5 x läsning

Text, text, text.
Finns det något mer centrerande än ord.
Här är några saker jag läst på sistone att tipsa om. Vackra, knäppa, nostalgiska och kul. Ska du bara läsa en av dem – läs reportaget från Vi. Men bäst är att läsa allt för en blandad kompott.

En bok: När jag tänker på henne av Malin Wollin

En dag satt jag på en bänk i en lekpark omgiven av kyliga vindar med doft av hav. Solen värmde frusenheten när den tittade fram bland molnen. Barnen hittade kompisar och leken fortsatte i timmar utan att någon bröt samman och i termosmuggen hade jag vaniljte. Då läste jag ut Malin Wollins nya bok i en sittning. Så kanske är jag färgad av att jag fick läsa den under optimala det-händer-bara-en-gång-om-året-att-allt-klaffar-såhär-bra-omständigheter, men det var en sällsam liten bok i sin enkelhet. När jag tänker på henne berättar om att växa upp som den duktiga lillasystern med en trasig storasyster, om hur en familjedynamik kan trasas sönder när personerna i familjen inte kan möta varandra. Kapitlen är korta, språket självklat och rakt, finstämt men med Wollins typiska humoristiska observationer som lättar upp tyngden. Det går snabbt att läsa, och är svårt att lägga ifrån sig. Porträttet av den äldre systern blir i slutändan lite anonymt, och själva händelseförloppet kanske något förutsägbart, men det gör egentligen inte särskilt mycket. Blicken för de små händelserna, de ömsinta karaktärsskildringarna, och skickligheten i att skapa en bok som både är lättläst och allvarsam, varm och sorglig räcker gott. Mycket bra bok att läsa om man vill komma igång med läsningen efter ett uppehåll men ändå vill ha substans.

Läs mer om trasig familjedynamik: recension av Vi röstar om vi saknar mamma av Nina Pascoal. 

Ett nyhetsscoop: Biblioteksklockan går fel.

För ett år skickade jag artikeln Biblioteksklockan går fel till alla mina icke-åländska vänner på Facebook och sa: vi har minsann problem på Åland också. En upprörd radiolyssnare hade då tipsat Ålands radio om att den biblioteksklocka som vetter åt sydväst gick fem minuter för fort, något som orsakat lyssnaren onödig stress.
Det visade sig att misären inte skulle sluta där.
Ett år senare läser jag till min bestörtning en artikel i Ålandstidningen med rubriken Fel tid på biblioteksklockan. 
Vi vet att den går fel och vi håller på att fixa det, säger biblioteks- och kulturledaren på Mariehamns stad, men jag anar ett problem som fått gro i samhället redan under ett års tid. Kanske måste jag skriva en rafflande reportagebok om det hela, tänk Diamant Salihus Tills alla dör eller Alexandra Pascalidous Mammorna fast med annat tema, så det blir väl Tills alla kommer för tidigt ellerVisarna. 

En blogginlägg: Tankar över soppan hos Underbaraclara

När jag lagar middag och när jag vaknar klockan tre på natten och inte kan somna om brukar jag tänka att snart är mina barns barndom över och jag har inte haft vett att göra det bästa av den och nu är snart deras ungdomstid här och den kommer jag att missa eftersom jag ältar hur jag svikit dem hela deras barndom. Välkommen till Ulrikas hjärna, det är den mest paradisiska platsen på jorden.
Hur som helst tyckte jag om Underbaraclaras inlägg om de vemodiga nostalgiska tankarna som kan fara förbi i huvudet, de som vi alla kan ha när barnen växer upp och solen drar sig undan och tiden flyr ifrån oss och det kanske är omöjligt, åtminstone med ett visst sinnelag, att man gjorde det man borde med den.
Fastnade framförallt för de här raderna:

Tiden går så fort och så långsamt. Dagarna är långa men veckorna är korta. Barnen växer medan jag dricker upp mitt avsvalnade kaffe och nyper bruna blad från pelargonen.

Ett reportage: Min syster har flyttat 57 gånger.

Markus Wilhelmson skriver i tidningen Vi om sitt liv och om sin systers. Hans som rört sig längs en bana av trygghet och fortsatt så, hans systers som rört sig längs rastlös rotlöshet istället. Det är ömsint och inkännande, stilistiskt skickligt med en tydlig egen ton och en text som lämnar många tankespår att fundera vidare kring efter avslutad läsning. Som att läsa en riktigt bra novell. Gillade till exempel detta citat:

Min syster säger att det är sjukt. Jag säger att det är som det är.

En goding ur arkivet: Triss

Häromdagen dök det upp som ett Facebookminne att det är fyra år sedan jag publicerade det här inlägget. Om en skara om tre, om fördelarna med att mängden gör att det oftast finns någon som är glad även om de andra är förbannade. Jag tyckte det var fint för det är så länge sedan och det går att se att jag skriver annorlunda (och bättre) idag, men att det samtidigt finns så mycket som är sig så likt. Att jag iakttog dem redan då, att jag såg deras små personligheter redan då, att jag älskade att de var tre och hur de var just de tre de är redan då, även om jag har glömt det sedan. Även om jag ligger vaken om natten sedan, och har glömt, ligger vaken och tror att jag har missat alla ögonblick som var deras småbarnstid bara för att den har passerat.

Läs mer:

• 5 x bra grejer.
• 3 lördagstips att bli glad av.
• 15 tips på podcastavsnitt att lyssna på. 

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Bloglovin’ eller Facebook.