Fick en höstlovspaus, kom tillbaka med andra tankar.
Bodde på hotell medan barnen var hos sin mormor och morfar. Jag promenerade och det var solguld genom singlande löv och luften klar och vänlig i en stad som mött mig i alla åldrar och alla sorters liv. Tänkte på texter jag skrivit och vill skriva men mest på gräddsås och lingon och senare pistageglass och välbehaget i att gå och och gå.
Jag tänkte på att det är en stressig höst, både förutsägbara och oförutsägbara saker, kanske mest de senare. På att jag vägrat att förhålla mig till det, som om verkligheten skulle böja sig under min envishet. Har tänkt att jag har varit med om mer exceptionell dramatik, och det har jag, att det här är sådant som reder sig, och det är det, men det krävdes ett miljöombyte och perspektiven det ger för att förstå att jag ändå måste anpassa mig.
När saker är tyngre behövs det extra mycket återhämtning, det behövs även om man klarat svårare saker förr, det behövs för att njutning och nyfikenhet och snälla saker är den skyddande plasten man packar in sitt ömtåliga lilla liv i.
Jag kom hem och bestämde mig för att aktivera beteenden jag ägnat mig åt förr, under de tider då belastningen var exceptionell. De enkla svåra sakerna som man vet men som ändå är så lätta att sluta göra.
Jag rostade grönsakerna i ugnen för att förbereda matlådor som inte gör att blodsockret dippar så fasligt, jag förberedde mellanmål. Jag satte tydligare gränser för när telefonen ska åka fram och funderade på vad jag skulle göra istället för att det inte ska hända. Jag började med timer igen för att komma ihåg att gå hem från jobbet, att inte bli kvar och bli kvar och bli kvar för att det alltid finns mer att göra.
Men framförallt bestämde jag mig för att fundera lmer på vad som är roligt att göra! Fritiden känns främmande, som att råka bränna fingertopparna så känseln blir stum. Konsten att göra roliga saker. När skrivandet eller andra stora projekt pågår och det finns ork och utrymme för det är det så självklart, allting har en riktning. Men att bara göra något lite trevligt är svårt!
Hittills vet jag att följande saker är roliga: se på The Simpsons, gå till gymmet, läsa böcker. Lyssna på politikpodcasts. Gå på badhus. Och plugga språk, men jag har inte riktigt ork och kapacitet för det just nu, det måste vara den sortens saker som håller en engagerad (så man inte bara grubblar) men inte kräver så mycket engagemang.
En kväll i veckan går jag en danskurs, till exempel, det är toppen.
Någonstans mitt på havet på vägen hem slog den tanken ner med full kraft, att nu behöver jag göra trevliga saker mer än någonsin, att jag fastnat i att lägga all tid då jag inte gör sådant jag måste göra på att grubbla över allt jag har att göra, och ingen har väl blivit pigg och glad av det.
Sedan bestämde jag mig för att skriva något om det, för att någon kanske har något tips på vad som är kul och för att någon annan kanske måste tänka på samma sak. (Och för att jag inte ville att ett kom-och-köpinlägg om den där Ärr-antologin skulle ligga i topp på bloggen i tid och evighet (men tusen tack för era beställningar, det var så roligt att få deala böcker och posta paket!)).
Nu ska jag göra något roligt och trevligt, gör det ni med.
*
Läs mer:
Här hittar du alla mina inlägg i övrigt-kategorin.
Följ gärna min Facebooksida eller min instagram för att inte missa nya inlägg.
Mina texter bortom bloggen hittar du här.
11 Comments
Jag trodde inte stickning (eller ens liknande hantverk) var för mig alls, det skulle vara för pilligt och jag skulle inte ha tålamod att lära mig när jag kan göra annat istället. Men förförra året satte en ännu tålmodigare kompis igång mig och jag stickade ett par handledsvärmare. Efter att de var färdiga tappade jag drivet att börja på något nytt, men samma kompis sa i veckan – du, nu borde du sticka de där sockorna du sa att du ville sticka. Och det är så himla snällt för hjärnan när man är igång och mönstret inte är alltför svårt? Också det att bara lära sig något nytt och att skapa något påtagligt och konkret!
får panik bara av tanken på att sticka (jag var väldigt dålig på slöjd hela skolgången). men kanske just därför jag borde börja och få en annan upplevelse?
Jag övar mig på att ta mig ut till några vackra träd lite oftare. Kanske på helgen. Kanske en kort runda efter jobbet. Behöver inte vara den bästa skogen. Men helst höga kronor. Det är svårt när det drar att sitta vid nåt skapande projekt. Men omväxling. Omväxling!
exakt så, omväxlingen! så att man har en repertoar av saker att göra, beroende på vad man orkar vill och kan! och att allt inte är samma samma. träd låter underbart!
Jag är precis där just nu, försöker liksom tvinga in lite trevliga saker att göra. Jag säger aktivt till mig själv att jag måste försöka göra något bara för att det är roligt, men det är inte lätt. Bio har jag på listan iaf. Tror i mitt fall att jag har vissa behov som inte är tillfredsställda och då blir det också svårare att slappna av och ”ha kul.”
Blev lite lugn av att du inte listade en massa social aktivitet. Känner mig ofta pressad att det är det enda ”rätta”- träffa femtielva vänner på helgerna typ (jag borde nog lägga mindre tid på vissa sociala medier pga detta) Nu skrev jag äntligen ett litet blogginlägg iaf. Det är roligt men framförallt väldigt välgörande för själen. Viktigt <3 Kram!
låter som vi är i oerhört likartad fas! det finns andra grejer jag skulle behöva/önska/vilja men inte kommer åt (typ några fler kollegor och friska barn) och det känns jättesvårt att istället för att lägga all kraft på att ”lösa problemet” bara…. göra något trevligt? men att tänka på sina problem 24/7 gör ju som bekant sällan livet bättre. bio är bra! att välja ut och se en hel film hemma tror jag kan vara något också, i alla fall för egen del (Beror kanske på hur ostörd man kan få vara hemma). att ha valt ut något man tar del av, från början till slut,s om ett enhetligt verk…
kul det du säger om social aktivitet! tänkte inte ens på det men det är definitivt så att det inte är vad jag behöver för att koppla av och fylla på. Mår bra av att jag har kollegor och lite föreningsengagemang, det är tillräckligt socialt drag för mig i det vardagliga. eller att typ komma ut och befinna mig på platser där andra människor finns (som dansen och gymmet). skulle ALDRIG hantera en stressig period med att börja planera in en massa kompisträffar!
Vad fint att läsa det här, och en tankeställare kring att man nog faktiskt alltid kan fylla på med något roligt, åtminstone något litet. Lätt kanske att fastna att det ska vara så storslagna saker (som en danskurs känns för mig men jag är väldigt glad för din skull!) men att bara lyssna på musik som man själv gillar, ta en promenad eller snickra något känns roligt. Säger plus en på det här med att sticka också, när man väl kommer in i det är det så meditativt.
finns definitivt andra tider i livet när den där danskursen hade varit något extremt! försökte lista både lite större och lite mindre, lite hemma och lite borta. sist jag var såhär stressad behövde jag nästan alltid ha barnen med mig och då var det trevliga att köpa en cappucino på ett visst café nära en lekpark där de brukade vara nöjda, och sitta där och läsa medan de lekte. minns även att jag tog in barnvakt för att gå en långpromenad… men själva tankesättet, att få spränga in det där man själv tycker om som något slags motkraft!
Jag har en känsla att det finns ett litet frö av stickning längst in hos mig- och att det kanske skulle kunna verka meditativt och avkopplande. En dag ska jag testa!
Jag tror jag är på en liknande plats. Försöker stoppa in det trevliga, svårt att hitta rätt nivå bara. Åka iväg på kurs och snickra – kul och absolut något annat, men också prestation och saker att göra klart nu efteåt. Plocka svamp – skönt ute, roligt att hitta men varför stressar jag att plocka fort när jag hittar mycket? Kära mej nytt ritprogram åå datorn – jätteroligt men svårt att hitta hjälp när jag kör fast. Vill bara kunna direkt, slippa hitta någon att be om hjälp.
Gillar din text, och din lista!
definitivt en utmaning, att hindra det från att snabbt gå till ett annat sätt att skapa krav!