the beat of the wheels is what’s missing.

Jag såg en kortfilm, den heter Sleepers’ Beat. Det är en dokumentärfilm från 2014 om människor som jobbar på transsibiriska järnvägen, gjord av Anastasia Kirillova som är en svensk regissör med ryska rötter.
Jag hörde en intervju med henne i ett program om järnvägsresor, hur hon berättade om hur hon ville göra en film om hem. Hon reste till Ryssland och skulle jobba med filmen, transsibiriska järnvägen var inte vad den skulle handla om. Men när hon reste med tåget genom landet och talade med människorna som arbetade  på det upptäckte hon att det var där berättelsen om ett hem fanns. De som arbetade på tåget var borta hemifrån månader i sträck. De talade allihopa om livet på tåget på samma nästan mytologiska sätt. När man väl vant sig vid att arbeta på transsibiriska järnvägen kanske man inte längre vet vad som är hemma, vad som är borta. När man kommer hem till det som andra säger är ens riktiga hem är man rastlös. The beat of the wheels is what’s missing.

Sleepers’ beat innehåller intervjuer med tågpersonalen, varvat med landskapen som väller förbi utanför tågfönstren.

Jag har skrivit en massa skönlitteratur som ingen av er har läst som handlar om hem, om rötter, om att fastna på platser, om att ryckas upp och att sugas in. Jag har skrivit om att vara hemma på ingen plats eller på bara en i hela världen. Och jag har skrivit mycket om platser. Jag har skrivit berättelser där platsen blir så viktigt att den är som en egen del av berättelsen, att det hade varit omöjligt att skriva samma historia och låta den utspela sig på någon annanstans.
Jag har harvat på i ett projekt där jag efter femtontusen ord förstod att texten var död för att platsen inte väckte något i mig, det fanns inget där att utforska.

Att få en inblick i denna lilla värld, tågvärlden, den beroendeframkallande, fick mig att bara vilja skriva.
Jag ville få berätta något som kunde skildra en helt egen tillvaro lika väl som de här sexton minuterna av glimtar från en resa genom ett väldigt land.

Dessutom vet ni ju sen förut att Ryssland är ett land som fascinerar mig. Förut kunde jag inte resa dit för att livet inte passade för det, sedan kom ett helt världsläge emellan.
Istället får jag njuta av hur den här filmen skildrar både den lilla, begränsade världen som är tåget och det enorma rike som det rör sig genom.

Ett eget universum, och så vackert foto. Blev så inspirerad till att skapa något!
Här hittar ni den, om ni har en kvart för er själva och vill se något fint.

Läs mer:

• Bokrecension: Mina ryska vänner av Johanna Melén.
• Bokrecension: Sammetsdiktaturen av Anna-Lena Laurén.

Här hittar du alla inlägg i tips-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Facebook.