familj

Ett dött gammalt äktenskap

juli 24, 2023

Jag åkte till Stockholm och träffade Sardellen.
Solen tung. Asfalten doftande av hetta. Kokosgelaton ett himmelrike.
Samtalet om kreativitet en omruskning, en väckning, av en slumrande längtan.
Tåget hem: försenat. Jag stod vid spåret som luktade spenatstuvning som metalldoften av järnväg kan göra och kände mig uppfylld av idéerna och livets formbarhet, oförutsägbarhet, ett slags kapris-geist, om man så vill. Sedan greps jag av det reaktiva dåliga samvetet: vem är jag att kasta mig in i mitt vuxna liv och lämna mina barn vind för våg, vem är jag att roa mig för roandets skull, vem är jag att ha en dag som rör sig flytande och konturlöst som en sommar som aldrig tar slut.

Jag kom hem till barn som redan varit hemma en timme, som barn kan vara när de är stora.
”NU ÄR JAG ÄNTLIGEN HEMMA, FÖRLÅT ATT JAG BLEV SEN”, flåsade jag när jag öppnade dörren.
”Okej, hej.”, sa Lilla Gubben eftersom han är den enda artig nog att hälsa. De andra såg ned på sina rit-appar, lyssnade på sin ljudbok, levde sitt lilla liv som var ganska ointresserat av mig.
”Jag träffade en kompis idag”, sa jag.
De såg upp.
”Känner jag den?”, sa Habanero.
”Har den barn i vår ålder?”, frågade Storasystern.
”Nej”, sa jag. De såg ner igen.
Jag gick in i köket och började laga middag.
I huvudet byggde jag idéer och imperier. De hade ingen aning.

*

Jag åkte till Nordnorge och gick upp på fjälltoppar. Långt ovan polcirkeln blir natten aldrig mörk. Midnattssol över hav så intensivt blått att det ser ut som reklambilderna för en Karibiensemester. Vägarna smala och kurviga, att behöva köra åt sidan för att mötas. Bilradion tappar täckningen. Tunnlar genom berg. I butiken säljer de valbiff. Lugnet i kroppen som kommer när man når toppen, vad skulle hända med en om man började varje dag med att traska uppför. Hveteboller. Doften av dimma. Sitta uppflugen på klippblock bland molnen.
Dagen, kvällen, natten: ett evigt ljus.

Jag kom hem till mina barn som varit hos sin mormor och morfar.
”Hade du en bra semester?”, frågade de.
”Ja”, sa jag, ”jag gick i berg.”
De såg medlidsamt på mig – det blev så tydligt för dem att vuxna människor inte vet hur man har roligt.
Sedan började de berätta, hastigt så att replikerna snubblade över varandra, om det verkligt viktiga. De berättade om SIN semester, hos mormor och morfar. Som om hela syftet med dagarna där var deras välbehag, som om min resa var en bisak jag roade mig med för att fördriva tid medan de levde lyxliv.
Och jag njöt.

*

Förälderns relation till barnens äventyr är som en nyförälskelse. Varje detalj en skatt att spara.
Barnens relation till förälderns äventyr är som ett dött gammalt äktenskap, den sorten som övergår i att man är två vänner med gemensam ekonomi. Ett ytligt, vänligt intresse – men man slutar lyssna på svaret så fort man ställt frågan. Föräldern ska vara den gamla möbeln i hörnet man aldrig tänker på när man möblerar om, basvaran i skafferiet man aldrig kommer ihåg att handla för det finns ju alltid hemma.

Låt mig vara krossade tomater! Låt mig vara knäckebröd, röda linser, ett paket med havregryn.
Låt mig vara självklarheten, konstanten, det som står stilla när mina ungar sparkar sig fria och kastar sig ut i världen, låt mig vara stranden man simmar tillbaka till när vattnet blir för djupt.

Mina små, som redan fått vara med om alldeles för mycket i livet.
Allt jag vill är att få vara så tagen för given att de inte tror att något jag gör är särskilt spännande.
Berättelserna om äventyren kan jag spara.
Det finns andra som kan lyssna på dem.

Läs mer:

  • Folket. De är folket, jag är presidenten.
  • Lilla doktorn. Patient, händer det att du jobbar på natten?

Här hittar du alla mina inlägg om familj och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook  för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.

 

 

 

+85

You Might Also Like

14 Comments

  • Reply Malin juli 24, 2023 at 11:32 e m

    Så underbart fångat och beskrivet. Precis så är det.

    0
  • Reply Hanna juli 25, 2023 at 12:53 f m

    Förstår att ”gå i berg” låter lagom spexigt för barn, men för en annan låter det fantastiskt. Var i Nordnorge var du? Några tips? Det är verkligen min drömsemester, att bila till Nordnorge och specifikt orterna min släkt är ifrån. Ibland längtar jag dit så det kryper i mig, fast jag aldrig varit där.

    0
    • Reply Ulrika juli 26, 2023 at 1:01 e m

      Var på ön Senja, bodde i Skaland och utgick därifrån. så lååångt norrut! Lite otur med vädret, var möjligt att göra fina vandringar men inte på natten i midnattssolen som var planen. Men väldigt vackert och speciellt oavsett! Skulle gärna återvända, olika tider på året. Fascineras generellt av avlägsna platser.Ska nog skriva något mer om det, men behöver hitta mitt format för den typen av inlägg tror jag. blir nyfiken på var du har släkten!

      +1
      • Reply Hanna juli 26, 2023 at 7:55 e m

        Är också väldigt fascinerad av avlägsna platser, och av de som gör sig ett liv där. Snöade ett tag in att titta på videor av folk som bor i Alaska och har tio timmar till närmaste matbutik. Skräckblandad förtjusning beskriver mina känslor bra.

        Min släkt är ifrån Mo i Rana och Mosjön, så södra delarna av Nordnorge. Finns ett fjäll med min släkts namn vid Mo i Rana, oklart om fjället är döpt efter min släkt eller om min släkt fick namn efter fjället för att de hade sina renar där!

        0
  • Reply ylva juli 25, 2023 at 10:50 e m

    Så fina ord. När jag skulle bli mamma sa alla till mig att jag skulle bli en så fantastisk sådan eftersom jag var så äventyrlig. Men jag blev ett knäckebröd. Har kännt mig lite besviken på mig själv för det. När jag läser din text känner jag mig plötsligt väldigt nöjd med att vara ett knäckebröd som ligger halvätet kvar på ett kladdigt frukostbord. Tack ❤️

    +1
    • Reply Ulrika juli 26, 2023 at 1:03 e m

      Åh, gud vad glad jag blir att du kan få vara ett stolt knäckbebröd! Folk säger så mycket för att vara snälla i största allmänhet tror jag. Till någon som är väldigt lugn säger man kanske ”du blir en så bra mamma, du som är så lugn” och till den äventyrliga att det blir ju bra för att du gillar äventyr. Tror du gör ett alldeles utmärkt knäckebrödsjobb <3 äventyren skapar barn av sig själva.

      0
  • Reply sardellen juli 26, 2023 at 7:21 f m

    det var så kul att ses! blev också väldigt inspirerad på väldigt många sätt.

    0
  • Reply Senja - Nettelblad augusti 31, 2023 at 11:21 f m

    […] Ett dött gammalt äktenskap. “Lugnet i kroppen som kommer när man når toppen, vad skulle hända med en om man började varje dag med att traska uppför.” […]

    0
  • Reply Jag tror att hennes favoritplats är hemma hos oss. - Nettelblad september 16, 2023 at 11:11 f m

    […] var kanske inte ett dött gammalt äktenskap, just då var jag varken knäckebröd eller röda linser, för jag hade blivit sedd. Och det var ju […]

    0
  • Reply Drömmarna, del 5: Grönsaker - Nettelblad oktober 2, 2023 at 9:47 e m

    […] bästa löken. De föll ihop i skrattparoxysmer, den här mammavarelsen är uppenbarligen galen! På semestern går hon uppför berg och om kvällen tänker hon på […]

    0
  • Reply Saltet - Nettelblad november 11, 2023 at 3:35 e m

    […] Ett dött gammalt äktenskap. […]

    0
  • Reply en lista: om att vara en skrivande läkare, kort trendspaning för 2024, om tacksamhet och prestation. – S A R D E L L E N november 24, 2023 at 4:02 e m

    […] vill inte att mina barn ska ha läst mina böcker. Ulrika skrev något om detta, att hon ville vara en mamma så som knäckebrödet som alltid ligger i skåpet. Så vill jag också vara din […]

    0
  • Leave a Reply