sånt som inte får plats i andra kategorier

Jobblistan

februari 26, 2022

God morgon, hur är lördagskänslan?
Jag skulle ha publicerat den här listan igår, med frågan hur är fredagskänslan och då skrev jag såhär:
“Nämen som den alltid är den här tiden på året, när den tidiga våren är på väg och är så rå och brutal i sitt ljus och världen är fylld av glädje över ljuset som återkommer och det jag känner är hur det där ljuset river i kroppen och huvudet och hur det blottar allting som är dammigt, smutsigt och fult. Den här tiden på året är alltid kluven för mig, fördelen med att åldras är att veta att det är så och det passerar, som regn och stormar och sommarlov, som mensvärk och förkylningar och glädjebesked, att inget är för evigt.
Så är fredagskänslan, ett bevis på hur lättsam och munter jag är.”
Men sedan kom ett krig och det kändes märkligt att publicera den här listan och jag skrev det här inlägget istället och nu gäller nog samma känsla som då men med tillägget jag lätt misstroget betraktar samtiden och försöker informera mig om sådant jag egentligen vet alldeles för lite om.

Vad jobbar du med just nu?
Jag jobbar som läkare inom psykiatrin, på väg att specialisera mig till specialist i psykiatri. Sedan gör jag skrivjobb också, skriver bokrecensioner och krönikor ibland, håller på att rikta in mig på att skriva en del populärvetenskaplig text om psykiatri och psykologi. När en dröm om att översätta också, men den är trevande och inte så konkretiserad just nu. Skrev ett inlägg i höstas om mina jobb. 

Vad ser du fram emot mest jobbmässigt?
Jag tror att det är många saker på gång i skrivjobben som sker de närmaste åren, nya riktningar jag så sakteliga orienterar mig mot, överlag tror jag att det är på väg att hända mycket spännande i hur mitt yrkesliv ser ut men har svårt att säga så mycket mer om det just nu, det är mer en känsla av en viss sorts rörelse just nu, att jag är i ett skifte fast jag vet inte vad jag skiftar mellan egentligen, mer känslor och stämningar än något konkret.

Aw eller träning efter jobbet?
Träning, alltid träning.  Är tyvärr funtad så att jag vet att träningen alltid kommer att göra mig gladare efter än innan, den kicken så nära och uppenbar, medan de sociala sammankomsterna är fulla av intryck och funderingar och förknippade med en ansträngning som är så mycket mindre villkorslös.

Vad har du jobbat med genom åren?
Utöver ett par somrar med forskningsstipendium under studietiden (ganska vanlig läkarstudentgrej tror jag) så har jag jobbat som läkare, och med att skriva. Det hade säkert varit bra om jag jobbat med något annat, inte minst för att jag tror att min studietid hade gynnats av att jag hade kunnat ha en tydligare bild av vad det är att ha ett jobb. Hade upplevelsen att de på läkarprogrammet som gjort något annat först var mycket duktigare på att plocka ut de saker de skulle ha användning för ur utbildningen. Men kanske är det en personlighetsfråga också. Som läkare jobbar man hur som helst på ganska många ställen innan man landar någonstans, det är ett sådant yrke.

Så jag har jobbat på vårdcentral och på kirurgen, på internmedicin och på akuten, inom geriatrik och rehabilitering, och så inom psykiatrin. Och under studietiden gjort praktik inom alla de specialiteterna samt inom gyn, barn, infektion, onkologi, hud, neurokirurgi, vet egentligen inte vad man inte har sett i något skede. Så har sett otroligt många arbetsplatser. Och minns hur annorlunda en arbetsplats känns när man kommer och är lägst i hierarkin som man faktiskt kan vara som läkarstudent. Att vara det är en blandning av att vara på väg mot ett högstatusyrke och att inte kunna något och bara vara praktikant och i vägen och den kontrasten kan ta fram det värsta ur folk, de är så trötta på dessa drivor av läkarstudenter. Har kommit till flera arbetsplatser där jag blivit runtvisad med hälsningsfrasen och här är kaffemaskinen men den är bara för den fasta personalen så ta absolut inte ditt kaffe här för när ni läkarstudenter gör det är ni i vägen. Skrev en krönika om det för typ en miljon år sedan när jag fortfarande var student. 

Laptop i skarpt ljus på hotellsäng. Svartvit bild.
Vilka jobb är du mest stolt över?
Jag är mest stolt över mitt läkaryrke för det har varit mycket svårare för mig, mycket mer utanför min comfort zone än vad skrivandet någonsin varit. Jag har gått med konstant impostor syndrome sedan utbildningens första dag. Sättet yrket är upplagt på har dessutom gjort att jag inte kunnat välja att bara göra det jag är mest bekväm i utan behövt utmana mig om och om igen. Att det nu är snart sex år sedan jag började arbeta som läkare, att jag stått ensamma jourer på akuten och lett ronder och sytt sår är fortfarande obegripligt för mig.
Tyvärr verkar mitt impostor syndrome vara av en kronisk karaktär, så jag är också stolt över att gång på gång trotsa det, ett slags dagligt hoppande från tian.

Ulrika Nettelblad skriver i skrivblock i hotellsäng. Svartvit bild, skarpt solljus.

Vad ville du bli när du var liten?
Författare. Jag sa alltid att jag skulle sitta på caféer och skriva. Sedan förlorade jag mig ibland i att i detalj beskriva alla goda bakverk jag skulle äta, men efter att jag ätit dem skulle jag skriva igen. Varje gång jag är kompledig från jobbet och sitter på caféer och äter chokladbollar och skriver romaner lever jag drömmen.

Vad drömmer du om för jobb i framtiden?
Det beror på hur min framtid ser ut. Jag tror inte att man helt styr sådant, även om man kan önska och sträva efter saker. Är inte samtiden om något ett exempel på hur ovisst allting är?
Mycket av det jag vill ha i livet gör jag redan: jag skriver, jag lär mig saker. Ibland drömmer jag om att skriva mer skönlitterärt, ibland tänker jag att jag redan har rätt proportioner. Ibland drömmer jag om ett jobb där jag inte ständigt känner mig otillräcklig, ibland påminner jag mig om att känslan av otillräcklighet finns inbyggd i min personlighet, det finns nog inget arbete där jag skulle slippa den.
Men om man hade hunnit allt hade jag velat få jobba mer med språk, kanske översätta. Skriva mer och prova att skriva nya saker i nya genrer. Ge ut böcker och bli läst. Ha annat som inte handlar om det kreativa för att liksom hålla en bas. Typ så. Tror jag.
Facebook öser dock på reklam om att jag ska omskola mig till programmerare i en massa olika bootcamps. Det är kraftfulla reklamer, en dag kanske jag faller för trycket.
Det enda som är säkert är att fortsättning följer.

Lista från Sandra Beijer. 

Läs mer:

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Bloglovin’ eller Facebook.

PS Jag känner, liksom många, att det känns konstigt att skriva om helt banala vanliga saker i en värld där det sker så mycket just nu. Samtidigt ser jag inte att jag gör världen bättre, snarast sämre, genom att inte skriva om helt vanliga saker – vi står inte ut med osäkerhet bättre genom att bara tänka på den och tappa kontakten med allt vardagligt och vanligt. Jag skrev ett inlägg här om Ukraina men annars är det inte temat eller styrkan för min blogg. Man kan tänka flera tankar, det svåra och det ytliga kan få plats samtidigt, det här är en plats för att få vila i annat och jag hoppas att ni kan uppskatta den för vad den är.

+30

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply Ajli Müller februari 26, 2022 at 1:04 e m

    Visst är det märkligt, jättemärkligt, att livet bara pågår och att man fyller det med helt normala grejer och normala inlägg. Men så är det ju. Jag ville också bli författare när jag var liten. Det tänker jag förvisso fortfarande bli, men det var extra kul att föreställa sig det som liten. Jag trodde att jag skulle börja ha gula kläder på mig när jag blev författare. Tyvärr minns jag inte riktigt varför och hur de båda hörde ihop…

    +1
  • Leave a Reply