att skriva

Låtar, 2023: Into the fire

december 29, 2023

Det är på ett hotellrum i Lund som jag bestämmer mig för att jag har väntat tillräckligt länge.
På en arbetsresa, en kurs, ensamheten när man tagit sig någonstans för att lära sig. Hur det påminner om en tid när jag var tonåring, kanske egentligen om en tid innan jag fick barn men eftersom jag varit förälder hela mitt vuxna liv är det samma sak.
Att inte ha ett sammanhang man är tvungen till.
Att inte krävas, av någon annan.
Friheten, ensamheten.

Möjligheten, om man skulle vilja, att gå genom en hel dag och inte tala med någon annat än på kafferasten på kursdagarna.
Kvällar utan krav och därför utan rytm.

Jag sitter på golvet, det är ett trägolv, jag har spridit ut anteckningsblock och lösa papper framför mig. Jag har köpt med mig en lösviktssallad till middag. Nötter och julmust som snacks. Jag har sett på teve och uppslukats av reality-tv-dramaturgi. Jag har tagit en dusch, låtit hetta bota mina spända axlar. Smorde in mig långsamt, lyssnade till tystnaden.

Jag häller upp julmust i ett vinglas, ur ryggsäcken gräver jag fram anteckningar som jag gjorde i en paus mellan föreläsningarna jag varit på under dagen. Jag skissar en kurva över en berättelse. Inte en planering i detalj, när jag planerar detaljerna dör mina historier. Men riktningar. Som bergstoppar i fjärran, jag ser inte varje kurva i vägen som kommer att ta mig dit.

Jag lyssnar på Into the fire med Thirteen senses. En låt de spelade i alla teveserier på 00-talet, det är låten de spelar i pilotavsnittet av Grey’s anatomy när Derek för första gången i serien säger it’s a beautiful night to save lives, let’s have some fun. Och även om Grey’s anatomy är en tevesåpa med alla tevesåpors karakteristika finns där ett berättande om andra, större saker. Bland annat berättelsen om att vilja något så mycket att man inte kan låta bli, må det vara att operera eller att skriva. Trötta dagar, försakade relationer, passionen som gör att det inte finns ett bra svar på frågan om varför, för inget varför kommer att förklara för den som aldrig skulle vilja hur det kan vara värt kostnaden.
Att tveka, att önska att man ville något annat, att drivas av en nödvändighet, att till slut sakna alternativen.

På ett hotellrum, en kväll i november 2023.
När jag bestämmer mig att nu har jag vilat länge nog, nu har jag hållit på att läka länge nog, för att få ha ett projekt.
Ett sådant som sträcker sig över månader, över år.
En höst, en vinter, en vår, en sommar, och längre ändå.

Nu commitar jag, nu blir jag och den här berättelsen ett par och inte bara en lös romans, nu ska vi se om det är vi för alltid och nu kastar jag mig ut för att se om det håller, utan att ha en aning om när det brister.

I slutet av ett år då jag trodde att jag för alltid hade förlorat mitt skrivande, vande mig vid tanken att aldrig få tillbaka det.
Ord för ord fick jag, tog jag tillbaka det.

Jag kommer att resa hem härifrån med en ryggsäck med fragmentariska anteckningar och en längtan som är mer än längtan. Som är stadig beslutsamhet.
Kommer att sätta mig varje morgon och skriva, stappla i mörkret, famla bland orden, vakna med min text i den trevande jakten på en historia jag kanske kan berätta.
Trötthetsgrus i blicken, euforin när det går framåt men lika ofta det tröga tvivlet när texten tycks död, och ändå – it’s a beautiful morning to write, let’s have some fun.


Det var det sista inlägget om mitt 2023 genom musiken! Alla inläggen finns länkade här nedanför.)

Läs mer:

Här hittar du alla mina inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat!
Mina texter bortom bloggen hittar du här.

+40

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply Malin december 30, 2023 at 10:34 f m

    Det märktes att du bestämt dig när vi var och fikade i Lund! Det har varit så roligt att få läsa om tiden och låtarna som ledde dig fram till din nya text. Och det ska bli roligt att få se vad som händer med din text och med dig och vilken musik som bär dig genom 2024, Ulrika!

    0
    • Reply Ulrika december 31, 2023 at 3:22 e m

      Ja du har ju rätt, jag var ju helt pirrig! Så glad att du är med och läser och hejar på! Hoppas du och din text får ett fint 2024.

      0
  • Reply Väder - Nettelblad januari 15, 2024 at 7:53 f m

    […] Låtar, 2023: Into the fire. Bestämma sig. […]

    0
  • Reply 1 år | jag bor här februari 28, 2024 at 1:08 f m

    […] tror att jag alltid vetat att Ulrika finns för jag minns henne när hon fick lilla augustpriset och jag minns att jag tänkte på henne […]

    0
  • Reply Slutet av veckan, mitten på mars - Nettelblad mars 14, 2024 at 11:24 e m

    […] Låtar, 2023: Into the fire. Att bestämma sig. […]

    0
  • Leave a Reply