Lördag, en timme innan midnatt, skrev jag den sista scenen.
Söndag förmiddag började jag redan googla gå i kloster, plugga 100 % medan man jobbar 100 %, jättehårda träningsprogram.
All energi och kraft man lägger på att skriva en roman, och framförallt i ett slutskede som varit som det här slutskedet, när det äntligen flödar, när man jagar varje vaken sekund.
Som det snabbaste andfåddaste slutet av en löptur, men spurten pågår i flera veckor och stå-i-duschandet efteråt måste man kanske tvinga sig att hålla på med i månader.
Den sista delen har jag skrivit för hand, med datorskrivna scenanvisningar och struktur.
Jag var tvungen att skriva för hand för att det inte skulle kännas för allvarligt, var tvungen att skriva för hand för att inte slarva bort det.
Jag har tjugo A4 handskriven text som ska renskrivas och det betyder att texten kommer att bearbetas en gång till, medan meningarna matas in prövas de åter en gång.
Mycket av min skrivprocess ser ut så, att på olika sätt imitera hur det måste ha varit att skriva när man satt med skrivmaskin. Texten får inte bara drälla runt, den ska förtjäna sin plats, om och om igen.
Tjugo handskrivna A4, en korrekturläsning av helheten, kanske ser jag där några scener som ska putsas eller filas efter det, visst – det är en bit kvar.
Men det går inte att komma ifrån att det är en mycket liten bit.
Snart är det dags att lämna den här berättelsen.
Om jag håller i den för länge nu börjar jag klippa den i bitar, fila ned den till oigenkännlighet.
På andra sidan ska jag hitta något annat som ger rytmen, meningsfullheten. Det finns massor av saker att göra, det är inte det. Det är bara att sortera tvätt och städa badrum inte fyller samma funktion i mitt liv som att skriva romaner.
Jag tänkte att jag skulle ta hand om bloggen – äntligen – skriva och skapa här mer på riktigt igen.
Finns det något särskilt ni vill läsa, undrar, drömmer om att jag ska skriva om?
Ordet är fritt, kommentera bara så ser vi vad jag gör av det.
Och så ska jag greja med mina instagram också har jag tänkt, har precis börjat efter år och år och år av att ha låtit bli.
Vet inte vad jag ska tycka än, det är roligt att arbeta i ett annat format. Kortare, snabbare, mer omedelbara facit kring vad som flyger och inte, men också en ensammare plats.
Bloggen är alltid bloggen, det är en annan trygghet här.
Men ni får såklart gärna följa mig där också.
Vi ses på andra sidan detta sista.
Läs mer:
Här hittar du alla mina inlägg om skrivande.
Följ gärna min Facebooksida eller min instagram för att inte missa nya inlägg.
Mina texter bortom bloggen hittar du här.
5 Comments
Lite vardagsberättelser. Det skriver du så fängslande om. ( ok, du är författare och kan det där, men ändå 🤭)
Barnen. Du skriver underbart om var och en.
Lite om läkarjobbet om det låter sig göras.
[…] känns som om det är evigheter sedan jag skrev till er för att berätta att jag nästan var klar med min bok. Men tydligen är det mindre än en vecka sedan. Det är så svårt att förutsäga hur lång tid […]
Om Åland! Hur det är att bo och jobba där, vad är annorlunda jämfört med Sverige, vad är lika? Vad trivs du med, vad saknar du?
spännande uppslag, tack!