sånt som inte får plats i andra kategorier

måndag den andra augusti 2021.

augusti 2, 2021

Det är den andra augusti 2021, det är sensommarljus i trädgården. Många börjar jobba idag. Jag är ledig två veckor till. Hemma på Åland igen. Ska  stoppa in mig själv i rutinerna som får vardagslivet att rulla. Rutinerna jag saknat. Mjukstarta i dem som när man sträcker på sig långsamt i slutet av yogapasset för att vakna till liv. Idag ska jag laga linsstroganoff, baka ett bröd, dammsuga. Den konkreta fysiska verkligheten, det behagligt handgripliga ibland i sådant som bara görs, medan tankar far.

Ikväll ska jag skriva på mitt nya bokprojekt. Snart har jag nått 25 000 ord. Förälskelsen har lagt sig, nu är det travande tvivel, att traska på för att jag lika gärna kan se vad som skulle kunna hända. Jag ska skriva mer om det en annan dag – om rutiner och målsättningar och att bara fortsätta utan att kräva så mycket av det.

Jag vill skriva att det finns en hudlöshet i augusti, detta sneda sensommarljus, känslan av att allting så småningom ska stängas ned för säsongen. Men har jag inte skrivit att det finns en hudlöshet i alla detta ljus varje månad sedan typ mars? Kanske handlar det snarare om detta: det finns mycket som gör det väldigt roligt att vara jag. Lättheten att lära nytt, målmedvetenheten, projekten, livet som ett äventyr som kan levas från ett köksbord och en cykelsadel. Men gudarna ska veta att det är ett jävla jobb. Som med kashmir och orkidéer, äkta marmor och guld. Det kan verka lockande, men det är ofta enklare med något mer robust. Något som inte kräver lika mycket skötsel.
Nu valde jag ju inte material och art, jag blev bara den här sorten, så det är väl bäst att följa skötselråden jag hittat under livet.

Men sensommarljuset är mjukare än marsmånadernas råa skarpa, en mycket mjukare melankoli.
När en hösttermin närmar sig finns sådan längtan efter det som kanske ska bli, när våren närmar sig ska det bara slutföras.

I morse promenerade jag genom het luft och längtade efter kyla. I eftermiddag vill jag simma i havet. Det finns så många dubbla budskap som ryms inom ens egna små livsdrömmar, det kan vara helt vackert så.

Habanero kommer och sätter sig bredvid mig när jag skriver, hon har en skål fylld med frysta ärtor, pressar in så många hon kan i munnen på en gång, mosar runt, sväljer.
“Jag får brain freeze”, säger hon, “men det är så gott att jag blir VANSINNIG!”
Men vansinnig är hon ju redan, tänker jag.
Det är vi ju allihopa i den här familjen.

Läs mer:

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Bloglovin’ eller Facebook.

 

+19

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply