måndag den 8 juli, 2024.

Det är en blåsig dag i juli, sol men inte så varmt.
Jag sitter i ena änden av mitt köksbord och skriver. I andra änden bakar mina barn en kaka. På undervåningen, i gästlägenheten, leker mina systerdöttrar. Halv och fyra år berättade min äldsta systerdotter för mig igår att hon är, innan hon visade mig den stora runda stenen som egentligen är ett dinosaurieägg. Hennes lillasyster dryga ett, med en dryg ettårings virrvarrande livsutforskande. Soppan, bollen, vattnet, ljuset, famnen, äventyret. Ett annat perspektiv på världen, man sitter på golvet och upptäcker smutsen under soffan, dammsugarmunstycket är för stort för att gå in därunder, sällan sitter man på den nivån och iakttar.

Den där lägenheten!
Vad jag älskar den. En symbol för allt jag vill göra i en ny fas av livet. Jag vill ha gäster!
En uthyrningsdel av huset, länge hade jag den uthyrd, när vi flyttade hem från Uppsala och min hyresgäst skulle vidare bestämde jag mig för att ha den som gästutrymmen istället. Avskildheten gör det lättare att bjuda in folk man inte känner så bra. Barnens kompisars familjer från Uppsala. Internetkompisar.  Nära släkt och mer avlägsen.

De där åren av att behöva vakta om sin tid, om sina pengar.
När jag inte längre behöver, jag kan inte tänka mig en större lyx: att få dela med sig.

Och att vara en ensam mamma som inte är ensam.
För sommaren är lång. Varje gång jag säger det får jag dåligt samvete – tänk att jag kunnat få den här flexibiliteten, den här förståelsen för min situation. Att jag kan vara ledig med barnen länge, länge. Men man måste kunna känna den tacksamheten och samtidigt veta att när jag är ledig såhär länge förstår jag varför jag trivs väldigt bra med att jobba. Arbete av olika slag är ett lugn i mitt huvud. Ju längre jag är ledig, desto mer älskar jag mitt arbete. Sommaren är en upplösning, en ändlös sträcka av dagar då man kan känna sig otillräcklig.

Besök är en avbrott, det ger form till massan som flyter ut.

Och vissa dagar.
En blåsig, sval, solig dag i juli.
På väg in i något i min långa text, en öppning och ett hopp: det här kan nog bli något, det här skulle kunna bli en berättelse jag kan låta andra läsa.
Med en kaka i ugnen och gymkläderna redo, snart ska jag gå och träna upp styrkan som behövs för att orka sitta länge still och skriva.

Då finns en ro, i dessa de enklaste av ögonblick, ge mig inget spektakulärt, bara detta stillsamma, detta odramatiska, detta alldeles oemotståndliga.

Läs mer:

• måndag den 15 april, 2024.
• min  helg. vecka 11, 2024.
• 30 december, 2023.
• vecka 41, 2023.
• måndag den andra augusti, 2021.
• onsdag den 30 juni, 2021.

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa min Facebook-sida.