Jag åker till fastlandet, lämnar ön och vardagsverkligheten. Hotellakan, frukost, promenader i novembermörkret, stillhet. Inget stort men alldeles enormt. En hållpunkt i den långa mörka delen av året. Man kan svepa in sig i mörkret eller drunkna i det, stå på kanten till både och.
En eftermiddag tar jag en tupplur på hotellrummet, den sorten som är en ytlig halvdvala. Befinner mig på gränsen mellan drömmar och tankar.
Drömmar och tankar som måste skrivas ned när jag vaknar, för de är slutstrukturen för boken, punkterna för hur allt ska fogas samman.
Vänta vänta jag ska bara skriva ned några snabba anteckningar, säger jag till min vän.
Är klar en och en halv timme senare . (Inte med boken, men med en utstakad bana för vad som måste göras för att bli det).
Äter löjromstoast för att fira.
Smetana, brioche.
*
Storasystern kallar till ett hemligt syskonmöte i sitt rum. Jag får bara sitta i min skrivhörna utanför hennes rum på villkoret att jag har på mig mina noise cancelling-hörlurar. Det är för att du fyller år snart, säger hon medan hon viftar in sin syster och sin bror i rummet som en inkastare.
Efter mötet kommer Lilla Gubben och Habanero ut ur rummet med bleka ansikten, långsamma rörelser. Som om de gått in i ett möte kring fredsförhandlingar men resultatet blivit hotfulla fingrar mot knappen för att släppa iväg kärnvapnen.
Efter att jag försökt lista ut en stund vad som skett därinne bryter Lilla Gubben samman och berättar.
”Okej okej, själva DET HÄR är ju inte att avslöja något hemligt, du vet ju inte vad vi ska köpa för present ändå. Såhär är det: hon tyckte vi skulle betala med egna pengar.”
”MED VÅR VECKOPENG!”, ropar Habanero.
Tidigare har de köpt födelsedagspresent genom att be mig om mitt betalkort och placera mig på en bänk utanför affären medan de går in och handlar något de valt.
”Ni har ju faktiskt inte så hög veckopeng”, försöker jag mildra Storasysterns dom, ”det gör mig inte så mycket att…”
”DET ÄR INTE OKEJ!”, ropar Storasystern från sitt rum. ”Tekniskt sett är det som om du köper födelsedagspresenter till dig själv! Men om SOMLIGA inte vill bry sig om sin mamma är inte det mitt problem. Jag har i alla fall sparat.”
Somliga blänger mot hennes rumsdörr och muttrar något om att de är panka.
Jag påpekar inte varifrån deras veckopeng ursprungligen kommer, att tekniskt sett är det jag som köper min födelsedagspresent hur som helst.
*
Jag är med och anordnar en åländsk bokmässa.
Soluppgång utanför Alandicas fönster när vi gör i ordning inför mässan, en gnistrande vinter innan den smälter undan igen.
Att ordna stora projekt är som att föda barn. Alla dessa tillfällen då man undrar vad man egentligen håller på med, varför man utsätter sig för detta, och sedan ser man det hända, framför ens ögon ligger ens skapelse, och alla timmar och dagar av ansträngning bleknar.
*
Morgonen, pudra kaffet med kanel, oron när man inte närmat sig sin fiktion på flera dagar.
Har orden någonsin tillhört en.
Ögonblicken när de kommer av sig själva, när världen hänger samman.
*
Lördag eftermiddag, den sista november. Det är lillajul, finlandssvensk och åländsk tradition, lördagen före första advent. En gång arbetade jag på akuten en lillajul, det var som att jobba en julafton. Bara de allra allvarligaste fallen som kom in för alla andra ville fira lillajul, och alla var så tacksamma för att man arbetade en högtid.
Jag är inflyttad hit, jag missade inget jag hade någon relation till.
Vi har köpt julpynt på Emmaus, jag ska storstäda.
Det är lillajul men vi har inga lillajulstraditioner, så kan det bli när man har en svensk mamma, sa jag.
Och så köpte vi sushi och åt till lunch i soffan medan vi såg på en teveserie. Det är ändå inte en dag som alla andra, sa jag.
Jag har skickat in en ansökan till Svenska kulturfonden om stipendium för att skriva. Jag längtar efter nästa vecka, då jag ska använda några av stipendiepengarna jag fick det här året för att vara hemma och skriva. Jag längtar efter veckan efter, då jag ska tillbaka till jobbet, det har varit så roligt den här hösten. Jag längtar till jullovet, då jag kommer att åka med barnen till deras farmor och farfar och mormor och morfar och sitta och redigera min roman medan de är med människor som bryr sig om dem.
Jag längtar till alldeles strax, då jag ska gå till gymmet och hoppas att det är tomt för att alla andra är upptagna med sina lillajulsfiranden. Jag längtar till att komma hem efter att ha gått i den fuktiga blåsten och gå in i duschen och låta värmen skölja över mig. Jag längtar till ikväll, då jag ska sitta med barnen och se på film, jag längtar till imorgon bitti, då jag ska upp och skriva.
Jag längtar till dagarna när romanarbetet är klart för ett tag, när manuset ska vila och kanske skickas någon annanstans.
Jag längtar till när jag ska skriva här, igen.
Det finns så mycket att berätta.
Läs mer:
Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa min Facebook-sida.
2 Comments
Heja, heja!!
[…] blev födelsedagspresenter som barnen betalade med sina sparpengar till slut, efter att Storasystenr hållit ett brandtal för sina syskon om allt jag har gjort för dem och […]