Glimtar, juni 2022.

Juni är övergång och förändring, juni är stillastående stiltje.  Förra året var juni semesterlivet före semestern, nu är den riktiga semestern redan här. Den kommer att pågå länge, så länge att man hinner forma sommaren till ett eget litet liv, ett sommarliv. Jag är tacksam att jag hade möjligheten att göra så, det behövdes för att få ihop den här sommaren, jag är tacksam över så många val jag har kunnat göra för att få ihop allt när jag verkligen har behövt det.

Jag sitter mycket på bryggor och läser, vi får besök. Jag samtalar i solnedgången när hettan fortfarande ligger tropisk och tryckande, jag cyklar i trettio graders gassande sol. Jag försöker förhålla mig till sommarens rotlöshet, det nästan apokalyptiska med den här årstiden som bara vissa upplever, känslan av att världen som man känner den kastas omkull och att man plötsligt ska förhålla sig till detta nya stilla. Vardag passar så bra för mig, kyliga höstar och duggregn i ansiktet om morgonen, baka ett bröd och skjutsa till aktiviteter, komma ihåg vilken veckodag det är.

Jag sorterar papper och lyssnar på musik, samma låtar tusen gånger, Bedshaped med Keane och U&Me med Alt-J.
Jag letar ord och hittar dem inte, vill formulera något som kryper under huden men inte blir en enda text.
Vår värld blir så liten, det är cyklarna och sommarmaten, väskan full med böcker, sol och skugga, glass och korv med bröd.

Det är Lilla Gubben som ber mig att han också ska få ha med sig en bok till stranden, det är att sitta där sida vid sida på Lilla Holmens brygga och läsa medan hans systrar hoppar och skriker bredvid. Det är Habanero som hittar ett litet bärbart Alfapet vi har hemma och använder det för att försöka forma meningar, alltid mer intresserad av att själv få uttrycka sig än av att få läsa. Genom kamp lär hon sig skriva Vi ska köpa glass. Visar upp det som om det vore ett avtal, nu när det finns i skrift.
Det är Storasystern som är övertygad om sin egen medicinska kunskap. När barn ramlar på lekplatsen går hon fram, klämmer där de slagit sig, säger det är inte brutet, inspekterar skrapsår och säger såret är inte djupt. Och med en sådan stämma att vem som helst skulle lita på henne.

Juni är alla sätt som jag inte räcker till på.
Till allt jag hade velat vara, och allt jag hade velat göra.
Det är att välja att stå ut i den otillräckligheten, om och om igen
Det finns mycket som är utom min kontroll.
Väder och värme, mygg och myror, liv och lidande.

Men jag kan sitta i solnedgången i doften av fuktig och solvarm brygga, och läsa sida efter sida medan barn och fiskmåsar skränar om vartannat, och det är ett liv.
Kanske ett litet, men det är mitt.

Läs mer:

• Glimtar, maj 2022. (Och april.) Ögonblick som tycks oändliga medan man sakta förvandlas till någon annan än den man en gång var.
• Glimtar, mars 2022. Välja valet, den billigaste elen.
• Glimtar, februari 2022. Ta tillbaka sina ord.

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Bloglovin’ eller Facebook.