Glimtar, januari 2023

Det blir januari, det blir tid för de små stegen som ger de väldiga förändringarna.
Jag skaffar städhjälp. Jag provar matkasse. Jag börjar ta kvällspromenader, låter en vana bo med en annan: om man alltid går ut på kvällen, kan man slänga soporna och hämta in posten på samma gång. Ibland går jag inte längre än till sophuset och brevlådan, ibland promenerar jag genom en hel entimmesdokumentär (det är sällan). Det är att känna doften av ute i alla väder som är grejen.
Det är att ha köpt sig tid. Det är att använda den till allt att få skaka av sig allt det andra ens tid fylls med.

Det blir januari, jag vabbar en vecka, promenerar längs sjön genom snålblåsten i dagens sista ljus för att orka dessa ändlösa dagar som man fastnar i på samma sätt som tejpen alltid fastnar i sig själv när jag försöker slå in paket. När vabben är slut är det som om dagarna blivit andra, plötsligt fyllda med en glimt av vår. Ljust om morgonen på väg till jobbet. En solnedgång på väg hem. Folk säger att det känns hoppfullt, det är sådant man ska säga om ljuset, men ge mig vinter. Ljusa morgnar känns som att ha försovit sig, mörker är ett skydd för den som vill vara ifred.

Det blir januari, jag har varit så trött, det blir januari och jag påminns om att det kommer att kunna vara på något sätt.
Det finns så många drömmar att drömma, om man hittar plats åt dem att få drömmas.
Jag ska öva på att drömma dem, ska bygga små bon av längtan.

Det blir januari, jag går en vabbförmiddag i snöslasket och grådiset nerför backen mot Coop och jag uppfylls av en romanidé. Den rör mig så starkt i kroppen att jag måste stanna upp. Under dagen, om kvällen när jag ska sova kryper den under huden. Jag tänker på bilderna, dofterna, jag väljer musiken. Jag vet att idéerna är som förälskelser, eller som mycket tidiga graviditeter: det kan kännas som ett löfte om så mycket, man kan bygga en hel tankevärld med idén om hur de ska förändra ens liv.

Och sedan kan de gå om intet, aldrig leda till något alls.
Och ändå finns det tider i livet när det ska finnas ett värde i att det över huvud taget kunde hände. Att man kunde bli förälskad, bli gravid, gripas av en bild av vad en roman hade kunnat vara och av den nästan andfådda lusten att skriva den.
För att man trodde att det kanske inte var möjligt längre. Att det kanske aldrig skulle ske igen.

Och januari övergår till februari och med det kommer snöfallet, flingorna i lyktstolpsskenet utanför fönstret i kvällsmörkret utanför. Mörkret, som ligger som ett skydd kring en om kvällspromenaden.
Mörkret, som dämpar intrycken så att idéerna får plats, så att drömmarna får plats.

Föreställningen om en annan berättelse. Smaken av något nytt.

Läs mer:

• Glimtar, januari 2022. Läsa kokböcker.
• Glimtar, december 2022. Många platser, ingen ro.
• Glimtar, november 2022. Grått dis, nätter.

Här hittar du alla mina inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat!