sånt som inte får plats i andra kategorier

Låtar, 2023: Get free

december 17, 2023

Det är juli 2023 och allt ska packas ned i lådor, allt ska ryckas upp.
Ska man någonsin få gräva djupa rötter någonstans, ska man leva livet uppryckt.

Ett år av död och av överlevnad ska tryckas ned i flyttkartongerna, med krafterna jag inte har ska jag gasa.
Jag har tagit mig igenom år som har inneburit att ständigt vara förberedd på precis allting, jag har levt med ett öra lyssnande om natten, en väska packad, jag har levt med att inga överraskningar är överraskande. Jag har levt ett liv som varit som när jag spelar schack ibland om kvällarna, med min son. Hur man ser sina möjligheter smalnas av, och smalnas av, tills till slut ett enda möjligt händelseförlopp återstår.

Jag har fått mina valmöjligheter tillbaka. Ingenting tvingar mig att göra någonting. Jag är den enda som fattar alla beslut. Det finns inga påtryckningar, det finns inga krav.
Och allt jag vill är att inte bestämma något alls. Jag vill bara att tillvaron ska fortsätta, exakt såhär, dag för dag, utan att jag behöver fundera kring ett enda papper eller driva en enda process framåt. Jag vill sitta i läsfåtöljen i vårt vackra Uppsalahus, den med perfekt lutning, jag vill se ut över trädgården och barnen som hoppar i studsmattan, jag vill sitta på busshållplatsen och vänta mitt i söndagssommartidtabellen, jag vill ha min bror på kaffe för att han bara bor några kilometer bort, jag vill ha hit min barndomsvän (också känd som snygga vänstersvängar ut på stora vägen), hon som kommer med sopsäckar och märkpennor och flyttkartonger när jag står lamslagen inför min flytt.
Jag vill ha barnens nya vänner, mina nya vänner, hur många bästa barnkompisar kan bo inom någon kilometers radie?

Framförallt vill jag få lägga mig raklång på golvet, stirra upp i taket, och tänka:
nu blir det inga förändringar mer, nu fortsätter allt bara rakt fram, inga svängar, nu är det autobahn. 
Men inget beslut är icke-beslutet.
Vägen jag åker tar slut och åt något håll måste jag svänga.

Hemma finns ett annat liv, ett helt och fullt och eget liv, ett liv som inte står på paus och som inte är avvecklat.
Mitt eget hus som väntar på mig, mina Ålandsvänner och barnens Ålandsvänner och jobbet och fritiden och lugnet som väntar på mig, att inte bara precis få allt att gå ihop varje månad som väntar på mig, papper och byråkrati och att avsluta sådant som inte borde varit mitt att göra men som är det ändå som väntar på mig, ingenstans finns en plats där jag kan sätta mig ned och vägra, ingenstans finns annat än slingervägar, ingenting kommer att ske enligt något defaultläge.

Jag har redan gjort så mycket, och ändå måste jag göra mer.
Så jag har tre dagar ensam och packar ned ett år i flyttlådor. Jag hittar en spellista som heter FLYTTPACKA och som jag lyssnar på i Uppsalahusets ljudsystem på högsta volym och allra mest lyssnar jag på samma låt, om och om igen i julisolen skärpa som en domedag över mig. Som jag lyssnar på när jag promenerar genom nattens svalka för att få ur mig den rastlösa energin som kommer av rotlösheten när den ställs på sin spets. När alla årets kriser ska tryckas ned i kartonger, när energin ska begravas, när sorgen ska återupplivas, när allt ska återställas i ett hem jag bara hade som en parentes men som aldrig var mitt.

and my dreams are wearin’ thin
all i need’s relief
i need, i need some sympathy.

Look at me
I just can’t believe what they’ve done to me
We could never get free
I just wanna be
I just wanna dream.

Det finns en särskild sorts frihet jag söker, den som ska låta mig drömma, den som inte är ett uppbrott, den som inte är att rusa framåt men hela tiden snegla åt sidorna, den som är att röra sig sakta utan att behöva välja ett mål, den som kommer när ingenting längre måste hända.

Läs mer:

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Facebook.
Mina texter bortom bloggen hittar du här.

 

+32

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply