Glimtar, maj 2025

Pollenallergi och ändlöst ljus. Arbete som ska hinnas med innan sommaren, övertidstimmarna och utanför fönstret ett blödande solsken i viken. Mailen i förbifarten, tråkiga besked. En dag ska jag skriva om refuseringarna, jag ska låta dem bilda sin egen berättelse som för den förra boken, men jag är inte där än. Det gör sig inte att skriva om innan perspektivet finns där.
Men senare, efteråt, finns det en sådan tillfredsställelse i att rada upp sina sorger som barn radar upp leksaker i vissa åldrar.
Vad modigt, sa folk när jag skrev om refuseringarna förra gången, men det fanns mycket lite mod i det. Jag skrev om misslyckanden som också innehöll smicker. Jag skrev om misslyckanden långt efter att de hänt, när de inte längre sved. Jag skrev om dem när resten av mitt liv, och allt okontrollerbart som skedde i det, tog över.
Modet kom långt tidigare, i att vilja något och att försöka.

*

Går på fest. Spegelblankt hav, försommarnatt.
Förra sommaren promenerade jag ofta kring midnatt efter att barnen somnat. Jag tappade dagarna, visste inte om det var en onsdag eller lördag, men ljuden av sommarnattens fester orienterade mig.

Satt i trädgården om dagarna, under äppelträdet, skrev på en roman.
Att den inte fanns då, i det här skicket och den här ordningen, att jag inte visste hur de här scenerna skulle formas och hur de skulle röra sig framåt.
Att jag hittade formen, då.

Det kunde vara en text som bara var en återhämtning för att skriva andra texter.
Man läker från varje text man skrivit genom att redan vara på väg.

*

Läser kommentarer för min text i Ärr-antologin.
Övar på att bestämma vad i en text jag kan förhandla bort och vad som är min del av visionen som jag behöver ha kvar.
En light-version av att få ge ut en roman, en föraning om vad en sådan process skulle kräva av integritet och flexibilitet.
Det blir en vacker bok.
(Den går att förhandsbevaka, här.)

*

Börjar skriva på något nytt, försöker bromsa mig.
Börjar skriva på berättelsen som började en gång i duschen i mitten av mars, den som pockat på.
Rörelsen, ett sätt att åstadkomma ett slags stillhet i tankarna. Man bygger världar, man är på väg.

*

Habaneros klarblå ögon, innerligheten i hennes röst när hon säger no stresso, no stresso, no need to be depresso med en inlevelse som får det att bli ett religiöst mantra.
Hur hon lyckats få hela familjen att sluta säga oh my god och tvingas säga oh my g för att hon hävdar att vi annars missbrukar Guds namn.
Den ständiga påminnelsen om vad det är att vara ung med ord som är större än ens egen ålder.
Jag brukade tänka att hon var så olik mig, jag ser det förändras med åren.

*

Läser tre böcker parallellt. En av oss kommer att dö ung av Astrid Billengren, Attraktivt område av Freddot Carlsson Andersson, När andra njuter av Quynh Tran.
I trädgårdssoffan, på uteplatsen som blir så het om sommaren, tunga kvava kvällar, jag ska plantera lavendel vid den här uteplatsen, mot väggen, somrarna kommer att dofta medelhav.
Läser, skriver, försöker fånga tankar.
De far så snabbt iväg i försommaren.
Läser hur Athena skriver om att dagar som känns som höst, förstår precis.
En dag är det krispig klar september, tänk vad lätt det är att tänka då.

*

Skriver doktorandplan. Promenerar. Lyfter vikter. Vabbar barn med hög feber. Cyklar och handlar önskekost. Lagar tomatsoppa, ärtpesto, linsstroganoff. Försöker bestämma mig för vad det är dags att göra härnäst.
Tiden som rasar, rasande, omöjlig att få fatt i.

Läs mer:

• Glimtar, maj 2023.
• Glimtar, maj 2022 (och april).
• Glimtar, maj 2021.

Här hittar du alla mina inlägg i övrigt-kategorin.
Följ gärna min Facebooksida eller min instagram för att inte missa nya inlägg.
Mina texter bortom bloggen hittar du här.