sånt som inte får plats i andra kategorier

Komma ifrån

maj 6, 2016

 
Våren kom och den känns. 
Jag känner alltid så förbannat mycket på våren. Ibland så mycket att jag inte vet hur jag ska formulera mig, jag som är besatt av det skrivna ordet, som lever och andas det skriva ordet.
Jag tappar mina meningar i maj lika snabbt som jag tappar mat på golvet när jag fumlar med mina klumpiga händer.
Men det går över. 
En sanning om så mycket i livet, en trösterik tanke när man är sorgsen: det går över. Varje ögonblick passerar och ersätts av ett annat och de nya ögonblicken bjuder på andra tider.
 
 

 
När jag inte hittar mina ord kan jag lyssna på mina ord. Jag kommer hem och slänger mig raklång på vardagsurmsmattan och sedan cirklar de runt mig, ungarna. Lägger sig på mig, plockar med mitt hår, viskar kärleksord i mitt öra (och kör bilar över min panna).
Och ibland får jag gåshud över allt de redan blivit.
Att det är det här vi har skapat. Hur ska man förstå något sådant?
 
“Mamma”, säger min fyraåring T., min stora fina flicka, min första bebis. Som slutat vara en bebis och blivit så stor. “Mamma, hur blev det att ni ville kalla mig T.?”
Och jag berättar för henne om dagen vi bestämde hennes namn, och hon lyssnar hela tiden. Begrundar några minuter, plockar, pussar, sorterar leksaker. Och sedan kommer nästa fråga:
“Mamma. Var kommer jag ifrån?”
 
Jag betraktar den där människan som det sägs en gång var celler i min mage.
Och tänker att älsklingen.
Ibland händer det att jag undrar samma sak.
 
 
0

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply Nina maj 8, 2016 at 3:49 e m

    Hej!

    Hittade precis till din blogg och har redan läst igenom många gamla inlägg, du skriver verkligen bra! Tack för det!

    En fundering… Jag är inne på att söka till läkarprogrammet och undrar vad du har för uppfattning om läkares arbetsmarknad och -situation i dag? Jag tycker att jag hör mycket om stress, inskränkt möjlighet till självbestämmande, ökad konkurrens om jobben och andra otrevligheter för läkare – är det verkligen så illa som det låter på vissa håll eller är bilden i själva verket mer nyanserad? Hur ser ni studenter på er framtida situation och vad tycker äldre kollegor?

    Tack på förhand och stort lycka till med dina egna studier, författarskap etc.!

    Nina

    0
    • Reply Ulrika Nettelblad maj 10, 2016 at 8:55 e m

      Hej Nina och tack för dina fina ord!
      Gällande dina funderingar skulle olika personer säkert ge olika svar på dina frågor, så nu får du ju bara min bild. Kan passa på att tipsa om hemsidan underlakare.se och deras forum-del. Frågar du där får du nog svar både av läkarstudenter och färdiga läkare och får en bredare bild.

      En del av det du har hört stämmer enligt mig. Det finns mycket stress inom yrket – om det har blivit mer än förr vet jag inte – det har nog alltid varit ett krävande yrke och tidigare hade man en hårdare syn på hur länge i sträck man kunde behöva jobba osv. Men jag tror många upplever att det är tuffare idag med vårdresurser på ett sätt som känns tungt – att bristen på vårdplatser gör att man liksom slår knut på sig själv för att kunna stå för sina medicinska beslut samtidigt som det inte finns möjlighet till det.
      Det är ökad konkurrens om vissa typer av läkartjänster, när man är ganska nyutbildad. Man kan säga att läkarkarriären ha ganska förutbestämda steg – först gör man universitetsutbildningen, därefter AT och sedan specialiserar man sig. Så när man är klar med utbildningen vill man få AT, som man alltså söker som ett vanligt jobb men som man måste ha för att ta sig vidare i sin läkarkarriär. Det finns för få AT-platser i förhållande till hur många studenter som utbildas och därför är det många som inte får AT direkt. MEN det innebär inte att man står utan jobb. Innan AT kan man jobba som vikarierande underläkare, dvs man är på någon avdelning eller vårdcentral och arbetar som läkare helt enkelt i väntan på att man ska få AT. I korthet: ja, det finns en hel del press och stress och det finns en obalans som gör att det blir vissa delar av yrkeslivet där det tar onödigt lång tid att ta sig vidare. Men som det ser ut nu har alla jobb när de går ut (och flera i min klass fick faktiskt AT direkt).
      Gällande stressen och allmänna otrevligheter för läkare finns det också goda möjligheter att aktivt söka arbetsplatser som man känner uppfyller det som är viktigt för en. Åtminstone om man är intresserad av att jobba inom något brett som finns på många ställen. Jag har jobb från i sommar och fram till januari på en vårdcentral som verkar har sjukt bra handledning, härliga arbetstider och allmänt bara jättebra. Det är väl också vad jag har märkt hos äldre kollegor, att det verkar vara mycket arbetsplatsberoende hur väl man trivs. Jag är jättenöjd med mitt utbildningsval (och då var jag inte alls säsrkilt säker på att det var det här jag ville när jag började). Så mitt personliga råd är att våga söka läkarprogrammet om du tycker det verkar intressant och stimulerande.
      Skulle man verkligen vantrivas med stressen eller inte känna att man får bra jobb som klinisk läkare så är dessutom läkare väldigt eftertraktade inom forskning. Det finns alltså möjligheter att arbeta med något annat även med en läkarutbildning i botten. Jag känner till några som har gjort alternativa karriärvägar med sin läkarutbildning, men inte så många. Tror dock det inte beror på att möjligheten inte finns utan att det flesta faktiskt vill stanna inom läkaryrket när de väl fått smak på det.

      Långt och rörigt svar men jag hoppas att du hittar någon användbar information i det. Och fråga som sagt gärna runt från fler källor – kanske upplever andra läkarstudenter det helt annorlunda.

      Allt gott och fråga gärna om det är något mer!
      Ulrika

      0
  • Reply Nina maj 11, 2016 at 5:39 f m

    Tack så jättemycket för ditt utförliga svar! Det känns bra att höra dina tankar om saken, särskilt då jag som du också tänkt läsa i Umeå.

    Angående forskning; har du någon koll på hur mycket man satsar på medicinsk forskning i Umeå? Jag har försökt läsa en del på Umu’s hemsida om vilken forskning som bedrivs men jag vet inte om den informationen ger hela bilden. Vidare har jag förstått att man redan som student kan få möjlighet att delta i en forskargrupp, vet du något om det? Jag är i nuläget väldigt intresserad av forskning så det vore kul att höra om vilka möjligheter som erbjuds.

    0
    • Reply Ulrika Nettelblad maj 11, 2016 at 1:22 e m

      Vad kul! Min bild är att det finns gott om forskningsmöjligheter i Umeå. Det är också lätt att få delta i något forskningsprojekt. Man brukar kunna få stipendier på sommaren ett par månader, vissa forskar även på fritiden på kvällar/helger beroende på vad man orkar med. Stipendier kan man få antingen via någon forskargrupps pengar eller genom att söka "Forskaraspirantprogrammet" som är till för studenter inom medicinområdet för forskning på sommaren. Oavsett vilket tror jag det smidigaste brukar vara att kontakta en forskare vars projekt/forskningsområde man är intresserad av och höra sig för. Medicinstudenter är eftertraktade och har gott rykte om sig och det brukar ofta finnas plats och möjlighet att prova på med tex ett sommarstipendier.
      Jag forskade tre somrar med stipendium och gjorde även mitt examensarbete på samma ställe. För mig var det väldigt stimulerande och roligt och jag lärde mig mycket (lite basic programmering och även annat), dock blev det i slutändan lite för mycket åtaganden så jag levererade kanske inte så bra som jag hade önskat. Hade jag inte haft barn och allt det andra tror jag dock det hade kunnat bli riktigt bra 🙂
      Nåväl, nog om mig. Mina bästa tips om forskning är att hitta en handledare som är bra. Då blir nästan alla forskningsområden intressanta. Antingen kan man kontakta en föreläsare man har haft (de är ju oftast även forskare), så gjorde jag. Men börjar du plugga i Umeå och vill ha lite tips på folk som har rykte om sig att vara bra handledare får du gärna höra av dig igen, hela vår klass har ju gjort examensarbete och då hör man en del om var det är bra och dåligt osv.

      Att ha forskat är förutom att det är kul och stimulerande en bra merit. Det är generellt lättare att hinna med på tidigare terminer eftersom man då har friare tider och inte är på sjukhus så mycket. (Å andra sidan är ju studiebördan rätt tung så man får förstås se till att man inte bränner ut sig på det hela :))

      0
  • Reply Nina maj 13, 2016 at 5:56 f m

    Tusen tack för att du delar med dig! Känns riktigt kul att möjligheterna till forskning verkar vara så pass goda! Jag hör säkert av mig igen om jag börjar läsa i Umeå 🙂

    Lycka till med allt!

    0
  • Leave a Reply