trevliga tider

Mina vänner har små barn eller är på väg att få. De skaffar hus, bygger bo, finns i den lilla världen. Optimera föräldraledigheter, prata kläders vattenpelare. Hämta, lämna, pussla tid. I åratal har deras liv varit exotiska för mig: dessa dagar fyllda av tid, timmar och åter timmar som ska tillbringas med det egna levandet. Nu är det istället jag som glömmer, så snabbt man glömmer: bjuder in till fel aktiviteter vid fel tidpunkter, föreslår mötesplatser man inte kommer fram till med barnvagn. Lever, återigen, ett annat slags liv.

Folk skalar ned sin ekonomi för att ha råd. Räntor, elen, maten. Jag var sparsam i åratal, det har varit en sport och en livsstil, det har varit ett slags försäkring. Att kunna leva på så lite, det gör en skyddad mot så mycket. Och även om enkelheten fortfarande är grunden så skalar jag stillsamt upp. Den dyrare osten för att den är godast. Familjemiddagar på restaurang. Massage. Göra om hemma, inte på influencerviset där ett helt funktionellt hem ska blåsas ut för att bli det man vill, men upprustningar jag inte tagit itu med förr.

Jag har inte längre de dubbla boendekostnaderna från Uppsalaåret. Jag trivs med mitt arbetsliv och min arbetsstid. Jag har utrymme att joura mer, vill det för att det är roligt och för att jag lär mig. Plötsligt står jag med marginaler. Jag behöver inte oroa mig för det här, och paradoxalt och pinsamt nog väcker det en oro i sig.
För den ångestfyllt lagda är kampen en vilsam plats. Jag är väldigt bra på att kämpa i motvind, tröga motstånd, streta framåt, se skönheten i de svåraste av lägen.
Mindre lämpad är jag för att bara ha det lite trevligt.

Berättelsen om mitt liv är att vara i otakt.
Här har alla jag känner levt i högkonjunktursdekadent självförverkligande medan jag lagat portionen under tian och skjutsat runt mina ungar i lådcykeln medan svetten rinner.
Det har varit en identitet som är lätt att gå in i. Slita lite hårdare, lugnet i det meningsfullt enkla, lösa kriser och katastrofer när de kommer, som att spela ett spel där man springer framåt och i ett ständigt flow ska hoppa undan för farorna.

Men! Här är de, i alla fall. De nya tiderna, de trevliga tiderna. Utanför min privata bubbla är det allt annat än trevligt. Det är krig i Europa och gängkrig i Sverige och jag vaknar till nyheterna om raketer i Israel och kanske är det en tidsfråga innan en ny zoonos och pandemi uppstår med den moderna världens djurhållning och glaciärer smälter och havsnivåer stiger och oväder rasar och regnskog försvinner men inget av det här kan jag eliminera genom att lida. Tvärtom kanske jag är skyldig att ta till vara på mina trevliga tider för att orka göra något meningsfullt.

I alla fall! De trevliga tiderna. Som ett slags projekt, en mentalitet. Att gång på gång leta efter, och välja, det trevliga. Utmaningen är att inte följa någon reklam-idé om vad som är trevligt. Mina trevliga tider innehåller inga dyra hudvårdsprodukter för ultimate self care, det är inte ny färg på varje vägg i huset. Men de kan innehålla:
att fylla sängen med flera täcken och kuddar, så att det liksom är väldigt fluffigt och mjukt och lägga sig där efter jobbet och läsa en timme innan det är middagsdags.
att kunna engagera sig i saker, föreningsliv till exempel, utan att behöva ordna barnvakt för möten eller skynda sig hem.
att söka ledigt från jobbet udda dagar en bit fram i tiden så att känslan som aldrig kommer annars när man är vuxen med ansvar kan dyka upp: jaha,här fick jag en massa tid som bara dök upp. Vad ska jag göra med den? 
laga mat väldigt länge,äta den långsamt, blunda och känna varje nyans.
prenumerera på tidningar: tidningen Filter, tidningen Skriva, dagstidningar.
premiumversionen av Duolingo.
Kanske börja träna något som får ta plats och pengar och tid? Är det nästa år jag skaffar en personlig tränare och blir stark? Eller börjar på något helt slags ny fysisk aktivitet?
Bjuda folk på saker. Ge trevliga gå-bort-presenter när jag är bortbjuden. Hellre vara den som bjuder till för mycket än för lite. (Gud vad jag skäms över ett antal tillfällen i det förflutna när jag borde tagit med mig något, erbjudit mig att betala för bensinen när jag fått skjuts och så vidare och så vidare – men jag har inte varit snål, bara så otroligt trött att jag inte tänkt på saken).
ta mig till vackra platser – de behöver inte vara så långt bort – och röra mig genom dem tills sinnet är lugnt och kroppen är trött.

Så banalt det låter när man skriver det. Ett alldeles vanligt liv, bara?
Fast definitivt inte för alla. Tacksam att jag har så fina möjligheter att leva i trevliga tider.
Vi får se hur det går bara, jag är inte så van.

Men tänkte jag skulle testa det ordentligt nu, innan jag drar igång något brutalt megaprojekt i ren rastlöshet.
Trevliga tider, nu är det dags.

Läs mer:

• Kvalitetspausen.
• Två och ett halvt år utan smartphone. (och ett år med)
• Vykort från Åland, augusti 2023
• Senja. att skriva om en resa man inte lyckas skriva om.

Här hittar du alla inlägg i kategorin enklare liv och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook  för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.