Överraska mig gärna, men inte till middagen: varför jag veckoplanerar eller månadsplanerar maten
Jag gjorde ett nyårslöfte en gång som var jag vill att vardagens förutsägbara moment ska sluta kännas som en överraskning. Det är väl typiskt en sådan formulering som en skrivbesatt använder i sitt nyårslöfte, men det sätter faktiskt ord på något jag försökt jobba aktivt med de senaste åren. Jag har haft en känsla av att jag använder onödigt mycket av min energi åt att få dagen att gå ut, som en patiens. När jag borde ha kunnat förutsäga att vissa saker kommer att hända idag också. Som att barnens glasögon kommer att behöva tvättas, eller att vi kommer att vilja äta middag. Och om jag planerar för det behöver det inte bli en överraskning, och då har jag energi kvar för verkliga överraskningar, eller för roliga inplanerade saker.
Därför planerar jag alltid vad vi skall äta till middag den kommande tiden. Jag planerar för mellan en vecka till en månad framåt i tiden, lite beroende på hur vårt liv ser ut i övrigt. Just nu planerar jag till exempel för två veckor i taget, och storhandlar för lika lång period framåt.
Att inte bli överraskad innebär också att inte behöva fatta förhastade beslut. Det betyder att vår mat blir billigare, mer varierad och mer näringsrik än om vi hade behövt komma på vad vi skulle äta samma dag. Det gör också att jag orkar göra en del recept som tar längre tid, eftersom jag kan ha framförhållning och förbereda vissa delar till exempel på helgen eller kvällen innan.
Dessutom innebär det att jag har ett svar när Lilla Gubben frågar mig vid läggdags: vad ska vi äta imorgon? Och i övermorgon? Och i trippelmorgon? (Ett ord han själv har skapat och är mycket nöjd med). När han får veta det har även hans vardag fått några överraskningar färre, och det somnar han så gott av.
Ge mig en bok att hålla i: vilka recept jag använder när jag planerar maten
Jag gillar ju att göra saker analogt, och tycker det är rofyllt att laga mat från kokböcker jämfört med ett recept på datorn (eller i telefonen, om man har en sådan). Dessutom gillar jag att använda många recept från en och samma receptskapare. Då lär man sig vad som är typiskt för just den personens recept, typ att recepten alltid tar lite längre tid än vad som står, eller att man behöver göra lite mer ostsås till lasagnen. Dessutom återkommer ofta samma ingredienser i flera recept, vilket ökar chansen att man inte köper någon specialingrediens för ett recept som man sedan inte blir att använda fler gånger.
De flesta menyer planerar jag därför med hjälp av samma tre kokböcker: den första och andra kokboken från Portionen under tian-Hanna, och Mega Vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo. Alla tre kokböckerna är vegetariska. Flera recept är veganska eller har anpassningsförslag för att bli det.
Portionen under tian av Hanna Olvenmark (den första kokboken)
Portionen under tian är en blogg som grundades av dietisten Hanna Olvenmark. Här finns mängder av recept med det gemensamt att alla recepten kostar under tio kronor per portion att laga. Recepten är vegetariska – det är ofta det bästa sättet att få till riktigt billig mat som ändå är näringsrik.
Hanna har släppt två kokböcker och detta är den första. Inledningsvis finns lite olika tips och guider, typ basvaror att ha hemma, hur man kokar egna bönor (psst! det är tre gånger så dyrt att köpa färdiga på tetra jämfört med att koka själv), om att sätta sparmål eller hur man minskar matsvinnet. Huvuddelen av boken utgörs dock av recept. När jag skaffade den här satte jag som mål att laga vartenda recept i boken någon gång, och det har vi gjort.
Tomatsoppan med fetaost är en life saver, en magisk rätt som alla barnen gillar och som är lätt att alltid ha ingredienser till hemma. Bröden är ljuvliga, framförallt varianten med riven rödbeta.
Alla recept eller liknande varianter av dem finns på UnderTian-bloggen. Men jag gillar som sagt det fysiska, att kunna sätta mig vid köksbordet med en bok och bläddra.
Portionen under tian av Hanna Olvenmark – 300-kronorsveckorna (den andra kokboken)
Ett populärt inslag hos Portionen under tian är de så kallade 300-kronorsveckorna, som innehåller alla middagar för fyra personer under en vecka för under 300 kronor, med tillhörande inköpslista. Recepten bygger på sådant som är i säsong (klassiskt sätt att få mat billigare, och godare!), och är därför uppdelade efter månad. Hanna Olvenmarks andra kokbok innehåller tolv 300-kronorsveckor, en för varje månad på året. Ibland matplanerar jag genom att bara köra en av de här veckorna rakt av, ibland kör jag alla recept för en vecka uppdelat på två veckor och varvar in andra favoriter varannan dag eller så. Har lagat alla recept fram till augustiveckan. Precis som om man har en matkasse gör det att jag får prova recept jag annars inte skulle känt mig sugen på, och som visat sig vara riktiga storfavoriter.
I boken finns även en guide till att äta i säsong.
Mega Vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo
Sara Ask är barndietist och matskribent. Lisa Bjärbo är journalist och författare, bland annat till fina ungdomsboken Djupa Ro (min personliga favoritbok av henne, men hon har skrivit massor). Bjärbo driver även bloggen Onekligen.
Tillsammans har de skrivit vegetariska kokboksklassikerna Mera vego och Ännu mera vego.
Den rejäla doningen Mega Vego är helt enkelt alla recept från de två böckerna, samt några nya hits. Här hittar man vegetarisk mat som är barnvänlig och varierad. Recepten är indelade efter tidsåtgång och livssituation, från kaosvardag till helglyx. Boken täcker också annat viktig i livet som brunch och julmat. Många recept här känns nyskapande utan att vara konstiga, om ni förstår vad jag menar?
Dessutom märker man i receptbeskrivningarna att man har att göra med folk som skriver. Kan ligga och läsa texten om varje recept om jag känner mig lite skör, bara för att den känns så omhändertagande och varm. Mega Vego är liksom en husmor som kommer och tar hand om mig och säger nu blir allt bra. Kom så bakar vi havrefrallor.
I den här boken återfinns för övrigt rödbetspastan, känd från Netteblad-bloggen.
Så. Det var baslitteraturen i vår vardagsmatlagning. Vilken är er?
Liknande inlägg
Och mina bästa inlägg i alla kategorier hittar du här!
6 Comments
Matkasse har räddat mig i mer än tio år, men även jag använder Portionen under tian! Innan jag började med matkasse kunde jag äta pulvermos med frysta ärter, pasta med citronpeppar och smör samt nyponsoppa med glass som middag. Blandat med fryspizza typ. Jag tycker fortfarande inte alls om att laga mat, men matkassen (särskilt när jag var singel, killar äter så förbaskat mycket!) gör att det räcker med att laga mat tre gånger på två veckor. Det kan även jag stå ut med.
Dyrt? Ja, matkassen kostar ju en hel del. Men jag slänger å andra sidan aldrig nånting för de är så välplanerade. För mig är det värt det. Det frigör så otroligt mycket tid och ångest över matplaneringen.
Skulle jag inte kunna ha matkasse av någon anledning (eh, bo på landet som vi har gjort hela sommaren, vi har levt på färskpotatis och keso) så skulle jag nog köra stenhårt på 300-kronors veckorna.
Jag är så hemskt dålig på att äga och använda de kokböcker jag faktiskt äger. Jag är nog lite av en sucker för att söka recept på internet istället. Typiskt barn av min generation, antar jag…
Men jag gillar att planera den matlagning som sker hemma. Det är ju trots allt det mest ekonomiska. Så jag och min sambo försöker veckoplanera så gott det går och vi storhandlar ungefär en gång i veckan.
Det värsta jag vet är dock att planera matlagning och att laga mat. Jag gillar mat och jag gillar att laga mat EGENTLIGEN men att göra det i vardagen tycker jag är fruktansvärt tråkigt…
[…] Vi är en familj som äter kött ibland, fast oftast inte. Jag har varit vegetarian stora delar av mitt vuxna liv (under ett år även vegan, men det var länge sedan) och därför lagar jag mest vegetariskt. Det är den sortens recept jag känner mig bekväm med, jag har den sortens ingredienser hemma, jag vet hur jag ska hantera dem. Mina kunskaper om att laga kött är liksom steka köttfärs eller steka korv, allt bortom det är lite mystiskt och jag behöver tänka istället för att bara göra på autopilot. Eftersom det dessutom går att leva väldigt billigt och samtidigt näringsriktigt och miljövänligt på vegetariskt har jag inte haft så stor motivation att lära mig laga kött bara för att. (Här kan du läsa mer om vilka kokböcker jag använder i min matplanering). […]
[…] Har ju skrivit ett inlägg om hur jag matplanerar, och det är mest recept från samma kokböcker hela tiden. Det är skönt med sådant jag lagat tusen gånger om, så hjärnan kan tänka på annat under tiden. Men jag älskar att läsa matbloggar, kanske som avkoppling mer än i jakt på recept att laga. Linneas skafferi är min favorit. Här känns allting mysigt och tryggt, som att matlagningen är en del av en skön vardag som ska rulla och att den vardagen rullar fint. En blogg som känns snäll på samma sätt som mjuka lakan, kanelbullar, tecknad film. Det här inlägget med recept på 5 vardagshjältar att laga nu när vardagen och hösten rullar igång igen innehåller flera enkla recept där jag faktiskt är sugen på att prova flera stycken. […]
[…] läsa om, sa ni, också från någon som kämpar med dem (eller kanske allra mest från en sån?). Och inlägget om vilka kokböcker jag använder i min matplanering gillade ni också. Så när jag gjorde de kommande två veckornas matplanering och tillhörande inköpslista slog det […]
[…] Vill ni veta vad jag har att säga om vardagsmaten kan ni läsa det här. Och kolla in Mega-Vego-kokboken förresten! Där finns recept på “pasta i tusen skålar” som just är typ en uppdelad […]