Jag älskar snön. Jag älskar hur snö luktar (ja, det luktar annorlunda ute när snön kommer. Kanske är det bara kylan som påverkar, men det är i alla fall annorlunda.) Jag älskar hur den dämpar ljuden. Jag älskar hur den får allting att kännas som en sagovärld. Snöfall är den perfekta vyn, det ultimata soundtracket, till den här magiska världen jag har inuti mitt huvud.
Jag tycker väldigt mycket om allt detta som finns inuti mitt huvud. Många gånger är det som att omvärlden inte behöver ge mig så mycket, den behöver bara inte störa mig. Hålla sig tyst och lugn, så att jag kan få finnas i min vackra värld härinne i stället.
Idag har varit en vacker dag, i den vackra snön. (Förutom att jag har svårt att förstå att man kan få vara så trött när man är höggravid, så höggravid man nästan kan bli, att man inte pluggar. Men det där har jag ju alltid svårt att förstå, att man – eller åtminstone att jag, andra förlåter jag så mycket lättare – kan få existera utan att producera). Jag har legat i en soffa och tittat på snöstormen och lyssnat till borrar i andra delar av huset. Jag har fått VG på ett muntligt prov i finska och åkt buss genom mörkret och vintervärlden bland blöta människor som blir trötta av att all trafik är försenad. Jag har blivit bjuden på julmust i ett hus av glas av en vänlig ung man som pratade om att man inte ska dricka alkohol. Vi höll med varandra om det där. Jag dricker ju inte alkohol när jag inte är gravid, heller, även om magen onekligen är en väldigt enkel ursäkt.
Jag har läst om en barnafaders exflickvän som är publicerad författare numera, lindat in mig i filtar och varit bitter en stund. Sedan läste jag om hur acetylkolin syntetiseras i parsympatiska autonoma nervsystemets nervändslut och tänkte att om jag inte blir en publicerad författare så blir jag i alla fall en fin liten läkare, och om världen kollapsar så kommer det att vara mer användbart.
(För världen beter sig lite, ganska ofta, som att den är på väg att kollapsa. Ekonomi och kalabalik och allt som krackelerar och sådär).
Sedan åt jag en lussekatt. Den kom på posten, nämligen, lussekatten, tillsammans med två bullar, i ett fint paket. De var något mosade, men fullt ätbara.
Och precis vad jag behövde.
No Comments