Man kan ha så många saker. Sådant man önskat sig och sådant man aldrig bad om. Man kan ha en död pappa och man kan ha pappas moster som har både hund och häst och ett öppet hem och en öppen famn en dryg halvtimme utanför Köpenhamn.
Man kan ha världens tjatigaste och pinsammaste mamma, man kan stå ut med henne i sex timmar på tåg eftersom allting börjar och slutar med mammor.
Man kan ha barn som har blivit så stora och så kloka och man kan bli galen på det för att det betyder att de vill bestämma själva, styra själva, gå i förväg, underminera ens absoluta rätt.
Man kan veta att ens äldsta dotters förslag oftast är mer praktiska och smidiga än ens ursprungliga plan, och ändå önska att man bara hade total makt.
Man kan ha mildhet och mutter, man kan ge sig.
Man kan dra händerna över pälsen.
Man kan iaktta dragen hos ens barns släktingar, de som inte är ens egna men blir det, man kan se berättelserna som löper genom tiderna och genom ens egna barn.
Man kan älska sina barn och att omslutas av deras massiva närvaro, som det blir på en resa. Man kan behöva kvällspromenaden, var i världen man än befinner sig, också på en liten idyllisk plats strax utanför Köpenhamn. När barnen somnat, ljumma luften, mörkblå moln kring solnedgången, syrén, gatorna öde, litet centrum, vitputsade hus, rosor mot väggen, grusgångar gullregn, sjok i luften när man närmar sig sjön, strimmor av kallt i det varma.
En räv, ett rådjur, en and.
Man kan ha rörelse och befintlighet, rötter och grenar.
Man kan ha ett språk.
Man kan kapsla in hela livet i det språket, bära sina ögonblick i rader i fickan.
Läs mer:
– It was the age of wisdom, it was the age of foolishness.
– Kronologi.
6 Comments
Du skriver så fint om föräldraskap! Känner igen precis det här från min 14-åriga bonusdotter.
tusen tack! <3 så fint och skört och viktigt att vara en person i en 14-årings liv.
Kan bli så nostalgisk över långa tågresor bara mamma och barn när jag läser de här inläggen. Min mamma tog med mig och min lillasyrra på tågluff genom Europa två gånger, den första när vi var ungefär som dina två äldsta barn, kanske några år äldre. De där timmarna på tåg, de där platserna man hittar vila på! Det intensiva och samtidigt lugna i att vara tillsammans på det sättet som inte påminner om något annat eftersom man är i rörelse mest hela tiden. Får för mig att min mormor också tog med min mamma på en sådan resa (eller om det var min morfar?) men minns inte, det känner jag att jag måste fråga! Förra sommaren gjorde mamma i alla fall en LÅNG bilresa till Nordkap med mig precis som hon gjorde med sin pappa medan han fortfarande var i livet, det var visst en drömresa för henne. Fint att tänka om dina barn också kommer göra om de här resorna när de blir vuxna?
Mycket bra text!
[…] Saker att ha. (Dag 2 av denna resa). […]
[…] Saker att ha. Stockholm-Köpenhamn-Farum. […]