Vardagsmaten

Jag är ingen matbloggare, kommer aldrig att bli. Jag tycker om att äta mat, och ibland att tänka på den, men jag tycker inte om att stylea den. Därför kan solrosfrönstoppingen och det hembakta brödet till min gröna ärtsoppa serveras i de stora tekopparna för att alla andra kärl var i diskhon.

Vill ni läsa riktigt bra matblogg ska ni rusa in till den senaste nyrekryteringen hit till Justwannahavefun, Chipstillfrukost. Ni vet ju att jag älskar alla bloggar som kan konsten att berätta en historia. Och det gör Emelie verkligen, till exempel i det här inlägget som handlar lika mycket om ensamhet som om mat, eller det här som handlar om uppväxt såväl som om pannkakor.

Men vidare till bloggandet om mat som inte är en matblogg. Ibland vill man kanske bara veta hur någon gör, inklusive tekoppsbröd och kladdiga tallrikar och tveksam färgåtergivning.

Matlagningen i vår familj tar en halvtimme de flesta vardagar, längre om det är ugnsmat så man kan ligga på soffan och läsa eller föra ett samtal medan maten lagar sig själv, och lite långlagningar på helgen ibland. Det är billig mat (nyligen handlade jag mat för två veckor och betalade 80 euro), men inte dålig mat. Det är oftast ”nyttig” mat, där nyttig är mycket pragmatiskt definierat som ”mat med mycket grönsaker och som man håller sig mätt på länge så man inte blir hungrig direkt igen”. Det är mat som är god. Minst en dag per vecka är restdag, då vi antingen äter resterna som de är eller gör om dem till andra rätter.
Vi äter mycket baljväxter, rätt mycket fullkorn, bakar det mesta brödet själva och väljer oftast recept med grönsaker som är i säsong. Oftast är det vegetariskt. Jag tycker om att att ha några hållpunkter, men har valt att inte ha några stenhårda regler. Vi lever i en tid där man kan ägna oerhört mycket tid på att tänka på mat, skämmas över mat, diskutera kring mat.
Jag vill ägna så mycket tid åt att tänka på andra saker, maten har jag tänkt klart kring.
Hur kan en sådan helt vardaglig mat som man inte tänker så mycket på se ut då? Jamen ungefär såhär.

En grön ärtsoppa med fetaost-och-solrosfrön-topping från Portionen under tian. Mackor med kalljästa-frallorna-brödet till.

Gottebullar på kidneybönor med massa hemlagad tomatsås från Portionen under tian och fullkornssnabbmakaroner. Och massa ketchup, älskar ketchup. (Så länge ketchupmängderna inte leder till en diskussion om de egna barnens gravar förstås.)

Linsstroganoff (också Portionen under tian, börjar ni ana ett mönster här…) med en blandning av havreris/vanligt ris. En näve haricots verts, i vår familj också kända som gröna tänder (man kan tugga på dem och sedan gnida ut dem över tänderna, flina stort och säga Här är jag och mina gröna tänder! Inte jag som kom på det…) Köper dem frysta och sen tinar jag upp ett gäng i mikron som snabbt sätt att lägga till grönsaker på tallriken.

En billig rotfruktssoppa från Portionen under tian. Potatis och palsternacka och sötpotatis, krämig och fyllig, toppad med grönkål man haft i ugnen. Älskade den här och det lilla stinget som kom från palsternackan, tyvärr gjorde den inte generell succé.

En helg med feeling och tid lagade vi kålpudding från Portionen under tian med belugabologneser i botten. Till det en gräddsås och potatis. Jag hade aldrig TROTT att min mamma kan koka potatis!!! sa Lilla Gubben exalterat, och alla åt massor i ren chock av att jag lagat en så husmanskostig rätt.

Det blev dock väldigt mycket kålpudding, och ingen var sugen att äta den som rester flera dagar på raken, framförallt inte när gräddsåsen var slut. Så då gjorde jag en sås/marinad/dressing/vem-vet-egentligen-kanske-en-matbloggare-men-inte-jag av soja, sweet-chili-sås och rapsolja i rikliga mängder. Hackade en gammal purjolöksslurk som låg och skrumpnade i kylen, hyvlade ned några morötter i fina strimlor och blandade den gamla kålpuddingen och ris som var över från linsstroganoffdagen och gjorde något slags wok. Blev en helt annan smakprofil. Jag ljög för barnen och sa att detta är ungefär som fried rice, och eftersom det hade ett engelskt namn lät det coolt tyckte de och smakade. Är det en väldigt populär rätt i världen? frågade Storasystern och jag sa ja, framförallt på semesterorter, och semester lät ännu bättre tyckte de och åt lite mer.

Bara ett annat klassiskt resttips. Gammal kall kokt kålpuddingspotatis kan man hacka i tärningar, steka i olja i en stekpanna, och servera i en tekopp. Eller ja, en skål om man ser till att diska. Till det kan man äta några överblivna gottebullar, eller lite fetatost från ärtsoppedagen, eller för den delen lite ketchup och en sked jordnötssmör om man råkar vara en av familjens mer smakmässigt avvikande gourmeter.

Så! Det var det. Måltider som går lagom snabbt att laga, kostar lagom mycket, och håller en mätt och glad.
Mätt och glad så att man orkar göra alla viktiga saker som man måste hinna här i livet.
Som att vara en femåring och öva på att cykla med på cykelutflykterna för egen maskin.
Som att vara en mamma och orka trampa både ett par trötta barnben och en cykel de sista metrarna hem, när den mätta magen blivit tom igen.

Liknande inlägg:

• ”Jaha, ska vi äta idag också?” Tre kokböcker jag använder i min matplanering.

• 5 tips för att leva billigt och spara pengar.

• 5 tips för utflykter med barn.

Alla inlägg om enklare liv hittar du här, och mina bästa inlägg här. Följ mig gärna på Facebook eller Bloglovin’ för att inte missa nya inlägg, och gillar du just det här inlägget: tryck på hjärtat!