Nettelblad

skrivande, böcker, resor. och tre små barn.

Söndagsplock vecka 40

 

(Bilderna i det här inlägget kommer från Unsplash om inget annat anges.)

Också denna vecka blev det söndag. Också denna vecka får ni ett söndagsplock, trots annorlunda omständigheter. Jag är ju på jobbresa, går på kurser för min specialisering. Det råkade falla sig så att det blev två kurser i rad, eftersom allt var coronainställt i våras, så jag skriver det här från en hotellobby i Linköping. Jag kom hit igår kväll. (Igår kväll? kanske vän av ordning frågar, men igår kväll skickade du ju ett vykort från GöteborgDå påminner jag om att det ligger ju i vykortens natur, man skriver dem medan man är på en plats, men de kommer fram långt senare, ofta när man redan kommit hem.)

Jag har utsikt över torget från mitt rum, det är den sortens fönster man kan krypa upp i, sitta och se ut över världen utan att vara en del av den. Igår kväll hällde jag upp en flaska cola zero från minibaren i ett vinglas, satte mig i fönstret, lyssnade på musiken där utifrån, betraktade fredagsfestfolket och tänkte på smittspridning. Sedan stoppade jag i hörselproppar, somnade och sov i tio timmar. Tydligen var jag trött.

Idag har jag promenerat en mil och tittat på ekar.
Ibland tänker jag att jag är en av de mest världspandemivänliga människorna jag känner, jag är så nöjd med så isolerade och lättillgängliga aktiviteter. Är liksom sådan att jag hade kunnat vara nöjd i ett fängelse, jag hade kunnat gå runt runt på rastgården och räkna varv medan jag tänkte på en roman jag skulle skriva i cellen.

Nå. Nu går vi vidare till tipsen.

En text: Utkast till minnesord över en älskad hjärna av Ebba Lindqvist

Kirurgen Ebba Lindqvist är en fantastisk skribent, jag har läst hennes krönikor i Läkartidningen förut och imponerats över den litterära kvaliteten i dem. (Exempelvis den här texten, som fortfarande ger mig rysningar). Nu skriver hon med smärtsam klarhet om erfarenheter av långvarig covid-19-sjukdom, från ett insjuknande i mars till att nu äntligen ha börjat återhämta sig. En text med både sorg och hopp, med meningar att stryka under och spara som små skatter.

En spellista: Melancholia av Arn_r Dan

Har hittat Spotify-spellistan som uppfyller typ alla mina drömmar. Har letat så efter något som är deppigt med sting, jag vet inte hur jag ska uttrycka det bättre. Det är en djupare, mer fyllig känsla än bara “ledsna låtar”. De ska ha nostalgi, melankoli, både hopp och svärta på samma gång. Det lilla extra som finns i dem ska vara som sötman i tomatsåsen, syran i det gräddiga, det ska vara den lilla detaljen som bryter av men som förändrar hela upplevelsen. Precis den sortens låtar finns i den här listan. Han som skapat den är tydligen en isländsk musiker. Kanske krävs det för att fatta grejen, jag vet inte. Men i den här spellistan kan jag leva många skrivtimmar framöver.

Foto av Johanna Ene.

Ett bloggtips: Johanna Ene

Johanna Ene har ett bildspråk jag älskar och en ton i texterna som får mig att trivas. Hennes blogg är ganska ny (även om hon bloggat många år mer nischat, på Tandsköterskebloggen) men jag känner redan att det finns en tydlig stil och ton, en egen värld att få komma in i. Ser mycket fram emot att få se hur den kommer att utvecklas. Jag som funderar mycket på hantverket och tekniker bakom bloggnadet blir även inspirerad av att se hur Johanna jobbar med sökmotoroptimering, alltså strategier för att google ska hitta ens inlägg, utan att tappa den personliga tonen.
Tog en fika med Johanna nu när jag var i Göteborg och det var fantastiskt att få diskutera liv, kreativitet, skapande i relation till alla andra livsbitar som ska få plats, sånt. Men även om hon inte hade varit så himla trevlig hade jag tipsat om bloggen. Söndagsplocken är heliga, de kan inte korrumperas.

Nu ska jag försöka pyssla lite med det nya skrivprojektet jag nämnt lite här och var i bloggen. Har märkt att jag börjat nämna det mycket mer än vad jag faktiskt skriver på det. Återigen som en förälskelse, man går och snackar lite hela tiden i mer eller mindre lämpliga sammanhang om förälskelseobjektet, men är för feg för att faktiskt göra något åt saken. Dags att ändra på det. Det värsta som kan hända med en text är ju faktiskt bara att den inte blir något som andra får läsa. Det är ingen katastrof. Man kan alltid trösta sig, det har vi ju gått igenom vid det här laget.

Ha nu en fin vecka, vi hörs.

Vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

Föregående

Vykort från Göteborg, oktober 2020

Nästa

Bokrecension: Allt ett under av Juha Itkonen

  1. Åh tack för bra tips!! & så vacker spellista. Håller med om att de små tingen och de enkla aktiviteterna som är de allra bästa, i de flesta fallen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén