åka på utflykt med barn - cykelkarusell

De första dagarna på året stod jag i skogen bakom mina föräldrars hus, såg barnen bygga koja, kände doften av mossa och tänkte att i år vill jag att vi tar oss ut mer. Så jag lovade mig själv det som ett nyårslöfte, precis som jag lovade mig själv att skriva klart boken och skicka in den till förlag.
Det finns mycket jag inte är så bra på här i livet – till exempel att inte snubbla på mina egna fötter medan jag går – men jag är bra på att genomföra sådant jag föresatt mig.
Så jag skrev klart den där boken, och vi tog oss ut. Så småningom fick vi in det i vår helgrutin. Precis som man behöver veta vad man ska äta till lunch, behöver man bestämma vilket som blir dagens utflyktsmål. Idag tänkte jag ge några tips på saker som har gjort de där utflykterna trevligare för oss alla.

Varför ska man åka på utflykt med barn?

Måste man åka på utflykt med sina barn? Nej, ni vet ju vi det här laget vad jag svarar på den frågan i mina guideinlägg. Klart man inte måste, livet är redan för fyllt av måsten.
Jag tänker att barn mår bra av att få leka, att röra på sig och av att ha föräldrar som orkar med. De sakerna kan ske i trädgården medan föräldrarna sitter i en trädgårsstol och tar en kopp kaffe, i badhuset med hela familjen plaskande i poolen, på lägenhetsområdets gård med grannbarnen och föräldrar som sticker ut huvudet över balkongräcket ibland och ropar att nu är det middagsdags. Jag gillar att åka på små utflykter med mina barn eftersom det gör alla i familjen gladare. Jag tycker det är lättare att slappna av som vuxen när vi lämnar hemmet, för är jag hemma får jag hela tiden tanken att jag borde göra något så fort barnen är nöjda och leker. Typ plocka disk, sortera tvätt, sådana saker. Barnen gillar att vi kommer iväg eftersom det är kul med andra lekplatser och känslan av äventyr. Diskussionen kring att se på film existerar inte eftersom det inte finns något att se filmen på. För mig är utflykterna med barnen familjeumgänge som tar tillvara både vuxnas och barns behov på ett fint sätt. Medan barn utforskar en strand eller en skogsstig kan vuxna prata eller böcker läsas. Samtidigt har men en gemensam plats och erfarenhet att diskutera på hemvägen.
Det där med att både vuxna och barn ska få sitt gör att vi inte gör så avancerade utflykter, det är liksom inte världens äventyr vi behöver utan miljöombytet och att komma hemifrån en stund. Det är även mitt första tips.

1.  Platsen finns närmare än du tror

En härlig utflykt behöver inte handla om att ta sig långt bort. Tvärtom är det en magisk känsla att hitta utflyktsplatser som ligger nära. När man hittar ett sådant guldkorn vet man ju att det här kan bli en favorit att återvända till många gånger om.
Våra vanligaste utflyktsställen ligger som längst fyra kilometer från där vi bor. Nu bor vi förstås på en lyxig plats som har flera fina badställen inom det avståndet, men även om man inte har just det så finns det ju oftast någonting i närheten om man tänker till. Skog eller en fin äng. En sten som är väldigt bra att ha picknick på. Lekparker. Ett bibliotek med särskilt bra barnhörna. Om man väl börjar leta hittar man sina platser.

Utflykt med barn, äta mat ute

2. Det mesta kan ätas ute

Ett av de bästa sätten att få en ganska vanlig plats ganska nära där man bor att kännas som ett riktigt utflyktsmål är att äta något där. Vi har ofta med oss något litet picknickfika – bananer, mackor, sådana saker – men i somras hände det ofta att vi tog middagen ute. Ibland också en vanlig vardagskväll. Som den där kvällen vi gjorde lasagne, täckte över med lite aluminiumfolie, slängde ned ett gäng tallrikar och maten i lådcykeln och drog iväg till den närmaste stranden som ligger ungefär 1,5 km härifrån. Det är lätt att hamna i att man behöver ha mattermos eller särskilda lådor eller planera enligt en viss typ av recept, och det kan man ju göra, framförallt om man ska långt eller göra mer avancerade utfärder. Men ibland vill man ju inte vara så avancerad. Man vill kanske bara komma ut lite, men behöver också äta. Då kan det vara fint att låta den där maten hänga med i bara farten.

3. Alla blir duktigare av sånt de tränar på

Det är enorm skillnad på att ge sig iväg någonstans tillsammans varje helg och att göra det någon gång ibland. Man börjar synka sig med varandra, får in rutinen. Alla, både barn och vuxna, blir bättre på att minnas vilka grejer som ska med, att reda ut konflikter som kan uppstå på grund av lågt blodsocker (vi är duktiga på att akutmata varandra), att tänka på att kissa innan man åker så inga katastrofer uppstår på vägen, sånt. Varje utflykt kräver mycket mindre energi än om vi gjort det mer sällan. Tror detta är en nyckel både när det gäller utflyktsmål och vad man hittar på tillsammans – ge det några gånger. Först när man börjar få in snitsen kan man liksom utvärdera om det här är något som passar just den här familjen.

4. Bli lugn med en plan B

Om man vet att det finns goda lösningar till inte helt osannolika katastrofer, förvandlas de till möjliga “händelser”, inte katastrofer. Således kan man tänka igenom saker som: finns det någonstans där man akut kan köpa mer mat om alla plötsligt är jättehungriga och provianten är slut? (Annars kanske man ska plocka med sig lite nödproviant). Var finns det toaletter på vägen? Om humöret hos barnen tryter, finns det något man kan locka med för att göra dem mer medgörliga? Var längs vägen kan vi vila om någon blir för trött för att cykla? Sånt. Och våtservetter är bra till mycket.

 

5. Trevligare hemkomst med “kvarten”-tricket

När man kommer hem efter flera timmar ute är det lätt att liksom bara kollapsa. Som man vill göra när man är framme efter en lång resa. Men när man kommer fram efter en resa väntar ofta en del aktivitet innan man kan ta det lugnt – transfer från flygplatsen eller tågstationen, checka in på hotellet, kanske packa upp det viktigaste. På samma sätt är det saker som ska fixas innan man kan koppla av efter en utflykt. Badkassar kanske ska packas upp, film slås på åt barn, matlådor sköljas ur. Det här känns som typisk en sådan sak som lätt leder till konflikter vid hemkomsten efter en utflykt. Man kan bli grinig om någon lägger sig på soffan medan någon annan börja packa upp, eller om barnen stökar och bråkar när man själv bara tänkte lägga sig och ta det lugnt. Ofta är ju barnen lite vilda precis när man kommer hem, som om de liksom måste boa in sig i hemmet en stund och markera revir. Mitt trick här är att när vi kommer hem, så tänker jag skönt, nu är jag hemma. Om en kvart. Och så håller jag utflyktsanspänningen i ytterligare en kvart, liksom intalar hjärnan att snart är det dags att slappa men inte riktigt än. Då blir allt det där småfixet inte något som stör ens sköna avslappning hemma. Det blir bara slutspurten innan det är dags att koppla av. Ett tanketrick som reducerat hemkomstsmåbråken rejält.

Fler utmärkta utflyktstips hittas i det här inlägget från Underbaraclara.

Och vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.