Någon gång i april, när påsklovet precis börjat, satt jag ensam på Medicinska Biblioteket i Umeå i dammet och solskenet och tittade på medan skrivaren spottade ur sig sisådär 300 sidor roman. Sedan pressade jag mödosamt ner dem i ett paket och skickade in dem till Forum förlag. Utan alltför stora förväntningar på att bli publicerad – och det blir jag inte heller – men med en önskan om att åtminstone få något slags respons, något väldigt få inskickade manus får i och med att förlagen får in så många.
Och idag kom det! Respons!
”
Hej Ulrika,
Tack för att vi fick läsa ditt manus ”Johnny”.
Tyvärr har vi nu kommit fram till att tacka nej till erbjudandet om utgivning. Varje år får vi in cirka 1 000 svenska manus och utgivningsförslag till förlaget och av dem ger vi endast ut ett fåtal.
Redaktören som läste hälsar: ”Begåvad tonåring! Får gärna bearbeta manuset så att det inte blir så tydligt vad hon vill med boken – det blir lite ”debattunderlag”. Många scener känns som ur en pjäs. Lite för teatraliskt. Men begåvat!”
Med vänliga hälsningar,
/Manusavdelningen, Bokförlaget Forum”
Jag är så sjukt glad. Det är första indikationen jag får på flera år från andra än vänner och några få internetpersoner att det jag skriver faktiskt är något att ha.
Det enda som konfunderar mig är att jag inte vet vad det är jag vill med boken, och hur den skulle användas som debattunderlag. Jag gissar att jag får försöka läsa om den ur ett annat perspektiv, för jag är genuint konfunderad. Men det övriga är definitivt berättigad kritik, och känns till och med lite milt, det är väldigt snällt skrivet jämfört med vad jag själv känner inför alstret.
… men respons! respons över huvud taget! wieeee!
6 Comments
Det är kanske det som är grejen med att vara "begåvad TONÅRING" just, att man inte alltid vet vad man vill. Manuset och du kanske kan mogna tillsammans 😉
Har kört igång veckans blogg igen, var gärna med 🙂
Bra konstruktiv kritik dock!
——–
Jag har valt ut 4 bloggar som kan bli Veckans Blogg, så kika in och se vilken blogg just Du vill ska bli Veckans Bogg. ( jag har en Ny veckans blogg tävling om 1 till två veckor då jag är hemkommen igen från Nordsjö, åker nu på Fredag. MEN mina uppdateringar kommer bli som vanligt 😀 )
[…] Jag har haft åldersnoja sedan jag var typ tolv, haft en känsla av att tiden rinner ifrån mig, att plötsligt har jag den inte mer. Förknippar det med att jag har varit så van vid att vara ung och någonting. Ung och begåvad, ung och lovande, ung och ambitiös. Jag brukade skriva med en känsla av att vara jagad av tiden. Mitt skrivande var bra för min ålder, ju äldre jag blev, desto mindre exceptionellt skulle det vara, trodde jag. Begåvad tonåring, stod det i mitt första personliga refuseringsbrev. […]
[…] ska plugga ryska. Den kommer från ett stort förlag som en gång, för många år sedan, kallade mig för en begåvad tonåring i ett refuseringsbrev. Men jag vill ju vara bra absolut sett, inte med nåt slags brasklapp om att man är tonåring, […]