Återfärden

Han hade utstrålningen hos en fiskare som arbetar i stormigt hav och på otillgängliga vatten. Det väderbitna ansiktet, en blick som sett kamraterna komma och gå, enstöringens ovilja att tala med andra, som det blir om man tillbringar veckor och månader hemifrån med besättningen som enda sällskap och en gemensam tyst överenskommelse om att inte prata hål i huvudet på varandra.

Tyvärr jobbade han inte med det, utan som chaufför på en buss från Billund till Vejle. Den passerade Legoland och Lalandia, den passerade flygplatsen. Vid hållplats efter hållplats steg rusiga semesterfnittriga och förvirrade turister på och försökte betala med kort fast det inte gick, ville lägga in bagaget utan att själva förstå hur bagageluckan skulle öppnas, eller bara göra något så orimligt som att le stort mot busschauffören. Han mötte dem alla med samma fjärranblicks-poker face, ibland kombinerat med en suck. På flygplatsen ville en finsk familj med massor av väskor stiga på bussen, men bagageutrymmet var redan fullt.

”Do not enter the bus”, sa fiskarchauffören utan att röra en min.
”But this is the bus to Vejle, right?”, sa de.
”Yes, but it’s not the bus for you”, sa han och körde vidare.

Det var dagen för att resa tillbaka till Sverige. Inte hela vägen hem till Åland, inte än, men åter till det bekanta. Vi åkte buss till Vejle, vi tog tupplur och läste bok och iakttog busschauffören. Vi tog en fikapaus på caféet där eftersom vi tagit en tidig buss för att kunna missa en och ändå hinna till tåget. Otrolig krämighet i brownien, rabarberbullars sötma. Ät där om ni är förbi och vill njuta.

Vi satte oss på ett tåg mot Köpenhamn, böcker och tupplur (men andra sovande, andra läsande nu). Lite skärmtid. Utanför de danska husen, mer sten, mindre trä. Fälten. Vattnet. Jag läste ut en bok jag börjat läsa under resan, jag började skriva ett blogginlägg.

Köpenhamns järnvägsstation, mina barn som blivit så stora, så bra på att dra sina väskor. Byte till Öresundståg, den segaste delen av sträckan, vi skulle ha åkt direkttåg från Köpenhamn till Stockholm men det blev inställt. Blir tydligen ofta det lärde jag mig sen, mer om det i ett annat inlägg. Senare lunch än tänkt, vi fyllde på med majskakor och bars, vi tog oss över sundet och till vårt tåg i Malmö.

Vi åt pastasallad och läste böcker och använde lite mer skärmtid och såg ut genom fönstret och ritade och somliga av oss bråkade lite med våra syskon och andra såg till sin förfäran hur en man togs till restaurangvagnen medan de skulle ringa polisen för att han varken hade giltig biljett eller id. En utfrågning av mig från mitt barn utbröt: vad kostar en biljett och vad kostar bötern om han inte har någon, varför skulle man välja att resa utan, men sedan kom han tillbaka, fick sätta sig på sin plats igen, och vad som hänt och hur det löste sig förtäljde inte historien.

Och sedan, efter en lång dags resande, checkade vi in på ett hotell vid Stockholms central, åt pannkakor i sängen med våra matlådelock som tallrikar medan vi tittade på barnteve, och lät intrycken falla på plats efter en lång resa.

Och det var slutet på resedagboken från vår Danmarksresa. Tack för att ni läste, och för att ni skrivit så fina saker.

Läs mer:

– Ut i världen.

– Bedrägeriet.

– It was the age of wisdom, it was the age of foolishness.

– Tivoli.

– Tjechov.

– Legoland.

– Turbo racer