Sensommaren, ett sådant pulserande tillstånd av förväntan. Nytt skolår, nya rutiner, nya aktiviteter på väg, matplaner och logistik men kvar ligger sommaren med sin drömska hetta som inbjuder till lättja.
Nu när vardagspusslet åter ska pusslas är det många som börjar fundera över hur de egentligen vill att det där pusslet ska se ut. Jag kommer att skriva några inlägg framöver om saker som har gjort att min pusselbild ser mer ut som jag vill ha den. Först ut: den älskade lådcykeln utan el.

(Notera att vagnen står stilla, hon är på väg ur. Hon åker alltså inte hjälmlös i livsfarlig ställning.)
Vad är en lådcykel och vilken lådcykel ska man välja?
Okej. Så först och främst – vad är en lådcykel (eller lastcykel, som de också kallas) och vad finns det för olika alternativ? Lådcyklar är alltså de här cyklarna med en låda framtill där man kan sätta till exempel barn eller matvaror. De finns med olika antal hjul – två eller tre – och med olika antal platser i lådan. Dessutom finns de med eller utan el.
Fördelen med tvåhjuliga lådcyklar är att de väger mindre. Nackdelen är att det förstås krävs en viss fart och teknik för att hålla balansen. Det har jag dock bara läst mig till, och jag vet att vissa tycker att de trehjuliga cyklarna känns instabila i höga hastigheter, åtminstone i billigare märken. Jag har anat den känslan någon gång i en riktigt rejäl nerförsbacke, men annars kommer jag inte upp i så höga farter att det är ett problem.
Jag har en trehjulig lådcykel med plats för totalt fyra barn (eller två barn och matkassar, badkassar och ett paket med typ 1 kg recensionsex-böcker, om det är vad man vill stoppa i vagnen). Den är utan el. Märket är Cargobike och den är några år gammal, från 2016 tror jag. Det är ett av de billigaste märkena och jag har läst lådcykelkännare hävda det ska vara dålig kvalitet, att den är tungt och klumpigt byggd och därför hopplös att ha utan el. Jag är ingen kännare och jag har aldrig provat en annan lådcykel. Det här inlägget handlar därför inte om vilken cykel som är bäst i test, utan kanske är mer för dig som till exempel funderar på att införskaffa en lådcykel utan el och undrar om det är möjligt.
Platt, nära och ingen brådska: våra förutsättningar
När jag började cykla lådcykel hade jag två barn som skulle transporteras och ett som skulle cykla själv. (Numera är de två som kan cykla själva och den tredje övar dagligen.) Sträckorna vi färdas i vardagen är korta: vi har dagis, flera affärer och några favoritstränder inom två kilometer från bostaden. En vanlig jobbdag blir det längre totalsträcka eftersom dagis inte ligger på vägen till jobbet, utan jag cyklar först till dagis och sedan tillbaka till jobbet, så då cyklar jag ungefär 8 km totalt under dagen.
De korta sträckorna gör att långsam takt inte leder till så många minuters försening. Dessutom har jag försökt ordna morgnar och eftermiddagar så att vi inte ska ha bråttom. (Det går väl sisådär, men det är sällan på några få minuter det hänger i alla fall).
De vägar vi cyklar är överlag ganska platta, även om det finns några sega backar. Där har jag å andra sidan haft nytta av en mentalitet jag haft sedan start, och som möjliggjorts av att det är en trehjuling och inte tvåhjuling, det vill säga man kan cykla extremt långsamt och ändå hålla balansen. Jag kallar mentaliteten man hoppar aldrig av i en backe. Det blir liksom bättre träning så. Men mer om den senare.
Vad är fördelarna med att ha lådcykel?
Många väljer att ha lådcykel för att det är mer miljövänligt. Jag tycker också att det är mysigt, med barnen där fram i lådan får man en fin kontakt, man hör deras samtal så nära. Det är samma känsla som när jag brukade köra dem i barnvagn. Jag tycker även om att man får vara ute mer jämfört med i en bil, känna dofter och väder och vind i sin vardag.
Har man som jag större barn som kan cykla själva är det ett bra sätt att skapa en naturligt aktiv vardag med mycket rörelse. Det är mer motion för en själv jämfört med att ta bilen, och har man en tung lådcykel utan el som jag är det en riktigt grym träning. Så raskt vidare till varför jag har valt att ha cykeln utan eldrift.
Varför välja en lådcykel utan eldrift?
En lådcykel utan el är betydligt billigare, vilket kan vara avgörande för många. Är det en viktig faktor ska man dock ha med sig att den dyraste cykeln är den som inte alls används, så för de flesta är det sannolikt betydligt klokare att vänta tills man hittar en bra lådcykel med eldrift begagnat än att köpa en ny cykel utan el.
Jag har ju aldrig cyklat med el, men jag har förstått att det är helt olika upplevelser. Med el kan man ta sig långa sträckor utan bekymmer och utan att det blir betungande. Med en lådcykel utan el, och framförallt en så stor och tung som jag har, så är cyklingen rejäl träning, framförallt i början. För någon annan vore det orsaken till att den skulle bli stående oanvänd i garaget. För mig är det själva tjusningen.
Lådcykel utan el som transportträning
Och här kommer vi till det som liksom är själva vardagshacket för mig. Den där cykeln är min rejäla dagliga vardagsmotion. Jag har aldrig haft så bra kondition och jag har aldrig haft så starka lår. Jag har aldrig heller behövt äta så mycket för att hålla vikten, inte ens när jag ammade. Det här är träning som bara kräver några extra minuters investering av mig, för vi skulle ju ändå ha behövt ta oss någonstans, men den ger mig stora mängder träningseffekt tillbaka. Det är transportträningens stora tjusning, att när man väl fått in vanan har den redan sin naturliga plats i pusslet, man behöver inte spränga in den mellan allt annat som ska hinnas med.
Det svåraste, som med all träning, är i början. Då var det riktigt tungt, också i de korta vardagssträckorna. Men det där bygger man upp, nu är det inte lika tungt längre, och jag märker att jag gärna förlänger våra utflykter för att få mer träningsrus av cyklandet. Och numera är viktiga sträckor som vägen till dagis inte tyngre för mig än att jag skulle klara det om jag var förkyld, sovit dåligt eller liknande – bara jag väljer ett lugnare tempo. Men väljer jag att trampa det snabbaste jag kan jag få ett skönt intervallpass på väg hem från jobbet.
Det finns så många saker att säga om vilken lycka den här cykeln har gett mig. Eller snarare, all den utomhusträning den har tillfört i mitt vardagsliv, och vad det har gett mig. Men mer om det en annan dag.
Nu har jag sagt allt jag ville säga om lådcyklar utan el.
Liknande inlägg:
– Sluta med smartphone – går det?
– ”Jaha, ska vi äta idag också?” – Tre kokböcker jag använder i min matplanering
Sugen på att läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg.
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg!
22 Comments
Är mycket imponerad! Jag har ju vanlig elcykel men det är främst för att Helsingfors är så backigt och jag svettas massor redan efter en kilometer på vanlig cykel. Nu kan jag cykla till vänner, möten och kalas utan att anlända genomsvettig. Så otroligt nöjd med cykeln, men som sagt: wow du!
Ja alltså är ju absolut inte mot elcykel, tänker att det är lite som olika fordon. Miljöfördelarna har man ju där, och smidigheten kostnadsmässigt säkert i att inte åka bil/kollektivt/taxi (vet inte vad som skulle vara närmaste alternativet till hands i ditt dekadenta Helsingforsliv, här har vi ju stadsbuss som går ”Norrut” respektive ”Söderut” och som typ ingen tar för att alla kör bil 🙂 ). Fattar såklart att man inte vill komma genomsvettig och ba ”HÖRT OM TRANSPORTTRÄNING? SÅÅÅÅ SKÖNT” och alla andra tänker ”Hört om deodorant och hyfs? Också himla bra grej!”. Jag brukar tvätta av mig när jag kommer till jobbet, har särskilda kläder som jag använder för vardagscyklingen och arbetar ju i arbetskläder – ska transportträningen vara ens träning behöver man ju tänka igenom de sakerna, för sina medmänniskors skull 🙂
Haha ja fattar att du inte har nåt emot elcykel, blev bara så impad! Och ja, beror ju mycket på vad man använder cykeln till. För min del ersätter den bil och spårvagn (men åker ju både bil och spårvagn OCKSÅ ibland).
[…] på hotellet, kanske skaffa en turistkarta, fråga folk vid behov. Men sedan mars har jag ju mest cyklat runt, runt runt inom tre kilometers radie så jag vet inte hur det kommer att funka […]
[…] är makt, men är inte alltid gammal nog att hantera den. Trots allt är hon bara åtta år. Vi är ute och cyklar och åker förbi en cafémeny. “Det stod coca cola!”, utropar Lilla Gubben, “jag […]
[…] väg hem från dagis, Habanero i cykelvagnen. “Mamma”, brusar hennes röst på Radio Barn, “är det här höger? Det här […]
[…] – Att cykla med lådcykel utan el […]
[…] dag hoppar lådcykelns kedja ur efter ett plötsligt gupp i vägen. Morgonen är disig och fuktigt grå. Det är på väg […]
[…] det. Himlarna är grått tunga, mörkret kompakt om morgnar och kvällar. Jag cyklar med barnen i lådcykeln varje morgon, ibland haglar det, smattrar mot regnskyddet jag dragit över barnen i vagnen och […]
[…] kommer som en befrielse. Lager av tystnad, lager av ljus. Luft som doftar kyla. Jag trampar fram lådcykeln genom snöfall och lär mig att växlarna fryser strax innan man kommer fram till dagis, lär mig […]
Hej ! Tack för att du delar din berättelse om lådcykel _utan_ el. Jag är pappa, och mycket intresserad av just transport av mitt barn och mig via cykel, varför inte en lådcykel, och gärna utan el, utan laddning, hellre få extra vardagsmotion, eller gärna med en cykelkärra kopplad baktill. Men jag vill fråga Dig, hur gör du vid korsningar, vägkorsningar där bilar kan passera – vänta på att bilen passerar eller att bilen stannar helt och hållet före korsningen ? Lådcykeln med barn och allt blir ju ganska tung (svårt stanna på bråkdelen av en sekund s.a.s.) och framförallt är lasten så dyrbar.. och lådan sticker fram en hel del. Kanske inte så mycket att bekymra sig över. Men ville fråga ändå. Visar bilisterna god respekt ?
Hej! Roligt att du uppskattade inlägget. Jag upplever inte att bromssträckan är så farlig vid normalt väglag. Vid visst vinterväglag lite längre, då har jag behövt anpassa mig. Fördelen i det här sammanhanget med att ha en lådcykel utan el är att farten blir lägre än med eldrift. Men framförallt så bor jag ju på en liten ort. Huvuddelen av de sträckor jag tar mig är på cykelväg, och när jag korsar bilväg finns övergånsställe. Det finns ett övergångsställe vi passerar dagligen där jag upplever att bilisterna ofta dundrar på och ibland saktar ner för att sedan öka farten om de tror att man inte är på väg att cykla över, så där är jag extra försiktig. Men det räcker med att jag stannar tills jag ser att bilen har stannat och sedan går över. Med en försiktighetsprincip och hellre vänta på att bilen passerat eller stannat än att köra på upplever jag inte att detta varit något problem.
[…] i min vardag. Springer genom het och fuktig kväll för att klå abstinensen efter allt mitt vardagscyklande. Skriver blogginlägg för att klå abstinensen efter allt mitt vardagsskrivande. Pluggar ryska […]
[…] på, du korvat av, allt medan du gallskrikit. Jag har stått på parkeringen och tryckt ned dig i lådcykeln efter att mirakulöst till och med fått på dig en jacka tjock nog för den råa novemberluften, […]
[…] Solen är obönhörlig som den är om våren och höfterna värker för det blev minusgrader och cykeln frös på högsta växeln och på sju av sju dundrar jag fram och det sliter ibland. Ingen vill […]
[…] grävde ner mig i ett projekt av samma skäl som jag levde flera år med en lådcykel utan el som mitt enda fordon, av samma skäl som jag levde två år utan en smartphone för att jag inte […]
[…] och älskat mitt yrke på samma gång. Grusvägen som är sista biten hem, där jag flåsat över lådcykeln så många gånger, där jag trampat ur mig de sista stresshormonerna, där jag vetat att snart är […]
[…] Att cykla med lådcykel utan el. […]
[…] Det fanns så många sätt jag hade kunnat bli så trött. Det fanns så många sätt den tröttheten hade kunnat driva mig att fly från den verklighet som var min. Jag ville inte ha möjligheten att scrolla mig bort från tillvaron, eftersom frestelsen skulle vara så stor och mina tidsmarginaler var så små. Därför hade jag ingen smartphone. Jag ville ha en kropp som orkade allt för att då blev min hjärna lugn och jag sov som ett barn. Därför levde jag mitt lådcykel-utan-el-liv. […]
[…] om att det är vad som saknas, nu när jag inte längre har ett dagisbarn som jag skjutsar i en lådcykel utan el varje morgon, hämtar varje eftermiddag. När jag inte längre automatiskt börjar och slutar varje […]
[…] blev lördag. Jag cyklade i regnet för att storhandla. Med lådcykeln, den utan el, den älskade gamla flagnande. Det var länge sedan jag drog fram den nu, för varje gång jag inte […]
[…] annan. Jag vill bara hitta tillbaka till känslan som fanns i mig när jag cyklade med den där tunga, tunga cykeln många mil per vecka. Jag vill få rastas så mycket som jag verkar behöva rastas för att inte […]