2020: Årets sista inlägg

Det här var årets första inlägg, och det här inlägget blir årets sista. När jag skrev det första inlägget i år visste jag inte att det här skulle bli året när jag hittade hur jag ville bygga den här bloggen, att jag skulle börja skriva den på sättet jag gör nu – och nu känns det så självklart. Så glad jag är för det.
Här kommer en sammanfattning av året som varit, men innan dess: tack alla ni som kommit hit i år och läst. Jag uppskattar varenda en av er.
Vi hörs igen 2021. Då ska det hända grejer.

Gjorde du något 2020 som du aldrig gjort förut?
Åkte på ett yoga- och skrivretreat.
Sprang på löpband (jag har aldrig vågat förut, jag var rädd att inte förstå hur det fungerade och ramla av framför mängder av coola gymmänniskor, men i hotellgymmets ensamhet blev jag frälst.)
Vinterbadade.
Köpte märkeskläder. (På mitt sätt.)

Genomdrev du någon stor förändring?
Började skriva den här bloggen utifrån en klar vision om hur jag vill ha den, något konceptuellt och formatmässigt som liksom grott i mig över tid tills det blev moget.
Slutade ha en smartphone. (Jag har tänkt skriva ett uppföljningsinlägg om det här förresten, nu när det gått lite längre tid. Kortversionen: det är fortsatt SÅ trevligt.)
Och så började jag använda kalender och lyckades hålla i det, istället för att hålla hela mitt liv i huvudet.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jamen typ en miljon. Det är sådana åldrar. Storasystern håller koll och planerar att driva barnvaktsbusiness inom ett par år.

Vilket datum från år 2020 kommer du alltid att minnas?
Jag minns de där säregna dagarna i början-mitten av mars när allting rasslade igång med coronapandemin och nedstängningar i Europa. Färjorna som slutade gå, skolorna som gick över till hemundervisning här. Men det finns inte några särskilda datum, överlag är det som om jag gått från att ha varit fixerad vid datum och siffror när jag var yngre till att tappa intresset.

Dog någon som stod dig nära?
Nej.

Vilka länder besökte du?
Finland (alltså fastlandet, bortom Åland). Sverige. Och så var vi på Kanarieöarna, det var innan pandemin, det känns oerhört avlägset nu men var otippat redan då för det är ju inte ofta jag reser och än mer sällan långt.

Bästa köpet?
Cappucino från Nonna Rina julidagar vid lekparken utanför Emmaus när barnen var glada och jag kände att får jag bara riktigt gott kaffe så är mamman glad också. Nya kläder eftersom det var hål i de gamla. Kurser: skrivkursen, Jennifers SEO-kurs, och att jag gick med i nätverket Friday Lab.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja. Livet är fullt av saker att bli glad över, och även om jag har en naturlig melankoli i mig har jag också en naturlig njutning, jag överväldigas kanske åt alla håll. Inga halvmesyrer.
Blev glad över barnens framgångar, mjuka kramar, glass. Att simma i havet, duscha varmt, springa långt, cykla i hagelstorm. Sushi på ett hotellrum framför Mad men en söndag när ingen kunde nå mig, ljuvliga kommentarer på den här bloggen, att lyssna på Rave religion på repeat. 
Att bli refuserad men inse hur mycket lättare det är om man övar konsten att trösta sig själv.
Att skriva, att befinna sig djupt i sin text.

Saknade du något under år 2020 som du vill ha år 2021?
Att enkelt kunna resa och få besök av släkt i Sverige. Att kunna fatta vardagsbeslut (gå på café, resa till Finland eller Sverige, låta barnen gå på sina aktiviteter eller inte) utan att hela tiden känna sig etiskt förkastlig oavsett hur man gör.

Vad önskar du att du gjort mer?
Vilken svår fråga. Det är klart att det finns saker som alltid är i riktning mot det jag vill göra – jag vill nästan alltid röra mig mer, läsa mer, ge barnen mitt fulla fokus mer, skriva mer – men jag vet ju att jag gör det så bra jag kan. Kanske önskar jag mig mer av att följa de rutiner jag vet gör livet lättare, när jag följde dem som bäst blev det som mest harmoniskt. Men utifrån det här årets förutsättningar vill jag liksom inte önska mer, för mig blir det att underminera hur strävsam jag varit i att prioritera det som är viktigt för mig.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Sitta vid datorn som en ersättning för att scrolla på mobilen. Våren och sommaren var fantastiskt  offline på ett sätt vi alla mådde bra av, då var vi ju ändå ute nästan hela tiden. Men under karantänen i december under ständigt gråa skyar har jag fastnat i sådant som inte tillför mitt liv något, en jakt på något jag inte vet vad jag letar efter.

Favoritserier från året som gått? 
Jag är ju inte en teveserietjej, men har upptäckt att det kan vara kul att kolla på medan man står på crosstrainern i garaget om det inte är träna-ute-läge. På så vis har jag sett några säsonger av Mad Men för första gången, sett om hela Sex and the City, sett Normal People som inte hänförde mig som andra, och såg I may destroy you som nog var den bästa av det jag sett: PTSD-skildringarna var drabbande och hur den rörde sig över genrer och mellan humor och allvar och sorg och ångest tyckte jag var intressant.

Bästa boken du läst i år?
Facklitteratur: Känslor som kraft eller hinder av Hanna Sahlin och Elizabeth Malmquist.
Skönlitteratur: Fight Club av Chuck Palahniuk (en omläsning, sist jag läste den var jag femton.)
Barnbok: Så funkar det! Kroppen inifrån och ut av Mats Wänblad, samt Pärlfiskaren av Karin Erlandsson.

Största musikaliska upptäckten?
Så mycket bra, knäpp, känslosam, levande musik. Störst var kanske att jag hittade tillbaka till en skrivspellista jag lyssnade extremt mycket på 2015-2017, och sen kände att jag lyssnat sönder låtarna, att de inte gav mig samma känslopåslag som de en gång gjorde. Efter att ha fått vila satte den igång allt emotionellt påslag som jag behöver komma in i för att flödesskriva som bäst.

Vad var din största framgång på jobbet 2020?
Jag är ju läkare inom psykiatrin, och det skriver jag inte mycket om här. Det är ett medvetet val. Jag vill aldrig att någon ska träffa mig och tänka att deras berättelse skulle kunna hamna någon annanstans, hur anonymiserad jag än skulle tro att den är. Men jag har infört en del rutiner i min arbetsdag som ger mig bättre struktur och mer förståelse för vad jag behöver jobba med för att bli bättre, det är väl så mycket jag kan säga.

Största framgång på det privata planet?
Har utvecklats så mycket när det gäller rutiner och struktur för vardagssysslor. Mat, städning, tvätt, sådant. Ett tråkigt svar kanske, men det ligger en sådan stolthet i det här för mig, för jag har länge trott att jag var ett hopplöst fall, det har förtagit stoltheten över annat jag åstadkommer. Typ vad är så imponerande med att skriva romaner om kvällarna om man jämnt glömmer bort att dammsuga. Men nu är fredagar dammsugningsdagen!!!

Största misstaget?
Säkert något på jobbet, det är det värsta med att arbeta med sådant som spelar roll: att det spelar roll. Och det enda sättet att fortsätta orka är att förlåta sig för sina fel.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det finns sådant som har varit väldigt svårt, det finns sådant som har varit ljuvligt, men viktigast av allt är att jag har haft en riktning. Hela tiden en känsla för vilken väg jag försöker ta mig tillbaka till när jag sladdar ur kurs. Jag tror den riktningen är viktigare för mig än glädjen och sorgen, om jag rusade mot glädje för att undvika sorg skulle jag bara gå vilse.

Vad spenderade du mest pengar på?
Husfix, kurser, getostsallad på Bagarstugan.

Något du önskade dig och fick?
Att den här bloggen ska få ligga på en annan plattform där jag tror att den kan växa enligt visionen jag har. (Mer om det senare.)
Sex veckors sommarledighet.
Massor av träning.
Massor av utevistelse med barnen (som jag drömde om redan i början av året, minns ni?)
Ett romanmanus att skicka till förlag.

Något du önskade dig och inte fick?
Att bli antagen av förlag. En viss resa jag hade planerat som sedan inte blev (knappast en unik upplevelse för mig år 2020).

Vad gjorde du på din födelsedag 2020?
Blev väckt 05.50 av barn som ville väcka mig med frukost på sängen, men var så exalterade över detta att de inte kunde sova en sekund längre.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, i huvudet finns det en massa saker, men samtidigt är jag så övertygad av oförutsägbarheten i vad som gör mig glad och vad som gör mig ledsen att jag tror att frågan är svår att besvara. Kanske ligger min talang i att finna mig där jag hamnat, och låta all sorg och glädje det innebär existera samtidigt, och i den upplevelsen av mig själv hittar jag en sådan enorm trygghet.

Vad fick dig att må bra?
Cykla, springa, simma, stå på crosstrainern i mitt garage och se på Sex and the city.
Långa promenadsamtal om världsläget.
Läsa böcker ensam, läsa böcker för barnen.
Skriva, skriva, skriva.

Vem saknade du?
En vän.

De bästa nya människorna du träffade?
Gick som sagt med i Friday Lab och gud vad bra det var. Perfekt med ett upplägg som redan var gjort för att ske online, med roliga och intressanta träffar, så lämpat för pandemiliv.

Mest stolt över?
Städ- och matrutinerna, framförallt i somras och tidigt under hösten när jag följde det som bäst. Nu vet jag att jag kan, nu ska jag bara tillbaka dit och vidareutveckla det.

Högsta önskan just nu?
Färdigställa den omarbetade versionen av mitt bokmanus.
Och: dammsuga varje fredag.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag vill fortsätta med det jag gjorde som var bra, och när jag gör det försvinner mycket av det som inte blir bra. Det är rutinerna och riktningen, värderingarna och passionerna, att trösta mig när det går dåligt för att våga kasta mig ut i sådant som kan bli bra.
Så enkelt, och så svårt – men jag ser ingen annan väg att vandra.

*

Vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

(Listan kommer från Underbaraclara.)