Telefontider, prover, ovisshet.
Vissheten man måste bygga själv. Mitt i en fuktig dag av bleka gula löv och deras kontrast mot grå himmel, på marken femton nyanser av mörkbrunt. Det finns kontraster också i de milda nyanserna, i tider när man måste bära alla de stora frågorna kan man stirra sig blind på de små detaljerna.
Väntrum, sovrum, omklädningsrum, undersökningsrum, andrum. Tandläkaren och ögonläkaren och hälsocentralen, arbetet och ledigheten och arbetet när det är en ringande jourtelefon i ens ledighet som inte är ledig. Gymmet en fristad, tänk om någon hade kunnat berätta för barnet som hatade idrott att det går att bli en kvinna som går och lyfter lite vikter och kör lite maskiner och blir lagom stark och inte har ont och kan le på kvällen efteråt. Inte för att livstyngderna har lyfts från hennes axlar men för att det blivit lättare att bära dem.
Under mycket stor belastning finns ett särskilt slags närvaro.
Jag ville inte att alla saker skulle hända mig samtidigt. Jag har haft nog av sådant. Men när de hände mig samtidigt påmindes jag om detta: undantagstillstånd är ett frikort, en ursäkt för att inte vara duktig, som om själva görandet av tillvaron är duktig nog, men vad mycket lättare det hade varit att alltid kunna känna så.
Klara dagar, mulna dagar, regn i ansiktet. Varm jacka, varma skor, kall nästipp. Glödande sol över viken. Dovt blå moln, när dagen sjunker från ljus till mörker. Doft av rök från skorstenar, doft av hav, doft av schampo när vinden blåser håret i ansiktet. Om man ska vila från allt man måste tänka på kan man inte ständigt vara i sitt huvud. En kväll i veckan kursen i en sensuell dansstil från Dominikanska republiken. Ner i fötterna, upp i armarna, men aldrig i huvudet, då missar man snurren.
Det finns en avundsjuka. Den riktar sig mot alla som gör någonting jag vill och gör det bättre, gör det mer, är mindre bakbundna av livet, men det är inte sant.
Allt är illusioner jag gör mig av skuggfigurer, jag drar prick till prick mellan ofullständiga data, vad vet man egentligen om andras liv.
Jag har fått ärliga chanser, kanske fler än de flesta. Världen är orättvis, jag tror inte att vi alla har samma förutsättningar, men endast i de mest missunsamma av stunder kan jag klaga på mina.
Jag läser gamla texter, flaskpost och vykort från någon jag var för flera år sedan. Jag läser berättelsen från någon som gjorde mycket svårare saker, inte bara gradskillnad utan artskillnad. Hon skriver att kanske kommer det en tid för eget guld.
Jag längtar.
Läs mer:
- Glimtar, oktober 2021. Silver hos pantlånaren, eget guld.
- Glimtar, oktober 2022. Spela schack.
- Glimtar, oktober 2023. Hemlig pressfotografering, förlora kontrollen.
- Glimtar, oktober 2024. Om man bara håller på, så är det så det blir till sist.
Här hittar du alla mina inlägg i övrigt-kategorin.
Följ gärna min Facebooksida eller min instagram för att inte missa nya inlägg.
Mina texter bortom bloggen hittar du här.
8 Comments
Så vacker text som alltid. Extra fin mening: Inte för att livstyngderna har lyfts från hennes axlar men för att det blivit lättare att bära dem.
Vackert och illustrativt. Känner också igen mig i tankar om andra men sen inse att man fått bättre chanser än de flesta.
tack <3
En dag tänker jag skriva om hur jag upptäckte din blogg och vad den och ditt skrivande kommit att betyda för mig. Tills dess; tack!
vilken cliffhanger, blir så nyfiken!
Det finns en avundsjuka…Så spot on. För så är det ju. Vi vet ju så lite, men är så snabba att tro.
sannerligen.
Låter som det är mycket på gång för dig just nu, hoppas det blir lugnare snart och att du får svar på ovissheter <3
Livet är inte rättvist, vissa får mer att bära. Kanske kan det i alla fall ge en ännu djupare insikt kring vad som verkligen är viktigt i livet? Kram till dig <3
PS. Ibland tycker jag faktiskt att man FÅR vara avundsjuk! Det har man ändå rätt till 😉
det tror jag verkligen, det där om insikter alltså. saker kan vara både och, jag har på ett sätt varit lite understimulerad och att ha problem gör ju också tillvaron väldigt tydlig, man vet vad man ska ägna sig åt.
och likaså med avundsjuka, du är så klok! klart man kan få hänge sig även åt den. ibland kan den kanske också ge något slags information om vad man vill eller hjälpa en som drivkraft? fast ibland är man ju avundsjuk på sånt man inte orkar/Egentligen vill åstadkomma och då kan man väl få vara det också…