Väder

Det klara, det kalla, rimfrosten. Stjärnorna om natten, en plats utan ljusföroreningar, ljudföroreningar, det kompakta i tystnad, pärlor över himlen. När det river i huden, när man känner hur det slemmiga i näsan liksom fryst fast om man varit ute för länge. En gång för tjugo år sedan skrev jag en text om det, jag var elva skulle bli tolv, jag hittade den på bloggen nu när jag letade (det är nummer 8), det trodde jag inte.

Så influerad jag var då av Diva och allt annat jag läst som jag var för ung för att begripa. Så mycket de där texterna var som jag beskrev det när jag fick frågan om hur det var att så tidigt skriva på det sättet: texter som inte ger kontakt, texter som dra en undan.
Men om att näshåren frös skrev jag, en gång när det var 2004, och det var det viktigaste, för min kompis sa: precis så är det, så äckligt men så är det, i en viss sorts kyla och det gav orden kontakt, hon var en av få som läste och gav texterna en mening, senare skulle hon bli litterär agent, man ska hålla hårt i dem som läst en i tjugo års tid, som läst ens texter och läst en själv.

Kylan i skogen, på vägarna runt mitt barndomshem, nattpromenaderna, när jag når trettiotusen ord i mitt nya projekt. Skriva när barnen somnat. Läsa i badet, tina upp kroppen. Visst var vintrarna oftare såhär för tjugo år sedan, tjugofem, visst var tio tjugo minus inte lika exotiskt, visst frös man i ansiktet och näsan, visst är den här vintern en dröm som kommer att ta slut, visst finns det orsaker att inte bo sextio, sjuttio, åttio mil längre norrut än vad jag gör, men en klar morgon i det särskilda ljus som uppstår i kyla kan man undra.

*

Snöfallen, tövädren, tiningen och återfrysningen, den särskilda närvaron när man balanserar på hala underlag. Ryggsäcken på och gå och handla, livet som en marsch, andedräkten rökpelare mot himlavalven. Gå genom skogen och köpa mjölk i tio minus, i tre plus, balansera vid sidan av stigen när stigen är förstörd i snö och is. Backar, andfåddhet, himmel, styrka, solnedgångar, gryningar, skymning, hur ljus en skymning kan vara när man väl lämnar hemmet, hur mycket ljus som finns även i det grå, det blå.
Ord och steg hänger samman. Det går att promenera fram berättelser. Som om de är läsken vi lade i frysen på kylning som låg där för länge och frös helt, där ligger historien i huvudet som isblocken i petflaskan, promenaden är värmen som ska få dem att smälta så att jag kan komma hem, hälla ut dem.

*

En morgon före jobbet, en tövädersdag som inte kommer att stiga över horisonten, som kommer att ligga grå och kompakt medan allt jag drömmer om är äkta kyla igen. Allt har gått så trögt, annat har tagit min kreativa kraft, min prestationsångestkraft. Jag ska snart forska i tio veckor, har förberett planeringen. Lagt texten åt sidan! Bara några dagar, en vecka, med texten åt sidan och den är främmande för en.
En morgon som fortfarande är natt, mörkrets skydd för tankarna, kommer jag att kunna skriva om morgnarna på det här sättet när det blir vår, allt känns så blottat i ljuset.
Når 35 000 ord. Halvvägs mot vad jag tänker att mitt första utkast ska bli. En milstolpe, om inte annat så för detta: att nu kan jag lura mig själv att det är samma logik som på en promenadslinga.
Nu har jag gått så långt att det är närmare att gå i mål än att vända hem.

*

Kanske har jag nått ett annat skede, där bloggen och det skönlitterära inte berikar varandra, där det ena måste stjäla syre, livsrum från det andra. Kanske släpper den känslan bara av att skriva just detta, kanske drar det ur en propp och allt flödar igen. Men att vara i det här skrivprojektet börjar vara som att ha ett mycket litet barn, som att uppleva en stor kärlek. En symbios och en fixering, jag vet inte hur jag ska kunna prata om något annat.
Och samtidigt förstår jag – rationellt, om än inte känslomässigt – att det inte nödvändigtvis är ett tema som intresserar någon annan.

I mörkret och kylan klarnar berättelsen, värme är rörelse och jag vill inte att något ska röra sig utanför mig, jag vill att allt ska röra sig i orden, jag vill att allt annat omkring ska vara stilla, jag vill aldrig ha vår.

Läs mer:

• Låtar, 2023: Into the fire. Bestämma sig.
• frågor & svar, del 5. (Om skrivande, igen).
• how I miss your rantings, do you miss my all time lows?

Här hittar du alla mina inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat!
Mina texter bortom bloggen hittar du här.