Det är en kväll bland alla kvällar. Mina barn spelar på det sista av sin skärmtid och jag dricker lakritste.
Mitt hem är stökigare än vad jag hade velat, igen. Nästa år vill jag börja öva på en sak: att lägga ihop saker så att det ser ordnat ut, fast de inte är på sina rätta platser eller kanske ens har en plats.
Det tog mig lång tid innan jag förstod att många människor som får det ordningssamt omkring sig gör på det sättet. De bara lägger saker i en liten, ordnad hög istället för att kasta dem på första bästa ställe och tänka att man ska hitta en riktig plats för det sen. Man kan flytta saker mot väggen, lägga dem i en liten skål, gömma dem i lådor, och inget av det behöver höra dit men det kommer att ge en annan ro för ögat.
Det är december och det ska ordnas decembersaker.
De ordnar sig.
Någonstans, i oordningen, finns en ordning.
Imorgon, när jag sätter mig om morgonen och skriver, kommer jag att nå 20 000 ord i mitt nya projekt. Det har gått så långt att luckorna i det jag inte var säker på när jag började skriva blir tydligare. Gått så långt att tvivlen börjar bli större, kan det bli något, kanske aldrig, men då får det väl vara så.
Om någon skulle fråga när jag skriver, så vet jag i alla fall precis är det händer.
Det är en kväll bland alla kvällar, jag hann inte skriva klart det här inlägget innan det var läggdags för barnen.
Jag gick och bäddade om dem i sina sängar, vi hade kvällspratstunden. Först med mina små, som sover tillsammans just nu, och sen med min stora. Min stora som fyller tolv år om mindre än en vecka. Min stora när jag kryper ihop till henne i loftsängen som jag köpte åt henne efter att hon önskat sig den i ett år. Vi får se när vi kommer hem från Uppsala, sa jag, du önskar dig den nu men du ska inte bo i det här rummet igen förrän om ett år och det går så snabbt i din ålder, man kan ändra sig. Sedan flyttade vi hem och fixade hennes rum och hon fick sin säng som hon aldrig slutade vilja ha.
Hur många gånger till vill hon ha mig här, hur länge till kommer hon att berätta för mig alla sakerna hon tänker på, hur mycket finns det som hon redan inte säger.
Men jag vet åtminstone, nu när vi pratar, när det händer, att det händer.
Det var något jag gjorde som nyårslöfte, ett annat år. Att vardagen skulle sluta att komma som en överraskning.
Att det skulle finnas något slags grundsystem, en kärna som snurrar. Det finns en ryggrad även om allt stöket ligger utanpå den.
När skriver jag roman? Jag skriver roman mellan halv sju och sju, medan jag dricker det första morgonkaffet.
När får jag höra fortsättningen på den följetong som är en tolvårings liv? (Hur mycket drama kan hända på en skolvecka, är det mer än vad många vuxna är med om under ett år?) Jag får höra det vid niotiden om kvällen, det är om kvällen allt som är viktigt ska komma fram.
När plockar jag undan stöket?
Jamen det var väl det, förfina metoden, stoppa in i systemet, någonting ska man syssla med också 2024.
Läs mer:
- Glimtar, november 2023. små justeringar.
- trevliga tider.
- två och ett halvt år utan smartphone, ett år med.
Här hittar du alla inlägg i kategorin enklare liv och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.
Mina texter bortom bloggen hittar du här.
9 Comments
”Hur många gånger till vill hon ha mig här, hur länge till kommer hon att berätta för mig alla sakerna hon tänker på, hur mycket finns det som hon redan inte säger.
Men jag vet åtminstone, nu när vi pratar, när det händer, att det händer.” 😭😭❤️
—-
Och apropå ordningen så är det också min inställning till städning och ordning, det ska SE städat och ordnat ut, det behöver inte nödvändigtvis vara det…
<3
tycker det låter som en användbar inställning. ska lägga mitt 2024 på att lära mig själva "metoden" och få in de vanorna (för så känns det för mig, som spontant bara kastar allt där jag råkar gå, som inte viker ihop filtar och kläder och flyttar föremål till nåt slags prydlighet).
Detta ska jag nu försöka lära mig- som också Ida påpekar i kommentaren; att iaf få det att SE ordnat ut. För det är så mycket kaos hemma alltså. O jag bara slänger saker överallt o tappar bort saker. Min oro när man bara stoppar undan saker är då att jag inte ska hitta dem sedan. Har redan en hylla i köket för allt som inte får tappas bort men inte heller har nån plats (lite ångest då det ibland är viktiga papper o allt bara ligger huller om buller) Men jag tror att mitt första steg borde vara att rensa. Rensa först för att sedan kunna ha lite ordning- eller iaf låtsas ha det… ja detta får nog bli något jag tar med mig till nästa år.
Skönt att höra att det är någon annan som kämpar med samma! Jag tror också rensningen är viktig, men blev ändå en aha-upplevelse för mig när jag insåg att det går att göra saker snyggare även innan ”den stora rensingen” à la Kon Mari man ibland får för sig att man måste göra. Det känns mer görbart att hitta en nivå där allt i alla fall ser lite trevligare ut – tror det kan frigöra en del energi till rensningen sen också.
[…] saker jag skjuter upp Att lägga saker i ordning. Att sortera en massa papper, jag är rädd att upptäcka något jag borde ha gjort för länge […]
Jag är en sån som har lådor och fack för allt, en särskild organisation som alltid består eller förbättras med ännu fler fack och lådor. Tänker ofta att folk säkert tror att jag är en välorganiserad och välfungerande individ pga detta, när det egentligen är motsatsen. Min hjärna är kaos och jag får så lätt ångest, stress och oro så det måste vara ordning kring mig för något som ligger fel är en påminnelse om allt som borde eller måste göras. Ett brev från CSN som ligger på köksbordet för länge får mig att tänka på studieskulder vilket får mig att tänka på ekonomi vilket gör att jag sedan ligger och tänker på min pension en halv natt.
Sen har jag inte barn heller, det är ju lätt(are) att hålla ordning när man inte har små människor som motarbetar ens ordning boende hos sig!
Fattar vad du menar med att folk tror att man är så ordnad om man har vissa system eller stödstrukturer (jag har för en del annat mycket system, ett visst slags ordning, just för att annars blir det ju kaos). Och samtidigt tänker jag att kanske är ändå det att vara organiserad och fungerande? även om det är en ångest under, så har man ju lärt sig ett sätt att hantera sitt kaos? tycker din organisation låter ljuvlig och drömmer om att hitta till något sådant. min hjärna behöver också lugnet. men i väntan på det, mellansteget: att åtminstone lägga ihop sakerna på ett lugnare sätt. den ron för ögat i sig tror jag skulle göra att jag fick kraft över att göra en bättre sortering/organisering.
[…] 14 december 2023. […]
[…] 14 december 2023. […]