fredag.

Det blir fredag eftermiddag och plötsligt händer de, alla sakerna samtidigt:
tre barn hos varsin kompis samtidigt.
att jag för första gången sedan jag började på neurologen i februari lyckas gå från avdelningen tidigt, den tid vi ska sluta på fredagar för att kompensera för de andra, längre dagarna.
att jag inte måste skynda mig hem för att jag är sen. Inget dåligt samvete, ingen känsla av att springa en omöjlig kapplöpning.
att mitt hus står tomt, att det väntar på mig med tystnad.

Efter jobbet går jag genom staden som jag gick genom den förra gången jag bodde i den, när jag var femton, sexton, sjutton, när jag snart skulle flytta därifrån och inte komma tillbaka på tolv år. Utan riktning, men med längtan. Ingenting och allt hade kunnat hända här. Vad som helst som är resten av mitt liv börjar här.

Timmarna är mjukare för att de kom till mig utan att jag bad om dem.
Jag har inte gjort några planer, jag behöver inte göra några. För gångerna jag har planer har jag personer som kan hjälpa mig med barnen.
Det är planlösheten jag saknar.

Att ha tid som inte är lånad, utan ägd.

Således: genom solen och snön, förbi uteserveringarna där vårlängtande människors högljudda samtal brölar som om det vore en revolution fast det bara är en jakt på en årstid som de tycker kommer för sent. (Jag saknar den inte, jag önskar att det skulle vara snöstorm för alltid.) Ett planlöst traskande. Steg efter steg av ensamhet.

Jag köper middag för en person i en närbutik på stan som är dyr som närbutiker på stan är. Det är ändå så lite mat, det kostar inget mot vad det brukar.
Åker hem och tar fram de minsta kastrullerna, de jag aldrig använder.
Att laga bara en portion känns som att möblera ett dockskåp. Allt blir finare i miniatyr.

Jag älskar våra dagar, och jag njuter av mina timmar.
Båda får plats, båda är sidor av en viss sorts liv.
Det som blev mitt, det där vad som helst väntar, kanske ska man inte kämpa för hårt mot det som kommer.
Kanske ska man förvalta det man får.

Läs mer:

• Ultravardag. vardagen, en sådan kraft.
• Glimtar, mars 2023. Banal vånda.
• Glimtar, februari 2023. Tiden när den smälter.

Här hittar du alla mina inlägg om familj och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook  för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.