sånt jag läser

bokbuffén. 2024.

januari 3, 2024

Ulrika Nettelblad läser en bok på balkong. Svartvit bild.

Böcker som inandningen, sa jag, och texten sedan, andas ut med munnen, ordens flöde.
Men vad ska jag läsa då, vad ska man läsa, vad ska luften bestå av.

Allt vill jag läsa! Så intensivt att de enskilda titlarna spelar mindre roll, att det är flödet. Men goda läsflöden är som en bra buffé eller en välkomponerad maträtt – det finns en fin blandning mellan olika kategorier. Det här är de olika områdena av bokbuffén just nu, och böcker jag vill läsa inom dem.

Restrensning

De där böckerna som blivit stående så länge men som jag ändå inte gör mig av med, för att jag har en idé om de ska passa mig till slut, vid något tillfälle. Nu vill jag läsa dem, duka upp dem som en middag av rester, upptäcka att det är godare än vad man trodde eller åtminstone överraskande smaker. Jag har börjat läsa Midnattsbarnen av Salman Rushdie, som jag fick i julklapp en gång och som stått i en hylla i tio år medan jag gång på gång gått bet på att ta mig igenom de första tio sidorna. En berättelse om Indiens 1900-talshistoria med komplex struktur, pladdrig och lekfull, magisk realism, rolig och knäpp och lovande. Jag vill läsa Det smälter av Lize Spit, också den en gåva som blivit stående i min bokhylla men inte lika länge. En hyllad debut av en flamländsk författare som klipper bilder från belgisk landsbyggd i tre parallella tidsplan i en, enligt bokbeskrivningen, skoningslös skildring av den europeiska landsbygden, utformad som suggestiv, feministisk hämndroman. 

Gamla bokminnen

Jag vill inte kalla dem gamla favoriter, för bandet till dem uppstod inte för att det är så bra böcker, det uppstod i kombinationen av en viss bok och en viss tidpunkt. De gamla bokminnena, världar jag vill besöka för att när jag en gång besökte dem hade de avgörande betydelse för mitt tänkande, mitt skrivande, för att de letade sig in i mina litterära världar. Ursprungsbilder, idéer om språket, tonen. Jag har skrivit om den sortens böcker tidigare på bloggen, böcker som gjort något för mitt skrivande: Diva av Monika Fagerholm, Maskrossång av Hilde Hagerup, Fight Club av Chuck Palahniuk. Nu vill jag tillbaka till andra gamla minnen. Jag vill läsa om Vågbitar av Hilde Hagerup, som jag minns som en skoningslös skildring av det smärtsamma ödesdigra när vänskapen bryts mellan två tjejer som är typ tolv, när spelplanen över en sommar är omkullkastad. Jag vill läsa Speak av Laurie Halse Anderson (som heter Säg något  i den svenska översättningen), som jag minns som så stark i hur svärta och humor samsas sida vid sida i orättvisa och utanförskap. Jag vill läsa Schopenhauer’s telescope av Gerard Donovan, en poetisk och filosofisk och vild skildring av inbördeskrig och ensamhet som var en av mina favoritböcker när jag var sexton och som inspirerade till många texter där själva spänningen, handlingen, utgjordes av ett samtal.

 

Klassiker och pristagare

den senaste bokklubbsträffen var temat nobelpristagare. När vi satt runt snacksskålen i den särskilda trygghet som uppstår genom kvällar som får pågå så länge de behöver och tillsammans lyssnade på en författaruppläsning av A village life av Louise Glück (so for a while it seems possible/not to think of the hold of the body weakening, the ratio/of the body to the void shifting/and the prayers becoming prayers for the dead), då, då och senare, tänkte jag på hur levande ett läsande liv är, hur dynamiskt. Att det finns texter som hade varit obegripliga eller åtminstone inte njutningsfulla för mig när jag var yngre, som kan fyllas med annat innehåll nu. Att sådant som kunde ha känts ”svårt” är enkelt, att nu kanske det finns en tid när det som fått klassikerstatus eller vunnit utmärkelser kan möta och beröra mig på ett annat sätt. Jag vill läsa Klara and the sun av nobelpristagaren Kazuo Ishiguro, som jag började läsa för bokklubbsträffen men behövde lägga ifrån mig för att den var för vacker men för att jag var för skör, för att språket slog emot mig som en viss sorts ljus kan göra de första verkliga vårkvällarna, något som rister i en, man måste vara redo att stå ut. Jag vill läsa någon av de ryska klassikerna, jag vill läsa Hjalmar Söderberg, jag vill läsa noveller av den italienska nobelpristagaren Luigi Pirandello, efter en strålande pitch på bokklubbsträffen.

Tips

Och jag vill läsa böckerna ni tipsat om. En sådan lyx det är, att ha kontakt med så många läsande människor som kan spinna vidare på ens eget läsande, komma med tips från sitt eget. Jag vill skaffa prosalyriska Mykt glass av norska Cecilie Løveid, Stacken av Annika Norlin för att studera berättelser i ett långt perspektiv som ett stöd i mitt eget skrivprojekt, jag vill läsa syskondramat Hummerns sköld av Caroline Alberte Minor. Allt ni har tipsat om vill jag läsa!

ALLT vill jag läsa, girigt kasta mig från det ena till det andra, låta konsistenserna, smakerna, det nya och det gamla, det svåra och det lätta, vara själva blandningen som skapar upplevelsen.

Gott nytt läsår till er alla.

Läs mer:

Här hittar du alla mina inlägg om böcker och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook  för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.
Mina texter bortom bloggen hittar du här. 

+39

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply Linnéa januari 3, 2024 at 9:53 e m

    Tack detsamma! Din blogg är en ljuvlig plats för en språkälskare!

    +2
    • Reply Ulrika januari 3, 2024 at 10:21 e m

      Tack för att du läser!

      0
  • Reply Egenheter januari 3, 2024 at 9:54 e m

    Mysigt inlägg! Jag läste ”Det smälter” av Lize Spit för ett tag sedan och älskade den! Hoppas att du finner lust att ta tag i den och också blir medryckt!

    +1
    • Reply Ulrika januari 3, 2024 at 10:21 e m

      Åh så kul, den lät väldigt spännande på beskrivningen! Nu blir jag ännu mer sugen på att läsa den såklart.

      0
  • Reply Hanna januari 3, 2024 at 11:32 e m

    På tema Nobelpristagare: har du läst något av Olga Tokarczuk? Om ja, vad tyckte du? Jag läste Styr din plog över de dödas ben i höstas och det var en unik upplevelse, vet fortfarande inte om jag gillade den eller inte (älskar sånt). Knäppt nog är det mest bestående intrycket från den ett recept på senapssoppa!?

    0
    • Reply Ulrika januari 4, 2024 at 12:02 f m

      det har jag inte, men så bra att du säger det! Har en bok av henne jag fick i present av en som hyrde en uthyrningsdel av vårt hus en gång, som blivit stående i hyllan men som jag egentligen varit så sugen på ända sedan jag fick den. (man blir alltid så glad av en alldeles oväntad bokpresent dessutom, så själva minnet av att ha fått boken blir värt nåt i sig). Men det är Jakobsböckerna så den är så väldigt tjock, har inte blivit av att packa den om man är på resa eller liknande för att den är… jättetjock. Men nu blir jag ännu mer sugen efter din beskrivning av hennes skrivande!

      0
  • Reply Ajli januari 4, 2024 at 3:53 e m

    Fantastiskt, tack för det här inlägget! Jag har ett på G om mina julklappsböcker, men annars så är jag också inne på att restrensa – för nog finns det rester alltid – och så har jag blivit bokklubbsmedlem och det kommer föranleda lite mindre egenkontroll också. För jag skulle inte ha mage att komma oförberedd, så jag vet att jag kommer läsa varenda verk.

    0
  • Reply Kajsa januari 10, 2024 at 4:07 e m

    Tack för inspiration kring bokläsning! Själv orkar jag oftast bara läsa deckare och romance, men jag jobbar på att ta mig an lite mer tuggmotstånd igen. Jag brukade läsa sådant som inte var så snabbläst en gång i tiden. Behövligt att läsa om människor som både jobbar, har barn och ändå orkar både läsa och skriva!

    +1
  • Reply Carina januari 11, 2024 at 1:23 f m

    Åh, jag saknar när du skrev varje dag.

    +1
  • Reply sånt jag läste. december, januari - Nettelblad februari 4, 2024 at 2:04 e m

    […] är december och jag läser Blonde av Joyce Carol Oates. På bussen, på tåget. En del i mitt projekt att återvända till gamla bokminnen, sådant som en gång gjorde ett intryck. En fiktionalisering av Marilyn Monroes liv som på många […]

    0
  • Leave a Reply