Hell is others

Ibland kanske det måste gå typ två år för att man ska förstå vad som egentligen hände.
Men om 2007 har jag fortfarande ingen aning. Jag tycker fortfarande att året känns smutsigt, tråkigt, och äckligt. Samtidigt som det var ett av de mest framgångsrika åren i hela mitt liv.
Jag tittar på gamla bilder, men det finns inget sammanhang. Jag bara publicerar slumpmässigt nu, egentligen mest för egen skull. På vissa sätt borde jag bli mer som då. Bara utan depressionen som alltid kommer av att gå runt i ett totalt rus och lyckas med allt man gör.

lalala.

(Det var fyrverkerier på min födelsedag.)

slutsatser av det här:
jag har insett igen att jag älskar, älskar, älskar färgen grönt.

Och jag ska inte försöka plugga i sommar (annars brukar jag tänka ÅH NEJ LEDIG TID JAG MÅSTE LÄRA MIG SAKER SÅ JAG BLIR SUPERSMART), eller bli supertränad och jättevacker. jag ska bara springa runt och äta glass och skriva. är inte det bra?