Det blir glesare med orden här nu, det har ni redan märkt. Fram till slutet av november, sedan händer det grejer. En jäkla massa grejer. Vi tar det när det kommer.
Tills dess skriver jag mer sällan här. Följ Facebooksidan eller via Bloglovin’ om ni inte vill missa när något dyker upp.
I varje-veckas-Nettelblad-inlägg-abstinensen kanske ni behöver något annat att sysselsätta er med. Så jag tänkte ge er tipsen om sådant jag sysselsätter mig med, när jag inte skriver här.
Varsågod, här har ni saker att lyssna på, läsa och laga i september:
Att lyssna på
– Förlagspodden är en vän om natten, det bästa jag vet att lyssna på när jag inte kan sova. Två insiders i förlagsbranschen pratar böcker och läsande, ganska lite skrivande, ganska mycket bokbransch. Lugna röster och ärligt bildade samtal och jag älskar att det handlar om böcker men inte om att skriva dem. För att det gör det intressant, men ändå prestationsångestbefriat för en skrivande människa som just nu inte skriver.
– Den här låten (det är Flickers med Son Lux), helst medan man dricker smultronte på balkongen under en filt när det är duggregn i luften och man fogar samman ord till text som en gång kanske kommer att bli något långt och väldigt och banbrytande.
Men som ännu är just bara ord.
Men som ännu är just bara ord.
Att läsa
– Den här artikeln från Tidningen Vi, om livet efter en gastric-bypass-operation. Välskriven, utan färdiga svar men med förmåga att väcka många tankar. Men ja, jag ska vara ärlig, jag är arbetsskadad: jag tänker framförallt på att det är skickligt genomfört skrivande.
– Det här inlägget om livspussel, hos Den där om Jenny. Varmt och på något sätt betryggande, som en kompis som ger en råd. Och med bra tips – jag kör också på det där med podcasts vid evighetsläggning. Och tycker hon definitivt slår huvudet på den där spiken när hon skriver: “Jag gör ofta så mycket jag orkar. Aldrig så gott jag kan, för då skulle jag vara utmattad.”
– Boken Och hjärtat, det var mitt av Sara Ehnholm Hielm. En essäsamling av en finlandssvensk förläggare och filmkritiker, skriven under ett år i Rom. Började läsa den rätt mycket av en slump och blev snabbt betagen av de skarpa formuleringarna, det belästa som hör essän till, variationen i teman. Här ryms föräldraskap, skrivande, läsande och en inblick i finlandssvensk identitet som känns exotisk för mig som aldrig haft den typen av upplevelser. Kommer en recension så småningom men rekommenderar den varmt och särskilt om man har knappt om tid – essäerna kan ju läsas en i taget, som lyxiga praliner någon gång nu och då.
(Bild från Vegokäk)
Att laga
– Den här vegetariska linsstroganoffen äter hela familjen till middag minst en gång i veckan. Hoppa inte över någon ingrediens! Soltorkade tomaterna ger sältan, rivna morötterna ger krispet, tillsammans blir de helheten som gojsar ihop sig till ljuvlighet.
– Den här feta-och-spenatpastan lagade jag en gång när min man råkat köpa en kruka färsk dill istället för persilja som jag skrivit på inköpslistan. Det misstaget visade sig vara vägen in i en favoriträtt. Barnen är inte lika begeistrade och någon vän av ordning skulle säkert kunna anmärka att detta väl är mer av en sommarrätt. Jag köper dill från frysdisken och lagar detta långt in i september. Tycker man blir så glad av detta? Som en stråle solsken fast infångat i en tallrik.
Klart slut, trevlig höst, kyssar&kärlek, tack för allt fint ni skriver till mig här, vi hörs när vi hörs!
