att skriva

Gredelin

april 24, 2010

Idag skrev jag en dikt som jag knappt vill räkna som en dikt och som mest var en rörighet. Och där jag antar att formen, med kapitelindelningen, i någon grad var stulen någon annanstans ifrån men samtidigt är det väl en form som de flesta borde tillåtas att använda sig av.

Jag är väldigt inspirerad att skriva en massa saker nu i alla fall! Och det är ju roligt, visst?

Gredelin

det finns något i luften de har förklarat för mig
det är ensamhet när den smakar sockervadd
den här tiden på året
alltid likadan
jag ligger gömd och undrar

någonstans under huden finns en verklighet
de förklarar för mig
att det är jag

med benen uppdragna i soffor som aldrig tillhörde mig
ber jag dem att kyssa mig i stället

det finns något i luften de har förklarat för mig
det är sömnighet när den smakar midnattssvett
den här tiden på året
alltid likadan
jag ligger gömd och blundar

någonstans under ögonlocken finns en du
de förklarar för mig
att det är jag

*

för att i slutet av april brinner alla fyrverkerier av de
sprängs i min mage som ingenting gjorde
den nyårsnatt
när jag låg i hans armar
och undrade
om det var här slutet
började

och jag kastar mig ner i gräset
och frågar dem
om jag är framme nu
och frågar dem om

snälla

kan de inte bara kyssa mig i stället

för sent för sådana frivoliteter
för sent för att de ska låta mig
vakna

*

de säger vissa människor föds med en evig hemlängtan
de säger nej –
sanningen är att vissa flickor hittar aldrig hem

*

jag hade ett förhållande det var två år långt
vi satt på en buss men vi kysstes aldrig
och hennes fingrar var aldrig i mig
och nittio procent av tiden
längtade jag efter någon annan

men jag hade ett förhållande! det var två år långt
vi var aldrig i utkanten av berlin
men om nätterna viskade hon ändå tyska fraser
i mitt öra
och en dag i oktober
sa jag till henne
att det var över

och hon nickade och sa att hon förstod
men grät sedan i en vecka
utan att andas

*

en annan gång balanserade jag
på bänkar och soptunnor
så som jag aldrig lyckades balansera vad jag själv var och

polisen kom till mig
körde upp bredvid mig
och sa
att sådana saker gör man inte

jag sa att DET HÄR LANDET BEHÖVER FLER INNOVATIVA LÖSNINGAR
men han log inte ens

så jag har också min beskärda del av bråkiga
kravaller

*

den här tiden på året
den borde inte delas in i kapitel
jag vet
jag förstår
jag knäböjer inför denna självklarhet

men jag lydde aldrig order
jag låg i gräset

och frågade
varför jag aldrig kunde lyda order, jag låg i gräset och
kräktes inte
men undrade varför april
äter upp oss
varför april

skär in nålar i allt som aldrig var vi

jag låg i gräset
och frågade

varför jag aldrig kunde lyda order
varför jag aldrig kunde lyda kärlek

låg i gräset och frågade
varför kunde inte gudar
lära mig
hur man älskar

de svarade inte
de svarade aldrig
inte ens när jag frågade

om de inte bara kunde kyssa mig i stället

0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply