tips

Lyssna, läsa, laga

april 2, 2023

Hej.
Idag är det söndag, igår åkte jag tåg med barnen till annan ort och sedan åkte jag hem igen. Fredagen blev ett slags oväntad uppvärmning till att vara ensam utan särskilda planer. Mina barn har rest på påsklov utan mig.
Tänk att det finns så många platser där mina barn är välkomna, tänk att det finns så många famnar att finnas i.

Skillnaden mellan att vara utan barnen och ha planer och att vara utan barnen mitt i vardagen är som skillnaden mellan att resa på chartersemester och att resa och bo några veckor, leva vardagsliv. Illusionen förhöjs: det här hade kunnat vara mitt liv, alltid. Bitterljuvt, för det är inte ens liv, det är inte ens hem, och förhoppningsvis har man byggt sin värld för det liv man lever i och inte det man under några dagar kunde drömma om att leva. Borta från mitt hem och utan mina barn saknar jag ramar, saknar jag rötter.
Men jag hinner mer.

Men nu var det inte berättelsen för idag. Jag tänkte berätta om sådant man kan lyssna på, läsa och laga, som jag gjorde en gång för fyra år sedan när jag levde ett annat liv och var någon annan men ändå samma.

Att lyssna på

p3 Dokumentär: Hotellbranden och den hemliga polisfällan. En dokumentär med så många otroliga berättelser insprängda. Om en hotellbrand och de som kämpade i den (blev helt rörd över hur fint alla hjälpte varandra), om en helt sjuk polisutredning (hur ska jag någonsin kunna tro att en psykospatient har vanföreställningar igen när tydligen allt är möjligt…) och om en brottsling som känner att han helt förtjänade sitt straff. Underbar lyssning!

Jag har just upptäckt podcasten Hundåren, där artister intervjuas om sin väg till där de är idag. Ofta genom just de krångliga tiderna och motgångarna, det där när framgång inte är uppenbar alls. Tycker oerhört mycket om stilen, blir inspirerad kring både mitt skapande och livets kringelikrokar. Gillade till exempel avsnittet med Loreen.

p3 Dokumentär: Una-bombaren – geniet som blev terrorist. För en berättelse om att göra vad som är rätt även om det handlar om att svika någon man älskar, att söka försoning trots att man inte kan respektera någons handlingar. För att jag grät när jag hörde scenen om mammans reaktion när brodern berättade vad han gjort. Hur tydligt det blev att man alltid är en mamma först, att man sätter sitt eget lidande åt sidan för att möta sitt barn. (Lyssna så förstår ni.)

Att läsa:

Det här inlägget hos Julia Eriksson om kärlek och längtan, om att vilja ha kärlek men inte som ett projekt, kanske om att vilja så många saker över huvud taget och att famla en aning. Så välskrivet!

Ida på vartskavi skriver om kärlek som inte är ett enda långt samtal utan något annat. Väckte många tankar. Mina kärlekar har alltid börjat i ändlösa samtal, attraktionen har liksom fötts ur samtalet, och just därför blev det extra intressant. Och självklart finns det något annat också, det som gör att projekt och strategi kanske inte funkar så bra när det gäller kärleken. Det är inte bara en beräknad kompatibilitet, det är som Ida skriver: något klaffar i huden.

Flora Wiström skriver om vad bloggandet kan vara och formulerar det så väl! Det här var ju vad jag trevande försökte uttrycka när jag började hitta vidare i vad jag ville göra av den här bloggen och kallade det för berättande bloggande. Vi är många som skriver den här sortens bloggar nu och ser dem växa, det är så roligt och det finns så mycket bra att läsa därute just nu. (Länka om ni skriver själva!)

Att laga:

Kanske är jag biased av nostalgi. Av att kastas in i andra tider: av hennes ljusblonda hår och hur det glittrade i det sköra marsljuset när hon introducerade mig till att värma den här grytbasen i kastrull och blanda med nykokta snabbmakaroner.
Av hur vi gjorde egen glass genom att mixa frysta hallon med grekisk yoghurt, hur vi sa att hallonen såg ut som små huvuden och att det var psykopatvarning på att mixa dem men mixade dem ändå och fnissade som man bara kan göra när man är tolv.
Hur vi låg i sängen och åt glassen och såg på Melodifesivalen, hur vi promenerade oss genom tidens ändlöshet och talade om förälskelser, hur hon gled ut ur mitt liv men jag fortsatte att gå, och gå, och gå.

Men jag har saknat den här sataysåsen, den är godare än alla andra färdiglagade sataysåser man köper, den är såsigare och inte så grynig, den är krämig och söt och stark. När jag var sexton brukade jag äta den efter träning, i sommarkvällen, sommarnatten. Jag skrev långa utläggningar om sataysåsen till en kille jag brukade chatta med, han skulle bli pappa till mina barn men det visste jag inte då, jag visste bara att om man steker vitkål riktigt mjuk och tillsätter äppelbitar efter en stund och steker dem också och häller på den här grytbasen och blandar med kikärtor och äter med snabbnudlar blir det så gott att hela den hungriga tonårskroppen ryser.

Jag trodde den hade gått ur sortimentet, att den bara blivit en av alla måltider jag minns. Jag har sett de andra grytbaserna från samma märke, men inte den här. Kanske var det bara just i butikerna jag besökte som den saknades. Kanske gick den ur sortimentet och återvände, precis som gamla bekantskaper oväntat kan göra. På Ica i St Per-gallerian i Uppsala finns den i alla fall. Köp en vitkål, köp ett äpple, en tetra kikärtor. Koka snabbnudlarna, stek det andra, häll.
Ät en kväll när ni är ensamma, kanske när ni saknar ert hem, era rötter.
När ni behöver något krämigt, sött och starkt.

Läs mer:

Här hittar du alla inlägg i tips-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Facebook.

+47

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply Ida april 2, 2023 at 8:04 e m

    Fint att få tipsas om av dig! 🧡
    Förstod dock inte riktigt meningen ”Och självklart finns det något annat också, det som gör att projekt och strategi kanske inte funkar så bra när det gäller kärleken.” Går det att utveckla? (Alltså inte som att jag vill att du ska skriva om det i inlägget utan bara förklara för lilla mig 😇)

    0
    • Reply Ulrika april 2, 2023 at 8:24 e m

      Hmm men jag kanske ska förtydliga i inlägget också, lite oklar mening om man inte vet vilka ord jag betonar i mitt huvud. Menar att det finns något annat än eviga samtal, och på det sättet kanske något annat än en väldigt… kognitiv attraktion? Att det finns det där som bara är MMM DU DU DU, att huden klaffar som du skrev. Och den känslan tror jag är svår att nå genom att planera hur man tänker att ens partner ska va eller ens kärleksliv ska se ut, typ. Om det blir begripligare?

      0
      • Reply Ida april 2, 2023 at 8:59 e m

        Jepp, nu är jag med! Och exakt, jag hade liksom modellen: kärleksrelation ska se ut och fungera på ett visst vis. Min ser inte ut så, men jag är ändå kär = mindfuck.
        Sen är det svårt att veta vad jag själv faktiskt behöver/vill ha och vad som bara är en del av den där idealföreställningen av en relation. Det kan jag fundera på fortfarande.

        0
  • Reply Egenheter april 4, 2023 at 9:21 f m

    ”Mina kärlekar har alltid börjat i ändlösa samtal” – jag känner igen mig i det där. Jag diskuterade attraktion med en vän för ett tag sedan och för mig har attraktionen alltid kommer ur det där intellektuella, ur långa samtal om vitt och brett, och ur det har också en fysisk attraktion väckts. Det är kittlande att tänka att det kan vara på ett annat sätt, att det fysiska kan föregå det verbala (och jag kan också känna lite sorg över att jag aldrig har fått uppleva det så).

    0
  • Reply Snälla saker - Nettelblad juli 26, 2023 at 12:53 e m

    […] Lyssna, läsa laga. Dokumentärer, blogginlägg, sataysås. […]

    0
  • Leave a Reply