att skriva

skriv en roman i sommar. eller inte alls.

juli 11, 2021

Svartvit bild på laptop på säng.

En gång var sommaren tiden då jag skrev. När jag var tolv, tretton, fjorton försökte jag skriva en roman varje sommarlov, när jag var femton lyckades jag för första gången. Skrev i baksätet på bilsemestrar, skrev i en solstol vid en pool, skrev på altanen medan sommarregn smattrade på taket, skrev sent in på kvällen på ett hotellrum i Beijing medan neonljus fladdrade utanför fönstret. Mina sommarlovsdagar brukade börja med att jag tog en promenad, sedan skrev jag tre-fyra timmar, sedan gick jag en till. (Som ni märker var jag en charmant och social tonåring). När jag var femton, sexton, sjutton, arton skrev jag ett fullt romanutkast varje sommar, under lovets febrila första veckor. En utmattande omvälvande handledsvärkande process. Jag hade ännu inte förstått hur jag skulle få dessa romaner till färdiga böcker. Hur långt dessa utkast var från en färdig berättelse var något jag inte riktigt stod ut med att ta till mig, för jag förstod inte hur redigeringen skulle gå till, och framförallt förstod jag inte hur jag skulle kunna bryta ned den i mindre delar.

Sedan blev jag nitton, Storasystern föddes, skrivandet behövde omdisponeras, det var inte längre bara mina egna preferenser som regerade. Men samma relation till skrivandet fortsatte – intensivt och fixerat under korta tidsperioder när möjligheten fanns. När föräldrar och svärföräldrar var på besök så att det fanns mer barnvakt. Senare, när jag börjat jobba, under tider när jag tog ut jourkomp som ledig betald tid och skrev på dagarna.  Tider då jag skrev så intensivt att det nästan svartnade framför ögonen av trötthet varvades med långa perioder av att inte skriva något alls, bara längta efter det. Det blev text, det blev skrivande, men kanske hade texten mått bättre av att få växa fram på andra sätt, kanske hade jag också mått bättre av det.

Svartvit bild på någon som skriver.

Den senaste omgången med mitt bokprojekt har jag försökt göra annorlunda. Alla skriva-en-roman-på-en-månad-omgångar genom åren har lärt mig att jag kan spurta fram ett råutkast på kort tid, bygga mig ett material att arbeta med. För det är jag tacksam. Men insikten som kommit senare är att både texten och jag sedan behöver tid och regelbundenhet för att mejslas fram till sin fulla potential. Och egentligen är det ju så jag vill ha mitt skrivande. Jag vill inte att det ska finnas närvarande i mitt liv bara någon gång per år, jag vill att det ska löpa i bakgrunden, hela tiden. Det är som med min träning – ibland har jag perioder då den får vara intensiv, men de perioderna får sitt största värde av att den finns mer lågintensivt i bakgrunden hela tiden. Stora delar av det senaste året har jag dagligen befunnit mig i mitt romanmanus, även om det tidvis varit så lite som fem minuter om dagen. Det har utgjort en avgörande skillnad för hur min roman har kunnat mogna fram.
Det har gjort mig till en lyckligare människa, för jag blir en lyckligare människa när jag skriver.

Skrivprocesser är olika, skrivmänniskor är olika, vissa behöver de stora sjoken sällan, vissa de små stunderna ofta, vissa både och.
Jag kan inte veta vad just du behöver.
Men kanske är det du ska göra i sommar inte att hosta ur dig en roman för att detta är enda chansen att skriva. Kanske är det du ska göra i sommar att utforska vad som krävs för att du ska kunna få till en daglig skrivrutin, hur lite som krävs varje dag för att du ska komma in i ditt projekt när du väl är igång. Vad händer om du skriver tjugo minuter om dagen i sommar, utan ett krav på att den tiden ska ta dig till ett färdigt projekt? Vad kan du göra för att få behålla det regelbundna skrivandet när hösten kommer?
I slutändan kanske den intressantaste frågan inte är: hur hinner jag skriva färdigt utan hur hinner jag skriva.

Läs mer:

Här hittar du alla mina inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook eller Bloglovin’ för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.

+8

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply