Första gången

Första gången jag skriver berättelsen är det hösten 2013. Jag är tjugoett och höggravid med mitt andra barn. Det är en varm november för att vara Umeå, den är grå, snöstormen kommer först när han är född.

Jag läser den internmedicinska terminen på läkarprogrammet och jag går fortfarande igenom varje termin med en känsla att vara mindre vetande än alla andra men på något sätt löser det sig alltid till slut ändå.

Jag vill skriva men har svårt att ge mig själv rätten. Jag tror att det är något som måste förtjänas, att jag måste kunna bevisa dess värde för att ge mig själv tiden. Gång på gång skriver jag bokprojekt med tanken att nu får det bära eller brista, om det inte blir något av det här lägger jag undan skrivandet. Skickar in dem till förlag, kommer lite längre i processen varje gång.
Det är innan jag har förstått att jag ändå inte kommer att sluta.
Det är innan jag har förstått att man inte måste bevisa något för att ha rätt till sitt skrivande.
Att viljan är tillräcklig för att få.

Det blir november och National Novel Writing Month och jag tänker om en månad kommer jag att föda mitt andra barn, efter det kommer jag nog inte att hinna skriva. Det är nu eller aldrig.
Och så är det inte, men det vet jag inte, och av nu eller aldrig väljer jag nu, och jag skriver.

På lunchraster och kafferaster, kvällar och morgnar. Vid vardagsrumsbordet, i ett bås i tysta rummet på Medicinska Biblioteket, vid borden vid fönstren på Kafé Station med utsikt över älven i becksvart höstnatt, glittrande av ljuset från villorna på Teg.

Jag skriver en berättelse om en isolerad ö, om vänskap och om kärlek. Jag skriver om julinattsljus och doften av båtbränsle och saltvatten. Vid den här tidpunkten har jag aldrig bott omgiven av hav, som jag ska göra flera år senare. Det spelar ingen roll. Det här är berättelsen som kommer till mig.

Mycket i den där boken kommer att ändras. Hela huvudhandlingen strykas, eftersom det är i den växande bihandlingen som det bränner till. Tonen fördjupas, karaktärer läggas till och tas bort. Men platsen kommer alltid att vara densamma. Huvudspelarna alltid desamma. Laura, Tim, Lola och Chrissy. På Ön.

Sedan Lilla Gubben var bestämda sparkar i min mage har de funnits i mitt sinne.
Jag vet inte varför det blev just den här berättelsen som dröjde sig kvar. Historier kan vara som kärlek, man vet att attraktionen finns där men inte hur man ska förklara den.

Sedan skickar jag in boken till ett förlag, får omarbetningsförslag av en förläggare, jobbar med henne kring det där manuset i tre omgångar innan jag slutligen blir refuserad. (Man kan läsa mer om alla turerna här.). Jag glömmer bort den där boken med all min kraft, skriver andra romanprojekt, skickar in dem till förlag. Slutar skriva helt, men misslyckas.
Återvänder en dallrande het sommar till tankarna på den där ön. På Laura, Tim, Lola och Chrissy. Känner pulsen, längtan i tanken på att låta det vakna till liv igen.
Skriver om, skriver nytt, blir refuserad. River bort, flyttar om, skriver nytt igen.
Min roman som jag skrev på en månad har blivit en följeslagare genom sju år.
I höst börjar sparkarna i magen skolan.

I all denna tid finns en trygghet.
Jag har inte längre någon orsak att ha bråttom.
Jag skriver, alltså skriver jag.
Det krävs inget annat än det.

Och när jag skriver om kvällarna tänker jag på henne ibland,
hon som var jag,
om hon skulle mött mig, hur svårt hon skulle ha att förstå.
Är du författare än? skulle hon fråga, och jag skulle säga Jag skriver, och det räcker och hon skulle himla med ögonen och säga Men är du på riktigt och hon skulle skaka på huvudet och säga att jag har blivit gammal och lat.
Och jag skulle se på henne med ömhet.
Och veta att tiden kommer att göra henne – och hennes skrivande – gott.

Liknande inlägg:

• En inledning till en roman.

• Ett utdrag.

• Att hinna skriva en bok. Rent praktiskt.

• Vykort från Åland, juli 2018.

• Refuseringen.

• Skrivandet? Skrivandet.

Här hittar du alla mina inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Bloglovin’ eller Facebook.