(Ur Go ask Alice av Beatrice Sparks)
Idag är en dag då solen aldrig trängde genom molntäcket och alla planer blev omkullkastade.
Ikväll skulle vi hem till en familj några hundra meter från oss. Barn skulle se film och äta snacks, mammor skulle prata och dricka vin och äta ost. Imorgon skulle jag jobba på psykakuten. Det skulle vara en helg med sådant jag älskar.
Istället blev det sjuka barn och helgen blir i husarrest, ja det känns så ibland. Jag älskar barnen och att jag älskar att vara med barnen men jag älskar inte att vara ensam hemma med dem timme efter timme en dag när inget riktigt blir gjort och tiden går fort och ändå långsamt. Den typen av lågintensiva samexistens när alla är lite trötta ger dessutom oändligt med tid för grubblerier. Man blir avbruten tillräckligt ofta för att inte hamna i djupfokus och göra något intressant, men inte avbruten så ständigt att man inte hinner tänka på allt man inte gör, allt man aldrig gjort, allt man trodde sig kunna göra men kanske inte hade potential till, allt man hade potential till att göra men ändå inte gjorde.
Nåväl. Jag har överlevt glada vabb-dagar förut. Och vilket utmärkt läge för att göra en liten blogglista! Perfekt distraktion och kompatibelt med ständiga avbrott. Jag hittade en lista om skrivande hos en av mina favoritbloggare Sardellen och ville genast fylla i den. Förresten har Sardellen skrivit otroligt mycket bra på sistone. Älskar hennes användning av bloggformatet. In och läs!
Hur går det med skrivandet?
Det händer inget alls med skrivandet!
Ibland har det hänt att jag går och läser gamla inlägg jag skrivit om mitt eget skrivande och blir lite matt. Vem är den här människan? Vem sätter sig och skriver efter att barnen är lagda och kvällsdisken undanplockad? (Kanske är det lite pinsamt att jag läser dem, men det brukar handla om att jag letar efter något gammalt jag skrivit som jag vill referera till i ett annat inlägg. Och nu när jag äntligen är trettio plus är jag väl med råge gammal nog för att inte bry mig om ”pinsamt”?)
Men det betyder ju att jag skrev förr, och att jag kan skriva igen, om det kommer att bli vad jag vill.
Mycket för mig det här året kommer handla om att skaffa utrymme. Inte för skrivandet så mycket som för allt. Det kommer att kosta – först i pengar, senare i prestige. Men det är en nödvändighet. Jag är glad för att jag har möjligheten att göra de val jag tror blir bra för mig, och för oss.
Kanske borde jag skriva ett helt eget inlägg om det.
Vad gillar du att skriva om?
Mitt skönlitterära skrivande har ofta handlat om folk som är skeva, rör sig i utkanten, lätt opålitliga berättare, triangeldraman som utgörs av vänskaper där en bara vill vara vän och den andra har ett romantiskt intresse. Barndom och ungdom, uppväxtberättelser. Att återuppfinna sig själv. Tycker om att skriva med både ljus och mörker. Ofta mörka svåra omständigheter som en bottenklang, men ljuset i huvudpersonernas sätt att skapa sina utrymmen i de svåra miljöerna.
Mycket av mitt skönlitterära skrivande har varit intensivt och inte helt verklighetsnära, drömskt och färgstarkt och ett eget världsbyggande, magin i vardagliga miljöer som inte är ett dugg vardagliga. Tänk sådana där teatermaskers överdrivna ansiktsuttryck snarare än små skiftningar i filmskådespelares ansikten, eller tänk mer som Monika Fagerolm eller Jeanette Wintersons skrivande. Verklighet och dröm upplöst ibland.
Det brukade jag tänka på, när jag fortfarande skrev det skönlitterära, hur märkligt det var att ha den här världen av språk och berättande som nästan ingen främmande människa har tillgång till och som är så skild från bloggskrivandet som är mycket mer vardagligt. Jag brukade tänka att de som läser bloggen kanske skulle bli besvikna om jag någon gång gav ut en bok, just för att den inte skulle vara vardagliga livsberättelser med den här bloggens språk.
Nu tänker jag att kanske kommer det att komma ett annat slags skrivande om jag börjar skriva igen. Jag undrar hur det skulle se ut.
Vad är svårt att skriva om?
Jag har ibland velat skriva mer om läkaryrket på bloggen, men kan tycka att det är svårt eftersom min relation till det har varit komplicerad. Det skulle bli intressanta inlägg (det är alltid intressantare att läsa om något som är komplicerat, ju) men det är känsligt att hitta rätt ton eftersom jag inte vill att en patient ska få en tid till mig, googla på personen den ska träffa och få en bild av att jag inte tar yrket på allvar.
En del av det skönlitterära har känts svårt också, för att det verkligen inte är ett skrivande som är för alla, för att det varit knasigt och vilt och udda, och för att jag kunnat våndas över hur folk som egentligen inte alls är intresserade av den sortens litteratur skulle läsa den för att de känner mig och vill vara snälla. Ser hur jag hade marknadsfört mina böcker med det här är verkligen inte något för alla, och inget jag rekommenderar alla att läsa.
Kanske tur att inget blivit utgivet.
Vad hoppas du att skrivåret 2023 ska ge?
Jag hade velat hitta ett sätt att skriva mer skönlitterärt igen, ofta, att se om jag kan ha tålamodet igen. Kanske släppa Laura-projektet trots allt, trots hur välbekant det känns (som att skriva fan fiction typ, det är en värld jag kan så väl). Utforska något helt nytt.
Det hade varit fint att resa någonstans och skriva om det. Det hade inte behövt vara stort, det hade kunnat vara som Göteborg eller Linköping eller Katrineholm eller Helsingfors för flera år sedan eller Helsingfors i somras. Besöka en plats och göra den till ramen för en helt annan berättelse. Men det förutsätter ju att jag skulle ta mig iväg.
Mest vill jag ge mig själv förutsättningar. Kanske är det vad hela 2023 handlar om över huvud taget.
Nu har mörkret fallit utanför fönstret och vi ska äta korv med bröd.
Hur går det med ert skrivande, ni som skriver? Berätta gärna!
Läs mer:
- Vinbären, Mercedesen. skrivande som konstanten.
- Att skriva en bok, rent praktiskt.
- Halvtimmen.
Här hittar du alla mina inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat!
9 Comments
gud vad gullig du är. tack, tack tack tack <3
Och vad intressant att läsa om hur ditt bloggspråk och ditt prosa-språk skiljer sig. Mitt skiljer sig också lite, men åt andra hållet. Inte för att bloggen är så himla utbroderande, men såklart mer babblig, det kommer ju av formen. Men mitt prosa-skrivandet är mycket mer stramt och återhållsamt, om små, små vardagliga rörelser. jättemycket dialog, men som bara är såhär: hej hej. hej hej. vad gott det var. hittar du till bussen själv? alltid på formen: folk äter middag och någon drar ut stolen lite snabbt men det var det nog ingen som märkte, haha herregud, man är en sådan parodi på sig själv.
tänkte lite i höstas att jag skulle "lätta upp" det lite, och det var nog bra på vissa sätt. men så sa min skrivlärare en bra sak: typ, nej skriv inte mindre som du gör, skriv mer som du gör.
ah, vad skrivsugen jag blev av att skriva den här kommentaren! kanske finns det trots allt hop.
en annan sak, det vore jättekul att läsa om de där "vardagsförenklande förändringarna" du gjort. jag älskar ju att läsa exakt allt folk tänker om hur de planerar sina rutiner, alltså vad folk ställer klockan på. life-style helt enkelt.
Hejar på dig och ditt skrivande, hoppas du hittar in igen. Tänker: är det inte fint att din prosa inte är för alla, hade det inte riskerat att bli blasé? Jag skriver också, är snart klar med ett romanmanus som varit hos förlag en vända och återkommit med synpunkter. Arbetar som psykolog till vardags så vet hur svårt det är med orken och tiden för skrivandet, även om jag inte har barn — än, men har ett första på G. Tack för en fin blogg!
Ja alltså du har ju helt rätt i att en prosa för alla riskerar att bli för ingen. men har nog en bild av att den är ganska svårtillgänglig, och vill inte nödvändigtvis att den ska vara ”svår” för sakens skull, det är bara ett skrivande präglat av ett läsande som en gång formade mig, tror jag! Men så sant att man inte kan bli uppskattad av alla. Så otroligt spännande med synpunkter från förlaget, det är ju jättestort! och så spännande med barn på g dessutom! Tack för att du läser!
Jag skriver bara dagböcker då svenska är inte mitt modersmål och det språket som är mitt modersmål började tappa sitt ordval. Jag börjar glömma ord och uttrycket. Vet faktiskt inte hur man löser detta pussel om man skulle ändå överväga att skriva en faktabok. I dagsläget läser jag ”En författares övertygelse” av Joyce Carol Oates. Hon och Joan Didion är de av mina absoluta favoriter. Lycka till med skrivandet!
Vilken svår känsla att känna att du tappar en del av modersmålet. Vet inte vilket språk det är, om det går att hitta mer input från det genom böcker/filmer/teveserier eller till och med finns andra i Sverige som talar det så du hade kunnat få ”öva”? Låter spännande med faktabok! Har läst en del Oates men inte En författares övertygelse, den kanske vore något.
Jag vill också skriva mer, men har tre språk som jag pratar/skriver/läser på dagligen och det är inte lätt. Svenska är mitt modersmål, men har inte bott i landet på snart 26 år och jag vet inte längre om jag har min egen stämma på svenska eller om jag liksom härmar folk som jag tänker är mina likar. Det gör jag på mina andra språk för att inte låta som en svart tonåring eller något annat när jag inte är det. Och så tappar jag bort mig på svenskan, är det mina uttryck eller uttryck som jag har plockat från andra.
Vad fint att få läsa om ditt skrivande, Ulrika! Precis som Sardellen är jag också nyfiken på dina vardagsförenklande förändringar. Om du vill berätta mer om dem är jag intresserad av att läsa.
Gällande mitt eget skrivande ska jag försöka ta tag i det igen efter ett par månaders uppehåll. Jag har fått rak, ärlig och klok respons som jag ska försöka omsätta i handling. Men hur fanken gör en när en redigerar en stor mängd text? Det ska jag försöka reda ut det kommande året.
Vad spännande med redigering! Blir lite pirrig vid tanken. Jag brukade själv jobba lite som om jag skrivit på skrivmaskin – det vill säga, jag gick inte in i texten och klippte och klistrade och petade på datorn, utan i första redigeringsvändan skrev jag ut mitt gamla manus, och ”skrev in” allt på datorn igen. Kanske låter som ett jättejobb men jag tror redigeringsjobbet blir ungefär lika stort oavsett hur man gör. Jag jobbade liksom fram en ny roman med min gamla som stöd typ. Men då är mina första utkast alltid ganska spretiga och otyglade, så redigeringen är ganska stor i första vändan.
[…] Skrivlistan. […]