Habanero har koll på sår. Det är en naturlig konsekvens av att vara en plåsterälskare, som hon varit i många år. En gång när hon var fem såg hon att jag hade p-plåster och krävde att få ett eget. Jag förklarade varför det inte gick. På klassiskt Habanerovis väntade hon med sin hämnd tills vi befann oss i offentligheten, för att maximera min skam. Vi stod på Nabbens badstrand under högsäsong, bland turistande barnfamiljer, och Habanero gastade:
”Och du vill inte ens ge mig ett plåster som gör att man inte får bebisar i magen! TYCKER DU ATT JAG ÄR REDO ATT BLI MAMMA? TYCKER DU DET?”
Men senare blev hon äldre, förstod att vägen till att få samla på plåster är att titta på sår. Hon började inspektera mina och sina syskons, så fort vi slog oss. (Det händer anmärkningsvärt ofta; kanske är klumpighet ett Nettelbladskt drag).
”Mhm så du har ETT LITET SÅR?”, kan Habanero säga när Storasystern råkat slå sitt ben i en vass bordskant och kvider av smärta.
”Nä alltså det är ju ett STORT sår, alltså -”
”På riktigt stort eller bara ganska? Vänta vänta, jag ska hämta min plåsterlåda. Behöver du stort plåster eller mellan?”
Och så hämtar hon sin låda där hon samlat alla plåsterförpackningar hon köpt för veckopengsslantar och genom tjat fyllt av den mest mästerliga manipulation.
”Stort plåster”, säger Storasystern, men Habanero drar upp byxbenet och synar med samma luttrade blick som en distriktssköterska som sett typ precis allt och inte rubbas ur fattningen av minsta lilla.
”Mhm, ett mellanplåster ska det vara. Vill du ha Bamse eller My little pony?”
Habanero har koll på infektioner. En gång hade jag eksem på magen, Habanero kallade det din fruktansvärda smitta och vägrade lyssna på att det inte direkt var spetälska. Vi var på en resa, bodde på ett hotell, Habanero bröt samman om kvällen, jag tog ut henne i hotellkorridoren för att låta storasyskonen somna.
”KOM INTE NÄRA MIG NU!”, gastade Habanero så det måste hörts in i de angränsande hotellrummen, ”KOM INTE NÄRA MIG MED DIN FRUKTANSVÄRDA SMITTA!”
Det var februari 2020, den allra sista tiden innan pandemin bröt ut på allvar, rykten spred sig om en skrämmande sjukdom på väg från Kina. Jag undrade vad de andra hotellgästerna trodde.
Habanero har koll på magsmärtor, hon brukar få ont i magen ibland på sättet man kan få om livet har varit svårt och världen inte är enkel. Alla känslor bor där, det är i magen stressen har satt sig. Hon har inte uppskattat när jag förklarar det så, och driver i stället linjen att hon är magsjuk. Så när jag hämtar henne från fritids en dag hälsar hon mig med:
”Du tror inte att det är en magsjuka men jag känner att jag mår illa faktiskt, jag känner att det kanske är på väg nu, ja faktiskt” – och hon väntar tills vi är ute vid klädkrokarna i korridoren för att maximera mängden föräldrar som hör och förfäras – ”JA DET KAN VARA SÅ ATT KRÄKNINGEN KOMMER NU DET KAN VARA SÅ ATT DEN KOMMER ALLDELES SNART, DET KAN KOMMA SPYOR, DE KAN VARA PÅ VÄG!”
Sedan går vi hem och hon äter spagetti med köttfärssås som om det inte fanns någon morgondag, och definitivt inga magsjukor.
Habanero har koll på magsmärtor, när vi dricker kvällste säger hon:
”Nu är jag lilla doktorn. Och du kan vara en patient. Patient, vad har du för problem?”
”Jag har ont i magen”, säger jag.
”Okej”, säger Habanero, sörplar eftertänksamt på sitt pepparmyntste och höjer ett ögonbryn, ”ont i magen säger du. Det är stress.”
”Men doktorn”, säger jag, ”kan det inte vara något annat? Jag är inte stressad.”
Habanero ställer sakta ned koppen, spänner blicken i mig.
Lilla doktorn ifrågasätter man inte i första taget.
”Hur många barn har du?”, säger Lilla doktorn.
”Tre”, säger jag.
”Tre barn, säger du. Och du har ett jobb. Patient, händer det att du jobbar på natten?”
”Ja”, säger jag.
Hon nickar igen. Fallet är nära sin lösning.
”Patient. Vet du vad tre barn plus jobba på natten är lika med? Det är lika med STRESS. Så det här är din medicin: ta ett djupt andetag. Drick en kopp te. NÄSTA PATIENT!
Så jag tar ett djupt andetag, och sedan gör jag mig en kopp rykande hett körsbärste.
Det verkar säkrast att följa doktorns rekommendationer.
Läs mer:
- Chilins hetta. Benhårt, och med lögner.
- Glada vabben. Vad är det för ord vi inte får säga?
- Politiken. Är ett köksgolv en rimlig plats för en svart strumpa?
Här hittar du alla mina inlägg om familj och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat. Eller skriv en kommentar!
8 Comments
Äntligen, ett inlägg om Habanero-flickan. Tack Ulrika för din tid samt läsupplevelsen. Ser fram emot på en lista av böcker som du hunnit att läsa under januari.
Tack! Ja det kommer, decemberböckerna först – fast de blev inte så många. Tack för att du läser!
Helt ljuvligt återberättat, vilka fantastiska och roliga barn du har! 🙂
åh tack, så glad att du läser!
hahahaha jag dör. så bra doktor.
nämen verkligen någon att inspireras av!
[…] sig om ställer hon sig upp och liksom hoppar på stället, uppfylld av sin insikt, kunnig som en liten doktor är: “Menar du att er NO-lärare delade ut PREGNANCY […]
[…] Lilla doktorn. Patient, händer det att du jobbar på natten? […]