familj

Rädslan

oktober 2, 2022

Jag har varit rädd för ljudet av sirener, jag har varit rädd för knackningar på dörren.
Jag har varit rädd för samtal från okända telefonnummer, jag har varit rädd för samtal från kända nummer.
Jag har varit rädd för att få veta något jag inte vill höra.

Sedan fick jag veta det när jag stod på Fyrishov, medan ett barn var på simskola. Jag skulle bara ringa någon, jag skulle bara stämma av en sak, och sedan blev det orange golvet i omklädningsrummen så starkt att det skar i ögonen, basen från vattengympan utanför öronbedövande, sorlet av spamusiken i högtalarna ett brus.

Man kan tycka att det inte var en lämplig plats men jag tror ingen plats är lämplig.
Det finns saker som är så genomgripande att rummet och tiden saknar betydelse.

Sedan fick jag veta att mina barns pappa inte lever mer.
Att saker jag länge burit ensam för alltid kommer att vara bara mina att bära.
Att jag skulle bära mina barn också genom detta.

Och jag tog bussen hem med mitt simskolebarn, satte dem alla tre framför film och gav dem varsin glass, tog en promenad runt kvarteret genom den frusna septemberkvällen för att samla kraft, och gick in för att ha samtalet med mina barn som de kommer att minnas i resten av sina liv.

Och sedan bäddade jag med madrasserna runt min säng, byggde ett bo för oss i mitt sovrum, fick dem alla tre att sova, och det var den första natten.
Och sedan blev det morgon och jag steg upp och lagade vår frukostgröt, och det var den första dagen.
Och sedan fortsatte de att komma till oss, nätter och dagar, dagar och nätter, trots att det kunde tyckas obegripligt hur de kunde fortsätta att göra det.

Gröt skulle kokas och barn skulle sövas, läxor läsas och simsätt läras, glasögon tappas bort och återfinnas, kalas besökas, tvättmaskiner tvättas, syskon förargas, syskon förlåtas, liv skulle ske i dödens närvaro.

Det var obegripligt och ändå oundvikligt, det blev så uppenbart att sorg och liv rör sig med samma okontrollerbara kraft som värkarna i ett förlossningsarbete, ostoppbara.

Berättelsen om all vår sorg är inte min att berätta. Den tillhör så många andra än bara mig. Jag kommer inte att skriva mer om det här, inte här, men det vore omöjligt att skriva om det andra utan att först berätta om det här.

Men jag vill få skriva om allt vackert vi lever i, mitt i sorgens råa närvaro. Jag vill få absorberas av det genom att göra det till text, jag vill få skriva om allt det som är liv. Som är liv den första dagen, den fjortonde, den hundrade.

Snart ska jag berätta om allt det.

+122

You Might Also Like

20 Comments

  • Reply Malin oktober 2, 2022 at 6:22 e m

    Ulrika, jag tänker på dig. Och på dina barn, även om jag aldrig träffat dem <3 Jag är så ledsen för den sorg ni måste gå igenom.

    +3
  • Reply Agi oktober 2, 2022 at 7:07 e m

    Vi har aldrig träffats, jag blev ändå djupt berörd av er ofattbara sorg. Du skriver så att även mitt hjärta värker. Tack.

    +3
  • Reply Julia oktober 2, 2022 at 9:28 e m

    Du har en förmåga att sätta ord på allt, även den tyngsta av sorger. Jag är så ledsen att du och dina barn behöver gå igenom detta. Tänker på er och önskar er vackra dagar av liv.

    +3
  • Reply Christina oktober 2, 2022 at 9:53 e m

    Så fruktansvärt tungt och sorgligt- jag är så ledsen att detta hänt er.

    +3
  • Reply Britt Österberg oktober 2, 2022 at 11:26 e m

    Styrkekramar! ❤️

    +1
  • Reply Isflingan oktober 2, 2022 at 11:38 e m

    Så underbart vackert och fint du beskriver sorgen i stort som smått. Hur den är något helt nytt och alltför stort att förstå samtidigt som den blir en del av vardagen. Tack för att du orkar delge oss detta trots allt du/ni går igenom just nu.

    +2
  • Reply Kugge oktober 3, 2022 at 1:10 e m

    Tänk ändå, av alla gåvor du fått, att du fått ordets gåva på detta vis. ❤️ Jag tänker på dig och barnen och tror inte att barnen kan ha en bättre mamma än dig just nu, i allt detta.

    +2
  • Reply sardellen oktober 3, 2022 at 5:37 e m

    så fruktansvärt sorgligt Ulrika. jag deltager i sorgen från Köpenhamn.
    <3 <3

    +2
    • Reply Maria oktober 4, 2022 at 9:32 e m

      Beklagar sorgen

      +1
  • Reply Sara Wärnsberg oktober 3, 2022 at 6:46 e m

    Alla mina tankar går till dig Ulrika. ❤️

    +2
  • Reply M oktober 3, 2022 at 7:35 e m

    Beklagar sorgen! <3

    +2
  • Reply Victoria oktober 3, 2022 at 8:37 e m

    Skickar omtanke

    +2
  • Reply Emelie oktober 4, 2022 at 7:33 f m

    Beklagar sorgen! ❤️

    +2
  • Reply L oktober 5, 2022 at 11:09 e m

    Beklagar förlusten, tänker på dig och dina nära och kära

    +2
  • Reply Linnéa oktober 12, 2022 at 7:01 e m

    Varma kramar och som någon ovan skrev så tror jag inte dina barn kan ha en bättre mamma ❤️

    +1
  • Reply Beata oktober 14, 2022 at 3:44 e m

    Hej Ulrika. Jag är så otroligt ledsen för vad du måste gå igenom just nu, du och dina barn. Jag tänker på er och skickar massor av kärlek till er. Jag ser fram emot att fortsätta läsa här, och jag vet att du kommer använda dig av ordens kraft för att ta dig igenom detta. Hoppas att du kan få hjälp av skrivandet, oavsett om du väljer att skriva om sorgen eller om allt det vackra.
    Stor kram till er lilla familj <3

    0
  • Reply Monica Flodin oktober 15, 2022 at 6:58 e m

    Sänder dig och barnen styrkekramar.

    0
  • Reply Linnea oktober 22, 2022 at 9:28 f m

    Det är med tungt hjärta jag läser den här texten både en, två och tre gånger. Jag skickar all min kärlek, värme och omtanke till dig, dina barn och alla andra omkring er som går igenom detta ofattbara just nu.

    <3

    0
  • Reply Anna november 15, 2022 at 11:32 e m

    Jag önskar dig styrka men det vet jag att du har, önskar dig omtanke frän alla nära och se som är långt ifrån. Jag önskar dig frid , kärlek, medmänsklighet

    0
  • Reply 30. - Nettelblad december 3, 2022 at 12:43 e m

    […] Döden ligger intill livet, ett ständigt dövande av tillvaron, som ljuden med huvudet under vattenytan i badkaret. Ibland, här, åker jag med hemåtbussen ända till ändhållplatsen, den är bara några hållplatser längre bort än hemhållplatsen, men det är vackrare utsikt den sista biten. Bussen åker i en loop, den vänder snabbt igen, det tar inte mer än någon kvart extra. Men ibland behöver man en kvart till för att tänka. […]

    0
  • Leave a Reply