas inte om genialitet och att vänta på inspirationen men desto mer om att skapa livsförutsättningar där man kan välja skrivandet. Rivigt och inspirerande.

En låt att skriva till: Arsonist’s Lullabye med Hozier

För skrivandet just nu letar jag efter låtar som är både ödesmättade och drömmande, bitterljuvt längtansfulla, mörker när det är fyllt av styrka. Som gryningsljuset efter en sömnlös natt, stunden när mensvärken lättar efter att man tagit en värktablett, den första dagen maten smakar igen efter ett brutalt breakup. Så är liksom stämningen i hela bokprojektet: bakgrundsfonden av mörker som gör att allt ljus flödar in med en sådan rå styrka.  Arsonist’s Lullabye med Hozier har hjälpt mig att komma in i den känslan den här veckan.

(min bild)

Två boktips: Skrivliv av Gun-Britt Sundström och Alla orden i mig av Karin Erlandsson

När man är inne i ett skrivprojekt kan det vara så skönt att läsa om andras erfarenheter av samma sak. Skrivliv av Maken-författaren Gun-Britt Sundström och Alla orden i mig av Karin Erlandsson (som skrivit bland annat Pärlfiskarenär två författardagböcker att inspireras av. Jag har skrivet ett längre inlägg om böckerna här. 

Bild på laptop framför gardiner i motljus.

Ett blogginlägg: hur jag skriver en roman. hos Sandra Beijer

Det finns många sätt att börja utforska själva hantverksdelen av skrivandet. Man kan gå en skrivkurs, lyssna på någon av poddarna jag tipsat om i tidigare söndagsplock (till exempel den här på svenska och den här på engelska). Man kan också gå till Sandra Beijers blogg och läsa det här gamla klassikerinlägget från 2017 om hur hon skriver sina romaner. Pedagogiskt och kortfattat. Genom att få inblick i andras skrivprocesser tror jag det blir lättare att forma sin egen.

 

Det var det för idag. Nu väntar en kopp äppelte och en pomodoro vägd för skrivande. (Lite mer om att skriva med pomodorometoden hittar ni i det här gamla inlägget med fruktansvärd bildsättning). En fin vecka tillönskas er alla!

*

Vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

 

3 comments

Söndagsplock vecka 44 – NaNoWriMo-special

Nedgången öde lägenhet, man ser ut genom öppna balkongdörrar på vacker vy. Svartvit.

Bild från Unsplash.

Hej. Idag är det första november och NaNoWriMo börjar. Som i national novel writing month, som numera är allt annat än national. Folk över hela världen antar  utmaningen att skriva 50 000 ord på en månad. Det är i längd som en kortare bok. På sidan jag länkade till finns forum (fast de flesta hittar nog sin Nano-gemenskap i andra kanaler) och ett statisikverktyg för att följa sina framsteg i projektet. Älskar det statisikverktyget.

Vissa väljer att bara kasta sig in, utan att ha en aning om vad man ska skriva om, och upptäcker vad deras hjärnor skapar om man hänger sig åt detta som en lång och vild brainstormingprocess. Andra planerar minutiöst i förväg och hoppas ha ett ganska välordnat romanutkast efter att månaden är slut.

Jag ska göra både och, egentligen. Jag vet riktning och vad jag vill göra – förstärka mittendelen av min roman. Inte låta spänningen byggas upp lika snabbt, bygga ut mer sidospår och fördjupningar kring dramaturgins huvudskelett. Jag har idéer om hur det ska vara annorlunda mot vad jag redan skrivit, men inte de enskilda scenerna klara. Genom att låta det flöda fram hoppas jag hitta dit.

Jag behöver inte 50 000 ord, det kanske skulle räcka med 30 000, men jag behöver en massa av text som jag sedan kan rensa i, och jag behöver ett flöde i sådan hastighet att min självkritik inte hinner slås på.

Att jag ska skriva allt det här under den kommande månaden kommer säkert påverka bloggen. Hur vet jag inte än. Kanske skriver jag mer om skrivande, kanske mindre. Kanske hinner jag inte skriva lika många inlägg. Kanske blir inläggen jag skriver sämre. Kanske blir de fantastiska.
Vilken förändring ni än märker: var förvissad om att den är övergående.

Och eftersom NaNo startar idag så är tipsen, som vi raskt ska gå vidare till, alla med fokus skrivande.

Svartvit bild på fönster.

Bild från Unsplash.

En podcast: Writing excuses

Writing excuses är en podcast där varje avsnitt är 15 minuter långt och berör någon aspekt av skrivande och skrivteknik. 15 säsonger finns ute hittills så totalt blir många goa timmar även om det är en kvart i taget. Perfekt att slå på ett avsnitt för en kvartspromenad runt kvarteret när man behöver en skrivpaus för att axlarna inte ska värka och för att man någon gång ska känna utomhusluft och se dagsljus. Säsong 10 är upplagd som en skrivkurs, där olika teman berörs i ordning från idé till redigering.

I slutet måste jag dö av Hannele Mikaela Taivassalo och dröm natten till idag av Anna Järvinen

Två boktips för skrivinspiration

Allt läsande föder mitt skrivande, som jag skrev i inlägget om hur jag hinner läsa böcker. I perioder när jag läser mycket skriver jag mer, och bättre. Men i perioder när jag skriver så mycket som jag gör under ett NaNoWriMo, när ord liksom ska explodera ur mig, kan jag ha svårt att läsa böcker som är för tjocka eller har för mycket handling. Det är som om jag inte får plats med att översköljas av någon annans litterära universum när mitt eget har tagit överhanden. Då gillar jag tunna böcker, gärna språkbetonade, ett sätt att flyta fram i ord och rytm utan att leva i någon annans värld. I slutet borde jag dö av Hannele Mikaela Taivassalo och dröm natten till idag av Anna Järvinen är två korta prosalyriska böcker som borde fungera bra för det syftet. Jag har skrivit om båda böckerna här. 

Anteckningsbok på säng i vackert ljus.

Bild från Unsplash.

Musiktips: 3 spellistor med musik att skriva till

Att skriva 50 000 ord innebär väldigt mycket tid i skrivandet. Och det i sin tur innebär att behöva skrivmusik för olika tillfällen, om man inte är en sådan som skriver i tystnad. Jag kan dirigera vart jag är på väg i mitt skrivande med musiken – hetsigt och vilt när jag måste eskalera och ta mig framåt. Milt och mjukt när jag behöver ha text med resonans och eftertanke. Här har jag skrivit om tre spellistor med musik att skriva till.

Laptop på skrivbord framför fönster i elegant miljö. Höst utanför.

Bild från Kugge skriver.

Ett blogginlägg: Skrivretreat på en herrgård hos Kugge skriver

Älskar när bloggar jag läser lägger upp bilder på skrivmiljöer som ger skrivsug. Kugges inlägg om ett skrivretreat på en herrgård tillfredsställer både behovet av att läsa om och behovet av att titta på härliga skrivupplevelser. Underbar miljö, låter som en fantastisk tillvaro och blir så sugen på att själv hitta en plats med bra skrivbord och vacker utsikt där jag kan checka in och hänge mig åt skrivande.

 

Så. Det var tipsen för idag. Kör ni NaNoWriMo? Eller har bestämt er för någon annan skrivrutin just nu? Kommentera gärna om ni vill, annars hörs vi nästa gång jag tittar upp ur min romanvärld.

*

Vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

8 comments

Söndagsplock vecka 43

(Bilderna i det här inlägget kommer från Unsplash.)

Hej! Söndag igen. Jag sitter i min säng och skriver. Utanför fönstret gråskymning, björkar med gulnande löv som far i vinden, den stora stadiga tallen som aldrig svajar, ens i de värsta stormar. Jag tycker om utsikten från det här fönstret, den är behaglig att vila blicken på när man gör en paus för att tänka, som när jag skrev klart boken om morgnarna i somras. Då satt jag i sängen och skrev till morgonkaffet varje dag.
Har förresten bestämt mig hur jag ska göra med boken, efter refuseringarna, vad som är nästa steg. Men jag återkommer till det i något annat inlägg.

Annars då?
Det fantastiska med den här söndagen var att det blev vintertid. Varje år känns det som om någon har gett mig en gåva, den extra timmen jag har saknat, ett paket med lite mera liv.
Det vedervärdiga med den här söndagen var att åka till köpcentret och handla vinterskor med barnen. De skötte sig som små änglar, ett otroligt tålamod, men mitt tålamod tar slut efter fem sekunder. Att gå i affärer är något av det värsta jag vet. Kanske är jag aldrig en så osympatisk, vresig, hispig och på något sätt ständigt svettluktande och lite äcklig person som när jag går i affärer.
Men efteråt drack jag cappucino och nu är jag här, där jag trivs bäst, med den stadiga tallen i blickfånget och laptopen på ett litet kudd-bord i knäet. Nu glömmer vi den här dagens sorger och går vidare till tipsen.

En podcast: Skriv en bestseller eller en annan bok

Skriv en bestseller eller en annan bok är en podcast från 2017 med deckarförfattaren Ninni Schulman och psykologisk-thrillerförfattaren Caroline Eriksson. Men det går också att se som en skrivkurs i poddformat. Första säsongen har tydliga teman för varje avsnitt, och går att följa som en väg från bokidé till färdigt manus. Dessutom grundligt. Flera avsnitt på varje tema, från idé till dramaturgi till redigering, och då och då intervjuer med andra författare med fokus på det temat. Älskade den här podden när jag lyssnade på den 2017, och nu lyssnar jag om med lite andra öron eftersom jag varit genom andra krumbukter i skrivprocessen sedan dess. Så inspirerande, handfast och som en kär vän i höstrusket. I en tid när det kan vara svårt att känna att någonting går framåt, vad passar då bättre än att hänge sig åt ett romanprojekt som så tydligt har ett fortskridande från start till mål? 

Vill du hellre läsa om att skriva än att lyssna? Här hittar du alla mina inlägg om skrivande. 

En bok: Silver av Hanna Ylöstalo

Den här veckan läste jag Hanna Ylöstalos debutroman Silver. Om de små skiftningarna när vänskaper bryts upp och man växer iväg och bort från varandra. Om den där tiden när gymnasiet slutar och något slags vuxenliv ska börja.
Det händer inte mycket i den här boken, och det i sig är väl okej, det är den sortens roman som ska kunna bäras av det lilla och subtila, av sina stämningar och sin träffsäkra förankring av läsaren i huvudpersonens upplevelser. Men jag tror den hade vunnit på att vara mer omfattande i formatet, låta karaktärerna få byggas ut lite mer, de blir alltför diffusa för mig. Ändå är boken ett tips, just om man vill läsa något om den där uppbrottsstämningen och glida-ifrån-varandra-stämningen och vilsenheten när man ska bryta med det man varit och bli någon ny. Även om det inte håller hela vägen finns här några guldkorn där det riktigt glimmar till, och jag tar med mig inspiration när jag i min redigeringsprocess ska försöka skriva om liknande teman.

Vill du läsa om fler finlandssvenska böcker med vackert språk? Här hittar du tips på två prosalyriska finlandssvenska romaner. 

En låt: Somebody that i used to know-cover av Postmodern Jukebox

Jag är besatt av covers som sätter låtar i helt nya musikaliska sammanhang, framförallt när det görs bra. Älskar således Postmodern Jukebox på Youtube som gör 30/40/50/60-talscovers av moderna poplåtar. Stark favorit är den här 40-talsversionen av Somebody that I used to know. Älskar versionen, älskar estetiken, övertygas starkt om att jag en gång ska bo i ett hem där allting är träpanel och mörkt och ibland står ett random band i ett hörn av huset och spelar 40-talsjazz.
Lovar att bjuda in er när jag är där.

 

Ett blogginlägg: Jag tänker på skrivandet av Mirjam Ekström

Jag tänker på skrivandet

Mirjam Ekström länkar jag ju till lite titt som tätt. Tycker det är så spännande att följa hennes karriärsresa (hemskt ord, men hittade inget bättre, “livsresa” klingade inte så himla mycket bättre). Från trivsamt arbete i bokhandel men med dröm om att ägna sig åt något annat, något mer, och mer skrivande, till att börja frilansa med skrivuppdrag och säga upp sig. Det här inlägget om skrivandet har allt jag gillar i berättande bloggande – litterärt och närvarande, tillvaro skildrad med en tydlig egen språklig ton. Gillar ju sånt. Ni också kanske. In och läs!

 

Så himla bra tips den här veckan tycker jag, tycker inte ni? Kanske har ni något eget ni tycker jag borde spana in och tipsa om? Hojta till i så fall, jag vet att många av er som läser här skapar fantastiska saker själva, som det kan vara med kreativt intresserade människor.
Nu ska jag laga rotfruktssoppa. Ha en fantastisk söndag. Adjöken!

 

*

Vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

 

 

6 comments

Söndagsplock vecka 42

(Alla bilder i inlägget kommer från Unsplash, om inget annat anges).

Har jag någon söndag de senaste månaderna varit så nära att inte publicera ett söndagsplock? Nej.
Har det hänt något dramatiskt den här dagen som förklarar varför det var så svårt just idag? Nej. Förvisso haglade det, och snöade, men jag kan inte säga att det gjorde varken till eller från. Idag var bara den sortens söndag när allt gick segt. Tog sig framåt, det gjorde det, men långsamt.
Har å andra sidan både hunnit matplanera och handla för två veckor och dammsuga hela huset, så kan ju inte säga att jag varit totalt lamslagen och passiviserad.
Om jag funderade på att bara inte skriva ett söndagsplock när jag skrivit ett varje vecka i hur många veckors tid som helst, med motiveringen att det knappast är någon annan än jag som kommer att tänka på om det uteblir? Aldrig.
Få saker triggar igång något i mig som en obruten kedja, jag tänker inte låta den här söndagen bli den brutna länken.

Nu raskt vidare till tipsen.

En podcast: Forskarpodden

I Forskarpodden intervjuas en forskare om sitt område i varje avsnitt. Alla forskare är vid Uppsala universitet, det är väl egentligen en sådan där informationsavdelningspodd som liksom ska lyfta just det som sker vid det egna universitet, men hur som helst: intressant, blandat, allmänbildande och på svenska. Hittade till den när jag lyssnade efter någon svensk vetenskaspodd och har hittills lyssnat på avsnitten om katastrofpsykiatri i relation till corona och AI och maskininlärning. Gillar att det är gott och blandat inom alla möjliga områden, och att man får höra längre resonemang om forskningsprojekten, att det liksom finns tid och utrymme. Och så älskar jag att höra folk bli engagerade om ett ämne de fascineras av, och så blir det ju av naturliga skäl ofta om en forskare intervjuas.

En låt: Prickly Pear av Portico Quartet

Prickly pear av Portico quartet kommer jag tillbaka till med jämna mellanrum. Den väcker en känsla hos mig som jag annars inter upplever, jag vet inte ens vilket namn jag ska ge den eller vilken blandning av känslor det egentligen är. Det är en låt som går att vara både väldigt glad och väldigt ledsen till, som om man plötsligt ser allt i både sin skörhet och sin klarhet, som om allting kan få plats. För mig är det en väldigt tröstefull låt. Ibland lyssnar använder jag den som man hade kunnat använda bikten som katolik. Jag kommer med alla mina fel och allt som tynger mig, jag lyssnar på Prickly pear på repeat i en kvart, och när jag stiger ur det känns det som om jag är renad.
Jamen ni förstår ju. Lyssna på det, låt det skölja över er, se vad det gör med er.

En dokumentärserie: Estonia – fyndet som ändrar allt

Den nysläppta Estoniadokumentären, som finns på dplay, har redan rönt en del uppmärksamhet. Välförtjänt, eftersom nya fynd kring Estoniakatastrofen framkommer i dokumentären och nu kommer att leda till nya utredningar. Vill slå ett slag för hur välgjord jag tyckte dokumentären var rent dramaturgiskt och liksom estetiskt, rent bortsett från den enorma researchen och risktagandet för att få fram de nya uppgifterna. (Dokumentärfilmaren riskerar fängelse i upp till två år, eftersom han genomfört robotdykningar vid Estonias vrak vilket är förbjudet enligt svensk lag.) Den byggs upp så väl, det blir pedagogiskt och lätt att följa, det blir spännande och gripande, och bild och ljud och dramaturgi smälter samman fint. Rekommenderas starkt.

Bild från Julia Angelback/Modern hemmafru.

Quiet time – en timmes egentid hos Modern hemmafru

Quiet Time – en timmes egentid

Jag följer ju typ en miljon bloggar som sinsemellan är väldigt olika. Julia Angelbacks Modern hemmafru är en av dem. På ett sätt lever vi väldigt olika sätt, och på andra sätt inte, men det tänker jag är en del av tjusningen med att få läsa om andras tillvaro. Jag är inte så intresserad av någon som lever precis som jag. Däremot är jag intresserad av folk som går egna vägar, på olika vis, och verkar bekväma i det. Det får jag uppfattningen att Julia, som är hemma på heltid med sina barn även efter föräldraledigheten, är. Hur som helst: den stora behållningen av denna blogg för mig är olika smarta tips på hur man kan hålla barnen sysselsatta, bygga rutiner eller på andra sätt skapa en behagligare tillvaro för både barn och vuxna där hemma. Behövs ju ibland även om man inte är hemma på heltid med de här barnen. I det här inlägget skriver hon om hur hon infört en lugn stund mitt på dagen då barnen leker med sitt och hon gör sitt. Tyckte det var väldigt intressant att läsa om hur de tänkt och hur det funkar.

 

Minsann, då var vi i mål. Det blev ett söndagsplock denna vecka också.
Nu: ha en riktigt trevlig vecka.
Vi hörs.

*

Vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

 

 

0 comments

Söndagsplock vecka 41

Det är söndag igen, det firar vi tydligen med en selfie med kamerans självutlösare från ett hotellrum i Göteborg där jag ler mitt mest lakoniska  Mona-Lisa-leende.

Jag är hemma igen från min resa, men det kommer att trilla in några fler vykort på bloggen utöver det från Göteborg och det från Katrineholm. När jag började skriva mer på den här bloggen igen hade jag en tanke om att skriva små reseberättelser från resor i det lokala. Åka buss till någon finsk småstad, skriva om platser som andra reseskildringar inte berör. Några dagar i Estland med färjan, åka nattåg upp till Umeå och besöka gamla platser ihop med Storasystern, sådana saker. Typ som det här inlägget från skrivkursen mellan Helsingfors och Åbo,  eller de här gamla Helsingforshistorierna från när jag reste dit med min kompis 2018 och promenerade. Konceptet berättande blogg applicerat på resor, helt enkelt.

Men sedan hamnade vi ju i den här pandemin, det vet ni redan, och det blev skildringar av att leva en sommar cyklande runt, runt inom max 4 km radie istället. Å andra sidan tänker jag att det är ju just det som är skillnaden mellan en stark berättelse och ett starkt berättande. Om man lär sig att skildra upplevelser kan man göra goda historier av nästan vad som helst, det är inte dramatiken och de märkliga miljöerna som krävs.

Nå. Ursäkta länkfesten och utvikningen, det var ett sidospår, fast kanske är sidospåren de bästa spåren. Nu går vi hur som helst raskt vidare till tipsen.

En podcast: Samarbeten som ett proffs med Ellinor Löfgren i We are influencers

Har lyssnat på podden We are influencers sedan första avsnittet, långt innan jag själv lade så mycket tid och tanke på min egen blogg och vad jag vill skapa med den som jag gör numera. Jag har alltid varit intresserad av hantverket bakom allt som har att göra med text och kommunikation, ja egentligen kanske hantverket bakom det mesta kreativa jag tar del av. Tycker det är fascinerande att veta hur folk tänker i sitt kreativa skapande och hur de kombinerar kreativt med kommersiellt om det är vad de vill. Nu har podden haft ett långt uppehåll, så blev väldigt glad när jag upptäckte att det kommit ett nytt avsnitt, dessutom fullmatat och intressant kring olika aspekter av influencersamarbeten.

En artikel: Tre år som var värre än 2020 från Svenska Yle

“2020 är det värsta året någonsin” sakta i backarna – här är tre år som var värre! är den fulla rubriken på den här artikeln från Svenska Yle som delades vilt i åtminstone min lilla filterbubbla för en vecka sen eller två. Kul och nördig på precis rätt sätt är den i alla fall, och rekommenderas varmt för den som inte är i samma filterbubbla som jag och redan läst den.

En låt: Stay Golden med Au Revoir Simone

Stay Golden med Au Revoir Simone har gått på repeat sedan jag kom hem. En sång som gjord för blandade känslor, den där känslan jag tycker man får så lätt när årstiderna växlar, solstrålarna faller snett, en blandning av melankoli och längtan, av förlust och lättnad. Stillsamt och klart och med textrader som a careless bird is complicated/an empty nest still leaves a space.

Bild av Beata Rydén.

 

Ett blogginlägg: Innan katastroferna kom hos Imagine a bird

Det här inlägget hos Beata Rydén/Imagine a bird är inspirerat av mitt inlägg  om att få tre barn tätt och att inte kunna googla sig fram till svaren om vad man ska göra i livet. Förstås blev jag smickrad av att mitt inlägg väckte tankar, men framförallt berör inlägget något jag inte tog upp när jag skrev och som är så viktigt. Den andra sidan av myntet att våga kasta sig ut. Vad man ska göra om man vågar, och faller. Så många gånger uppmuntrar vi andra att våga saker i livet genom att säga vad är det värsta som kan hända. Som om det värsta aldrig riktigt händer. Men det gör det, orsaken att våga är inte vara att faran inte finns, utan att det blir så tråkigt att leva som slav under den. Tycker Beata skriver så fint och sårbart om hur man påverkas av att ta en risk och förlora något.

Innan katastroferna kom

 

Klart slut, trevlig söndag!

*

Vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

1 comments

Söndagsplock vecka 40

 

(Bilderna i det här inlägget kommer från Unsplash om inget annat anges.)

Också denna vecka blev det söndag. Också denna vecka får ni ett söndagsplock, trots annorlunda omständigheter. Jag är ju på jobbresa, går på kurser för min specialisering. Det råkade falla sig så att det blev två kurser i rad, eftersom allt var coronainställt i våras, så jag skriver det här från en hotellobby i Linköping. Jag kom hit igår kväll. (Igår kväll? kanske vän av ordning frågar, men igår kväll skickade du ju ett vykort från GöteborgDå påminner jag om att det ligger ju i vykortens natur, man skriver dem medan man är på en plats, men de kommer fram långt senare, ofta när man redan kommit hem.)

Jag har utsikt över torget från mitt rum, det är den sortens fönster man kan krypa upp i, sitta och se ut över världen utan att vara en del av den. Igår kväll hällde jag upp en flaska cola zero från minibaren i ett vinglas, satte mig i fönstret, lyssnade på musiken där utifrån, betraktade fredagsfestfolket och tänkte på smittspridning. Sedan stoppade jag i hörselproppar, somnade och sov i tio timmar. Tydligen var jag trött.

Idag har jag promenerat en mil och tittat på ekar.
Ibland tänker jag att jag är en av de mest världspandemivänliga människorna jag känner, jag är så nöjd med så isolerade och lättillgängliga aktiviteter. Är liksom sådan att jag hade kunnat vara nöjd i ett fängelse, jag hade kunnat gå runt runt på rastgården och räkna varv medan jag tänkte på en roman jag skulle skriva i cellen.

Nå. Nu går vi vidare till tipsen.

En text: Utkast till minnesord över en älskad hjärna av Ebba Lindqvist

Kirurgen Ebba Lindqvist är en fantastisk skribent, jag har läst hennes krönikor i Läkartidningen förut och imponerats över den litterära kvaliteten i dem. (Exempelvis den här texten, som fortfarande ger mig rysningar). Nu skriver hon med smärtsam klarhet om erfarenheter av långvarig covid-19-sjukdom, från ett insjuknande i mars till att nu äntligen ha börjat återhämta sig. En text med både sorg och hopp, med meningar att stryka under och spara som små skatter.

En spellista: Melancholia av Arn_r Dan

Har hittat Spotify-spellistan som uppfyller typ alla mina drömmar. Har letat så efter något som är deppigt med sting, jag vet inte hur jag ska uttrycka det bättre. Det är en djupare, mer fyllig känsla än bara “ledsna låtar”. De ska ha nostalgi, melankoli, både hopp och svärta på samma gång. Det lilla extra som finns i dem ska vara som sötman i tomatsåsen, syran i det gräddiga, det ska vara den lilla detaljen som bryter av men som förändrar hela upplevelsen. Precis den sortens låtar finns i den här listan. Han som skapat den är tydligen en isländsk musiker. Kanske krävs det för att fatta grejen, jag vet inte. Men i den här spellistan kan jag leva många skrivtimmar framöver.

Foto av Johanna Ene.

Ett bloggtips: Johanna Ene

Johanna Ene har ett bildspråk jag älskar och en ton i texterna som får mig att trivas. Hennes blogg är ganska ny (även om hon bloggat många år mer nischat, på Tandsköterskebloggen) men jag känner redan att det finns en tydlig stil och ton, en egen värld att få komma in i. Ser mycket fram emot att få se hur den kommer att utvecklas. Jag som funderar mycket på hantverket och tekniker bakom bloggnadet blir även inspirerad av att se hur Johanna jobbar med sökmotoroptimering, alltså strategier för att google ska hitta ens inlägg, utan att tappa den personliga tonen.
Tog en fika med Johanna nu när jag var i Göteborg och det var fantastiskt att få diskutera liv, kreativitet, skapande i relation till alla andra livsbitar som ska få plats, sånt. Men även om hon inte hade varit så himla trevlig hade jag tipsat om bloggen. Söndagsplocken är heliga, de kan inte korrumperas.

Nu ska jag försöka pyssla lite med det nya skrivprojektet jag nämnt lite här och var i bloggen. Har märkt att jag börjat nämna det mycket mer än vad jag faktiskt skriver på det. Återigen som en förälskelse, man går och snackar lite hela tiden i mer eller mindre lämpliga sammanhang om förälskelseobjektet, men är för feg för att faktiskt göra något åt saken. Dags att ändra på det. Det värsta som kan hända med en text är ju faktiskt bara att den inte blir något som andra får läsa. Det är ingen katastrof. Man kan alltid trösta sig, det har vi ju gått igenom vid det här laget.

Ha nu en fin vecka, vi hörs.

Vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

1 comments

Söndagsplock vecka 39

Ytterligare en söndag. Ytterligare en bild på bokläsning i skogen. Det är visst så man firar in veckans slut just nu, på den här platsen.
Den här helgen har jag gått runt med en berättelse i huvudet som inte helt vill lämna mig ifred. Skrivandet av långa projekt, av böcker, tänker jag är som kärleksrelationer. Idéerna är förälskelser. Man måste vara förälskad i sin idé, annars kommer man aldrig att palla att skriva en bok, men man är inte beredd att skriva en bok av varenda idé man är förälskad i.
Det har varit så skönt på många sätt att inte ha ett projekt sedan jag skrev klart det där romanmanuset i somras. Att inte ha det hängande över sig. Jag har försökt berätta det för den där idén som kommer och stör med sin dragningskraft. Jag dejtar inte bokidéer just nu, jag är inte redo än. Jag är fortfarande ganska sliten efter min senaste bokrelation. 
Men idén bara står där och flinar, idén säger: det är ju inte direkt som att jag står här och friar. Men vi kan väl ta en fika och se vart det leder.
Vi får väl se. Nu vidare till tipsen.

Ett podcastavsnitt: P3 dokumentär om Svininfluensan och vaccinets offer

Jag tipsade ju om en gammal P1-dokumentär för ett par veckor sedan. Om svininfluensapandemin och hur man tänkte kring den då. Här är en repris i P3 dokumentär från 2018 om det som hände sedan, om vaccinet och narkolepsin, om de öden som påverkades för alltid av det. Har bara hunnit lyssna på halva, så kan inte gå i god för om det sägs något extremt kontroversiellt och chockerande i slutet, men tyckte den var intressant som ett sätt att fortsätta att fördjupa sig i ämnet svininfluensan.

Ett blodkärl som brast av Christa Mickelsson

Finlandssvenska journalisten Christa Mickelsson  var 33 år gammal när hon fick en hjärnblödning. När hon vaknade upp kunde hon inte tala. Från att ha varit någon som arbetat med att formulera sig kunde hon nu inte uttrycka sig så att hon kunde göra sig förstådd. Ett blodkärl som brast är hennes bok om att drabbas av detta stora, om rehabilitering om tiden på sjukhuset. Men också en bok om språk och att uttrycka sig, och vad det betyder för en skrivande människa. Jag läser inte mycket en sann berättelse ur livet-böcker, kanske för att mitt yrke i sig är fullt av dramatiska sanna berättelser ur livet, men jag är svag för de som är skrivna av människor som verkligen vet hur man uttrycker sig. Det är en välformulerad bok. Att den är skriven av någon som rehabiliterats från uttalad afasi är förstås i sig imponerande, men det hade varit välskrivet även bortsett från de omständigheterna. Koncist och vackert. Och så blir jag alltid berörd av berättelser som handlar om språk – om att förlora det. Om att få tillbaka det.

En låt: cover på Despacito av Peter Bence

Vet inte hur jag har kunnat missa denna ungerska mästerpianist tidigare. Verkar ha pianot som en extra kroppsdel, gör underbara dramatiska pianocovers på kända poplåtar. Älskar hans Despacitoversion. Underbar att titta på när han spelar också, som här där han spelar en cover av Sias Cheap thrills till exempel.

Ett blogginlägg: Fem podcasts om skrivande för den som vill få inspiration och skrivtips hos Mirjam Ekström

Mirjam Ekström bloggar från Nya Zeeland om skrivande, kreativitet, att få ihop skrivdrömmar med resten av livet. Har gjort en otroligt spännande resa sedan jag började läsa hennes blogg – från lite mer diffusa skrivdrömmar till att gå copywriterkurs, sadla om till egenföretagare, börja leta hur det livet man liksom väljer utifrån vad man själv vill kan se ut. I det här inlägget tipsar hon om poddar om skrivande. Flera var helt nya för mig, så nu har jag att se fram emot.

Så, det var det. Ha en trevlig vecka!

Vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

4 comments

5 tips för utflykter med barn

åka på utflykt med barn - cykelkarusell

De första dagarna på året stod jag i skogen bakom mina föräldrars hus, såg barnen bygga koja, kände doften av mossa och tänkte att i år vill jag att vi tar oss ut mer. Så jag lovade mig själv det som ett nyårslöfte, precis som jag lovade mig själv att skriva klart boken och skicka in den till förlag.
Det finns mycket jag inte är så bra på här i livet – till exempel att inte snubbla på mina egna fötter medan jag går – men jag är bra på att genomföra sådant jag föresatt mig.
Så jag skrev klart den där boken, och vi tog oss ut. Så småningom fick vi in det i vår helgrutin. Precis som man behöver veta vad man ska äta till lunch, behöver man bestämma vilket som blir dagens utflyktsmål. Idag tänkte jag ge några tips på saker som har gjort de där utflykterna trevligare för oss alla.

Varför ska man åka på utflykt med barn?

Måste man åka på utflykt med sina barn? Nej, ni vet ju vi det här laget vad jag svarar på den frågan i mina guideinlägg. Klart man inte måste, livet är redan för fyllt av måsten.
Jag tänker att barn mår bra av att få leka, att röra på sig och av att ha föräldrar som orkar med. De sakerna kan ske i trädgården medan föräldrarna sitter i en trädgårsstol och tar en kopp kaffe, i badhuset med hela familjen plaskande i poolen, på lägenhetsområdets gård med grannbarnen och föräldrar som sticker ut huvudet över balkongräcket ibland och ropar att nu är det middagsdags. Jag gillar att åka på små utflykter med mina barn eftersom det gör alla i familjen gladare. Jag tycker det är lättare att slappna av som vuxen när vi lämnar hemmet, för är jag hemma får jag hela tiden tanken att jag borde göra något så fort barnen är nöjda och leker. Typ plocka disk, sortera tvätt, sådana saker. Barnen gillar att vi kommer iväg eftersom det är kul med andra lekplatser och känslan av äventyr. Diskussionen kring att se på film existerar inte eftersom det inte finns något att se filmen på. För mig är utflykterna med barnen familjeumgänge som tar tillvara både vuxnas och barns behov på ett fint sätt. Medan barn utforskar en strand eller en skogsstig kan vuxna prata eller böcker läsas. Samtidigt har men en gemensam plats och erfarenhet att diskutera på hemvägen.
Det där med att både vuxna och barn ska få sitt gör att vi inte gör så avancerade utflykter, det är liksom inte världens äventyr vi behöver utan miljöombytet och att komma hemifrån en stund. Det är även mitt första tips.

1.  Platsen finns närmare än du tror

En härlig utflykt behöver inte handla om att ta sig långt bort. Tvärtom är det en magisk känsla att hitta utflyktsplatser som ligger nära. När man hittar ett sådant guldkorn vet man ju att det här kan bli en favorit att återvända till många gånger om.
Våra vanligaste utflyktsställen ligger som längst fyra kilometer från där vi bor. Nu bor vi förstås på en lyxig plats som har flera fina badställen inom det avståndet, men även om man inte har just det så finns det ju oftast någonting i närheten om man tänker till. Skog eller en fin äng. En sten som är väldigt bra att ha picknick på. Lekparker. Ett bibliotek med särskilt bra barnhörna. Om man väl börjar leta hittar man sina platser.

Utflykt med barn, äta mat ute

2. Det mesta kan ätas ute

Ett av de bästa sätten att få en ganska vanlig plats ganska nära där man bor att kännas som ett riktigt utflyktsmål är att äta något där. Vi har ofta med oss något litet picknickfika – bananer, mackor, sådana saker – men i somras hände det ofta att vi tog middagen ute. Ibland också en vanlig vardagskväll. Som den där kvällen vi gjorde lasagne, täckte över med lite aluminiumfolie, slängde ned ett gäng tallrikar och maten i lådcykeln och drog iväg till den närmaste stranden som ligger ungefär 1,5 km härifrån. Det är lätt att hamna i att man behöver ha mattermos eller särskilda lådor eller planera enligt en viss typ av recept, och det kan man ju göra, framförallt om man ska långt eller göra mer avancerade utfärder. Men ibland vill man ju inte vara så avancerad. Man vill kanske bara komma ut lite, men behöver också äta. Då kan det vara fint att låta den där maten hänga med i bara farten.

3. Alla blir duktigare av sånt de tränar på

Det är enorm skillnad på att ge sig iväg någonstans tillsammans varje helg och att göra det någon gång ibland. Man börjar synka sig med varandra, får in rutinen. Alla, både barn och vuxna, blir bättre på att minnas vilka grejer som ska med, att reda ut konflikter som kan uppstå på grund av lågt blodsocker (vi är duktiga på att akutmata varandra), att tänka på att kissa innan man åker så inga katastrofer uppstår på vägen, sånt. Varje utflykt kräver mycket mindre energi än om vi gjort det mer sällan. Tror detta är en nyckel både när det gäller utflyktsmål och vad man hittar på tillsammans – ge det några gånger. Först när man börjar få in snitsen kan man liksom utvärdera om det här är något som passar just den här familjen.

4. Bli lugn med en plan B

Om man vet att det finns goda lösningar till inte helt osannolika katastrofer, förvandlas de till möjliga “händelser”, inte katastrofer. Således kan man tänka igenom saker som: finns det någonstans där man akut kan köpa mer mat om alla plötsligt är jättehungriga och provianten är slut? (Annars kanske man ska plocka med sig lite nödproviant). Var finns det toaletter på vägen? Om humöret hos barnen tryter, finns det något man kan locka med för att göra dem mer medgörliga? Var längs vägen kan vi vila om någon blir för trött för att cykla? Sånt. Och våtservetter är bra till mycket.

 

5. Trevligare hemkomst med “kvarten”-tricket

När man kommer hem efter flera timmar ute är det lätt att liksom bara kollapsa. Som man vill göra när man är framme efter en lång resa. Men när man kommer fram efter en resa väntar ofta en del aktivitet innan man kan ta det lugnt – transfer från flygplatsen eller tågstationen, checka in på hotellet, kanske packa upp det viktigaste. På samma sätt är det saker som ska fixas innan man kan koppla av efter en utflykt. Badkassar kanske ska packas upp, film slås på åt barn, matlådor sköljas ur. Det här känns som typisk en sådan sak som lätt leder till konflikter vid hemkomsten efter en utflykt. Man kan bli grinig om någon lägger sig på soffan medan någon annan börja packa upp, eller om barnen stökar och bråkar när man själv bara tänkte lägga sig och ta det lugnt. Ofta är ju barnen lite vilda precis när man kommer hem, som om de liksom måste boa in sig i hemmet en stund och markera revir. Mitt trick här är att när vi kommer hem, så tänker jag skönt, nu är jag hemma. Om en kvart. Och så håller jag utflyktsanspänningen i ytterligare en kvart, liksom intalar hjärnan att snart är det dags att slappa men inte riktigt än. Då blir allt det där småfixet inte något som stör ens sköna avslappning hemma. Det blir bara slutspurten innan det är dags att koppla av. Ett tanketrick som reducerat hemkomstsmåbråken rejält.

Fler utmärkta utflyktstips hittas i det här inlägget från Underbaraclara.

Och vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

0 comments

Sida 1 av 3

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén