Ett gift gammalt par

De sitter i soffan och lyssnar på ljudbok.
Dessa två, en syster och en bror med ett och ett halvt år emellan. Nio snart tio, elva snart tolv. Lilla Gubben och Habanero, de är ler och långhalm, de är radarparet.
Deras syster försvunnen in i tonårsrummet, tonårsvärlden, ibland kommer hon ut därifrån och gör gästspel.
Då pausar de ljudboken.

Mycket tid, och många samtal, avsätts för detta ljudbokslyssnande. De diskuterar vilken ljudbok de ska lyssna på och när de ska lyssna på den. De diskuterar kring hur de ska hantera om någon vill lyssna på boken när den andra har gått till en kompis (man måste sätta bokmärke och lyssna om när syskonet kommer hem).

Vid middagsbordet diskuterar de handlingen i böckerna de lyssnar på. De har fastnat för Åremorden-serien av Viveca Sten och diskuterar intensivt karaktärernas privatlivsförvecklingar. En av polisernas pappaledighet och en annan polis nyfunna kärlek. Ett äkta par i en destruktiv relation som får stor påverkan på den fortsatta deckarhistorien.
”Han mår nog inte riktigt bra”, säger Lilla Gubben, ”men det är inte okej som han beter sig.”
”Fast hon har ju cheatat på honom.”
”Prata svenska vid matbordet”, säger Lilla Gubben, för det är en regel vi har, jag undrar ofta vad som kommer att hända med språket i den här generationen av barn, de som fyller sitt ordförråd med youtube-engelska och har en stark engelska men inte modersmålsstark och en svenska som försvagas. När jag hör mina barn säga för en anledning istället för av en anledning undrar jag om vi är på väg mot en värld av pidginspråk där ingen egentligen har ett modersmål och vad händer då med tänkandet, vad händer med tänkandet om vi inte har ett språk att tänka det på och –
”Jag menar, hon har begått äktenskapsbrott”, säger Habanero förnumstigt, stolt över att få använda termer från sitta stora intresse religion och road av att hitta de termer som ger störst effekt, oavsett vilket språk hon använder.
”Men det gör ju inte att man får låsa in någon i en stuga i skogen.”
”Nä. Faktiskt inte.”

*

De ber mig att gå några meter framför dem när vi är ute och går tillsammans.  På en promenad för söndagslunch på Maxinge köpcenter, på en gata i Berlin.
”Vi behöver få ha privata samtal, det är sådant du inte riktigt förstår.”
”Men stör det verkligen om jag går bredvid er?”
En liten suck från Habanero. Milda mellanbarnsrösten från Lilla Gubben.
”Vi tycker om dig som en mamma”, säger han, ”men om du går bredvid oss är det ju inte längre privat.”
För all del.

*

Deras hushållsansvar är att tömma och fylla diskmaskinen. När de inte diskuterar sina ljudböcker, diskuterar de den optimala ansvarsfördelningen för hur denna diskmaskin ska fyllas och tömmas.
”Jag plockar ut porslinet, och du besticken.”
”Och jag tar muggarna, men du tar glasen.”
”Du tar skålarna, jag tar de platta tallrikarna.”
”Om jag sköljer av…”
”… Ja du sköljer av för jag är så känslig för vatten det känns så OBEHAGLIGT mot huden men jag står bredvid dig och pratar hela tiden, när du sköljer av, så du inte får tråkigt!”
”Och sen sätter du in i diskmaskinen.”
”Ja. Sedan sätter jag in i diskmaskinen.”
”Det är en bra plan.”
”Det är en jättebra plan, MEN MAMMA VARFÖR STÅR DU HÄR OCH LYSSNAR VI VILL FÅ PRATA PRIVAT.”

*

Som ett par som varit gifta mycket länge. De lever på minnen och vanor, de är insyltad och insnurrade i varandra. Världen byggs i de gemensamma gärningarna.
Det är svårt att minnas, svårt att förstå, en värld som skulle hanteras ensam.
När de bråkar händer de att de sänker sina röster och går undan, som ett par skulle göra, och för första gången inser jag att det beteendet inte bara handlar om att skona andra från grälet. Det handlar om att ha en värld som ingen annan skulle förstå sig på, att bara den som förstår spelets regler kan vara med och reda ut tvisterna.

Ett gammalt par. Han får packa ett par böcker i hennes ryggsäck, hjälper henne att dra kabinväskan en bit i utbyte.
Ett gammalt par, när han åker till London ensam med sin farmor och farfar ringer han henne varje kväll för att berätta om sin dag. När han kommer tillbaka är det första de gör att gå på en lång promenad.
Ett gammalt par, hon ligger i soffan och lyssnar på k-pop, lättjefullt utsträckt, hon ser ner på honom där han sitter på golvet intill och lägger patiens, hon ler, hon säger:
”Lilla du, och dina patienser.”
Han ser upp.
”Den har snart gått ut. Ska vi lyssna på lite ljudbok?”

Läs mer:

• Radarparet. ””Bebis! Vad är ett plus sju?”
• Ler och långhalm. ”Sidor av samma mynt, natt och dag, sol och måne.”
• Habanero. ””Inte inte! Det är STARKT för bebisar!”
• Lilla Gubben. ”Jag kallar honom Lilla Gubben för att han ser ut som en sådan. Inte som Pippihästen. Men som en liten herre.”
• Gryffindor. ”Mammor dödar inga basilisker.”
• Ett dött gammalt äktenskap. ”Låt mig vara krossade tomater! Låt mig vara knäckebröd, röda linser, ett paket med havregryn.”

Här hittar du alla mina inlägg om familj och här är mina bästa inlägg.
Följ mig gärna på Facebook  eller på Instagram för att inte missa nya inlägg.
Mina texter bortom bloggen hittar du här.