Vandringsledens pilar sitter tätt, tätt, för här går vi inte längs en upptrampad stig, vi går över hällarna. De röda tonerna, den åländska röda graniten. Stenen fortfarande varm av dagens sol trots att natten lägger sig runt oss.
Tallar, tallar som böjer sig för vind som tvingat dem. Ljung. Tystnad, tystnad som om detta vore världens ände. Norrhavet, när man blickar ut från toppen, i riktning efter riktning hav och horisont, som om detta inte är slutet på världen utan början på den.
Rodnande sol, rodnande himmel, rodnande moln, rodnande sten, en ljus och grå skymning och natt, tomma vägar hem. Äppelodlingars rader, radion utan täckning, fullmåne mot blek himmel.
Amalias limonad med tranbärssmak i mitt stökiga kök, balkongdörren öppen mot natten och trädgårdens dofter, låt svalkan komma in efter en het dag, så här vill jag att nätter ska vara när de tillhör mig.
*
Frukost på Café Viktor, klockan redan 11, en sommar av att upptäcka att jag inte tappar kontrollen om jag sover till 10, jag vet inte om jag har sovit så sent in på dagen det här decenniet. Jag ställer alltid klockan. Som om tiden måste kramas om hårt, men den blir som ett rått ägg i en midsommarlek, den går i kras om man ska hålla så hårt.
Men tiden nu känns oändlig, som ett barndoms-sommarlov, en seg kola som ligger söt i munnen för evigt, semester utan barn och jag behöver inte göra någonting.
Brie, valnötter, mjukt och motstånd, persilja. Cappuccino. Finska turister som stapplande uttalar namnet på bakverk på svenska och fnissar förläget mot varandra när de gör det. Hundvalpar. Kanelbulle, jordnötsruta. Ingenstans bråttom, jag lever här men det här är inte mitt liv, det här är semester, jag är en turist bland de andra turisterna.
*
Klipphäll, hav, solnedgång, tystnad. En fågel som cirklar över vattnet, sedan dyker den hastigt, en pil ned i vattnet. Fångar en fisk, tappar den nästan, fångar den igen. Står stilla på en klippavsats, äter. Sedan nya cirklar, nya fångster. Solen har gömt sig bakom molnen, snart kommer den fram, snart speglar den sig i vattnet. Sand, tång, salt. Här kan jag sitta länge och betrakta fåglar, jag måste inget annat, för en gångs skull måste jag inget särskilt alls.
Läs mer:
– Vykort från Stockholm, april 2024.
– Vykort från Åland, augusti 2023.
– Återfärden.
1 Comment
[…] finns det att berätta som inte redan är sagt. Om tåg och bad och barn, om att återupptäcka sin ö när man är två vuxna turister på den istället för en vardagspusslare och tre barn. Om […]