Nettelblad

skrivande, böcker, resor. och tre små barn.

Böcker som inspirerat mitt skrivande: Fight Club av Chuck Palahniuk

 

Svartvit bild på Fight Club av Chuck Palahniuk.

Citat ur boken Fight Club.

Jag är tolv och jag är på ett sommarläger. Någonting i huvudet skaver, det är en sådan tid i livet, tonårsförändring och tillvarons ambivalens mellan barndom och annat, kombinerat med min lillgamla brådmognad som gjort att jag har levt med den där ambivalensen så länge jag kan minnas. Om kvällarna när de andra i stugan somnat ligger jag vaken, med ficklampa och anteckningsblock. I doften av trä och julinattsfukt skriver jag. Det enda som är konstant i en tid av föränderlighet.

En kväll när det regnar, ett varmt och mjukt sommarregn, ska några andra deltagare på lägret se på film. De är egentligen äldre än jag och egentligen inte mina vänner men på något sätt hamnar jag med, kanske i en brist på annat, kanske i en längtan efter att höra till utan att veta hur, och längst bak i rummet sitter jag och ser Fight Club för första gången.

Kan berättande få vara såhär, tänker jag, och i det ögonblicket är jag omedveten om de andra, de spelar inte längre någon roll.

Efter det fylls mina berättelser av skeva triangeldramer, opålitliga berättare, identiteter som förvrängs och förvrids och visar sig vara något annat än vad man hade föreställt sig.

 

Svartvitt citat ur boken Fight Club.

Jag är femton och har sagt till någon att Fight Club är min favoritfilm och jag får boken den är baserad på i julklapp. Samma handling som i filmen. Om en huvudperson som är intryckt i ett monotont modernt liv, en konsumtionsfixerad ytlighet där ingenting riktigt känns. Som slutar sova. Som börjar gå på stödgrupper för dödssjuka människor fast han inte är sjuk, för att få något att kännas.
Och kan sova igen, tills han upptäcker en annan dödssjuk-fejkare: den trasiga Marla Singer. Sömnlösheten är åter ett faktum.

Han  hem från en jobbresa, upptäcker att hans lägenhet och allt han äger har sprängts i luften av en bomb, och flyttar hem till sin nyfunna bekantskap Tyler Durden.
Tyler Durden, som är allt han själv inte är.
Tyler Durden, som lär honom att ett av de bästa sätten att känna att man är vid liv är att slåss. Det visar sig att det finns många män som vill mötas bara för att få slåss, de börjar mötas upp i källare till barer under Tylers överinseende det blir en enorm rörelse. Den växer på ett sätt som huvudpersonen börjar få svårt att hänga med i, vänskapen med Tyler börjar glida honom ur händerna, och samtidigt upplever han en växande svartsjuka gentemot Marla och Tyler, som ligger med varandra.
Inte för att han behöver Marla, utan för att han behöver Tyler.

Svartvitt citat ur Fight club.

Jag är femton och ligger i decembernatten ett jullov och läser den pulserande berättelsen istället för att sova. Det är ord som ett smatter, en aggressiv poesi, det är en rytm och ett flyt som går som en rasande sång i ens huvud, det är en kritik mot alltings tomhet som smälter samman så väl med en frustrerad femtonårings själ. Känslan av att vilja slå sönder allt, att man måste slå sönder allt, för att kunna skapa något nytt.

Jag tar med mig ett sätt att upprepa fraser på skilda ställen i texten, att låta meningar återkomma med ny betydelse. Jag tar med mig att man kan skriva dialoger som flödar fram, att de kan vara karaktärsgestaltande och informationsfyllda samtidigt som texten aldrig tappar sin nerv och sin laddning.

Svartvitt citat ur boken Fight Club

Jag är tjugosju och läser om boken, för jag tänker skriva om böcker som har präglat mitt skrivande, mina egna klassiker som jag tar med mig in i de ord som är mina.
Den rasande känslan av uppror, av att vilja bryta sig ur, drabbar mig inte lika hårt som när jag var femton. Kanske för att jag inte är uppfylld av hormoner. Kanske för att jag upplever att jag redan är så fri från den här världens förväntningar, att jag redan brutit mig loss.
Men orden, rytmen, nerven, pulsen drabbar mig fortfarande. Hänförande och hisnande som ett knytnävsslag i solar plexus.

*

Vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

 

 

Föregående

Söndagsplock vecka 44 – NaNoWriMo-special

Nästa

kedjan, hoppet

4 kommentarer

  1. Åh, det har faktiskt också varit en av mina favoritfilmer. Och jag har alltid älskat liknande intriger (eller “plot twists”). Jag har aldrig läst boken, så den måste jag kanske läsa. Spännande det där med vilka böcker, filmer, tv-serier och berättarröster som inspirerar en och kanske alltid kommer att ha en inverkan på hur man skriver och vad man skriver om, trots att man inte ens är fullt medveten om det.

    • Ja, älskar sådana plot twists! (när de görs bra). Insett att många av mina tidiga romanutkast och noveller och sånt jag skrev hade just sådana teman. Fight Club är ett av undantagen där både bok och film är riktigt bra, annars är det ju ganska ofta så att om man gillar det ena blir man besviken på det andra. Det är ju en ganska rå bok, så man ska vara på humör för liksom käftsmälls-svärta i den, men den är som sagt riktigt bra.

  2. Inte sett, inte läst. Får skriva upp… 🙂 Bör läsas på engelska?

    • Vet faktiskt inte om den finns översatt till svenska! Boken är kort, men intensiv. Funkar helt bra att se filmen först och läsa boken sedan, det kan göra det lättare att hänga med (kommmer en lite lurig plot twist sen). Men hade inte du lite svårt för böcker med massa hemskheter och mörker??? detta är ingen uppåthistoria. vill inte dra dig ned i ett läsande fyllt av brutal svärta om du egentligen skulle må bra av typ en grym feel good!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén