Februari fylls av förmåga och förståelse. (Skriver hon som brukade roa sig som sjuttonåring med att skriva noveller där alla ord började på f.) Habanero lär sig att skriva mamma och använder det genast för att…
-
-
När barnen kom levde vi på CSN och lägsta föräldrapenningen. Golvet myllrade av ungar klädda i omatchande kläder vi fått från vänliga grannar, affärernas extrapriser var jackpot. Vi gick inte på något babysim och…
-
I år är det tio år sedan jag började på läkarprogrammet. Jag hade nyss fyllt arton. Umeå var januarimörkt och det var trettio minus. Vi bodde precis vid Vasaplan, jag tog buss till universitet…
-
En gång skrev jag om hur det är att transportera sig och sina barn med en lådcykel utan el. Då hade jag ännu inte envetet trampat den genom en redig vinter. Nu har jag…
-
Corona är inte över än. Man längtar efter äventyr men går i samma cirklar. Snöslask läcker in genom skorna och fötterna blir blöta. Hallar luktar fuktiga galonbyxor, lägenheter är fyllda med pigga men inte…
-
När jag gick romanskrivkurs i helgen fick vi skicka in ett textutdrag från våra projekt, och sedan läsa och ge respons till varandra i smågrupper. Ni var så engagerade sist jag lämnade ifrån mig…
-
Snön kommer som en befrielse. Lager av tystnad, lager av ljus. Luft som doftar kyla. Jag trampar fram lådcykeln genom snöfall och lär mig att växlarna fryser strax innan man kommer fram till dagis,…
-
Nu är det snart ett år sedan jag slutade ha en smartphone. Jag tänkte att det var dags för en uppdatering. Om vad jag ser för fördelar och nackdelar med att leva utan smartphone…
-
Storasysterns rum. Ett äventyr. Ett trygghetens centrum. En plats för ritualer. Väggarna rosa. Drömfångaren på väggen. Pennorna och sudden sorterade, gosedjuren uppradade, sängen bäddad. Nagellacken på rad i ett hörn av skrivbordet. Trägeväret farfar…
-
Det är fredag, jag har dammsugit. Det här bloggåret fortsätter med rutiner, men nu en lustfylld: skrivandet. Det är så lätt att tro att det bara är tråkiga måsten som behöver göras som vanor,…