att skriva

små bitar, stora sjok.

januari 12, 2025

 

Den här texten, den här boken.
Vad ska man säga om det.
Vad märkligt det är att ägna sig åt ett sådant mastodontprojekt som det är att skriva en roman. Vilken tur att jag inte försökt upprätthålla en slapp laissez-faire-image, låtsats vara någon som inte bryr mig om saker jag håller på med.

Jag vet inte hur man gör när man inte vill något. Också en tröst, mitt i ett megaprojekt, när jag undrar vad jag egentligen kastat mig in i.
Själva projektet ger ju en mening. Inte bara resultatet.

Det här kommer alltid att vara den tid då jag skapade den här texten.
Det ger tuggmotstånd till livsgröten. Ett värde i sig självt.

Jag hade tänkt att jag skulle vara helt färdig nu. Det tänkte inte min roman. Egentligen är det inte en särskilt långdragen process, den präglas bara av min otålighet.
Såhär har jag skrivit det här projektet hittills, för den som undrar, för den som liksom jag är besatt av skrivprocesser:
november 2023-mars 2024 skrev jag ett första utkast på 56 000 ord. Mina första utkast är inte riktigt en bok, det är en salig blandning av scener, tankar, idéer, ett slags research in i mitt eget huvud, en lång dialog med mig själv. Det är som en väldigt lång skiss.
Jag trodde jag skulle börja veckan efter avslutat manus med att börja knåda det till något som faktiskt var en bok, men det dröjde. Jag var trött, det var vår, jag hade mycket på jobbet, jag behövde forma mitt arbetsliv på nytt efter att ha blivit specialist.

Efter några tafatta försök att närma mig texten satte jag igång igen i juli. Började bygga ett manus scen för scen. Avgränsbara enheter av händelser och händelseutveckling, snarare än ett flöde av ord som var en lång feberdröm. Jag har redigerat texten medan jag arbetar med den, i omgångar, rört mig fram och tillbaka i den.
Det har behövt vara så för mig, i den här processen. Styckena har behövt knådas till ganska färdiga stycken innan jag kan visa dem, förhålla mig till dem. Även de som kanske kommer at behöva slängas bort.
Jag kan inte titta på dem med rätt blick annars.

I september hade jag 20 000 ord och ville låta någon läsa. Jag skrev på bloggen och fick så många användbara läsningar av mitt manus som hjälpte mig vidare i det fortsatta pusslet.
Sedan var det bara att fortsätta, fortsätta, fortsätta.
Morgon efter morgon.

Det känns så oändligt i varje liten bit, när man sitter en halvtimme med sitt morgonkaffe och tycker att man går lika mycket framåt som bakåt.
När allt bloggen handlar om är detta skrivande, skrivande, skrivande. Som en nybliven mamma som bara vill tala om sin bebis.

Men nu har jag ett manus på 46 000 redigerade, läsbara ord. Jag tror att det är två tredjedelar av boken, men vem vet.
Det fanns en tid när jag trodde att det skulle vara en mycket kompakt liten berättelse på 50 000 ord.
Lögnerna man måste berätta för sig själv för att orka fortsätta…!
Hur som helst, det är orsaken till att jag skriver här. Till att jag lägger ut små utdrag ur texten här, igen.
Återigen letar jag efter någon som vill läsa!

Det är en berättelse om en mörk och märklig kärlek, om 10-talet, om de där åren som ung vuxen när man fortfarande inte riktigt har vuxit upp.

Maila gärna eller skriv här om ni vill läsa. Skriv gärna några rader om vad ni annars tycker om att läsa, ifall vi inte känner varandra sen förut. Det känns så skört att lämna ifrån sig texten den här gången, jag behöver helt enkelt veta något om mottagaren.
Jag kan byta manus också, men sist höll jag på att ta knäcken av mig själv med att byta manus med så många människor att jag låg efter med manusläsningen och knappt han skriva. Så jag kommer behöva vara lite varsam med hur mycket manus jag byter på en gång denna gång, och kanske tacka nej till någon också.

Hoppas vi hörs.
Och hoppas det går bra för alla er andra som gör samma sak, som sitter i dessa vansinnesprojekt.
Glöm inte bort att de trots allt ger en förhöjd livskänsla, att man hela tiden vet att det finns någonstans man är på väg.

Läs mer:

 

+40

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply Jagborhär januari 14, 2025 at 5:07 e m

    Det här med att skrivandet ger en förhöjd livskänsla vad så bra att läsa, känns som att jag mindes något djupt inne som jag inte orkat komma ihåg. Har tänkt på det sedan jag läste det, tack!

    Och största lycka till med skrivandet, ser mycket fram emot att läsa sen, mellan pärm!

    0
    • Reply Ulrika januari 14, 2025 at 8:56 e m

      Blir så glad att det väckte nåt! Och hoppas att den går att läsa så en dag, i pärmar!

      0
  • Reply blåmesen januari 15, 2025 at 12:34 e m

    Jag tror varken jag har orken eller kompetensen att ge dig manusfeedback, tyvärr, men jag måste erkänna att jag blir jättesugen på att läsa, bara av de små utdragen du klistrat in här. Undrar redan vilka de här människorna är och hur det ska gå för dem!

    0
    • Reply Ulrika januari 15, 2025 at 6:46 e m

      Bara detta betyder otroligt mycket – typ allt – att få höra! TACK!

      +1
  • Reply lördag morgon. - Nettelblad januari 19, 2025 at 7:07 e m

    […] men som blev en skriv-och-läshörna till sist. Jag har just skrivit klart mitt morgonskrivande på boken. En lättnad – jag kan känna det i hela kroppen – efter att något lossnade idag. Det […]

    0
  • Reply Hanna januari 23, 2025 at 5:39 e m

    Åh! Jag skulle supergärna läsa utkastet, med reservationen att jag har rätt mycket i skolan och kanske tar nån månad på mig att läsa och lämna någon sorts feedback! Oerhört nyfiken på ditt projekt och ditt språk är alltid en njutning.

    0
    • Reply Ulrika januari 23, 2025 at 8:29 e m

      KUL! mailar i helgen! och blir så nyfiken på vad du pluggar!

      0
      • Reply Hanna januari 24, 2025 at 2:16 e m

        Ja, åh vad kul! Gör gärna det 😀
        Pluggar samhällsvetarprogrammet, en kombo av statsvetenskap och sociologi!

        0
  • Reply vardagsvackert, vardagsveckan. - Nettelblad januari 24, 2025 at 8:36 e m

    […] onsdagen har flera mail med respons på boken kommit. Jag läser dem och känner en lättnad: det kanske inte är kört. Det fanns en sådan oro, […]

    0
  • Reply ett utdrag, Sean Banan. - Nettelblad februari 1, 2025 at 12:07 e m

    […] är den första februari 2025. Mitt bokprojekt har 56278 ord som är redigerat, läsbart, löpande material. I en mängd olika dokument (och […]

    0
  • Leave a Reply